Förr i tiden registrerades arbetarnas ankomst till och avgång från arbetsplatsen med hjälp av en stämpelklocka. Tiden på arbetsplatsen var ett mått på arbetsinsatsen när arbetet ändå styrdes av ett löpande band. Jag vet inte om stämpelklockor fortfarande finns. Numera bestäms människors värde för arbetsgivaren mer av engagemang och god vilja än av timmar (även om timmarna förstås behövs också).

I dessa dagar handlar det inte så mycket om att mäta den tid de anställda är på jobbet som att undersöka deras hälsotillstånd, närmare bestämt om de är coronasmittade eller inte.

Patrik Engellau

OPINION Statsminister Stefan Löfven har fått mycket skäll för att han i teve erkänt att han ”inte sett våldet komma”. Jag tycker att han förtjänar mer sympati än hån och förebråelser för detta. Knappt någon hade sett våldet komma. I varje fall har ingen pekat på oroande tecken och dragit ut trender och på den basen formulerat idéer om motåtgärder. Sverige har inte velat förbereda sig för det våld som nu iscensätts i vårt land.

Men det är inte det värsta. Det värsta är att vi inte tar lärdom. Det verkar fortfarande inte finnas någon som tänker framåt. Om några år kommer en efterträdare till Löfven, om denne är lika ärlig som Löfven, ånyo att sitta i teve och skamset medge att han inte sett framtidens upptrappning komma.

Patrik Engellau

I årtionden har jag svikit min roll som framtidsforskare, det är bara att skamset erkänna. En riktig framtidsforskare drar ut trender och chockerar världen med förutsägelser om hur det kommer att gå om det fortsätter så här, till exempel att Sydpolen smälter och havet stiger femton meter så du kan lägga fast din roddbåt i sovrumsfönstret om du inte dessförinnan blivit utplånad av en fallande asteroid som rört upp så mycket damm att solstrålarna inte tränger igenom varvid jorden förvandlats till ett isklot.

Ett ”Hej, Hans” hördes i telefon.

”Jag följer dig på Facebook och YouTube och tror att du skulle kunna råda mig i en fråga som jag går och funderar över. Jag är ny i kommunalpolitiken i den kommun där jag bor. Det här kommer att ta några minuter. Har du tid?” Det hade jag.

”Jo, vi har våra fullmäktigesammanträden i gymnasiets aula. Jag kom lite tidigare till senaste mötet och satt en halvtimma i entrén och såg hur eleverna uppträdde mot varandra. Vi är stora mottagare av kommunplacerade invandrare och även ensamkommande. Det gör att det finns grupper av elever som uppträder olika mot varandra. Våra svenska grabbar har inte roligt. De rör sig tillsammans med nedslagna blickar medan invandrargrabbarna sitter i soffor och fönster och blänger på dem.”

Han tog inte upp hur tjejerna hade det för det behövdes inte oss män emellan. Det var ju dem blänget mellan killarna gällde. De svenska killarna kunde inte skydda sina bundisar mot grabbar som ofta var mycket över tjugo år men i papperen yngre än de själva.

”Vad gör jag åt detta? Har pratat lite med folk och de säger att jag ska prata med rektorn.” Men det visste han. Det skulle inte leda någonstans. Jag kan mycket om kommuner och visste att detta var en politisk mycket röd utflyttningskommun sedan många år tillbaka med ett föråldrat näringsliv utan draget att kunna behålla befolkningen. Det fanns gott om tomma lägenheter. Det var en typisk svensk landsortskommun.

Patrik Engellau

Ett sjökort är en förenklad men synnerligen praktisk bild av verkligheten som är anpassad efter skepparens behov. Den försiktige skepparen kontrollerar städse sin position genom att jämföra sina observationer av verkligheten med information från kortet. Nu för tiden är sjökorten så välgjorda att om något inte verkar stämma kan skepparen utgå från att det är han själv och inte kartan som är på fel spår.

Jag har en motsvarande karta som beskriver vårt samhälles viktigaste komponenter och hur de förhåller sig till varandra. Jag använder kartan för att navigera i den tillvaro som presenterar sig för mig i tidningar, teve, radio, på nätet och i vardagens oräkneliga konfrontationer med medmänniskorna. Kartan ska hjälpa mig att förstå vad som händer.

Patrik Engellau

Kanadensaren Jordan B. Peterson blev världsberömd när han motsatte sig en ny kanadensisk lag enligt vilken, ungefär, varje medborgare skulle ha rätt att bli till- och omtalat med ett självvalt pronomen, alltså inte de traditionella ”han” och ”hon” utan exempelvis ”zi” eller ”xim” eller ”hen” eller något annat som medborgaren själv hade hittat på. Det här var några år sedan och sedan dess har Peterson blivit alltmer världsberömd framför allt, påstås det, bland unga män. Hur kan all denna berömmelse komma sig?

Själva basen för hans stjärnstatus är nog att hans budskap är självklart. Han har inte tänkt ut någon ny teori om hur världen hänger ihop, typ den allmänna relativitetsteorin. Hans bok 12 livsregler som sålts i miljontals exemplar innehåller sådana enkla riktlinjer som ”Stå rak med axlarna bakåt”, ”Städa hemma innan du kritiserar världen”, ”Säg sanningen eller undvik åtminstone att ljuga” och ”Utgå ifrån att den person du lyssnar på kanske vet något som du inte vet”.

Hur kan det vara möjligt att unga män över hela världen känner sig andligt pånyttfödda av sådana budskap? Sådana som jag insöp den sortens livsregler med modersmjölken och när det gäller kroppshållningen tjatade rustmästare Jansson jämt om att stå rak med axlarna bakåt. Han kontrollerade också att de värnpliktiga bäddat sängarna innan de fick frukost.

Patrik Engellau

Ett par veckor före valet i september publicerade jag en text som handlade om att våra politiker och mest anlitade debattörer inte kan se klart eftersom de sitter som betraktarna i Platons grotta och tror att skuggorna på väggen är verkligheten.

Efter valet känner jag detta allt starkare. Skuggorna på väggen talar om för sådana som Annie Lööf och Jan Björklund att om man ger sverigedemokraterna ett lillfinger så kommer judar att förtryckas och nazister och pilkorsare finansierade av Viktor Orbán att marschera på gatorna. Jag tror inte att Lööf och Björklund (och deras meningsfränder) är oärliga. De är säkert uppriktigt oroliga för något. Men för vad?

Vi som inte nöjer oss med att försöka tolka skuggorna på grottans vägg utan i stället vänder oss om och bedömer tingen efter verklighetens i och för sig svårbegripliga signaler kan göra några observationer.

Patrik Engellau

Många väljare väntar ivrigt på att en regering ska kunna bildas som tar itu med Sveriges många och numera allmänt erkända problem (jag behöver inte ens räkna upp problemen; till och med Dagens Nyheter har slutat förneka dem och i stället övergått till att förklara att de är på väg att lösas, se exempelvis artiklar om Göteborgsförorten Gårdsten. Det var ju detta moderatledaren Ulf Kristersson lovade inför valet i uttalanden som ”Nu tar vi tag i Sverige!”. Till dessa väljare kan jag bara säga att de inte ska vänta sig att det händer något särskilt.

Patrik Engellau

Åtminstone sedan valet 2010 har vi haft tre block i Sveriges riksdag där två slagit den tredje eftersom inget av blocken på egen hand kommit upp till de 175 mandat som krävs för egen majoritet. Så här har mandatfördelningen sett ut.

2010 2014 2018
Alliansen 173 141 143
Rödgröna inkl V 156 159 144
Sverigedemokraterna 20 49 62

 

Sedan 2010 har alltså alla block varit vågmästare i bemärkelsen att de kunnat avgöra utfallet om de övriga två blocken röstat på olika förslag. Men det där med vågmästeriet blev aldrig något problem under perioden 2010 – 2014 eftersom det låg utanför föreställningsramarna att de rödgröna och SD skulle bilda front mot den regerande alliansen.

Staffan Heimerson

Sommarens viktigaste val äger rum på söndag (24 juni). Det sker i ett av Europas största länder. Detta land har näst Amerika den största krigsmakten inom NATO.

Turkiet är en av världens 20 största ekonomier. Landet har haft snabb tillväxt. Istanbul har förvandlats från en exotisk bazarhåla till en världsstad med 16 miljoner invånare. Invånarna har varit flitiga och företagsamma; Turkiet var som Italien på sjuttiotalet. Befolkningen, även på landsbygden, har medelklassifierats med kylskåp, tvättmaskiner och lokalt tillverkade bilar.

Landet var på väg att ta sig in i EU. Det spelar en viktig roll i den islamska världen. Geografiskt har det ett nyckelläge mellan Ryssland och Iran.

Turkiet är, säger Utrikespolitiska institutet i sin länderöversikt, ”en parlamentarisk demokrati”.

Hmmm.

Men UI tillägger initierat: ”Men en demokrati som ofta haft begränsningar. Landet har ett starkt auktoritärt arv, där militärer och domare ofta har satt folkviljan ur spel.”

Sakine Madon, som är en statsvetare och liberal kolumnist och utnämnd till en av Sveriges mest inflytelserika twittrare är född i Turkiet och åtminstone till hälften kurd och vet alltså vad hon snackar om.

Patrik Engellau

Det var en gång en kyrklig kammarorkester med arton musiker. En dag förklarade försteviolinen att han inte hade lust med vidare repetitioner eller föreställningar överhuvudtaget men att han avsåg att behålla sin position och förhindra att någon annan försteviolin tog hans plats.

Det var ett streck i räkningen, sa orkesterchefen och började fundera på om det skulle bli nödvändigt att ändra repertoaren nu när orkestern var en man kort.

Under förra året slog detgodasamhallet.com sitt eget rekord vad gäller antalet artiklar, läsningar, unika besökare och kommentarer. Vi tackar trogna läsare och flitiga skribenter och välformulerade kommentatorer.

Under 2017 hade Det Goda Samhället totalt nästan sju miljoner visningar. Av dessa var 1,4 miljoner unika besökare. Detta är en ökning från 2016 då vi nådde nästan 1,2 miljoner unika läsare. Under året publicerades 912 inlägg och 41 514 kommentarer. Här är de mest lästa artiklarna:

Idag den 10 december, som i år infaller på andra advent, firar vi med FN den Internationella dagen för mänskliga rättigheter. Deklarationen om de mänskliga rättigheterna är inget som de muslimska länderna velat underteckna. De har som bekant en något avvikande syn på mänskliga rättigheter och har hittat på sin egna av Koranen och sharia inspirerade variant.

Patrik Engellau

Vi svenskar och andra västerlänningar har svårt att tänka klart eftersom vi utgår från att vårt sätt att lösa problem är det naturliga för mänskligheten. Extra löjligt blir detta när vi tror att vi har kommit på en smart grej som vi kan ”lära ut” till andra folk så att de också ska kunna göra som vi och bli lika framgångsrika som vi. Sådant tänkande kan ge upphov till exempelvis ”demokratibistånd” där SIDA skickar några centerpartister till Afrika för att berätta om centerns stadgar och hur en svensk partikongress går till.

Den 30 november år 1718 stupade den svenske kungen Karl XII för en gevärskula i tinningen. Det var på den tiden när Sverige gjorde ett sista och desperat försök att hävda sin ställning som en stormakt. Det så krigströtta riket gjorde ett försök att erövra Norge.

När kungen dog så dog också de sista svenska stormaktsdrömmarna. Det har det svenskarna oftast varit glada över. Att jobba på i fred och att i harmoni med grannländerna kunna utveckla riket har med tiden gjort både land och folk rikt.

Patrik Engellau

Det snabba svaret på rubrikens fråga är naturligtvis att intelligens är sådant man mäter med IQ-tester. Högre resultat betyder skarpare begåvning.

Jag vill inte säga emot utan bara komplettera med ett perspektiv som brukar artikuleras av den brasilianske filosofen Luiz Felipe Pondé, till exempel här för den som fattar lite portugisiska.
Pondés poäng är att riktig – vad som nu menas med riktig – intelligens innefattar ett stort mått av etiska inslag vid sidan av de epistemologiska, alltså kunskapsmässiga, till exempel om man vet när Karl XII dog och om man lyckas extrapolera komplicerade siffersekvenser som i IQ-tester.

Pondé räknar upp ett antal punkter som han menar karaktäriserar riktig intelligens. Personligen tycker jag kanske att alla punkterna säger samma sak, nämligen att Sokrates hade rätt i att man alltid måste söka kunskap men tvingas resignera inför det faktum att man aldrig kan veta om man verkligen begripit något alls. Fast min bedömning kan vara fel så du får Pondés punkter lite hullerombuller.

Jan-Olof Sandgren

Under min livstid har det med jämna mellanrum, till synes oberoende av trender och konjunkturer, dykt upp ”anti-rörelser”. Jag har själv varit en del av några av dem: anti-kärnkraftsrörelsen, anti-schlagerfestivalen, anti-apartheidrörelsen, anti-USA-imperialismen, för att nämna några. Att vara anti-auktoritär i vår tid är närmast ett obligatorium.

Bild, DGS
Mohamed Omar

Idag den 10 november är det Mårtensafton och vissa av oss går på gåsmiddag. Men vem var egentligen Mårten? Det var ett helgon som kallades Martin av Tours. Han firas imorgon, på Martins dag eller Mårtensmässan.

Martin var en romersk soldat från det område som idag kallas Ungern. Så här gick det till när Martin kom att förknippas med gäss: Invånarna i staden Tours ville göra Martin till biskop. Men eftersom han var så gudfruktig vågade han inte ta på sig det stora ansvaret och gömde sig bland gässen. Men gässen kacklade och avslöjade honom. Så han blev biskop, trots allt. Detta ska ha skett den 11 november år 371.

Och så här gick det till när Martin blev kristen: Han var en arton år gammal yngling, och romersk soldat, då han mötte en frusen tiggare på vägen. Martin hade inget att ge tiggaren, men då i stället sin mantel och delade den i två delar. En del gav han tiggaren.

Bild, DGS
Mohamed Omar

När jag var muslim hade jag en vän. Han och jag gjorde samma resa. Vi gick till moskén tillsammans och diskuterade shia och sunni, sharia, evolutionen, jihad och allt möjligt annat. Vi var två väldigt ovanliga typer i moskéerna. Vår resa slutade i ateismen.

Det var framför allt evolutionsteorin som påverkade min vän. Alla imamer och andra så kallade ”lärda män” han talade med sade att evolutionsteorin var fel. Det var en teori som de otrogna, icke-muslimerna, hittat på. Sanningen fanns i Koranen, sade det. Gud skapade Adam och Eva.

Men min vän nöjde sig inte med de lärda männen och imamernas svar. Han studerade själv och fann att bevisen, för att människan och alla andra arter utvecklats, var överväldigande. Däremot fanns det inga som helst bevis för Koranens påståenden. Finns inga bevis för att Koranen är Guds ord.

Bild, DGS
Mohamed Omar

Första maj i år hände något konstigt. När statsministern Stefan Löfven försökte höll tal i Malmö blev han avbruten. Det var den islamiske fundamentalisten Jasmin Nur Ismail som ställt sig upp med en megafon och börjat skrika.

Hon var inte ensam. Med sig hade hon en grupp aktivister i iklädda sjalar. Man skulle kunna tro att den arabiska våren hade kommit till Sverige….

När P4 Malmö intervjuade Jasmin, som också var Vänsterpartiets första maj-talare, om varför hon avbröt Löfven sade hon att det var för att regeringen varit tyst om EU-domen om att arbetsgivare får bestämma huruvida man får ha slöja på sig på arbetsplatsen.

Bild, DGS
Mohamed Omar

Tisdagen den 31 oktober drabbades New York återigen av en jihadattack. Jihadisten Sayfullo Saipov från Uzbekistan körde över ett antal människor med en mindre lastbil. Åtta dödades. Medan attacken pågick ropade han Allahu akbar. Sayfullo, namnet betyder ”Guds svärd”, hade svurit trohet till terrorgruppen Islamiska Staten (IS).

Men det är mindre viktigt vilken terrorgrupp han svor trohet till. Idag är det IS, igår var det Al-Qaida. Det är inte gruppen, utan idén som jihadisterna svär trohet till. Och det är en idé som kommer från profeten Muhammed, islams grundare.

Av Sayfullos utseende att döma, det stora buskiga skägget, var han noga med att efterlikna profeten till det yttre. Attacken visar att han också ville efterlikna honom i handling. Enligt Koranen är Muhammed ett föredöme, muslimerna ska eftersträva att vara som honom: