Ordet symbol har knappast ändrats från sitt grekiska ursprung. Symbolon representerar en sak, ett abstrakt begrepp, en idé eller en egenskap. Medlemmar av det socialdemokratiska partiet bär en nål med en stiliserad röd ros. Numera bär dock även vår socialdemokratiske statsminister en nål med en svensk flagga som även bärs av riksdagens talman. Det ser klädsamt ut och betonar att Sverige ändå fortfarande är en nation även om många tycker det antyder en oacceptabel form av nationalism. Det skulle inte ha gått för sig för några år sedan ty då hade de kanske fått ägg och tomater över sig och skarp kritik från huvudstadspressen över att gå sverigedemokraternas ärenden och inte vara ett dugg bättre än Viktor Orbán.

Minst lika vanligt och viktigt är det att bedriva en symbolpolitik. Medialt sett är detta nära nog lika viktigt som riktig politik. Det är speciellt vanligt när det gäller klimatpolitiken. Inget förefaller i dag vara viktigare i Sverige, inte minst i media. Klimatet håller på att tippa över i ett oregerligt kaos, menar man, där en Venusartad värmedöd finns som ett troligt slutstadium. Sverige och västvärlden bär skuld härtill inte minst genom sitt överdådiga leverne. För en sådan synd finns det fortfarande en viss botgörelse genom att återgå till ett enkelt liv utan resor, minimal konsumtion och helst en helt växtbaserad eko-konsumtion.

Sverige tar ledningen mot framtiden. Det har blivit det första jämlika landet dit alla är välkomna och blir omhändertagna, det har blivit landet med den första feministiska regeringen och det har lovat världen att jordens klimat skall förbli det rätta och inte spåra ur. Inga heta somrar mer, inga skogsbränder och inga igensnöade vägar!

Transportsystemet skall helt läggas om. Fungerande flygtransporter skall helst inte få finnas eftersom de är klimatsyndare. De använder bensin som bränsle och skall helst ersättas med snabbtåg. Det är inte kostnader och praktiska behov som är avgörande utan att dagens flyg behöver fossilt bränsle medan dagens tåg är elektrifierade. Hur elen produceras går mestadels under radarn.

Tåg behöver till skillnad från flyg särskilda specialbyggda banor hela vägen till målet. De kallas järnvägar. Dessa måste ständigt underhållas för att fungera. Järnvägsrälsen måste rengöras från snö och is för att tågen skall gå och komma i tid. Under soliga sommardagar vidgar sig rälsen vilket kan leda till urspårningar. Räls och syllar måste underhållas och tusentals växlar kontrolleras för att tågen skall hamna rätt och inte krocka med varandra.

Filosofen Torbjörn Tännsjö och meteorologen Per Holmgren (numera miljöpolitiker) oroar sig så till den grad för jordens klimat att de tycker att man bör pausa demokratin. Inte kan man överlåta en sådan mänsklig ödesfråga till okunniga medborgare! Dessa tänkare har nu fått eldunderstöd av nära nog en hel skvadron av så kallade influencers. De har inte uppnått den traditionella skvadronstorleken på 120, men hela 87 (varav 83 driftiga kvinnor) har undertecknat ett traktat där de är beredda att frånsäga sig sin rösträtt för att rädda klimatet. Därtill har de uppfordrat en jättelik skara på 2,1 miljoner followers att göra detsamma.

Vad är nu orsaken till ett sådant drastiskt ställningstagande att ge upp sin kvinnliga rösträtt efter knappt 100 år? Orsaken är uppenbarligen att man fått för sig att jorden snart kommer att gå under till följd av koldioxidutsläppen. Därför vill man att statsminister Löfven inte skall behöva distraheras av demokratiska trivialiteter utan i lugn och ro ta sig an jordens klimatproblem. Har man problem i Sverige så är det alltid säkrast att lägga landets öde i de kloka och ansvarsfulla socialdemokraternas händer. Något som nu också en stor del av oppositionen gjort genom sin januariöverenskommelse. Varför kan inte då landets influencers göra detsamma?

Det är inte lätt att förstå dagens politiska utveckling. Det gäller inte minst den svenska situationen. Efter drygt fyra månader har man äntligen enats om att återinsätta regeringen Löfven efter att ha avsatt den två gånger sedan valdagen. Detta måste om något vara ett rekord. Jag kan omöjligt finna ett passande ord på svenska och knappast på något annat språk heller. Kanske de engelska begreppen warped eller lopsided skulle kunna passa med den approximativa betydelsen skev, sned eller förvriden.

En märklig komponent i det svenska statsskicket är användandet av negativ parlamentarism det vill säga man tillsätter inte den ministär som får mest ja-röster utan det är fullt tillräckligt om den får minst nej-röster. Det normala i de flesta länder är förstås positiv parlamentarism det vill säga man tillsätter den ministär som får mest ja-röster.

I full analogi med ett sådant tänkande har man i detta val liksom i valet 2014 inte valt vad man i första hand vill göra utan det viktigaste har varit att utestänga partier som vill göra det man inte gillar och det handlar framför allt om Sverigedemokraterna. Det gäller förvisso inte generellt utan avsteg är fullt tänkbara när man råkar ha nytta av deras röster som vid den första avsättningen av Löfvenministären strax efter valet. Den negativa synen på Sverigedemokraterna har därför tydliga jesuitiska drag och ändamålet helgar således alltid medlen.

Under de senaste dagarna har vi fått stifta bekantskap med ett nytt ord i svenskan. Vem vet, kanske det finns kvar till slutet av året och då får sin rättmätiga plats i Svenska Akademiens ordlista. Inte minst var det liberalernas partiledare Björklund som genomgående använde ordet ytterkantspartier för att på detta sätt ge mer stadga och auktoritet gentemot de övriga partierna och därigenom hamna i en mer respektabel mittsektion. Ett slags ”main stream”-partier skulle man kanske ha sagt i ett engelsktalande land.

Hade det bara rört sig om Sverigedemokraterna kunde man förstås ha hållit sig till det mer vanligt förekommande begreppet fascist- eller rasistparti eller de senaste årens mildare ”populistparti”, men med ett vänsterparti som under åren blivit mer rumsrent i sitt nära samarbete med S och MP fick man hålla sig till ett mera neutralt ord ungefär som att kalla en tidigare kriminell för en person med ett tvivelaktigt förflutet.

Man måste vidare notera att med den nya och snällare beteckningen så har nu drygt var fjärde röstberättigad svensk förvisats till ett ytterkantsparti. Säkert kommer detta att öka till minst 30 procent vid nästa opinionsundersökning. De är förstås inte lika fina som småpartierna C, L och MP emedan dessa har fördelen att ha massmedia på sin sida, vilket så att säga förstorar dem och ökar deras tyngd.

Så lyder mottot för den tyska tidningen der Spiegel men något sådant har inte precis tidningens unge prisbelönte journalist Claas Relotius levt upp till. För en dryg månad sedan läste jag artikeln Jaegers Grenze som skulle bli hans sista bidrag i tidningen.

Der Spiegel hade sänt två journalister till Amerika för att berätta om migrationen från Centralamerika och vad som händer kring gränsen till USA. En av dem, Juan Moreno, berättade om flyktingarnas strapatser i Mexiko. Den andre, Claas Relotius, vad som hände i Arizona på den amerikanska sidan av gränsen. Artikeln är gemensam för båda. Den är en alldeles förskräcklig och hemsk (grausam) historia där berättelsen från Arizona handlar om ett amerikanskt milisförband på sex man som på frivillig basis och utan soldaterfarenhet beslutat att de skall jaga tillbaka migranter som tar sig in i USA. De berättar detaljerat för Relotius hur väl de sköter sitt arbete. De är alla kraftigt utrustade med ammunitionsbälte, automatgevär och med skyddsväst och uniform. En av dessa heter Jaeger. Det är förstås alla Trump-supportrar och vill hjälpa till att försvara gränsen. Artikeln som sträcker sig över sju sidor är professionellt skriven med inlevelse och schvung i typisk der Spiegel-stil. Innehållet borde vara gefundenes Fressen för alla politiskt korrekta tyskar och säkert också för de PK-svenskar som eventuellt läst artikeln.

Problemet är bara att Relotius hade fantiserat ihop hela historien. Någon Jaeger existerar inte och inte heller något milisförband. Hans kollega på den mexikanska gränsen blev betänksam men redaktörerna i Hamburg fann historien trovärdig med tanke på Relotius goda rykte. Artikeln gick till tryckning och finns att läsa i nummer 47.

Ingen del av världen har producerat så många vetenskapliga giganter som Europa gjort under de senaste 500 åren. Utan dessa hade inte bara vår värld varit annorlunda idag utan också vårt tänkande. Vid sidan av alla stora matematiker, fysiker och kemister tror jag inte minst vårt tänkande har påverkats av Adam Smith och Charles Darwin. Även om skillnaden mellan ekonomi och biologi är stor har det tänkande som Smith och Darwin utvecklade många likheter.

I den kaotiska värld som kännetecknar såväl ekonomi som biologi finns det inneboende mekanismer som har förmåga att skapa ordning ur kaos. Adam Smith idé om den osynliga handen som byter varor slumpvis mellan människor och på så sätt skapar ordning och struktur då rationella varelser till slut väljer det som är mest förmånligt. Liknande gäller för evolutionsläran där principen ”survival of the fittest” över tid har skapat ändamålsenliga och mer avancerade livsformer tack vare slumpartade processer. Faran uppstår när människan griper in och stör de naturliga processerna. De är inte deterministiska i egentlig mening men beter sig deterministiskt om de betraktas i sin totalitet ungefär som klimatet i jämförelse med det ostyriga vädret.

Låt mig här i utveckla Adam Smiths principer och hur dessa har påverkats av människan. Det mest drastiska har varit de ekonomiska experimenten inom socialismen och kommunismen vilka genomgående misslyckats och lett till ekonomisk kollaps som vi väl känner till från Sovjetunionen och andra kommuniststater. Kina har hittills gett marknadskrafterna visst spelrum men detta kan väl komma att ändras om den ekonomiska politiken blir mer toppstyrd som nu under Xi Jinping.

För att finna en motsvarighet till dagens klimathysteri får man söka sig långt tillbaka i tiden. I ett tidigare inlägg har Patrik Engellau jämfört med de medeltida flagellanterna. I äldre och ännu mer primitiva samhällen brukade man traditionsenligt offra människor för att blidka gudarna för lämpligt väder. I torra klimat som i de andiska kulturerna hörde människooffer till vanligheterna. I Skandinavien offrade man snarare för att undslippa kyla och frost eller för gott fiske och jaktbyte.

När kristendomen fick makt över sinnena använde sig prästerskapet av helvetets fasor för att skrämma menigheten till lydnad. Inte sällan hamnade man på bålet om man tvivlade på bibelns skapelseberättelse. I Sverige höll kyrka och stat landet i fasta tyglar ända till mot slutet av 1800-talet. Därefter kunde man inte bekämpa upplysningstiden längre. En bidragande faktor var att folk fick allt lättare att utvandra till USA och det var fallet åtminstone för de svenskar som vågade ha en egen uppfattning och stå för den.

Sedan följde en tid av exceptionella framsteg med demokrati och allmän samhällsutveckling som nådde sin höjdpunkt under senare hälften av 1900-talet. Under tiden har dock en ny överhet vuxit fram och blivit allt mäktigare. Samtidigt har den fått en övernationell karaktär. Den nya överheten har globaliserats. Gradvis har den lagt samma tunga hand över folket som gamla tiders makthavare. Olika former av skrämselpropaganda är ett viktigt instrument. En anteciperad klimatändring passar perfekt för att reglera beteende och befordra extra skatteintäkter. Svenskarna är väluppfostrade och tar inte på sig några gula västar och ställer till oreda som i Frankrike. Huruvida landets nykomlingar kommer att visa sig lika fogliga återstår att se. Risken är att överheten får räkna med överraskningar.

Dysmorfofobi (BDD, Body Dysmorphic Disorder) eller på vanlig vardagssvenska inbillad fulhet lär tillsammans med andra tvångssyndrom, enligt vad som meddelats på SVT, ha drabbat 400 000 svenskar, kvinnor såväl som män. BDD är en kroppslig dysmorfofobisk störning eller inbillade utseendedefekter. Sjukdomen yttrar sig genom en besatthet för en viss defekt, påhittad eller existerande, på kroppen. Näsan är kanske lite oregelbunden eller för stor och ser inte precis ut så behagfullt som näsan på Ingrid Bergman. Ibland kan läpparna vara för tjocka så man ser ut som man kom från en annan kontinent, eller så är de för smala så att man ser som en elak tysk från tidigt 1940-tal. Ibland är det fel på ögonen och några kanske finner att öronen inte ser som på Birgitte Bardot. De flesta yngre vill helst se ut som en spännande skådespelare för att på det viset öka sina chanser hos det andra könet.

När jag träffade en tjusig flicka i slutet på 1950-talet som så småningom blev min hustru gick tankarna till Ulla Jacobsson i filmen Hon dansade en sommar. Och visst satte det fart på hormonerna. Och jag fick höra att jag påminde om en populär och spännande engelsk skådespelare. Visst är det viktigt inte minst för unga människor om de råkar ha ett attraktivt utseende.

Det som nu har satt fart på administrationen för det svenska vårdsamhället, och alla dess mediala förtrupper från den inre PK-cirkeln, är hur man bäst skall ta sig an alla de stackare som drabbats av den fruktade dysmorfofobin som enligt uppgift är ett ständigt elände. Den tävlar med ADHD i att speciellt plåga det uppväxande släktet.

En skräckslagen kvinna från MP som babblade på som en LP Klimat ur balans och helt utan sans […]

Av en obegriplig anledning enades man vid klimatmötet i Paris år 2015 att jordens temperatur inte skulle tillåtas stiga över 2°C. Helst skulle man eftersträva att begränsa temperaturökningen till 1,5°C. Det är väsentligt att framhäva att temperaturökningen inte skall jämföras med dagens utan den som rådde vid industrialismens början kring mitten av 1700-talet under den lilla Istiden. Jämför vi med dagens temperatur reduceras ökningen med 1°C eftersom detta redan inträffat. I vilken utsträckning som den temperaturökningen beror på växthusgaserna kan inte bestämmas med någon större säkerhet. De flesta klimatforskare håller dock för troligt att det dominerande bidraget beror på växthusgasökningen. Men inget är absolut säkert. Man vet till exempel inte orsaken till lilla Istiden.

För att sätta Parismötet i ett sammanhang är det nödvändigt att jämföra med IPCC:s femte allmänna utvärdering, 5th Assessment Report, från 2014. Där framgår det tydligt att det enda scenario som skulle kunna garantera en uppvärmning på endast cirka 1°C måste motsvara experiment RCP2.6. RCP (Representative Concentration Pathway) är ett sätt att beteckna belastningen av antropogena växthusgaser. RCP2.6 är ett tänkt scenario där 2.6 mäts i koldioxidekvivalenter med enheten Watt/m2 som man i modellexperimenten antagit skall gälla mot slutet av innevarande århundrade. I RPC2.6 har man till exempel antagit att växthusgasutsläppen når sitt maximum 2010-2020 varefter utsläppen kommer att minska väsentligt. Detta är nödvändigt då dagens antropogena växthusgasbelastning uppgår till cirka 3,1 Watt/m2.

Den är ingen tvekan att politiska ledare och ledande opinionsmakare har lyckats att medialt föra fram sin syn på jordens klimat. Den synen är genomgående ytterst bekymrad. Man till och med utmålar möjligheten till mänsklighetens totala undergång.

Samtidigt förekommer direkta eller indirekta moraliska fördömande av dem som inte delar en sådan extrem uppfattning. Här följer några exempel på politiska yttranden om klimatet under åren 2005-2018:

Munich Re (2005): Weather catastrophes and climate change, is there still hope for us?

Al Gore (2006): Each passing day brings yet more evidence that we are now facing a planetary emergency.

Obama (2006): All across the world, in every kind of environment and region known to man, increasingly dangerous weather patterns and devastating storms are abruptly putting an end to the long-running debate over whether or not climate change is real.

Angela Merkel (2007): It is not five minutes to midnight. It’s five minutes after midnight.

Gro Harlem Brundtland (2007): It is irresponsible, reckless and deeply immoral to question the seriousness of the situation.

James Hansen (2009): Only in the last few years did the science crystallize, revealing the urgency – our planet really is in peril. If we do not change course soon, we will hand our children a situation that is out of their control.

De senaste årens klimatrapporter har blivit alltmer olycksbådande. Vi har fått höra att vi kanske bara har tio år på oss, om ens det, för att ställa allt till rätta. Professor Rockström har jämfört situationen med en asteroid som närmar sig jorden och som är på väg att göra slut på allt liv.

När jag var barn så talade fortfarande mina äldre släktingar om den stora kometen som hade skapade en sådan förfärlig fasa. Den stora kometen som Nils Ferlin beskrivit i sin kända dikt var Halleys komet, uppkallad efter sin upptäckare Edmond Halley som 1705 upptäckte att den var periodisk. Det är den mest berömda och ljusstarka av alla kometer som passerar det inre av solsystemet och har en omloppstid på ca 76 år. Första gången kometen bevisligen observerades var någon gång mellan 468 och 466 f. Kr., vilket har dokumenterats av Aristoteles. Efter 240 f. Kr., då den också omnämns i kinesiska skrifter, har den observerats vid varje passage i närheten av solen. Kometen finns avbildad på Bayeuxtapeten.

Enligt IEA: s årsstatistik (senaste Key World Energy Statistics 2018 avser data för år 2016, se sid 30 […]

IPCC publicerar omfattande rapporter ungefär vart sjunde år. Det är fullt tillräckligt. Den senaste rapporten kom år 2014 och nästa förväntas år 2021. Mellan huvudrapporterna publiceras det också delrapporter, som den som kom ut den 7 oktober 2018 och som fick en omfattande medial uppmärksamhet. IPCC rapporter har blivit en evighetssaga vilket är en naturlig följd av en stor internationell organisation som fått sin identitet genom att ständigt producera utvärderingar om jordens framtida klimat. Den senaste specialrapporten med titeln Global warming of 1.5°C är en begäran från Parisöverenskommelsen från december 2015.

Parisöverenskommelsen kom fram till att jordens temperatur skulle tillåtas stiga med +2°C men att en stigning med högst +1.5°C vore mer önskvärt. De flesta som har studerat IPCC rapporten från 2014 fann Parisöverenskommelsens värden orealistiska, eftersom alla rimliga IPCC scenarier visade på en tydligt högre temperatur redan vid mitten av innevarande sekel (+2.5°C) och väsentligt högre mot slutet med drygt +3°C.

Att se till att inte temperaturen stiger mer än +1.5°C när den redan nu har stigit med drygt 1°C innebär precis som IPCC visade för fyra år sedan att man inom en 10-20 år får upphöra med allt fossil energianvändning och samtidigt börja begrava CO2 i berggrunden i en omfattning som måste bli 1000 gånger mer än vad man hittills klarat av. Lyckas man med detta, menar IPCC i sin specialrapport, så klarar man en uppvärmning på +1.5°C och räddar jorden från allsköns elände.

Dessa var de ord som Galilei Galileo sägs ha yttrat för sig själv efter att ha tvingats avsvärja sig den heliocentriska världsbilden inför den katolska kyrkans inkvisition år 1616. Det gick dock inte lika illa för honom som för Giordano Bruno som bränts på kättarbål 16 år tidigare. Galilei fick i stället tillbringa resten av livet i husarrest. Orsaken var att inom kyrkan rådde bibelns värdegrund och där var jorden satt i centrum och solen, planeterna och stjärnorna snurrade alla kring jorden. Både Giordano Bruno och Galilei Galileo hade kommit fram till att Kopernikus teori var den rätta och det var faktiskt jorden och de andra planeterna som rörde sig kring solen och det var således inte jorden som befann sig i centrum, som bibeln och de skriftlärda hävdade, utan solen.

Gradvis fick kyrkan med sin fixa värdegrund ge efter för vetenskap och upplysning och snart kom så Upplysningstiden som inneburit 400 år av utveckling med alla tekniska och vetenskapliga framsteg, inte minst i Europa.

Idag, år 2018, är vi dessvärre i allt raskare takt på väg bort från Upplysningstiden och det är inte president Donald Trump som är orsaken, utan vårt eget land tillsammans med några andra västländer. De har skapat sin alldeles egen värdegrund, där verkligheten fått ge efter för en ihopfantiserad verklighet, precis som var fallet inom 1600-talets kyrka. Som ofta är fallet skapas nya föreställningar först i den akademiska världen eller bland de intellektuella som alltid anser sig förmer än de vanliga människorna.

President Trump har det inte lätt. Han har förvisso sättet emot sig och det är svårt att finna några sympatiska drag hos mannen- nota bene om allt som media återger är korrekt och inte fabricerade nyheter. Om Trump kan man ju säga det mesta och bli trodd, eftersom han verkar vara en person som är i stånd till lite av varje.

Nu måste jag dock ändå skrida till försvar för mannen. Han har nu blivit anklagad av amerikanska media att vara skuld till det dåliga vädret, läs till exempel här och här. Nu senast alla härjningarna efter orkanen Florence i North Carolina och omgivande stater.

Tanken är förstås att det är den förhöjda koncentrationen av koldioxid i atmosfären som först påverkar temperaturen och sedan förvärrar ovädren. Trump är en lämplig person att skuldbelägga eftersom han dragit USA ur Parisöverenskommelsen. Han värnar vidare om kolindustrin och är öppen för mer olje- och naturgasutvinning utanför USA:s kuster. Under senare år har speciellt naturgasutvinning genom så kallad fracking ökat kraftigt. Detta har dock sannolikt minskat USA:s koldioxidutsläpp då man kunnat reducera användning av kol som proportionellt släpper ut mer koldioxid.

I USA pågår energiska försök att med lagens hjälp möta utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser genom att helt enkelt försöka stämma de företag som släpper ut växthusgaser. Ett sådant rättsfall ägde rum tidigare i år då staten Kalifornien stämde fem oljebolag för att deras verksamhet bidragit till och förväntades bidraga till högre vattenstånd och därmed översvämningar i San Francisco och omgivande områden.

Få företeelser är mer populära i media än vädret. Vädret växlar ständigt och är inte sällan dramatiskt, speciellt i vår tid då vi ständigt hålls informerade om vädret över hela jorden och påverkas av de ständiga rapporterna. Journalisterna väljer självfallet ut det som de finner mest spännande och som dessutom bekräftar deras föreställningar om väder och klimat, som sällan är baserade på insikter, utan vad de på olika sätt har fått för sig.

Samtidigt känner vi till att klimatet långsamt och knappast märkbart håller på att bli varmare genom utsläpp av växthusgaser även om en del tvivlar på att så är fallet. Att själv sätta sig in i detta är inte de lättaste då de allra flesta inte vet särskilt mycket om atmosfärfysikens lagar. Det är inte heller något som den moderna skolan eller universitetsutbildningen förefaller prioritera. Att lita på experter, som jag tror var vanligt förr i tiden, är numera ovanligare trots att teknik och vetenskap blir allt mer komplex och svårbegriplig, och det egentligen borde vara tvärt om. Detta gäller inte minst klimat och väder.

Det som påverkar sinnena är dock inte den långsamma uppvärmningen utan det som uppfattas som extremt och till och med farligt. Under de senaste decennierna har därför klimataktivister gjort allt tänkbart för att väcka folk ur dess letargi. Det räcker bara idag att studera Netflix utbud av katastroffilmer. Då finner man att väder-och klimatkatastrofer numera slagit ut såväl atomkrig som nedstörtande asteroider. Som på beställning kom därför 2018 års ovanligt varma svenska sommar som skulle aktivera även svenskarna, trots att sommaren ändå på många sätt var behaglig och faktiskt vädermässigt mindre pressande än på de vanliga turistmålen dit man normalt reser för sol och värme. Jag kan försäkra att om sommaren 2019 skulle bli kylig och regnig skulle de flesta längta tillbaka till 2018.

Efter att ha bott och arbetat utomlands under mer än halva mitt liv så är min erfarenhet av svenska valkampanjer begränsad. Jag ber om förståelse härför. Det senaste svenska riksdagsvalet före årets var för mig riksdagsvalet 1973 då Olof Palme blev omvald med röstsiffran 43,56 procent, följd av centerpartiets Thorbjörn Fälldin med 25,10 procent av rösterna.

Det är lång väg för både Stefan Löfvén och Annie Lööf att komma fram till dessa imponerande procenttal. Moderater, folkparti och vänsterpartiet kommunisterna fanns också 1973 men däremot inte MP, KD eller SD. Socialdemokraterna satt fortfarande säkert i sadeln och Olof Palme hade Gunnar Sträng vid sin sida. Valrörelsen var aktiv även 1973 men kan inte jämföras med dagens närmast hysteriska ursinne.

För mig har nu den svenska valrörelsen redan passerat den optimala mättnadsgraden för vad en normalt funtad medborgare kan stå ut med. Bästa lösningen är att rösta i förtid och sedan ignorera alla media. Oupphörligt, dag ut och dag in, via alla upptänkliga kanaler talar diverse partiledare om för mig vad de tänker göra med de medel som jag överlämnar till skatteverket. Partierna producerar löften ur oändliga ymnighetshorn som vore de sagans féer eller anfäktade av en obotlig galenskap. Räknar jag samman allt så blir det mer än 100 procent av alla upptänkliga bidrag som till icke ringa del måste delas ut för att rätta till tidigare felbeslut eller felräkningar eller som ett slags mutor åt tveksamma väljare. I ingetdera fallet har jag blivit tillfrågad vad jag anser om saken.

Vi förstår att det är viktigt för Er att lösa jordens klimatproblem. Vi förstår också Er ambition att Sverige skall ta ledningen på detta område. Vi förstår också att Ni är oroade över den höga sommartemperaturen under juli månad som innebar att det blev lika varmt som somrarna 1901 och 1914. Emellertid och delvis på grund av att hettan inte längre är något övergripande och pressande problem så föreslår vi att Ni tar och koncentrerar Er på att lösa dagens bilbränder och annan omfattande skadegörelse. Jag hoppas Ni förstår att dagens situation tenderar att bli okontrollerbar.

Få slut på skogsbränderna – inga varma och torra somrar mer.

Detta kan göras enkelt. Ge oss bara 50 miljarder så skall vi fixa detta säger miljöpartiet. Se bara hur vi fick slut på säldöden. Den berodde förvisso inte på miljön utan på ett virus. Men det viktigaste är ju ändå resultatet och den goda viljan. Utan den goda viljan blir det aldrig några resultat.

Nu skall vi på samma sätt se till att klimatet inte spårar ur och leder till en förestående värmedöd för oss alla. Vad vi sett i sommar i Sverige är bara en västanfläkt av vad som väntar oss om vi inte slutar upp med koldioxidutsläppen. Sverige släpper ut hela fem ton per person och år och det är ju faktiskt 100 kilo i veckan. Alla borde ju inse att det är mycket. Försök bara och lyfta 100 kg! Med 50 miljarder lovar vi att lätta på den skuldbörda som växthusgasutsläppen utgör och få ned det till praktiskt taget ingenting. Detta lovar vi att fixa på så där 15 år och inget annat parti kan klara detta. Det lovar vi på språkrörens hedersord. Och detta skall vi fixa utan att smutsa ned landet med den hemska kärnkraften!

Men nu säger Ni förstås att det är ju inte bara Sverige som släpper ut koldioxid och andra ännu värre växthusgaser. Det bor ju en del andra människor på jorden som också släpper ut växthusgaser och klimatändringen beror ju på det totala utsläppet. Det uppgår ju till minst 36 miljarder ton och har dessutom ökat med 20 procent eller sex miljarder ton det senaste decenniet. En miljard är ju 1000 gånger mer än en miljon så de svenska utsläppen på 45 miljoner ton är ju bra mycket mindre även om postmodernismen kanske har en avvikande mening.

Varje sommar har sina rötmånadshistorier. Efter en ovanligt varm och på många ställen torr julimånad är det inte att förvåna att denna sommar är det ett varmt och potentiellt farligt väder och klimat som är föremålet för årets rötmånadshistoria.

Enligt Bondepraktikan är rötmånaden perioden från den 22 – 24 juli, eller den så kallade fruntimmersveckan, till motsvarande tid i augusti. Namnet rötmånad kommer genom att förr i världen, före kylskåpens tid, höll sig maten sämre på grund av den snabba bakterietillväxten som berodde på värme och hög luftfuktighet under högsommaren. Inte sällan var det tidigare inte ovanligt med diverse maginfektioner under rötmånaden. I folktron tillskrevs dessutom rötmånaden en mängd andra egenskaper då en mängd underliga och hemska saker kunde inträffa. En rötmånadskalv är till exempel en missbildad kalv som fötts med två huvuden.

Tillgången på kylskåp även i svenska sommarstugor och ordentliga kylförhållande i livsmedelsaffärerna har minskat på rötmånadsinfektionerna och själva ordet håller på att försvinna ur den moderna svenskan.

Däremot florerar andra fantastiska berättelser i media och dit hör de så populära domedagsberättelserna. De senaste dagarna har professor Rockström förklarat för svenska folket att klimatloppet nu är kört och allt kommer att bli mycket värre än man tidigare trott. Frågan är om jorden överhuvudtaget går att rädda. Enda hoppet är en semi-totalitär global regim under FN som med järnhand ser till att växthusgasutsläppen radikalt minskas. Det måste därför bli ett raskt slut på mänsklighetens överdådiga leverne. Vad är det som nu är orsaken till sådana dystra och förfärliga framtidsutsikter?

Jag har alltid varit fascinerad av regnbågen. Dess uppkomst tillhörde en av alla de frågor som jag bombarderade föräldrar och släktingar med för att få en förklaring. Först långt senare fick jag detta i realskolans fysiklektion nämligen att det var precis samma sak som brytningen av ljus i ett prisma. När det gällde regnbågen så var skillnaden den att ljuset bröts i de fallande regndropparna. Tittar man väldigt noga en dag med klar luft så kan man också se en sekundär regnbåge. Den är svagare och där går färgerna i motsatt riktning. Förklaringen är helt enkelt att solljuset bryts en andra gång.

I den nordiska mytologin var regnbågen den bro som ledde från jorden till himlen där den slutade i Asgård. Dagligen red asarna över bron Bifrost till domsplatsen under Yggdrasil. Bifrost hade flera färger och brukade identifieras med regnbågen eller Vintergatan. Regnbågen kan vi fortfarande se medan däremot Vintergatan har blivit allt osynligare på grund av alla mänskliga ljuskällor.

Idag har politiken kidnappat regnbågen. I dagens SvD (4/8) står alla politiskt korrekta partier inklusive det lilla F! och viftar med sin regnbågsflagga. SD och några till får inte vara med eftersom de råkar ha fel värdegrund (vad detta nu är?). Det gäller även det lilla partiet Medborgerlig Samling där till och med partiledaren är öppet homosexuell och borde, tycker man, kvalificera i samlingen. Vi förstår dock att partiet råkar ha fel värdegrund och därför inte passar in i det fina gemensamma hbtq-porträttet.

På flyget från London till Stockholm för en tid sedan började jag tala med en medresenär om problemet när något av ens barn skall skiljas och den oro som man då känner för sina barnbarn. Till skillnad från mitt mer normala fall rörde det sig i hans fall en homosexuell skilsmässa. Jag påpekade att det kanske var mindre besvärligt då det säkert inte fanns några barn med i bilden. Detta var dessvärre fallet då de hade var sitt barn födda av indiska surrogatmammor och med ägg från andra utvalda kvinnor av så vitt jag förstod europeiskt ursprung.

Jag insåg till min förvåning att detta var ett fall av något högre komplikationsgrad än mitt eget. Att män ställer spermier till förfogande för kvinnor som önskar barn utan att någon specifik man är inblandad har ju förekommit en längre tid. Och säkert finns det kvinnor som vill ha barn på annat sätt än vad vi hittills betraktar som det naturliga. Och som jag förstod så finns det män som önskar barn och samtidigt slippa att ha med mamman att göra.

Det krävs inte mycket fantasi att se hur detta förhållningssätt kan komma att se ut i en framtid som följd av genetikens utveckling. Alla vill ha välskapade och begåvade barn och är de framstående i sport är det säkert ingen nackdel. Någon fullständig garanti kan säkert aldrig ges men säkert kommer ensamstående föräldrar att preferera givare av spermier och ägg som har god hälsa, begåvning och intelligens. För vissa specialbegåvningars spermier och ägg kommer efterfrågan säkert att bli extra stor. Vilken mamma eller pappa vill inte ha alfabarn jämfört med det blinda lotteri som den traditionella befruktningen innebär?

Sport har utövats i olika former sedan förhistorisk tid. Det finns dokumenterad idrott från bland annat Kina och Egypten. Den västerländska idrottstraditionen härstammar från antikens Grekland.

Genomgående var det idrottens roll att träna unga män för framtida krigiska ändamål. Bland djuren kan man se en liknande utveckling. Hanarna börjar tidigt att slåss med varandra under lek för att som fullvuxna kunna demonstrera sin dominans och styrka för att vinna parningsföreträde hos honorna. Det är naturligtvis helt otänkbart att även mänskliga honor kan reagera på ett liknande primitivt sätt och om det skulle vara så, så är det fullständigt otillåtet att ens tänka i sådana banor.

Den tyska nationalsocialismen såg kraftfulla sporter som boxning, fotbollsspel och liknande på samma sätt som man gjorde i det antika Sparta och på så sätt fostra de unga männen för framtida krigiska utmaningar.

I vår tid har kraftsporter blivit alltmer vanliga. Under senare år har exempelvis boxning blivit allt populärare för att tidigare setts som ett slag barbarisk sport. Det inkluderar även den thailändska varianten där man kan sparka kontrahenten i huvudet. I stället för att ta avstånd från en sådan sport utövas den numera i jämlikhetens namn även kvinnor. Det finns till och med professionella kvinnliga boxare och olika former av allvarliga hjärnskador har rapporterats. Allvarliga skador bland dagens krävande sporter, som förutom boxning också inkluderar fotboll, ishockey och utförsåkning på skidor, är vanligt förekommande.

Det flesta, i likhet med mig, trodde säkert att det var Tjocka Berta (efter Bertha von Krupp) som besköt Paris 1918. Det var det inte utan i stället den så kallade Pariskanonen. Den hade ett eldrör på 36 meter där projektilerna hade en utgångshastighet på 1550 m/sek. Detta innebar att projektilerna fick en räckvidd på 130 km och nådde en höjd på 40 km. På denna höga höjd var luftmotståndet ringa och förklarade den långa räckvidden.

För att sikta rätt var det nödvändigt att ta med effekten av jordrotationen. Detta kände de tyska artilleristerna väl till och inte minst de kunniga fysiker som stod bakom beräkningarna. I Newtons rörelseekvationer och inte minst i Einsteins förbättrade version firade beräkningsmatematiken triumf på triumf.

De flesta funderar kanske inte längre hur GPS kan vägleda oss i trafiken och hitta oss när vi blir gamla och förvirrade och går vilse. Likaså tar de flesta för givet att man kan styra en satellit så väl att den till och med kan landa på en liten meteor långt ut i rymden, vilket gjordes för några år sedan. Det västerländska samhällets enorma bedrifter (utan moraliska förtecken) är i flera avseenden en följd av de naturvetenskapliga framgångarna. Tron på att varje händelse måste ha en bestämd orsak är ett fundamentalt begrepp. Kausalitet om något är centralt i den västerländska föreställningsvärlden. Newtons eller Einsteins ekvationer talar om var kanonkulan hamnar och inte religiösa eller magiska krafter.

Därför är det alldeles klart hos de flesta att årets varma och torra sommar måste ha en orsak och de stackars meteorologerna gör sitt bästa att besvara alla frågor om orsaken till den ovanliga sommarvärmen. Meteorologerna kan i bästa fall beräkna vädret några veckor framåt med samma ekvationer som för Pariskanonen men inte längre. I mer än 100 år har man grubblat över detta. Orsaken beror inte på att mekanikens lagar är fel utan på att vi inte tillräckligt noggrant kan beräkna utgångstillståndet som kanonkulans form och vikt samt den exakta hastigheten. Små fel, hur små den än är, växer fort och det är detta som begränsar väderprognosernas tillförlitlighet.

EUs revisorer har levererat ett förödande slag mot de orealistiska planerna av en utbyggnad av höghastighetståg i Europa. Byggena blir för dyra och tågen går sällan med de hastigheter som utlovats (Höghastighetståg sågas jäms med banvallen, SvD, 13 juli 2018). Att höghastighetståg är olönsamma gäller i ännu högre grad i Sverige med sin låga befolkningstäthet där en kombination av flyg och biltrafik är mest effektivt och mest lönsamt. Med den snabba framväxten av elbilar kommer också utsläppen av avgaser att gradvis minska.

I Sverige har också Trafikverket visat att höghastighetsbanor skulle vara samhällsekonomiskt olönsamma. Detta är dessvärre inte någon garanti i Sverige där politikerna inte sällan kör över landets sakkunskap. Ett sådant exempel är riksdagens ignorerande av lagrådets uppfattning om hanterandet av de 9 000 ensamkommande afghanerna. Här har förvisso migrationsdomstolen satt ned foten med detta kommer sannolikt att desavoueras av migrationsöverdomstolen som knappast kommer att gå emot regering och riksdag.

När det gäller höghastighetsbanor har strategin varit den att man av klimatskäl önskar att reducera bil-och flygtrafik såvida inte bränslet kommer från icke-fossila källor och då helst från så kallade förnybara energikällor. Kärnenergin betecknas av bland annat miljöpolitiker som farlig och förkastlig och därför på alla sätt skall utmanövreras. Trots sin relativa litenhet har miljöpolitiker stort inflytande genom sitt massiva stöd i massmedia. Förhoppningsvis kommer detta att ändras något i förestående val men sannolikt är inte detta tillräckligt eftersom man länge effektivt har såväl skrämt som hjärntvättat majoriteten av befolkningen.

Torkan inte minst i Syd– och Mellansverige är ett problem för Sveriges bönder. Nödslakt av boskap har redan inletts. Sveriges konsumenter uppmanas köpa svenskt kött och vi får hoppas att inte miljörörelsen motsätter sig detta vällovliga initiativ. Därtill kommer säkert landets alla idisslande djur (vilda som tama) att få problem med maten och minska i antal vilket kommer att bidra till minskade utsläpp av klimatgaser som metan.

Många ser omedelbart torkan som ett tecken på en allt mer hotfull klimatändring. Detsamma skulle säkert ha sagts om sommaren istället varit alltför regnrik och gett bönderna andra problem.

Hur förhåller det sig då med sommarnederbörden (juni, juli och augusti)? Ser vi till landet som helhet så redovisar SMHI statistik för 87 stationer fördelade över landet för perioden 1860 – 2017. Sommarnederbörden varierar kraftigt men ligger nu på 220 – 240 mm i medeltal över flera år och den långsiktiga trenden är svagt ökande.

Att vädja till medborgarnas moral och empati är ett ”gefundenes Fressen” för varje politiker och har nog alltid varit så. Att framställa politiska motståndare som ondskefulla, gemena och orättfärdiga är vida mer effektivt än att framställa dem som inkompetenta, okunniga eller ekonomiskt oansvariga även om detta skulle vara en mer korrekt beskrivning av verkligheten.

Eftersom svenska folket huvudsakligen består av hyggliga och anständiga människor som inte bara sliter och arbetar och gör rätt för sig utan dessutom är toleranta, vidsynta och generösa finns det föga behov för att skambelägga dem och kritisera deras moral. Jämfört med de flesta länder och inte minst utvecklingsländerna uppvisar de ett minimum av vad man kan benämna som rasism. Detta skapar stora problem för flera politiska partier som måste producera övertygande moraliska argument för att förbättra sitt röststöd inför det förestående riksdagsvalet.

Nu har Sverige råkat få en liten grupp av misslyckade unga odågor som försöker imitera 1930-talets tyska nationalsocialister. Det är faktiskt skrattretande ty det är ungefär som att jämföra en hemvärnsförening i Rabbalshede med ett modernt Spetznazförband eller nazistiska pansarsoldater från andra världskriget. Vilken förnuftig människa bryr sig om löjliga svenska nazistimitatörer som säkert känner ett slags hemlig stolthet att media har gett dem en sådan gammaldags skräckinjagande benämning. De skall naturligtvis ignoreras och gör de ofog skall de häktas och sättas i förvar. Emellertid är dessa spökvarelser samtidigt perfekta halmgubbar för politiker som Annie Lööf, som därigenom kunnat ge sken av att ungefär så här skulle hela SD kunna bli om inte jag står upp för moral och etik och göra allvar av min plan att fylla Sverige med förment fördrivna och hjälplösa migranter från världens alla hörn.