Bland framtidsforskare som ritar upp mer eller mindre sannolika scenarier för framtiden finns det användbara begreppet ”den överraskningsfria utvecklingen”. Saker händer, man vet inte om några oväntade svarta svanar tänker dyka upp och kullkasta alla teorier, men bedömarna har något slags föreställning om vart det lutar, nämligen just mot det överraskningsfria förloppet.

När jag var sex år började jag i första klass i Sofia folkskola på Söder i Stockholm. På den tiden var Söder inte fashionabelt utan i huvudsak en arbetarstadsdel där en del människor hade utedass på gården och knappt rinnande vatten inomhus. Sofia folkskola var byggd för sådana förhållanden. Där fanns en badavdelning med simbassäng och ett tjugotal minibadkar där skoleleverna tvingades tvätta sig en gång i veckan vare sig de hade badmöjligheter i hemmet eller inte. Det var bara att lyda. Staten var välvillig och barsk.

Facebook var för några år sen ungefär vad Sveriges Television var på 70-talet; det enda media i sitt slag som existerade. Två tredjedelar av alla amerikaner över 12 år hängde på Facebook, antalet globala användare räknades i miljarder och det fanns i stort sett inga konkurrenter. Majoriteten av världens internetanvändare var inne på plattformen om inte dagligen så i varje fall någon gång i månaden. 

Den syriske poeten Ali Ahmad Said (f. 1930), alias Adonis, brukar räknas som världens störste poet på det arabiska språket. Han har också en lång historia av politiskt engagemang på vänsterkanten och var en av dem som kritiserade västvärldens stöd till upproret i Syrien. Adonis menade att det väpnade upproret bärs upp av en totalitär ”religiös fascism”. Frankrike, sade han, svek den franska revolutionens ideal genom att ställa sig bakom upproret.

Jag brukar vara den förste att skylla onda saker på politikernas dumma idéer och vanstyre. Men ibland slår det mig att mina och andras anklagelser mot politikerväldet kanske är orättvisa eftersom de utgår från att politikerna har personliga förmågor en bra bit över genomsnittet när det gäller sådant som intelligens, handlingskraft, beslutsamhet och de övriga krafter som behövs för ett gott ledarskap.

Tillbaka till hembygden! Tillbaka till rötterna! Allt fler svenska barnfamiljer lämnar storstäderna och söker sig tillbaka till vår landsbygd. Linnea Klingström berättar om varför hon och hennes familj fattade ett livsavgörande beslut. I storstaden minskade livsutrymmet när våldet och oron tog större plats. På landet fanns lugnet och tryggheten. I det förflutna stod framtiden och väntade.

Kulturpolitik betyder att politiker beskattar medborgare och använder en del av dessa pengar till att lite snålt försörja olika slags konstnärer som skriver, målar, skulpterar eller tonsätter saker som politikerna vill höra. Det vet vi väl lite till mans och kvinns att statens och troligen landstingsregionernas och kommunernas kulturpolitik utgör en del i den allmänna politiskt korrekta propaganda som formulerar den PK-istiska statsideologin.

Inte sällan talar man om vikten av att bottna, i att vara grundad, eller åtminstone att veta vad man talar om. Sådant låter sig enkelt sägas, men vad menar man egentligen med uttryck av det slaget? I en tid av en eskalerande mångfald av åsikter och tyckanden, av skilda värderingar, perspektiv och intressen, såväl ideologiska som kulturella och religiösa, ställs liksom den frågan på sin spets. Vad betyder det att bottna, att vara grundad, och att veta vad man talar om? 

”Att vara svensk är inte att vara nationalist”, påstår de två religiösa socialdemokraterna Sara Kukka-Salam och Jesper Eneroth, ordförande respektive vice ordförande i Socialdemokrater för tro och solidaritet i en artikel i Aftonbladet. De har, som så ofta när det kommer till dagens socialdemokrater, inte en siffra rätt. Det var tvärtom just den sunda och hälsosamma nationalismen som byggde Sverige. Men vad vet egentligen Kukka-Salam och Eneroth om vår svenska historia och om våra anfäders strävsamma arbete för att skapa ett gott land? Uppenbarligen ytterst lite.

Om man inte räknar in suffragetterna kring förra sekelskiftet gick startskottet för den moderna feminismens framfart det legendomsusade året 1968. I Sverige bildade då en grupp socialistiska kvinnokämpar Grupp 8. Därifrån går sedan en rak linje till kvinnokamp med brända behåar för ”kvinnokroppens frigörelse” och 70-talets röda kvinnodemonstrationer med banderoller och talkörer som skanderade att vara kvinna är att vara ”dubbelt förtryckt”, det vill säga både av kapitalet och patriarkatet.  

KATEGORI: KONTAKTA MISSING PEOPLE Mr Trump ville bygga en mur mot Mexiko för att stoppa den illegala invandringen från Sydamerika. Då nämndes Trumps namn minst sju gånger i varje nyhetssändning. Han fängslade små barn, slängde in dem i mörka fängelsehålor där de fick svälta och separerade dem från sina föräldrar. Han förvägrade människor deras naturliga rätt att få flytta till USA. Han var ond och hemsk. Han var närmast att jämföra med Hitler.

Jag läser morgontidningarna, i det här fallet Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, för att det är trevligt med papperssjok vid frukostbordet och för att jag får ett hum om vad som händer i min omvärld. Dessutom ger tidningar på och framför allt mellan raderna indikationer om officiella känslolägen (enligt teorin att journalisterna artikulerar rådande ideologi ungefär som statskyrkans präster sedan Gustav Vasa talat maktens språk till allmogen).

Ända sedan coronapandemin startade har budskapen från de svenska myndigheterna varit lika tvärsäkra som vaga. Anders Tegnell o co har basunerat ut gissningar som om de vore sanningar och ändrat uppfattning oftare än normalsvensken byter strumpor. Ena dagen är det uteslutet att det kan bli smittspridning i Sverige, nästa dag sprids smittan okontrollerat. Ena dagen kan barn inte insjukna, nästa dag kan de. De kan dock inte smitta andra. Fast dagen därpå kan de plötsligt det.

Jag är mer radikal än många vilket betyder att mina instinkter manar mig att söka sanningar och lösningar djupare bland rötterna. Tyvärr är detta en ganska opraktisk läggning eftersom de flesta problem är sådana som de ser ut på ytan och därför inte kräver några utgrävningar.

De flesta jag träffar verkar vara överens med mig om att det finns något besvärande grundfel i Sverige och att framtiden ser besvärlig ut. Men jag är ganska säker på att det finns olika uppfattningar om hur grundfelet är beskaffat. Många har större förtröstan på det svenska systemet eller den etablerade ordningen än vad jag har. I min radikalism tror jag att en del rötter måste rivas ut.

För att förstå svensk politik behövs varken kunskap eller möda. Det räcker att få upp ögonen för politikens och politikernas kungsväg: Tala om något annat samtidigt som ni låtsas angripa problemet! Det är samma trick som trollkarlen använder när han avleder åskådarens uppmärksamhet genom att t.ex. vifta med en duk, samtidigt som den andra handen utför det som skall döljas.