Vänsterns dolkstötslegend – Thatcher krossade facket

Nils Lundgren

Nils Lundgren

Efter första världskrigets slut uppstod den s k ”dolkstötslegenden” och underhölls ivrigt i tyska högerkretsar under mellankrigstiden.

Dolkstötslegenden gick ut på att Tyskland stod obesegrat på slagfältet i slutet av oktober 1918 och att det var de tyska socialdemokraternas novemberrevolution som ledde till ett inre sammanbrott och militär kapitulation. Det hela var ren mytbildning, men legenden blev politiskt mycket viktig och hjälpte Hitler till makten.

En vänsterparallell i vår tid till dolkstötslegenden är myten att ”Margaret Thatcher krossade den brittiska fackföreningsrörelsen”. Uttrycket återkommer ideligen i vänsterskribenters debattinlägg utan analys. Nu senast noterar jag att Daniel Suhonen använder det i en debattartikel i Dagens Samhälle i fredags (den 15 maj). Suhonen är en intelligent och allmänbildad samtida intellektuell som borde avhålla sig från sådant.

Sanningen är att Arthur Scargill, ledare för gruvarbetarnas fackförbund, besegrades av Margaret Thatcher i en hård kamp under gruvstrejken 1984. Den mannen krossade först tillsammans med andra fackföreningar brittiska Labour i de enorma strejkerna under ”the winter of discontent” 1978-1979. Tories under sin nya ledare Margaret Thatcher vann därmed valet 1979 och gav Tories regeringsmakten ända fram till 1997.

Den brittiska fackföreningsrörelsen krossades inte under den epoken. Den finns och har sammanlagt över sju miljoner medlemmar. Europafacket totalt har ca sextio miljoner, vilket betyder att brittiska fackmedlemmar utgör ca 12 procent av de totala europeiska. Eftersom Storbritanniens folkmängd är ca 12 procent av EU:s, är den brittiska fackföreningsrörelsen alltså av genomsnittlig EU-storlek. Och John Stephen Monks, som var ledare för TUC (Storbritanniens LO) 1993-2003, valdes sedan till ledare för Europafacket och satt där till 2011. Den brittiska fackföreningsrörelsen är således inte någon sönderslagen och maktlös spillra och är uppenbarligen respekterad i hela den europeiska fackföreningsrörelsen.

Suhonen underkänner i sin artikel Labours nu avgående ledare Ed Miliband, men nämner inte att denne år 2010 valdes till partiledare mot partifolkets vilja därför att fackföreningarna stödde honom. Krossade fackföreningar? Snarare risk för att fackföreningarna åter håller på att krossa Labour i en slags (mild) repetition av vad de gjorde 1978-1979.

Margaret Thatcher krossade inte ens Arthur Scargill, som ju satt kvar som ordförande för gruvfacket ända till 2002. Denne man var kommunist fram till början av 60-talet då han gick över till Labour. Han begärde personligen pengar från Moskva att smugglas ut via Polen för att finansiera hans verksamheter. Han skickade sin högste tjänsteman till Kadaffi för att få pengar till att bekämpa Thatcher under gruvstrejken 1984. Gruvarbetarfacket hade tre medlemsomröstningar under 1982-1983 om att starta en gruvarbetarstrejk på nationell nivå. Medlemmarna röstade nej med klara majoriteter alla tre gångerna, 55% i den första och 61% i den andra och tredje. Scargill utlyste strejk ändå. Två av hans medarbetare dömdes för dråp på en chaufför under den stora strejken.

Scargill lät sig utnämnas till ordförande på livstid och lät facket betala hyran för hans lägenhet i London, bortåt en halv miljon kr per år. Denna förmån skulle han ha till sin död och förmånen skulle sedan vara kvar för hans änka till hennes död. Han hade också stora ersättningar från facket för sina lyxbilar. I rättegångar år 2012 fråntogs han dessa förmåner.

Scargill lämnade Labour och bildade år 1996 ett nytt parti, Socialist Labour Party, som idag har ca 300 medlemmar. Han har för detta parti ställt upp i val till underhuset, Wales nya parlament, Londons kommunalval och val till EU-parlamentet. Han har normalt fått ett par procent av rösterna. Han har alltså inte haft något folkligt stöd.

När Scargills fackliga karriär var slut, gick han med i Storbritanniens Stalin Society och uttalade offentligt att de idéer Marx, Engels, Lenin och Stalin stod för lär oss att förstå den värld vi lever i. Han kritiserade häftigt Solidaritet för dess kamp mot det polska kommunistiska systemet.

Margaret Thatcher hade däremot det brittiska folkets stöd. Hon vann alla val till underhuset som hon ställde upp i som partiledare, 1979, 1983 och 1987. När hon föll, var det inte det brittiska folket i val som fällde henne utan hennes egna regeringskolleger, som var ursinniga över att hon inte ville föra landet in i EU:s valutaunion.

Margaret Thatcher krossade inte den brittiska fackföreningsrörelsen, men hon förde en modig och framgångsrik kamp mot en odemokratisk och korrumperad kommunistisk fackföreningsledare som så småningom avsattes av sina egna medlemmar. QED!

En reaktion på ”Vänsterns dolkstötslegend – Thatcher krossade facket

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.