Ferdinand och IsabellaI en krönika i Aftonbladet den 21 oktober menar Anders Lindberg att svenska folket vet för lite om islam. ”Festligt hur lite vi vet om islam” lyder rubriken. Sedan ägnar han hela artikeln till att visa hur lite han själv vet om islam. Men det är inte festligt, snarare sorgligt, eftersom han själv är omedveten om hur lite han vet.

Bild, DGS
Mohamed Omar

Idag den 18 oktober år 1009 förstördes den heliga gravens kyrka i Jerusalem. Kyrkan sägs innehålla graven där Jesus låg innan han uppstod från det döda. Kyrkan har varit ett pilgrimsmål för kristna sedan 300-talet.

Enligt kyrkofadern Eusebios av Caesarea (263-339), den främste lärde inom kyrkan på sin tid och författare till den första kyrkohistorien, byggde på 100-talet den romerske kejsaren Hadrianus ett Venustempel på Jesus grav för att dölja den. Den förste kristne kejsaren, Konstantin den store, ska sedan år 325 eller 326 sedan ha ersatt templet med en kyrka.

När muslimerna under ledning av kalifen Omar erövrade Jerusalem i april år 637 fick kyrkan stå kvar, men de kristna underkastades stränga och förödmjukande lagar.

Bild, DGS
Mohamed Omar

Idag den 14 oktober 1529 avslutades den första turkiska belägringen av Wien. Det var mycket som stod på spel den dagen, kanske till och med Europas överlevnad. Ändå får vi knappt läsa något i skolan om den månghundraåriga kraftmätningen mellan det ottomanska riket, efter 1517 ett kalifat, och Europa.

Den gången slogs de turkiska arméerna tillbaka, men de skulle komma tillbaka. Det ottomanska riket var under lång tid islams främsta makt och utgjorde ett allvarligt hot mot Europa.

Levanten och Nordafrika, som tidigare hade ingått i den kristna kulturkretsen, hade fallit för islam, kvar stod Europa som den enda kristna världsdelen. Den 29 maj 1453 föll Konstantinopel, en europeisk och kristen stad, grundad av den romerske kejsaren Konstantin år 330 e.Kr. Stadens namn ändrades till Istanbul och den mäktiga katedralen Hagia Sofia, gjordes om till moské.

Auoda 2 001I ett nytt avsnitt av podden Amerikanska nyhetsanalyser (#473) pratar jag om den konfliktfyllda relationen mellan islam och väst. Den 7 oktober var det minnesdagen av sjöslaget vid Lepanto den 7 oktober 1571. En allians av kristna stater besegrade där den ottomanska flottan, vilket allvarligt försvagade islams makt på Medelhavet.

Slaget var ett av många exempel på när européer lagt sina trätor åt sidan och förenats i det gemensamma försvaret mot islams framryckningar. Europa är ju både en världsdel och en idé. Idén om Europa växte fram i mötet med islam. Det var denna andra, och fientliga kultur, som gjorde att européerna, trots inbördes olikheter, började uppleva sig som européer. Det tidigaste belägget för något som kan ha varit en europeisk gemenskapsupplevelse finns i en tidig medeltida text om slaget vid Poitiers 732, där Karl Martell, Karl den stores farfar, med en frankisk armé slog tillbaka de muslimska erövrarna. Efter sjudagarsslaget, heter det, vände europenses tillbaka till sina hembygder. De kom från olika länder och tala olika språk, men de var européer och hade därför ett gemensamt intresse av att försvara sig mot islam.

Lennart Bengtsson

Efter decennier av socialdemokratisk dominans fick Sverige från 1970-talet tidvis borgerliga regeringar och sedan dess har den politiska makten skiftat mellan främst socialdemokratiska minoritetsregeringar och borgerliga allianser med antingen centerpartiet eller moderaterna i ledningen. Ur demokratisk synpunkt har detta fungerat bra och i stort sett inneburit att olika samhällsgrupper fått inflytande över samhällsutvecklingen.

Stefan Hedlund

De många turerna kring säkerhetsskandalen på Transportstyrelsen har skapat betydande kaos. Statsråd och statssekreterare faller som käglor, och misstankar gryr om att självaste statsministern med berått mod kan ha ljugit svenska folket rakt upp i ansiktet. Osökt går tankarna till Richard Nixon och Watergateskandalen. Huruvida det svenska fallet har inkluderat sådana inslag att det till slut kommer att fälla även statsministern återstår att se.

mohamed2
Mohamed Omar

När jag var muslim mötte jag ständigt denna oro för att barnen skulle försvenskas. Att bli svensk var för många troende muslimer detsamma som att vara ”fallen” eller ”förstörd”. Särskilt för flickor var det någonting skamligt, att bli kallad svensk var nästan lika illa som att bli kallad hora. För det fanns en utbredd föreställning om att svenska flickor var ”dåliga”.

Imamen i moskén påminde hela tiden föräldrarna om deras ansvar att se till att barnen fick en islamisk uppfostran och skyddades från svenskarnas kultur och sätt att leva. Den som hade en dotter som ”blivit svensk” fick skämmas i moskén. Han hade misslyckats. Vissa skickade till och med sina barn till hemlandet för att de skulle få lära sig modersmålet, Koranen och goda seder. Andra gick ständigt och funderade hur de skulle kunna återvända utan att förlora tillgången till den svenska välfärden. En långtidssjukskrivning var bäst, eller ännu hellre en förtidspension. Då kunde man flytta hem och samtidigt plocka ut svenska bidrag varje månad via bankautomaten.

Det är på två nivåer politiska partier agerar i kyrkovalet. Först genom att ta fram ett partiets valprogram, därefter genom att välja ut lämpliga kandidater. Valprogrammet är det vanliga partiprogrammet, men tryfferat med något som ska kunna uppfattas som välvilligt religiöst. Det blir alltså ett närodlat kyrkoliv i centerns tappning och ett solidariskt i socialdemokraternas. Sverigedemokraterna kör med tradition och svenskhet. Inget av partierna nämner Jesus vid namn. Det är på sitt sätt uppseendeväckande för den som menar, att Kyrkan är Hans och finns till för att vi skulle komma till tro på just Jesus.

Är vi ute i ogjort väder när vi uppmanar medlemmar i Svenska kyrkan att rösta i kyrkovalet – och kyrkligt engagerade icke-medlemmar att träda in för att få rösta den 17 september? Här sitter vi på vår kant och vill att människor ska dra sitt strå till stacken för att omforma Svenska kyrkan till en folkkyrka värd namnet, samtidigt som kyrkans egna makthavare kämpar stenhårt för att få medlemmarna att lämna in sina utträdesblanketter.

Hur blev det så att politiska partier tog över beslutsfattandet i Svenska kyrkan?

Majoriteten av biskoparna såg faran komma när alla medborgare måste vara medlemmar i Svenska kyrkan och de motionerade därför i en biskopsmotion i kyrkomötet år 1929 om fritt utträde ur Svenska kyrkan. Tidigare fick den som ville utträda bara göra som om han eller hon inträdde i ett annat kristet samfund. Så blev exempelvis Hjalmar Branting metodist när det begav sig — men han fullföljde inte sitt medlemskap utan kunde fortsatt hävda att han var medlem i Svenska kyrkan och därmed bekläda posten som statsminister.

Patrik Engellau

Wikipedia definierar intellektuella så här:
En intellektuell är en person som ägnar sig åt vetenskaplig eller litterär verksamhet. De intellektuella omfattar grupper som yrkesmässigt förmedlar kunskaper och åsikter, till exempel forskare, författare och lärare.

Själv hade jag ytterligare exemplifierat med journalister och präster, men det hindrar inte att Wikipedia och jag är inne på samma spår.

Om jag skulle försöka sammanfatta innehållet i de vanligaste mailen som kommit till DGS sedan kyrkovalskampanjen inleddes, skulle det bli som följer: ”Jag vill rösta i kyrkovalet – men vem ska jag rösta på..?”

Det är inte en helt enkel fråga. Den som har en relation till sin församling och församlingens verksamhet har kanske en viss kunskap om hur församlingen styrs och om vilka olika alternativ som finns att rösta på i kyrkovalet. Man känner kanske till vilka som sitter i kyrkorådet och vilka frågor de olika nomineringsgrupperna driver. Då är valet kanske ganska enkelt.

Helena Edlund

Få av de medeltida kyrkobesökarna behärskade det latinska språket, men så mycket förstod man att när prästen lyfte upp brödet och rabblade en ramsa så hände ett mirakel: Brödet förvandlades till Kristi kropp. Obegripligt, javisst, men så var det. Brödet förvandlades.

Prästen ord ”hoc est corpus” betydde bokstavligen ”här är kroppen”, men det visste inte bönderna i kyrkbänkarna. När de skulle repetera den magiska ramsan blev det därför ”hokus pokus”, för så lät det i deras öron.

Den svenska polisens svårigheter att uppehålla statens våldsmonopol kan jämföras med situationen i Tyskland, även om det än så länge är betydligt värre i Tyskland.

”I Berlin och i Duisburg finns det områden där kollegorna knappt vågar stoppa en bil, eftersom de vet att de kommer att omringas av 40 eller 50 män. Dessa attacker är ett avsiktligt utmanande av statens auktoritet – attacker i vilka förövarna uttrycker sitt förakt mot vårt samhälle”, uppgav Rainer Wendt, ordförande för den tyska polisunionen, redan för flera år sedan till Spiegel Online.

Patrik Engellau

Officiell svensk förståelse av hur politiken ska bedrivas exemplifieras fint av Liberalernas 34-punktsprogram Så blir Sverige möjligheternas land för fler. En punkt är att öka ”jobbstimulansen i försörjningsstödet från 25 till 40 procent”. Med lite ansträngning kan jag ana mig till att det betyder att man ska få behålla en större andel av socialbidraget om man får arbetsinkomster. Men huruvida Liberalernas förslag går att begripa eller inte är inte poängen. Poängen är den tankevärld som ligger bakom förslaget, nämligen föreställningen att det från Rosenbad går att med homeopatiska doser av något ekonomiskt incitament går att finkalibrera beteendet hos hundratusentals människors vars verkliga motiv man inte har en aning om.

Helena Edlund

Under mina tolv år som präst fick jag förtroendet att följa många hundra människor till den sista vilan. De yngsta av dem hade knappt börjat leva och de äldsta hade hunnit lägga mer än ett sekel av livserfarenheter bakom sig. Ofta tänkte jag, vid de begravningar där den döde hade levt i 90 eller 100 år, att de hade fått se så stora samhällsförändringar: Två världskrig, industrialismen, bilen, telefonen, vattentoaletter, kvinnlig rösträtt, vacciner, föräldraledighet… Listan kunde göras oändlig. Någon sådan utvecklig skulle jag inte få se under mitt liv.

Anders Leion

Varför visar mätningar av arbetsmiljö gång på gång att den är sämre i offentlig än i privat sektor? Den offentliga sektorn styrs ju av politiker som samtidigt ständigt försäkrar att de värnar just om arbetsmiljön och tar ansvar för tillståndet i de politiskt styrda organisationerna?

Tillståndet är kroniskt – och det förvärras. Standardlösningen – att tillföra mer resurser – fungerar inte. Hur kan detta ständiga misslyckande förklaras?

Patrik Engellau

Det heligaste går aldrig att bevisa. Det är en fråga om tro.

Förut var Gud det heligaste. Det har gjorts en del försök att bevisa Guds existens – till exempel det ”kosmologiska” beviset som säger att eftersom allt har en orsak och eftersom världen finns så måste världen ha skapats, något som Gud gjorde, så Gud finns – men de imponerar i varje fall inte på mig. För övrigt har Gud själv aldrig gjort anspråk på att kunna bli bevisad. Han har nöjt sig med att folk trott på honom och lytt hans order. (När han var ung och frisk, som i Gamla Testamentet, blev han rasande när folk inte lydde. Ibland tog han då livet av dem, läs till exempel om syndafloden.)

När vi talar om Svenska kyrkan så talar vi om den i singularis: Kyrkan. Men hur är det egentligen med det?

Ju mer jag har funderat och upplevt genom åren, desto mer övertygad har jag blivit om att detta språkbruk leder oss fel. Även om Svenska kyrkan är en (1) organisation, så består denna organisation av idag 1 355 olika församlingar – och det är inom ramen för församlingarna som vi möter kyrkan i vår vardag.