Jag är inte naturvetenskapare. Jag förstår inte Einsteins relativitetsteori och jag skulle inte kunna förklara grunderna i den newtonska fysiken. I det perspektivet kan det förefalla förmätet av mig att diskutera huruvida dessa teorier är sanna eller inte, men det gör jag i alla fall.
Jag är inte bra på schack, men jag vet vad pjäserna heter och hur de rör sig. Jag har läst att spelet utvecklades i Persien för 1 500 år sedan eller så och att det kom till Europa under medeltiden, då regler och pjäser gradvis fick sin nuvarande form. En rimlig slutsats är att spelet avspeglar det medeltida samhället.
Kristian Tyrann är det svenska öknamnet på den danske kungen Kristian II (1481–1559) som regerade Danmark, Norge och Sverige. År 1397 ingicks den så kallade Kalmarunionen, ett förbund mellan Danmark, Sverige och Norge. Snart uppstod slitningar och olika svenska grupperingar såg unionen som ett sätt för danskarna att ta kontroll över Sverige och flera uppror bröt ut. Kristian svarade med att invadera Sverige och lyckades efter hårda strider krossa sina fiender.
En ny avhandling har avslöjat ett fruktansvärt oskick i de svenska skolorna. Det har bevisats att matematikundervisningen till stor del är är baserad på västerländska normer.
Det är för hemskt för att ens föreställa sig. Västerländska normer i ett västerländskt samhälle? Man blir ju mörkrädd! Som tur är har en vidsynt mattelärare i Rinkeby uppmärksammat detta, landat en doktorandtjänst och nu publicerat en avhandling som svart på vitt visar hur provocerande svensk den svenska skolan faktiskt är.
Den här krönikan publicerade jag för mer än tio år sedan. Den har nu mognat och känns alltmer relevant varför jag nu presenterar den igen.
Jag tror att universiteten på det hela taget misslyckas i hela västvärlden om man med lyckas menar att stadigt leverera växande kohorter av välutbildade kandidater, magistrar och doktorer som skapar nytta och utveckling för nationerna och ett bra liv åt sig själva. Jag vet att universiteten misslyckas i Sverige. Förra året skrev jag, i samråd med ett antal universitetspersoner, en hyggligt uppmärksammad bok som heter Universitetsreform! där detta faktum påtalades med emfas (se några tankespår här).
Den 27 juli hade Svenska Dagbladet Näringsliv en artikel om gränstankning (bakom betalvägg). Dieselpriserna upplevs som relativt låga i Sverige varför utländska lastbilar passar på att tanka i Sverige om de har vägarna förbi. Det kan handla om avsevärda pengar. En lastbilsförare med 1000 liters tank kan tjäna 7500 kr om han väljer att tanka här istället för hemma i Finland. En dansk förare 5800 jämfört med Danmark, allt enligt artikeln.
Att seriemördare fascinerar är ett faktum. Det ser vi inte minst på utbudet av så kallat true crime och på det oräkneliga antalet filmer och tv-serier om seriemördare, verkliga såväl som fiktiva. Kriminalhistorien är full av namn som etsat sig fast och ett av de mer makabra fallen är Leonarda Cianciulli, den italienska kvinna som inte bara tog livet av sina offer – utan dessutom gjorde tvål och kakor av dem.
Stora civilisationer följer ofta ett återkommande mönster: de uppstår, växer sig starka, når sin höjdpunkt – och glider därefter in i en period av försvagning som till slut leder till sammanbrott. Om detta samtalar debattören Pär Ström och forskaren Benedict Beckeld i ett avsnitt i Ströms videoserie Nu fan räcker det.
Geopolitikens – ett modernt ord som jag aldrig trodde att jag skulle ha någon nytta av – bas är maktens ständigt föränderliga spridning över markområden som alltid är desamma. Australien ligger still vare sig det har kärnvapen eller inte. En av maktbasens viktigaste komponenter är det renommé som de berörda områdena åtnjuter.
Oavsett vad muslimer har för uppfattning om mig, vilket de sannolikt inte har, så har jag splittrade känslor inför muslimerna. Jag har visserligen av dåligt samvete för mina fördomar mot folk som hänger avfällingar och regimkritiker i grävskopor och kastar bögar från moskétak späkt mig genom att läsa Koranen, men det har inte hjälpt. Jag blir inte mer positivt stämd av att ta del av muslimernas djupaste sanningar.
Igår skrev jag en text om min morfar och hans generation. Jag gör det då och då för att tiden och människorna före folkhemsbygget så ofta förminskas och avhumaniseras. Och att det ständiga förringandet av det svenska kulturarvet fått fäste bland människor, det märkte jag tydligt i kommentarsfältet hos en vän som delat texten på sociala medier.
Är vänstersympatisörer mer våldsbenägna än högersympatisörer? De flesta inom högern tycker nog det, medan vänstersympatisörerna själva säger sig stå för kärlek, medmänsklighet och största möjliga lycka för alla. Om de någon gång ursäktar våld, är det bara för att försvara omistliga humanitära värden som hotas av den illasinnade högern.
Idag skriver vi den 28 juli 2026. Och det är en mycket speciell dag för mig. Det är nämligen exakt 140 år sen min morfar, Carl Gustav Alexis, först såg dagens ljus.
Ni som följt mig ett tag vet att han förekommer i mina texter då och då. Han var en mycket viktig person under min uppväxt – och tillhörde den strävsamma generation som alltför ofta glöms bort eller ignoreras i dagens samhällsdebatt. Därför skriver jag om honom än en gång.
Förutom att markera fel körriktning har begreppet vänster ett antal förvirrande bibetydelser. Oskicket började i nationalförsamlingen under franska revolutionen. Det handlade om kungens ställning. De ledamöter som ville bevara den rådande ordningen inklusive monarkin och kyrkan satte sig på talmannens högra sida och radikalerna på den vänstra. ChatGPT påpekar särskilt att ledamöterna ”spontant” satte sig till höger eller vänster. De kände alltså i kroppen vart de hörde. Det fanns en huvudmotsättning i Frankrike, en klyfta mellan de viktigaste befolkningsgrupperna, som i nationalförsamlingen representerades av dem som satte sig till höger och dem som satte sig till vänster.
I en artikel den 16 juli här analyserade Patrik Engellau orsakerna till att den snabba tillväxten 1920 till 1970. Att denna utveckling inte har fortsatt anser Engellau beror på vällevnad, att fattigdomens dygder har fått vika för rikedomens lättja.
Sällan har mänskligheten, eller snarare den del av mänskligheten som jag tillhör, levt i en sorgligare tid än nu. Det beror på att vår tids människor, framför allt i västerlandet, inte har något att tro på. Ett starkt indicium på detta, kanske ett avgörande bevis, är att våra unga kvinnor till den grad värjer sig för moderskap att släktets fortbestånd, om man drar ut trender, är hotat. Vår kulturkrets kommer inte upp i de 2,1 barn per kvinna som krävs för en stabil befolkning. EU-länderna ligger på 1,3 barn per kvinna vilket även Ryssland gör trots Putins upprepade förmaningar till sitt folk att enligt ”kaukasiska traditioner” öka födelsetalen.
The Economist, som jag prenumererar på sedan 25 år, anses som världens bästa veckotidskrift/magazine. Vissa anser den vara alltför konservativ, vissa alltför liberal. Veckans nummer, 25 juli, har en lång intervju med världens rikaste man, multi-entreprenören Elon Musk. Economists intervjuare är chefredaktören Zanny Minton Beddoes, en i och för sig säkerligen duktig och kompetent person.
Häromdagen publicerade regeringen ett pressmeddelande om att den tillsatt en särskild utredare för att utreda elnätsavgifterna. Själv anser jag att saken inte behöver utredas. Man vet allt, nämligen att elnätsavgifterna stiger oproportionerligt, men man gör inget åt saken. Det beror på att man inte vill. Sedan slutet på 90-talet, då det svenska elsystemet reformerades så att 1) ansvaret för produktionen och ansvaret för distributionen hamnade i olika slags bolag samt 2) distributionen, det vill säga elkablarna in i ditt hus, som tidigare skötts av offentliga, oftast kommunala, monopol, såldes till privata monopol, har nya stora utredningar om distributionsavgifterna lanserats vart tredje eller fjärde år.
Det måste ju finnas något annat än de vanliga missnöjesanledningarna att tänka på. Därför ska jag nu, i serien ”svar på frågor du aldrig ställt”, förklara snabel-at, alltså @-tecknet.
Få saker retar upp de tre (sammansmälta) statsmakterna och de fina kulturprofilerna så mycket som den svenska etniciteten. Man kan nästan tro att man gjort något ont som fötts just som etnisk svensk för antingen förminskas man till en andra klassens medborgare eller så blir man fråntagen rätten att ens ha en etnicitet.
En av de som verkligen förklarat krig mot etniska svenskar är socialdemokraten Ardalan Shekarabi.
En historiker, vars namn jag inte tänker nämna eftersom jag kanske missförstått hans tes, som för övrigt inte alls är så dum, skrev häromdagen att det egentligen inte är någon skillnad på vulgärrasister, som menar att hudfärgen är pudelns kärna, och de förfinade salongsrasister som försöker dölja sina fördomar med tal om genom seklerna nedärvd svenskhet och folksjälens särart. Historikerns poäng, om jag alltså fattat rätt, är att folk som talar om svensk kultur och dennas speciella karaktär egentligen är sverigedemokrater som inte vågat komma ut.
Frihet är svårt. Det ger oss möjlighet att göra fel, och kräver därmed ansvar. Idag lever vi i den friaste civilisation som någonsin existerat i mänsklighetens historia, och detta gäller speciellt sexualiteten.
Det mesta av gammal hederskultur är bortsvept. Varken familjen eller staten lägger hinder i vägen för människor att leva ut sin sexualitet. Men detta har konsekvenser, för även om den gamla hederskulturen var förtryckande så var den också beskyddande. Folk visste vad som gällde, och de som bröt mot det bestraffades hårt. Folk behövde inte välja mellan att säga ja och nej, eftersom samhället gjorde det åt dem.
Att Europa är på deken i jämförelse med konkurrenter som USA och Kina är numera vedertaget vilket betyder att det är så allmänt erkänt att man inte behöver fastslå det med argument. För två sedan presenterade Italiens förre premiärminister Mario Draghi (bilden) på EU:s uppdrag en tjock rapport i ärendet. Jag bad den alltid lika flinke Claude om en sammanfattning:
Annika Strandhäll lämnar riksdagen lagom till valet – och i en stor intervju i malliga morgontidningen berättar hon att hennes uppdrag i Socialdemokraterna var att trolla på sociala medier.
Inte för att det var någon nyhet, förstås, även om DN:s reporter framställer det som ett närmast sensationsartat avslöjande. Var och en som följt Strandhälls framfart på sociala medier har fattat det sedan dag ett.
Med Andy Burnham har Storbritannien nu fått sin sjunde premiärminister på tio år. Politiska och ekonomiska bedömare lägger nu pannorna i djupa veck och undrar om den nye ledaren ska visa sig ha några särskilda förmågor och egenskaper som ska ge honom mer tid och kraft än vad andra premiärministrar fått för att rädda landet.
I rötmånaden sker nästan ingenting varför morgontidningarna fyller upp med långa artiklar om en man som lever med en språkstörning eller om barnmorskornas vedermödor, kort sagt läsestycken som jag ratat under mer informationsrika perioder. Men igår släppte Svenskan in en historieprofessor som framförde några självklara och därför sällan uttalade synpunkter avseende den sedan några årtionden pågående explosionsartade ökningen av antalet psykiatriska diagnoser, inte minst ADHD som många elever tydligen betraktar som en förmån eftersom diagnosen kan medge lättnader vid olika kunskapskontroller.
För mindre än en vecka sedan här spekulerade jag om trasborgerligheten, närmare bestämt kapitalister och näringslivsfolk som funderar mer på hur de ska klå staten på pengar än på hur de ska kunna tillverka varor och tjänster som folk vill ha och gärna betala för. Jag har alltid varit misstänksam mot sådana. En bildirektör som vill ersätta kärnkraft med vindkraft är ungefär som en överbefälhavare som dansar i Pride-paraden.
I del ett av denna artikel (läs den här) granskades idén om att omfördelning skapar välstånd. Genom historiska exempel från Sveriges skatteutveckling och liknelsen om äppelträdet belystes skillnaden mellan löpande inkomster och kapitalvinster, och hur felutformade skatter riskerar att låsa fast produktiva tillgångar. I del två riktas strålkastaren mot den internationella konkurrensen om kapitalet, hur skatteregler i praktiken styr mänskligt beteende och vad som egentligen utgör ett rättvist och långsiktigt hållbart skattesystem.
Den i varje fall i Sverige världsberömdaste av alla sociologiska världskartor är den ovan angivna. Den delar in länder efter de värderingar som påstås gälla där. Y-axeln positionerar länder efter om deras befolkningar fortfarande tror på Gud eller om de avancerat förbi det stadiet. X-axeln skiljer på folk som lever i jägar/samlar-kulturer och sådana där man strävar efter självförverkligande.
Just jag är kanske den minst lämpade att klaga på svagheter inom svensk vård. Hade det inte varit för medicinens landvinningar så skulle jag nog ha varit två- à trefaldigt död.
DET GODA SAMHÄLLET 