
Dysmorfofobi (BDD, Body Dysmorphic Disorder) eller på vanlig vardagssvenska inbillad fulhet lär tillsammans med andra tvångssyndrom, enligt vad som meddelats på SVT, ha drabbat 400 000 svenskar, kvinnor såväl som män. BDD är en kroppslig dysmorfofobisk störning eller inbillade utseendedefekter. Sjukdomen yttrar sig genom en besatthet för en viss defekt, påhittad eller existerande, på kroppen. Näsan är kanske lite oregelbunden eller för stor och ser inte precis ut så behagfullt som näsan på Ingrid Bergman. Ibland kan läpparna vara för tjocka så man ser ut som man kom från en annan kontinent, eller så är de för smala så att man ser som en elak tysk från tidigt 1940-tal. Ibland är det fel på ögonen och några kanske finner att öronen inte ser som på Birgitte Bardot. De flesta yngre vill helst se ut som en spännande skådespelare för att på det viset öka sina chanser hos det andra könet.
När jag träffade en tjusig flicka i slutet på 1950-talet som så småningom blev min hustru gick tankarna till Ulla Jacobsson i filmen Hon dansade en sommar. Och visst satte det fart på hormonerna. Och jag fick höra att jag påminde om en populär och spännande engelsk skådespelare. Visst är det viktigt inte minst för unga människor om de råkar ha ett attraktivt utseende.
Det som nu har satt fart på administrationen för det svenska vårdsamhället, och alla dess mediala förtrupper från den inre PK-cirkeln, är hur man bäst skall ta sig an alla de stackare som drabbats av den fruktade dysmorfofobin som enligt uppgift är ett ständigt elände. Den tävlar med ADHD i att speciellt plåga det uppväxande släktet.