Idag skriver vi den 1 januari 2026. Tänk att det alltid känns lika märkvärdigt första gången man skriver ett nytt år. 2026. Ett speciellt år för mig, för övrigt, eftersom det i år är exakt 100 år sen min far föddes. Det är också exakt 140 år sen min morfar först såg dagens ljus. Två starka, goda män som bidrog till att göra min barndom ljus och lycklig.

Fast det var inte det den här texten skulle handla om. Utan om pissaladière.

Pissaladière brukar ibland kallas för ”provencalsk pizza”. Det är dock en förenkling som, i alla fall enligt mig, gränsar till en förolämpning. Pissaladière innehåller varken tomatsås eller ost – istället är den ett enastående smakfullt exempel på hur man kan förvandla så enkla ingredienser som lök, deg, oliver och sardeller till en delikatess.

Namnet har den fått från pissalat, en saltad fiskpuré från Nice-regionen i Frankrike, gjord på sardeller, ibland sardiner, som marinerats i olivolja och kryddor som vitlök, timjan och lagerblad.

Man behöver inte vara stjärnkock för att laga en läcker pissaladière. Däremot behöver man ha tålamod. Löken ska karamelliseras långsamt till dess sötman verkligen kommer fram, sen ska den läggas på bröddegen tillsammans med svarta oliver, härligt salta sardeller och gärna några kvistar färsk timjan.

Traditionellt görs den på en jäst bröddeg som påminner om pizzadeg – i moderna recept förekommer också smördeg och olika typer av pajdeg.

Jag kom i kontakt med pissaladière genom en god vän som bodde i Nice. Han var svensk, men hade bott i Frankrike så länge att han hade lika mycket av både kulturerna inom sig. Så samtidigt som han lagade den mest fantastiska pissaladière man kunde tänka sig (efter sin franska svärmors gamla beprövade recept) lät han också den franska matkulturen möta den svenska när han experimenterade fram en svensk-fransk pissaladière. Han bytte helt sonika ut hälften av sardellerna mot svensk ansjovis och voilà.

Den svensk-franska versionen gick för övrigt förvånansvärt bra hem hos hans franska familj, sa han. Och det stämmer säkert. Jag har en bekant som varit verksam som kock i Frankrike i många år och som har för vana att bjuda sina franska vänner på Janssons frestelse en gång om året och den brukar göra succé.

Jag har lagat båda varianterna – perfekt snacks till olika typer av fester – och gillar bägge skarpt. Och oavsett vilken man väljer är det en alldeles ypperlig ersättning för den där pizzan som vi numera förväntas äta just idag.

Idag blir det pissaladière av svensk-fransk typ. Jag har fortfarande ansjovis kvar i kylen, efter julhelgens Jansson-bonanza, och kan inte tänka mig något godare än att lägga dem på ett långjäst bröd tillsammans med karamelliserad lök, oliver, timjan och sardell-kusinerna.

Om du vill laga din egen pissaladière finns ett recept här! I just det receptet används pajdeg, men det går lika bra med pizzadeg eller smördeg – det väljer man själv.

Trevlig nyårsdag!

Bild: Wikimedia commons