Lärdomar från Burundi

Patrik Engellau

För några år sedan besökte jag min vän Magnus som hade ett hus i Bujumbura, huvudstad i Burundi. Magnus höll på med en privat välgörenhet som gick ut på att ta hand om gatubarn och i bästa fall ge dem utbildning och trygghet.

Burundi liksom grannlandet Rwanda är känt för återkommande raskrig och folkmord mellan folkgrupperna tutsi och hutu. Tutsi ser ut som om de kom från Etiopien och hutu ser ut som om de kom från Tanzania. De är alltså niloter respektive bantu. Normalt kan tutsis och hutus umgås civiliserat med varandra. Det händer till och med att de gifter sig över den etniska gränsen. Men ibland bryter krigsstämning ut. Det kan vara tutsis som folkmördar hutus eller tvärtom.

Vad som får dessa raskrig att bryta ut vet jag inte. Men när de bryter ut handlar det om mark. För att överleva måste man ha en jordplätt. Om man saknar en jordplätt kan man ta någon annans mark. Den processen blir lättare om man går samman med sin egen grupp och försöker krossa den andra gruppen för att ta deras jordplättar. (Om du undrar varför de rättsvårdande myndigheterna inte griper in så vet du inget om Burundi. Det finns inget lantmäteri så man vet inte vilken mark som tillhör vem. Även om det funnits ett lantmäteri så hade det inte funnits någon rättslig instans som kunnat återställa marken till den rättmätige ägaren. Såväl polis som domstol gynnar den som mutar mest. Hela begreppet ”rättmätig ägare” saknar mening för det finns i praktiken ingen äganderätt, inget rättsväsende, inget statligt våldsmonopol. Om ett land inte har sådana institutioner blir det ibland folkmord i stället.)

Läs mer

Massinvandringen förvandlar Sverige

Mohamed Omar

I ett nytt avsnitt av podden ”Tankar från framtiden”, inspelat 5 juni, pratar jag med Gunnar Sandelin. Han är socionom, journalist och författare. Den 8 april 2008 publicerade Dagens Nyheter Sandelins debattartikel ”Journalister mörklägger sanningen om invandrarna”. Han ville att det skulle stå ”invandringen” i rubriken, men det tyckte inte DN:s rubriksättare. Bortsett från det var artikeln viktig för att upplysa allmänheten om att invandringen inte fungerade och att vi blev vilseledda av etablissemangets medier. Än idag insisterar till exempel journalister på att skriva ”flyktingar” i stället för ”asylsökare”.

År 2013 publicerade Sandelin, tillsammans med forskaren Karl-Olov Arnstberg, boken Invandring och mörkläggning. Boken blev en succé. Det fanns, och finns, ett stort sug efter kunskap och fakta om Sveriges förvandling genom massinvandringen. I boken visar Sandelin och Arnstberg hur den ansvarslösa invandringspolitiken skadar Sverige och knappast är ett effektivt sätt att använda resurser för att hjälpa världens flyktingar.

I tre artiklar här på Det Goda Samhället har Sandelin fortsatt att belysa invandringsfrågan. I ”Sveriges stora demografiska förändring” (24/5) visar han hur Sverige genomgår en extrem befolkningsförändring. Och att detta har kunnat ske utan att debatteras ordentligt. 2017 beviljade Sverige 3,5 gånger så många uppehållstillstånd till asylsökande – drygt 36 000 – som övriga Norden gjorde tillsammans.

Läs mer

Gästskribent Hans Jensevik: Syna S, lägg ner rösterna idag!

Det gäller Riksdagens beslut om begränsning av vinsterna i vissa välfärdsföretag.

En kväll på 1950-talet såg mina mostrar efter mig, för mamma och pappa var på föreläsning. Elise Ottesen-Jensen, Ottar som hon kallades var i Kristinehamn och ämnet var sexualupplysning. Erotik var känsligt på den tiden och diskuterades inte. Svenska folket sov med händerna på täcket. Fattas bara annat. Och begreppen nämndes på latin. Ottar kunde lyfta debatten från hjärtats självcensur och till huvudets logik på ett mycket avdramatiserat sätt.

Det verkar som om varje tid har ett förbjudet ämne och nu är det ekonomi. Det kan inte diskuteras. Ordet ”vinst” får mer än 50 procent av svenska folket att bryta ihop logiskt, flytta ner från huvudet till hjärtat och utbrista; ”Vinst är fult, usch, det är snusk, det ska vi inte ha!” Ur ekonomisk synpunkt har frågan om vinster i välfärden förts på en erbarmligt låg och känsloladdad nivå. Var har ekonomins Ottar funnits under de senaste åren? På torsdag denna vecka ska Sveriges Riksdag fatta beslut i frågan om man ska ha ett tak för de vinster som genereras i vissa välfärdsföretag.

Får jag börja med påståendet att alla typer av organisationer måste långsiktigt gå med vinst. Det antyds att kommuner inte går med vinst och då ska privata vårdföretag som har det offentliga som uppdragsgivare inte heller göra det. Men nu är det så att alla kommuner måste långsiktigt sett gå med vinst och det gör de. Om detta finns ett tvång i kommunallagen. Teoretiskt sett finns ett vinstkrav och det gäller företag, ideella föreningar, stiftelser, kommuner, myndigheter, med flera organisationer. Det är inget snuskigt i det. Det är helt enkelt ett på ekonomisk teori logiskt baserat överlevnadskrav.

Läs mer

Gästskribent Steven Jörsäter: Om krisen kommer blir det kanske bättre 

I dagarna får alla svenska hushåll en broschyr med den allvarsamma titeln ”Om krisen eller kriget kommer”.  Jag började läsa i den och insåg snart att den innebar en förflyttning till en annan tid.

Rubriker som ”Din krisberedskap”, ”Totalförsvarsplikt” och ”Om Sverige angrips krävs motståndskraft” anger ett helt annat samhälle än det vi möter i våra media. Bara att ordet ”plikt” används. Och Sveriges Riksvapen!

Det finns osannolikt nog inte en enda politiskt korrekt mening eller floskel i hela skriften. Allt präglas av allvar, beslutsamhet, endräkt och saklig information. En fläkt av det gamla Sverige.

Tänk om det är så. Att det är avsaknad av en verklig kris som gör att politik och samhällsdebatt domineras av påhittade eller självförvållade problem? Att i en verklig kris så skulle diskussioner om jämställdhetsplaner, HBTQ-rättigheter och klimatångest spårlöst gå upp i rök saknade av ingen. Faktum är att det i listan av mat för hemberedskap i broschyren finns köttkonserver uppräknade, helt oblygt, utan att det ens ges några alternativ för veganer!

Läs mer

Tidsandans krumbukter

Patrik Engellau

I början av 1990-talet nådde västerlandet sin troligen högsta grad av självsäkerhet. Observera att jag skrev ”högsta grad av självsäkerhet”, inte ”högsta nivå av materiell framgång”. Det är olika saker. Sedan början av 1990-talet har självsäkerheten stadigt sjunkit medan bruttonationalprodukten per capita har fortsatt att stiga. Det tål att tänka på.

Den 11 januari 1989 höll den avgående presidenten Ronald Reagan sitt avskedstal till det amerikanska folket. Det är särskilt avslutningen, där Reagan talar om ”en lysande stad på en kulle”, som griper tag i tittaren. En PK-ist skulle kunna avfärda talet som hollywoodsmörigt särskilt som det ligger romantisk musik i bakgrunden när den före detta skådespelaren ser det amerikanska folket i ögonen. Men jag är inte PK-ist utan tycker att föreställningen är patriotisk och anslående. Vad är det förresten för fel på Hollywood?

Reagan utgår från liknelsen om den lysande staden på kullen som för fyrahundra år sedan ska ha myntats av pilgrimen John Winthrop som en vision av det framtida Amerika, ”Guds eget land”, som min första, amerikanska, frus mormor brukade säga. ”Och hur står det till med den lysande staden nu?” frågar Reagan sig själv och svarar: ”Vi är rikare, säkrare och lyckligare.”

Läs mer

Medelklassen studeras

Patrik Engellau

Jag brukar hävda att den samhällsklass som jag själv tillhör, nämligen den nettoskattebetalande någorlunda skötsamma medelklassen, dels utgör en majoritet av landets befolkning, dels saknar representation och inflytande inom de politiska partierna, inom media, inom forskningen, inom kulturen, ja, inom det officiella Sverige över huvud taget.

Detta är desto mer anmärkningsvärt som denna medelklass faktiskt är nationens ryggrad om man ser till vad som verkligen får Sverige att fungera. Medelklassen driver industrierna, lagar folks tänder, administrerar livsmedelsförsörjningen, programmerar datorerna, förestår restaurangerna, startar butiker och så vidare.

Läs mer

Nationaldagen 2018

Mohamed Omar

Idag är det Sveriges nationaldag, även känd som Svenska flaggans dag. Man blir påmind om att ett land, trots den påbjudna mångkulturen, bara kan ha en nationaldag. Och en flagga. Flaggdag i Sverige betyder att man hissar den svenska flaggan, inte vilken flagga som helst. När mångkulturen infördes 1975, stod det så här i propositionen som antogs av riksdagen:

”Invandrar- och minoritetspolitiken bör präglas av en strävan att skapa jämlikhet mellan invandrare och svenskar. Invandrarna och minoriteterna bör ges möjlighet att välja i vilken mån de vill gå upp i en svensk kulturell identitet eller bibehålla och utveckla den ursprungliga identiteten.”

Men invandrarna kan inte välja nationaldag eller flagga. Så deras hemländers kultur är inte jämlika med den svenska. Och ska inte heller vara det. Enligt språklagen från 2009 är svenska huvudspråk i Sverige. Språk är en viktig del av en kultur. Eftersom det svenska språket är huvudspråk, så kan man inte säga att den svenska kulturen jämlik med den somaliska, den kurdiska och den afghanska kulturen i Sverige. Svenskan är privilegierad. Och så ska det vara.

Mångkulturpropositionen från 1975 är ogenomtänkt och ogenomförbar. Det är dags att riva och kasta den i papperskorgen. För jämlikhet mellan kulturer i en nation är en omöjlighet. Ett nation har en kultur som definierar den, som ger den dess identitet. Den svenska flaggan uppstod i den svenska kulturen och är hela nationens flagga. Det svenska språket uppstod i den svenska kulturen och är hela nationens språk. På nationaldagen firar vi händelser som skedde innan det fanns kurder, somalier, afghaner och syrier i Sverige.

Läs mer

Att döda med ord

Anders Leion

Jag har alltid varit en sturig djävul. Jag tror det är ett arv från barndomen. Efter att ha fötts i Stockholm och varit ett år i Nyköping bodde jag fyra år i Värmland, därför att där hade pappa fått jobb. Sedan flyttade vi tillbaks till Nyköping. Jag talade bred värmländska och blev retad för det. Först var jag förvånad, sedan ledsen och så ilsken. Jag började slåss. Pappa såg ett slagsmål. Han drog en suck av lättnad, berättade han flera år efteråt. Enligt hans gammalmodiga syn måste en pojke kunna slåss, för att få behålla sin värdighet. Den alternativa och i Sverige vanliga strategin hade ju varit att ställa sig in och smickra, tills man blivit accepterad.

Benny Fredriksson fick de död på. De lyckades nästan med Fredrik Virtanen. Han berättade i SVT:s Uppdrag Granskning att en vilja att begå ett omedelbart självmord var hans första, mycket starka reaktion när han träffades av det som sedan blev ett massivt mediedrev. ”Varför reagerade han så starkt”, frågade jag min fru. ”Men det är fråga om överlevnad”, sade hon. ”Så har evolutionen format oss. Att inte få tillhöra flocken, att vara utstött betydde länge död, en ofta snar död. Vi har fortfarande den programmeringen i oss.”

Visst. Det är inte behagligt att vara utstött. Det har hänt mig flera gånger. Som den gång jag skrev boken ”Den svenska modellen”, ur vilken Gösta Bohman stod och citerade i riksdagen. Jag arbetade då på LO. Arbetskamrater hälsade inte på mig på gatan – men undanskymt, ensamma med mig i en korridor på jobbet kunde de göra det.

Läs mer

Den datadrivna demokratiurholkningen

Patrik Engellau

När man som jag ska – det vill säga själv har hittat på att – skriva en krönika om dagen kan det hända att man någon dag inte kommer på något värdigt att skriva om. Då går jag till mitt förråd av utrivna och sparade PK-istiska tossigheter från Dagens Nyheters kulturbilaga. Så kommer jag strax igång.

Varför gör jag bara Dagens Nyheter den äran, undrar du kanske. Det beror på min snorkiga arrogans. Jag sätter nämligen en ära i att strimla PK-ister och då vill jag förstås pröva mina krafter mot de skickligaste PK-isterna. Det skulle vara under min värdighet att ta itu med folk som skriver i exempelvis Aftonbladet eller kommentera något som sagts i den statskontrollerade televisionen. Är det duell så är det och man får inga stilpoäng av att finstrimla nollor. På Dagens Nyheters kulturredaktion finns, enligt min uppfattning, fiendens skarpaste hjärnor. Dem kan man ge sig på med bevarad självaktning.

Synd att de aldrig tar några kastade handskar. (Jo, en gång för snart tre år sedan inträffade det. Enligt egen uppfattning sopade jag golvet med Dagens Nyheters kulturskribent i frågan om tiggeriet. Jag vann för att jag inte gick med på att skämmas.)

Läs mer

Tankar om en varm majmånad

Lennart Bengtsson

Några av mina vänner har bett om mina tankar och reflektioner angående årets varma och torra majmånad.

Årets majväder har varit högst ovanlig. Månaden har varit praktiskt nederbördsfri i Mellansverige och de flesta dagar har varit molnfria med intensivt solsken från en klarblå himmel. Uppsala har haft 23 dagar med maximitemperaturer över 20°C och 11 dagar över 25°C. Sannolikt blir medeltemperaturen minst 3°C över det normala. Liknande väder har rått i stora delar av landet. Lantbruket börjar oroa sig för torkan och risken för skogsbränder ligger redan på högsta nivån.

Årets majmånad blir sannolikt den varmaste sedan regelbundna mätningar började i Sverige och i Uppsala redan 1722. Landets TV-meteorologer och tidningarnas klimatjournalister har redan konstaterat att detta är en följd av klimatuppvärmningen. Det kan förstås inte uteslutas men är inte säkert. Vad kan orsaken vara till det ovanliga vädret?

Under större delen av året och speciellt under vinterhalvåret domineras vädret i Sverige av de vandrande lågtrycken som drivs av en kraftig jetström från väster mot öster. Orsaken till västvinden är den stora temperaturskillnaden mellan Arktis och sydligare breddgrader.

Läs mer

Gästskribent Christer Hanefalk: På vänt hos polisen

Häromkvällen var jag och min fru nere vid Väsby station för att inhandla lite kinamat. Klockan var halv sex. Utanför den gamla stationsbyggnaden – som numera inte är station utan en lokal som hyser en Pressbyrå-butik och en trevlig kinarestaurang – finns ett promenadstråk, ett mindre torg och en bred gångbro över Väsby-ån. I anslutning finns en busshållplats. Praktiskt för alla tågresenärer.

Utanför före detta stationsbyggnaden uppehåller sig rätt många människor på väg till och från pendeltågen. Samt två unga män på en motorcykel. Två unga män som inom miljöpartiet med stor sannolikhet skulle definieras som viktiga för Sveriges förnyelse. Andra kanske skulle definiera dem som ”potentiella” för något annat – om man nu väljer att fokusera på de svarta ansiktsmasker som täcker deras ansikten. De kör sin motorcykel – som de uppenbarligen lyckats finansiera på något sätt – i hög fart bland människorna som rör sig i stationens närhet.

Ibland gör de en lov ut i samhället – på vägar kring Väsby Nya Gymnasium i Messingen-området – och då ökar farten och ljudet ordentligt. Farten kan uppskattas till någonstans mellan 70 och 90 kilometer i timmen. De återvänder gång på gång – av för oss okänd anledning – till stationsområdet.

Läs mer

Kafkas värld har överträffat sig själv

Lennart Bengtsson

I Kafkas roman Processen häktas huvudpersonen Josef K utan att veta varför. På detta sätt beskriver Kafka ett av det allra kusligaste som kan hända nämligen att bli anklagad för något som man inte känner till, kanske glömt bort eller som kanske aldrig har hänt. Det finns domstolar på alla vindar säger Josef K i romanen för att på detta beskriva den allsmäktiga makten som alltid finns närvarande och som ingen kan skydda sig emot. Företeelsen finns i alla totalitära samhällen. Människor som försvinner, människor som får hembesök klockan fem på morgonen av några uniformerade eller civilklädda tjänstepersoner och tas till någon plats för att aldrig återkomma. Nacht und Nebel-aktioner kallades det i Nazityskland. I vår tid har det andra namn och det händer varje dag året runt. År ut och år in. Oskyldiga anklagas och elimineras.

Det moderna ”demokratiska” samhället behöver inga anklagelsevindar eller hemliga källarvåningar eller tidiga morgonbesök. Här sköts processen via sociala medier. Fallet Fredrik Virtanen skildrades på onsdagskvällen i Uppdrag Granskning. För så där 10-15 år sedan levde Fredrik V ett aktivt socialt liv i Stockholms innerstad där sex, sprit och droger hörde till vanligheterna. Mycket händer säkert i en sådan miljö där aktiva unga människor söker spänning och utlevelse. Tjejerna söker spännande killar och killarna söker attraktiva och sexiga tjejer.

Allt blir inte som man tänkt sig men de flesta glömmer bort det mesta och går vidare. Alkohol har ju inte minst egenskapen att försvaga minnet. Det är ju därför många super. De flesta har säkert varit med om upplevelser som är så svaga i minnet att man kanske inte ens vet om man har upplevt det, drömt det eller bara läst det i en roman.

Läs mer

Staffan Heimersons utrikes ärenden: Italiens via fiasko

Staffan Heimerson

”Italienare”, säger vi och ler menande, ”är som de är, och Italien klarar sig alltid.”

Snack. Det är romantiska vanföreställningar. Den finlandssvenske konstnären Henrik Tikkanens ord är sannare än någonsin: ”Det är inte tornet i Pisa som lutar, det är Italien som kommit på sned.”

Basta!

Alla bedåras vi av Italien, dess högljudda charm, dess konst och mat och inbillar oss att italienarna alltid kommer ner på fötterna.

Det gör dom inte. Inte nu, när landet befinner sig i en parlamentarisk kris. Inte heller i historien. Bara i undantagsfall har det gått Italien väl.

Italien grundades 1861 och var sedan genom årtiondena mycket fattigt. Det bytte sida mitt under första världskriget, övergav Österrike / Tyskland och anslöt sig till ententen (Storbritannien / Frankrike). Det blev en segermakt men demokratin skakades strax av politiska oroligheter, ekonomiska problem och nationalism. Ex-socialisten Benito Mussolinis fasciströrelse stod för sociala krav och italienska drömmar om besittningar i Afrika.

Läs mer

Mitt vanligaste samtal nu för tiden

Patrik Engellau

En gång, det var på den tiden när politiker fortfarande talade om migrationen som en bra affär inte bara för migranterna, utan också för svenskarna, så var jag på ett fint kalas och träffade en mycket framstående politiker som dessutom visade sig vara en klok karl. ”Du”, sa jag uppriktigt och allvarligt, ”tror ni politiker verkligen på det där ni säger, vet ni något som jag inte vet?”. Men jag fick inget svar ty värden, som inte ville chikanera den högt uppsatte gästen, såg till att avbryta konversationen.

Jag fick alltså inget svar. Jag undrar fortfarande hur våra härskare tänker när det gäller migrationen. Jodå, retoriken har gradvis skärpts sedan två och ett halvt år tillbaka, men i handling märks knappt något. Jag träffar en del kloka och i samhällsdebatten väl insatta människor och frågar om jag missuppfattat saker och ting, om det finns en sannare och verkligare verklighet därute som jag inte förmår bli varse.

Då brukar de kloka människorna tystna, tänka och sucka. De har i allmänhet samma nedstämda uppfattning som jag, nämligen att all den här förnyelsen och åtstramningen som det talas om mest är prat och retorik medan de konkreta åtgärderna i stort sett lyser med sin frånvaro.

Läs mer

Gästskribent Gunnar Sandelin: Radikaliseringen

Häromdagen fick jag ett mejl som skakade om mig. Det kom från en tidigare kollega inom socialtjänsten som jag jobbade tillsammans med på en socialbyrå i en stockholmsförort under några år på sjuttiotalet. Hela sitt yrkesverksamma liv har hon arbetat med utsatta människor. Man kan lugnt säga att hon alltid har haft en tilltro till det generösa omsorgssamhället och dess institutioner. Men nu har någonting brustit. Hon är själv inte längre trygg i sin vardag som pensionär och mormor i en närförort till Stockholm:

Liten episod: stod vid X station vid 23.30-tiden efter att varit hos barnbarnen. Ungefär tio minuters väntan på bussen hem. Där väller omkring 15 svarta unga trasiga killar fram. Drogade, haltande, en beslöjad ung kvinna fanns med i gänget besynnerligt nog. En box vin gick runt, de drack direkt ur boxen. Ingen aggressiv framtoning men kändes mycket obehagligt när de cirklade runt mig, som enda ”infödd” på hela stället. Inte skymten av vakt eller annat folk. Hur tänker och lever dessa trasor sina liv, de föreföll som en flock, som tagits ifrån sina normala livsbetingelser.

Hon avslutar sitt mejl med att hon numera gläds åt varje ny SD-väljare. I bekantskapskretsen och på Facebook, och bland vad man skulle kunna kalla ”vanligt folk” som brukar höra av sig för att prata, har jag märkt en förändring under senare tid: de upprörda kvinnorna. Tidigare var nästan alla ”alarmister” män. Kanske har detta genuint kvinnliga att ta hand om och vårda och vara empatisk, till och med när det gäller hela världen, nått en gräns. Många arbetar inom vård, skola och omsorg och märker hur sprickorna i välfärden har blivit påtagliga efter massinflödet av utomeuropeiska asylinvandrare (varav sju av tio av manligt kön) hösten/vintern 2015.

Läs mer

Att tänka fritt är stort…

Jan-Olof Sandgren

”Tänka fritt är stort men tänka rätt är större”. Thomas Thorilds klassiska ord från 1794, inristade i guld på aulan till Uppsala universitet är ständigt aktuella, nu senast här på DGS.

Lustigt nog är det citatets andra hälft som brukar väcka debatt, den om att tänka rätt. Egentligen är ju första delen långt mer kontroversiell. Alla ideologier jag känner till – kristendomen, kommunismen, feminismen, socialdemokratin eller PK-ismen – har någon idé om vad som är rätt tänkande, även om dessa idéer kan skilja sig åt ganska mycket. Både islam och ärkebiskopen är till exempel överens om att ”Gud är större”.

”Att tänka fritt” är däremot få som vågar rekommendera. Allra minst PK-ideologerna. Visst uppmuntrar man till normkritiskt tänkande, inom ramen för den rådande värdegrunden – men att tänka fritt ur hjärtat brukar lite föraktfullt kopplas ihop med Flashback. En sajt som tillåter otyglade åsikter av typen: feminister är idioter, 12-åringar borde få rösträtt, muslimer bör omskolas till någonting annat, visst heter det ”negerboll”, stäng gränserna, Hitler är vår tids störste politiker, Melodifestivalen bör läggas ner, det är coolt med sharialagar eller regeringen borde införa straffskatt på plockgodis.

Läs mer

Progressiv, konservativ eller reaktionär

Patrik Engellau

Vilket är du? Troligtvis ingetdera. Konservativ betyder att inte vilja förändra något utan i stället värna om det vi har. Det känns oförsiktigt. Progressiv är att fortsätta på den inslagna vägen i tangentens riktning vilket verkar om möjligt ännu värre. Reaktionär är att vrida tiden tillbaka vilket vi har fått lära oss är omöjligt och löjligt att ens nämna som alternativ.

I den nietzscheanska serien ”omvärdering av alla värden” ska jag därför bryta en lans för det reaktionära. Det är inte så att jag tror att man kan ställa in klockan på julafton år 1999 eller något annat godtyckligt datum i det förgångna och sedan därifrån börja på nytt som om tiden sedan dess aldrig hade passerat. Min avsikt är snarast pedagogisk. Det här är mental träning i syfte att ifrågasätta och kanske omvärdera ord och begrepp som fienden – PK-isterna – redan ha laddat med så kraftiga värderingar att vi ibland har svårt att tänka klart.

Ta exempelvis tankefiguren ”katederundervisning” eller, ännu värre, ”katederundervisning med pekpinne”. Om du lite försiktigt i en diskussion med en PK-ist föreslår att det kanske är bra om elever lyssnar på sina lärare kan det hända att du i retur får en vass blick och en väsning av innebörd att du ”kanske vill återgå till katederundervisning med pekpinne, va!”. Om du då inte är mentalt tränad kommer du säkert att skrumpna eftersom du fått lära dig dels att katederundervisning, med eller utan pekpinne, är reaktionärt, dels att allt reaktionärt är väldigt dåligt och skämmigt för den som blir påkommen med dito tankar.

Läs mer

Jihadterrorn börjar bli vardag

Mohamed Omar

De jihadistiska terrorattackerna kommer så tätt att mainstreammedierna knappt ägnar dem någon uppmärksamhet längre. Och när de gör det blir det ytligt. Därför behövs det alternativa medier som försöker förstå och förklara vad som händer.

Nyligen utfördes en vedervärdig jihadistattack i Belgien. Den senaste i en rad attacker, alltså. Jag hoppas att vi inte har glömt bort de blodiga attackerna i Bryssel våren 2016 då tre självmordsbombare dödade 35 människor och skadade fler än 300.

Den 29 maj hugg en jihadist ner två poliser i staden Liège. Han stal sedan en av polisernas tjänstevapen och sköt ner dem och en tredje förbipasserande. Medan mördandet pågick skrek han ”Allahu akbar”. Jihadisten sprang sedan in på en skola där han tog en städerska som gisslan. Hans mål var dock inte skolan, utan att döda poliser.

”Det är tydligt att hans mål var att ge sig på polisen”, sa den lokale polischefen Christian Beaupère på en presskonferens. ”Jag kan lugna skolorna med att han inte var ute efter att döda i en skola utan att skada polisen och den belgiska staten”.

Läs mer

Vänsterns oheliga allians med islamisk fundamentalism

Mohamed Omar

Vänsterns oheliga allians med islamisk fundamentalism är onekligen bisarr. De verkar kunna gå hur långt som helst för att ursäkta och förringa islamisk fundamentalism. På Twitter hittar man vänsteraktivisten Loan Sundman. Den 28 maj tweetade hon följande:

”Jag förstår verkligen inte varför människor skall avkrävas kroppskontakt med det motsatta könet om man inte vill ha det. P.g.a. religion, blyghet, bacillskräck eller what ever. Vi har väl en #Samtyckeslag, den gäller väl all kroppskontakt? #RespektÄrMerÄnHandslag”

Om någon sträcker fram sin hand för att hälsa, så ska du ta handen. Annars är du oartig. Det är vad föräldrar lär sina barn i Sverige. Om dina barn inte tar en utsträckt hand har du misslyckats med din uppfostran.

När man kommer till Sverige ska man anpassa sig till den svenska kulturen, inte kräva att vi anpassar oss till dem. Om man inte tycker om svensk kultur, så skulle man inte ha kommit hit. För ingen måste komma hit. Vi har inte hämtat hit dem. De har kommit av egen fri vilja. Ingen behöver heller komma hit för att få säkerhet. De som kommer har passerat flera säkra länder.

Läs mer

Varför jag tycker instinktivt illa om PK-ismen

Patrik Engellau

Jag har massor med gånger på dessa sidor framfört en enkel men troligen sann observation om människans mentalitet av innebörd att uppfattningar börjar i magen och sedan förädlas – eller eventuellt rationaliseras; falskt förnuft existerar – till logiska föreställningar i hjärnan.

Uppfattningar börjar med känslor och avancerar sedan till tankar som går att uttrycka i ord. Ett snarlikt sätt att uttrycka saken är Thorilds diktum om att det är större att tänka rätt än att tänka fritt: man får låta känslorna blomma hur som helst men innan de ska upphöjas till vedertagna och accepterade åsikter så måste de kalfatras av förnuftets stränge censor och revisor.

Förnuftets och eftertankens otacksamma roll är att säga nej. Alla kandidater till erkänd åsikt är inte värdiga. Även från mina inälvor kan avskyvärda dimmor uppstiga. Det är förnuftets uppgift att agera köksfläkt och förhindra dessa dimmor från att förpesta och förvrida medvetandet.

Nu får mitt fria och nyfikna tänkande en impuls som säger till exempel att det inte finns någon sanning och att den vite mannen är alla olyckors ursprung och att alla människor i hela världen har rätt till tandvård på min bekostnad om de bara lyckas ta sig till Sverige. Jaså minsann, säger mitt fria och nyfikna tänkande imponerat av innovationshöjden och djärvheten i dessa hugskott. Men förnuftets trista censor och revisor ifrågasätter. Kan det verkligen vara på det viset?

Läs mer

Gästskribent John Gustavsson: Save the 8th: Min kamp emot abort

De senaste veckorna har jag varit ute varje dag och kväll och kampanjat. Nu kanske ni tänker att det är lite tidigt att börja valkampanjen i Sverige, men där jag bor på Irland hade vi nyligen en folkomröstning om det Åttonde Tillägget till Irlands konstitution, som förbjuder abort när kvinnans liv inte är hotat. Jag har varit abortmotståndare sedan jag var tolv år gammal och har bott i Irland större delen av mitt vuxna liv, och jag valde att engagera mig i Save the 8th-kampanjen – alltså kampanjen för att bevara abortförbudet.

Till skillnad från vad vissa tycks tro, så handlar inte abortfrågan om modernisering. Att Irland har en restriktiv abortlagstiftning har lett till att landet har en av Europas högsta födslotal, vilket också innebär att regeringen där inte kan massimportera människor från utanför Europa med ursäkten att ”det föds för få barn”. Är det någon som har funderat på varför det föds för få barn i Sverige? Jag ska ge er en ledtråd: Vi har aborterat 1 500 000 människor sedan 1975! Tyvärr är det ju numera ”omodernt” att föda tillräckligt många barn så att vi kan ta hand om alla äldre och betala skapliga pensioner, så vi får väl leva med det…

Abortliberaler vill gärna framställa abortfrågan som att det handlar om kvinnors rättigheter, så även här på Irland där en av liberalernas slogan löd ”Trust women”. Helt grundläggande i abortfrågan är dock frågan om när livet börjar – vad är egentligen en människa? Alla är nämligen överens om att människor har rätt till liv, så när fostret blir en människa är helt avgörande för abortfrågan. Ingen skulle tillåta att en mamma dödade sitt nyfödda barn, även om hon var under stor press, hade ekonomiska problem, hade blivit våldtagen eller vad som helst – för vi betraktar ett nyfött barn som en människa.

Läs mer

Gästskribent Inger Enkvist: Kulturfientlig utbildningspolitik

Sverige har som bekant problem med utbildningsresultatet, men vilken är skillnaden mellan ett land som Sverige och länderna i Sydostasien som i stället är på väg upp? En består i att tongivande samhällsskikt i Sydostasien sätter kunskap och utbildning högt, medan ledande skikt västvärlden misstror kunskap och kultur. En fransk filosofilärare, François-Xavier Bellamy, sammanfattar i Les déshérités (De som gjorts arvlösa) från 2014 de idéer som gjort att skolan i länder som Frankrike, och ännu mer Sverige, inte längre används för att överföra det västerländska intellektuella arvet till de unga, och han nämner tre fransmän som bidragande till krisen.

Sextonhundratalsfilosofen Descartes hävdade att metoden för att tänka bättre var att vara skeptiskt till alla idéer som man inte själv utarbetat. Han tänkte sig att det var bättre att kunna relativt lite än att ta över andras idéer och att det gällde att vara kritisk. Den tanken har nu drivits så långt att själva begreppet kunskap ifrågasätts liksom idén att det finns kunskaper som elever bör lära sig i skolan.

Hundra år senare påstod filosofen Rousseau att kulturen hade förstört människorna och att det vore bättre att leva ”naturligt”. I den berömda boken om uppfostran av pojken Émile skulle denne inte lära sig via böcker utan genom att själv undersöka föremål. Eleven skulle bygga upp, ”konstruera”, sitt eget kunnande, och lärarens uppgift var att finnas bredvid och hålla bort skadligt inflytande från samhället inberäknat föräldrarna. Inflytandet från ”konstruktivismen” är starkt i Sverige.

Läs mer

Ett förhastat liv

Mohamed Omar

I juli 2016 skapade en alternativ prideparad i invandrartäta Järva rubriker i gammelmedia. Paraden var ett bra grepp av pedagogen Jan Sjunnesson för att påvisa en motsättning inom vänstern – man är för både massinvandring från islamvärlden och hbtq. De öppna gränsernas politik betyder i praktiken islamisering.

Sjunnesson kan upplevas som något av en trickster – genom happenings och olika grepp lockar han etablissemanget att avslöja sig. Men han gör det inte för trixandets skull. När man läser hans nyutkomna självbiografi Ett förhastat liv inser man att det under ytan finns ett allvar. Sjunnesson provocerar inte bara för provokationens skull, utan han har ett ärende. Och hans byten av ideologiska ståndpunkter, från ”flumvänster” till ”sverigevän”, har föregåtts av studier och reflektioner.

I år fyllde Sjunnesson sextio år; han föddes i 1958 i Norrköping och växte upp i ett idylliskt villakvarter i Uppsala. På 70-talet blev han en del av kulturvänstern, men omprövningar i olika steg ledde honom högerut och på 2010-talet blev han del av den sverigevänliga rörelsen och kallar sig numera ”klassisk liberal”.

Läs mer

Vem försöker skapa en känsla av kris och instabilitet som berättigar totalitärt styre?

Patrik Engellau

Den här texten är lite slingrig, jag ber om ursäkt för det, men jag tror inte att perspektivet är fel.

Det finns två påstått motsatta intressen som båda finner anledning att förutspå fascimens återkomst, å ena sidan exempelvis Nordiska Motståndsrörelsen, som välkomnar händelsen, å den andra Dagens Nyheters kulturredaktion, som räds den. Den 17 maj framförde kulturredaktionens chef Björn Wiman sina åsikter med avstamp i Torgny Segerstedts idoga kamp mot nazismen i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning före och under andra världskriget.

Då visar det sig att Wiman tillskriver den goda kraften – Segerstedt – samma politiska analys som den onda kraften som idag, enligt Wiman, representeras av dataanalysföretaget Cambridge Analytica. Så här säger Wiman om Segerstedt:

Med sin bakgrund som teolog var han inte rädd för att närma sig de stora bråddjupen. Inte heller för de stora orden. Han förstod att politiken inte bara handlar om sakfrågor och fakta, utan att den är kamp om människans inre liv. 

OK, inte bara fakta, utan människans inre liv. Nu Cambridge Analytica:

I den stora skandalen kring dataanalysföretaget Cambridge Analytica nyligen avslöjades en av bolagets högsta chefer när han rättframt talade om filosofin bakom företagets påverkansoperationer – en insikt i människans inre som teologen Segerstedt både skulle ha förstått och fasat för: ”Det duger inte att bedriva en valrörelse med fakta, eftersom allt handlar om känslor”, sade Cambridge Analytica-chefen. ”Människans två grundläggande drivkrafter är hopp och rädslor och många av rädslorna är outsagda eller till och med omedvetna”.

Läs mer

Är islamismen extremistisk?

Patrik Engellau

I april förekom i liten debatt i Svenska Dagbladet som jag bedömer värd att återbesöka eftersom den illustrerar en hypotes som jag tycker mig få allt starkare belägg för när jag studerar samhällsdebatten. Hypotesen är att PK-ister ofta slirar i sina bedömningar och till och med förvränger sanningen. Det betyder inte att andra inte skulle ljuga. Alla ljuger. Hypotesen är bara att PK-ister verkar ha en särskild fallenhet för, eller kanske svagare spärrar mot, att skarva eller i varje fall uttrycka sig försåtligt.

Debatten började med att Lars Adaktusson, europarlamentariker för kristdemokraterna, krävde ett antal åtgärder för att den svenska staten åtminstone inte ska hjälpa islamistiska organisationer att sprida sin lära i Sverige. Till exempel, säger Adaktusson, måste det ekonomiska stödet till organisationer ”kopplade till Muslimska Brödraskapet och islamism” nu stoppas.

Adaktusson stödjer sig på den nyligen publicerade rapporten av docenten Aje Carlbom som utarbetats på uppdrag av Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap. Huvudbudskapet i Carlboms rapport, som jag förstår det, sammanfattar han själv så här:

Ett dilemma med att ge MB-associerade organisationer möjlighet att utveckla sin verksamhet är att det innebär att staten (eller andra bidragsgivare) erbjuder skattemedel till en mindre grupp aktörer som sprider budskap som underminerar den dominerande värdegrunden i samhället. Värden som ifrågasätts av aktivister i MB-associerade organisationer rör yttrandefrihet i religionsfrågor, värdet av jämställdhet mellan kvinnor och män, synen på homosexualitet och sexuella minoriteter och även antisemitiska uttryck.

Läs mer

Ramadan är inte en svensk tradition

Mohamed Omar

I år började den islamiska fastemånaden ramadan i mitten av maj. När ramadan började 2015 önskade Erik Ullenhag på Twitter alla fastande muslimer en trevlig ramadan. Det har han inte gjort i år, vilket är bra. För ramadan ska inte uppmuntras. Det är en skadlig tradition. Att avstå från både mat och dryck under dygnets ljusa timmar gör att det inte kan sköta ditt jobb, dina studier och övriga plikter.

Ullenhag hade säkert inte velat att hans egna närstående skulle fasta i ramadan. Han skulle aldrig lära sina barn att ramadan är något trevligt. Han skulle inte fasta själv heller. Så han tycker inte att ramadan är trevligt, han vill bara fjäska för fastande muslimer och godhetssignalera till det vänstervridna och mångkulturalistiska etablissemanget. Det kostar inget.

Över huvud taget ska svenska politiker inte uppmärksamma ramadan. För ramadan är ingen officiell högtid i vårt land och har inget med Sverige och svensk kultur att göra. De enda som fastar i ramadan är troende muslimer och 99,9 procent av dem har invandrarbakgrund. Islam är en invandrarreligion som inte började märkas förrän tjugo-trettio år sedan.

Läs mer

Silvermynt före 1948 köpes!

Anders Leion

I början på sextiotalet började radannonser av denna lydelse dyka upp allt oftare i svensk press, och blev snart allt vanligare.

Varför köpa mynt? Därför att äldre en- och tvåkronor hade hög silverhalt och när silverpriset steg blev det alltså lönsamt att – för nya mynt gjorda av mindre värdefull metall – köpa äldre, smälta ned dem och sälja silvret. Detta är ett exempel på ett fenomen som genom historien gång på gång dykt upp när makthavare behövt pengar och därför försökt lura på allmänheten sämre mynt. Det upptäcks alltid, och det goda myntet försvinner från marknaden för att bevaras i madrassen eller smältas ned. Så också i Sverige, trots att det var olagligt att smälta ned mynt.

(Mamma arbetade på Tempo. Förbi hennes händer rann förstås en ständig ström av mynt. Hon plockade undan de äldre, värdefulla och hade snart en försvarlig hög hemma. Pappa kom hem från något byggjobb i en annan stad, såg högen och tyckte att det inte var någon mening med samlandet av gamla mynt. Han gick till banken och växlade till sig riktiga pengar. Mamma blev inte glad.)

Fenomenet att sämre mynt jagar bort bättre har fått ett eget namn: Greshams lag.

Läs mer

De som har barnatron kvar och de som inte har det

Patrik Engellau

Dikotomierna när det gäller att indela svenska folket står som spön i backen. Där finns GAL mot TAN, somewheres mot anywheres, höger mot vänster, globalister mot nationalister, alliansanhängare mot rödgröna väljare, socialister mot borgerliga samt förstås min favorit politikerväldet mot medelklassen. Vilken soppa.

Det finns ytterligare en dimension som jag för varje dag blir alltmer plågsamt medveten om. Skiljelinjen går mellan dem som tror att politikerna relativt smärtfritt och lätt kan lösa Sveriges problem – där begreppet Sveriges problem verkar bli alltmer synonymt med Sveriges migrationsrelaterade problem – och dem som förlorat denna 1900-talsföreställning om politikens krafter, låt mig kalla dem pessimister eller realister. Skiljelinjen går alltså mellan de fortsatt barnatroende och pessimistrealisterna.

Själv hör jag till pessimisterna. För femtio år sedan trodde jag att politiker hade verktyg att lösa nationens problem bara de bestämde sig. Nu tror jag inte längre på det. Det finns inget annat sätt att förklara att misslyckanden tillåts bestå utan motåtgärder. Politikerna anar att de inte kan lösa problemen och därför låter de bli att försöka för att deras tilltagande hjälplöshet inte ska uppenbaras.

Läs mer

Ny podd! Han är knappast änglalik, men jobbar åt änglarna

Mohamed Omar

I ett nytt avsnitt av min podd ”Tankar från framtiden” pratar jag om seriefiguren John Constantine som fyller 65 år denna månad i år. Han föddes den 10 maj 1953 i Liverpool och hans stackars mor dog i barnsäng samma dag.

Trots sin ålder är det ytterst sannolikt att Constantine skulle gå i pension med tanke på hur populär seriefiguren fortfarande är. Serietidningen fyller trettio år i år – det första numret kom ut i januari 1988. Men figuren hade då redan gjort sitt första framträdande, tre år tidigare i juni 1984 i Alan Moores serietidning Swamp Thing.

I serietidningen är Constantine en blond engelsman med arbetarbakgrund från Liverpool som kan en del magi (det heter att han ”klåpar i det ockulta”). Magin använder han för att bekämpa demoner och alla möjliga andra hemska varelser. Han går alltid klädd i röd slips och beige trenchcoat och har en cigarett i mungipan. Moore ville att han skulle likna musikern Sting.

Med sina laster är Constantine knappast änglalik, men han jobbar åt änglarna.

Läs mer

Det är särskilt synd om vissa samhällstänkare

Patrik Engellau

Tänk att du är en stor samhällstänkare som i detalj kan beskriva samhällets konstruktion och var huvudmotsättningarna går och sådant där. Du förklarar så pedagogiskt du kan för din nästa, men han bara ser på dig med nollställd blick eftersom ju samhället inte alls ser ut som du säger. Det känns snopet för tänkaren. Han har inget för att säga att men vänta nu, det jag beskriver är inte det existerande samhället, utan det blivande, fattaru?

Karl Marx var en sådan samhällstänkare. Redan 1848, när han var trettio år, publicerade han och polaren Engels Det Kommunistiska Manifestet, som innehåller alla de viktiga tanketrådar som tänkaren skulle komma att spinna vidare på under resten av sitt liv och på så vis lägga grunden för den lära som vi kallar marxismen, sedermera marxismleninismen (eftersom Marx var visionär – stollig visionär, men visionär lik förbannat – och tänkare medan Lenin var den som utvecklade den marxistiska förkunnelsens praktik – på ett sätt som naturligtvis var förödande för de drabbade människorna, men nu talar jag om teoriutveckling, inte mänskligt lidande). Så här förklaras samhällets konstruktion i Manifestet:

Vår epok, bourgeoisins epok, utmärker sig dock därigenom att den har förenklat klassmotsättningarna. Hela samhället delar sig alltmer i två stora fientliga läger, i två stora, varandra direkt motsatta klasser: bourgeoisi och proletariat.

Läs mer