Kulturpolitik betyder att politiker beskattar medborgare och använder en del av dessa pengar till att lite snålt försörja olika slags konstnärer som skriver, målar, skulpterar eller tonsätter saker som politikerna vill höra. Det vet vi väl lite till mans och kvinns att statens och troligen landstingsregionernas och kommunernas kulturpolitik utgör en del i den allmänna politiskt korrekta propaganda som formulerar den PK-istiska statsideologin.
Anders Leion skrev nyligen en blodisande artikel. Han sa två saker, dels att politiker liksom trollkarlar viftar med dukar så att publiken inte ska upptäcka deras tricks, dels att våra ledares konster är lika äkta som Joe Laberos och att de i själva verket står handfallna inför landets problem.
Om man inte räknar in suffragetterna kring förra sekelskiftet gick startskottet för den moderna feminismens framfart det legendomsusade året 1968. I Sverige bildade då en grupp socialistiska kvinnokämpar Grupp 8. Därifrån går sedan en rak linje till kvinnokamp med brända behåar för ”kvinnokroppens frigörelse” och 70-talets röda kvinnodemonstrationer med banderoller och talkörer som skanderade att vara kvinna är att vara ”dubbelt förtryckt”, det vill säga både av kapitalet och patriarkatet.
Några ledande socialdemokrater publicerade i lördags en debattartikel i Dagens Nyheter där de krävde höjda skatter för de rika. Knappast något som förvånar särskilt mycket. Ändå fick det en del borgerliga debattörer att gå i taket. Med viss rätt kan man tycka.
Antirasister, som till exempel Tobias Hübinette, vår egen skattefinansierade forskare i ”kritisk ras- och vithetsforskning”, pratar ofta om ”rasstereotyper”.
Idag är det den 4 maj och Star Wars-dagen. Sociala medier översköljs just nu av Star Wars. Datumet kom till genom en ordvits av den kända frasen ”May the force be with you”, som blev: ”May the Fourth be with you”.
Min portugisiskafröken skickade mig ett antal artiklar från brasilianska media som hon hade samlat på sig. Artiklarna handlade om den höga dödligheten på svenska äldreboenden under coronat. Jag blev förvånad både över att brasilianarna brydde sig och över skärpan i deras analys.
Så här skrev nyhetsbyrån TAB i maj förra året:
BILDSPEL Jag har skapat ett kort bildspel om den svenske frihetshjälten Engelbrekt. De fem illustrationerna av Jenny Nyström som sammanfattar hans liv har jag hämtat ur romanen Engelbrekt Engelbrektsson av Carl Georg Starbäck (1893).
Kanske vet du lika lite som jag om halvledare och då är även du att beklaga med tanke på vad bristen på halvledare nu ställer till i världen. Halvledare används i stora mängder i moderna tekniska produkter. De mäts i miljondelar av en millimeter och det kan finnas över 3 000 stycken i en elbil.
Den politiska korrektheten handlar förstås, som jag och många andra har påpekat, om att politikerväldet behöver en ideologi som kan legitimera dess maktinnehav och dess instinktiva behov att styra över växande delar av samhället. Se bara på det enorma nya verksamhetsfält som öppnat sig för politisk styrning av ekonomin och medborgarnas vardag när politikerna på lösa grunder och utan mycket till plan bestämt sig för att bygga om landets system för energiförsörjning. Detta projekt hade varit omöjligt utan årtiondens idog miljöpropaganda om mänsklighetens snara undergång som politikerväldet sent omsider med acklamation anslöt sig till när politikerna insåg att klimatskräcken kunde användas för deras egna intressen.
DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Nils ”Nisse” Ahlrot (1920-1991) var skådespelare, komiker och revyartist.
I ett kort inlägg, jag tror det var på Twitter, påstod någon nyligen att ”Regeringen hatar oss!”. Vilka ”oss” var framgick inte riktigt, men jag uppfattade det som att skribenten uppfattade sig som en av oss vanliga ”svennebananer”- medborgare, kanske med åtminstone några generationers svensk bakgrund.
Det är oartigt att korsförhöra människor för att ta reda på vad de menar och om de har fog för sina föreställningar. Artigheten att avstå från tredje graden i vänkretsen har dock ett pris: man vet aldrig hur mycket skit ens bekanta pratar. Man vet inte en gång hur mycket ogenomtänkt strunt man själv sprider när alla andra är så väluppfostrade att de undviker att ställa kontrollfrågor.
DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Långfredagsslaget i Uppsala den 6 april 1520 var ett slag mellan en svensk bondehär, anhängare till Sten Sture den yngre, och kung Kristian II:s danska armé.
I äldre historieskrivning används beteckningen ”Sturepartiet” eller ”det fosterländska” eller ”det svensinnade” partiet för att beskriva den grupp som stödde Sten Sture den äldre, Sten Sture den yngres och andra svenska ledare som motsatte sig Kalmarunionen.
Utdrag ur Grimbergs Svenska folkets underbara öden:
När SVT skulle förklara påsken – kristenhetens största högtid – valde de att bjuda in en imam från Järvafältet.
Flyttfåglarna återvänder, tranorna ropar och häxorna flyger till Blåkulla. Lördagen 20 mars inföll vårdagjämningen då dag och natt är lika långa. Nu blir dagarna längre och längre. Påsken betyder olika saker för olika människor – för mig är det en fest för att fira vårens begynnelse.
Vårdagjämningen och fullmånen styr när vi firar påsk, som till skillnad från andra högtider flyttar sig från år till år och ska firas någon gång mellan 22 mars och 25 april. I år infaller påskdagen söndagen den 4 april.
Ljuset har segrat över mörkret. Det synbart livlösa ägget spricker och blottar det liv som har funnits dolt därinne och bidat sin tid.
“Jag har aldrig uppfattat att VPK inte stod upp för demokratin.” Orden är Stefan Löfvens och uttrycktes i en intervju med Dagens Nyheter på tisdagen den 30 mars som svar på frågan om varför Sverigedemokraternas stöd till de borgerliga partierna skulle vara värre än stödet som VPK gav Socialdemokraterna i många år.
När min bror för länge sedan gjorde sig redo att lämna föräldrahemmet för att etablera eget boende uppstod frågan om han skulle prenumerera på någon morgontidning. Han var mycket tveksam ty, som han sa, man kunde ju inte vara säker på att det skulle hända något alla dagar och risken var därför att han slängde ut prenumerationspengar i onödan.
Vad min bror inte tänkte på – eller kanske faktiskt hade insett – är att en motsvarighet till Parkinsons lag gäller inom media. Parkinsons lag säger att ”en arbetsuppgift kommer att utvidga sig så att den fyller den tid som är tillgänglig för att utföra den” (vilket är skälet till att till och med pensionärer kan känna sig jäktade; om man har för lite att göra lär man sig att genomföra arbetsuppgifterna på ett mer tidskrävande sätt). Det är likadant med media. Råder det nyhetsbrist ser man till att älta de få notiser man har så att de fyller ut all tillgänglig tidningsyta och etertid.
Vad som i grunden skiljer den mångårige miljökämpen Björn O. Gillberg, numera metanolföretagare i Värmland, från de vanligast förekommande unga politiskt korrekta miljövännerna, ofta kvinnor inom exempelvis miljö- och centerpartierna, har jag inte undersökt men jag tror att olikheterna beror på att Björn är förnuftig och kan räkna och för det mesta, kanske alltid, hamnar rätt i sina bedömningar.
Jag tror att Sveriges politiker regelmässigt misslyckas med att uppnå sina mål och löften i frågor där det går att mäta måluppfyllelsen. I början av 2016 sa dåvarande inrikesminister Anders Ygeman att 80 000 personer skulle utvisas under året. (Det blev lite över 20 000 om man räknar med de 15 000 som återvände frivilligt.) Inför valet 2014 lovade Stefan Löfven att Sverige 2020 skulle ha Europas lägsta arbetslöshet. I själva verket blev Sverige det land i Europa där arbetslösheten ökade allra mest under perioden. Det kan hända att mitt selektivt ondsinta minne bara letar efter misslyckanden men tills detta visas anser jag att mitt minne är i mint condition.
Den 24 mars tar riksdagen ett beslut om godkännande av de ändrade reglerna för EU:s egna medel. Beslutet reglerar bland annat finansieringen av EU:s återhämtningsfond. Riksdagen går därigenom med på att skuldsätta den svenska staten och därmed de framtida skattebetalarna genom att förbinda sig att skänka omkring 190 miljarder kronor huvudsakligen till Sydeuropa och därmed till länder som Italien och Spanien. Detta är vår del av betalningen som statsministern utlovade till återhämtningsfonden (ofta kallad stödpaketet) vid Europeiska rådets möte i Bryssel den 17–21 juli 2020 då statsministern ingick en överenskommelse med övriga stats- och regeringschefer i EU. Det går till så här: EU tar upp ett lån på 750 miljarder euro på kapitalmarknaderna som fördelas till andra länder än Sverige. Men svenska skattebetalare ska från 2028 till 2058 återbetala omkring 190 miljarder svenska kronor via EU till kreditgivarna. Skuldsättningen sker i euro.
Den politiska korrektheten – eller ”wokism” som det heter på engelska – är vår tids maktbärande ideologi eller religion åtminstone i Sverige och i ökande utsträckning i USA. De gamla politiska tankesystemen såsom liberalismen och socialismen (representerad exempelvis av den svenska socialdemokratin) har ingenting att sätta emot utan riskerar att bli helt sopade av banan.
PK-ismens genombrott har skett på några decennier även om lärans frön kanske kan spåras ett halvsekel tillbaka. När dess första skott visade sig kunde man emellertid inte ana att den skulle utvecklas till en så farligt invasiv och virulent art. Värsta jättelokan, mårdhunden eller japanostronet.
Tankar har en egen vilja. Om man släpper dem lösa hamnar de ej sällan någon annanstans än där man hade önskat. Tag den stora globala klimatomställningen som exempel.
Världen är nu förbi det stadium där man kunde betrakta klimatalarmismen som ett dyrt och irriterande men i grunden harmlöst påhitt av miljöivrare. Mycket annat som det svärmats om i decennier utan att det blivit något har nu plötsligt blivit något, till exempel feminismen som tagit över staten med resultat att Sverige har en feministisk utrikespolitik, vilken ingen begriper, och att vi har kvinnliga brandmän och attackdykare. På liknande sätt har klimatalarmismen numera flyttat in i nationernas och de globala institutionernas kontrollrum.
Idag är det internationella kvinnodagen och trots pandemirestriktioner är det ingen brist på olika events, även om de sker digitalt i år. Vänsterpartiet Malmö arrangerar till exempel ett panelsamtal om rasifierade kvinnors och icke binäras hälsa. Varför just icke binära – som ju varken känner sig som man eller kvinna – ska uppmärksammas just på internationella kvinnodagen är en gåta men Vänsterpartiet är ju ett parti som anammat intersektionalitet före solidaritet så man kan knappast förvänta sig något annat.
Att vita kvinnors hälsa är ointressant för Vänsterpartiet är dock mer förståeligt, eftersom partiet är en av förkämparna för att rasera den så kallade vithetsnormen. Det finns knappast något som är så fult och förfärligt som vithet så en vit kvinna är bara snäppet mer värd än en vit man, det vill säga ungefär lika värdelös som något som katten släpat in.
Jag blev respektfullt entusiastisk över hur de politiska krafterna i USA – se min krönika igår – använder sitt eget lands historia som argument i den aktuella politiska dagskampen.
Det betyder för det första att det finns åtminstone några politiskt ledande personer som vet tillräckligt om landets förflutna för att tro sig kunna dra slutsatser som är relevanta för dagens politik och för det andra att det finns en publik av röstande medborgare som åtminstone hört talas om George Washington och inbördeskriget och som har en aning om vad sådana begrepp står för.
USA:s vicepresident Kamala Harris postade ett inlägg på Twitter (20/1 2021) där hon påstod att amerikanerna må vara fysiskt separerade (på grund av social distansering), men ”enade i anden” (united in spirit).
