Från Ekot 21 april:

”Nära hälften av de migranter som har högskoleutbildning i Europa är överkvalificerade för de jobb de har. Sverige kommer på femte plats i en rankning av 22 länder och regioner i Europa som har svårast att ge högutbildade migranter jobb.”

Det är alltså ”Sverige” som har svårt att ge dem jobb. Inte som man kan tro; att det är migranterna själva som har till uppgift att göra sig anställningsbara och skaffa sig ett arbete.

Denna bakvända uppfattning hänger intimt samman med den allmänna åsikten att vi i Sverige är ”dåliga på att integrera invandrare”.

Detta innbär att det är ”vi” som ska göra integrationsarbetet åt de inflyttade trots att det inte är någon annan än migranten själv som kan integrera/assimilera sig. Vilket kräver ett hårt och målinriktat individuellt arbete om det ska lyckas. Vilket många också gör medan allt för många avstår, vilket bland annat möjliggörs genom Sveriges mycket generösa sociala bidragssystem.

Jag är naturligtvis medveten om att det kan vara svårt att etablera sig i Sverige med en högskoleutbildning från utanför Europa, och jag menar då från främst Mellanöstern och Afrika varifrån folk välkomnats att flytta hit.

Man ska förstå och förhoppningsvis smälta in i den nya främmande kulturen och lära sig ett helt nytt språk från grunden. Samtidigt som efterfrågan på jurister, kemister och ingenjörer från Universiteten i Damaskus, Kabul eller Kamerun inte är överdrivet stor.

Ett stort antal läkare, varav många kommer från Syrien, klarar inte de höga kunskapskraven för att få arbeta i Sverige. Mycket beroende på förklarliga svårigheter med den akademiska svenskan men även av andra orsaker.

Region Skåne anordnade en speciell utbildning, ledd av svenska pensionerade läkare, för att förbereda och stötta de utomeuropeiska läkarna inför kunskapsprovet. I Läkartidningen 15 februari 2022 anges följande orsaker till att så få klarar kunskapskraven:

Deltagarna har ofta slutfört sin medicinska utbildning för flera år sedan. Många har varit på flykt eller resande fot och inte haft möjlighet att vidmakthålla sina medicinska kunskaper. Flera har också svåra trauman i bagaget som påverkar möjligheterna att tillgodogöra sig utbildningen.

En majoritet har fått sin medicinska utbildning i Mellanöstern, forna Östeuropa eller ryska delrepubliker. Den enskilt största gruppen är utbildad i Syrien. De flesta har gått en utbildning som varit centrerad kring föreläsare, utan aktivt deltagande av studenterna. I många fall bedrevs utbildning utanför sjukvården och patientkontakten var ofta begränsad.

Kurslitteraturen återspeglar oftast en annan medicinsk tradition än den vi är vana vid, och litteratur på engelska förekom sällan.

Det höga antal utomeuropeiska läkare som inte klarar kunskapsprovet har av vissa förklarats med att provet är för svårt och felaktigt utformat, vilket skulle ge upphov till att andelen godkända är så låg. Två läkare skriver i Dagens samhälle 8 april 2019:

”Umeå universitet har fått uppdrag från Socialstyrelsen att tillhandahålla provet. Det har gett ett katastrofalt resultat, inte enbart för läkargruppen, utan även för Umeå universitet och för Socialstyrelsen som låter detta fortgå utan att ingripa. Efter 2,5 år har vi 88,8 procent icke godkända.”

Under den så kallade flyktingkrisen 2015 var våra vänsterpolitiker och deras egna mediakanaler SR och SVT överlyckliga och talade lyriskt om att Sverige formligen svämmade över av ett kompetensregn från MENA.

Man behöver inte vara integrationsexpert för att inse att här skulle gigantiska problem uppstå. Det räcker med basala samhällskunskaper och en liten smula sunt förnuft för att begripa detta, vilket våra styrande politiker och statsmedier tyvärr inte alltid besitter.

Uppfattningen att den svenska staten/samhället/kommunen/ideella föreningar och vi alla ska ha kapacitet att ordna allt till det bästa för samtliga som flyttar hit från diametralt motsatta kulturer i Mellanöstern och Afrika är inte bara naiv, orealistisk och grandios.

Den vittnar även om en total okunskap om hur djupt den egna kulturen och i dessa fall även religionen är rotad i människan. Det är en fråga om identitet och ingen blir automatiskt en Folkhemssvensk enbart av att passera landsgränsen.

Att högskoleutbildade från dessa motsatta kulturer inte får jobb i Sverige beror inte på att ”Sverige har svårt att ge dem jobb”. Inte heller beror det på de inflyttade själva helt och hållet eftersom de blev lurade av våra politiker att Sverige, med sin välfärd, sin religionsfrihet, tidigare öppna gränser och liberala migrationslagar är ett paradis för alla jordens folk. Det var falska locktoner.

Sverige är fortfarande ett mycket bra land att leva i, relativt sett, men splittringen som ofelbart följt med den stora invandringen från diametralt motsatta kulturer med missanpassning bland stora grupper, utanförskap och ökande grov kriminalitet som följd drabbar alla. Otryggheten ökar både bland infödda svenskar och de migranter som bor här idag.

Så nej, Sverige är inte ett paradis för alla. Snart inte för någon om den negativa utvecklingen inte bryts.