Den 3 juli 2018 slog Sverige Schweiz i en åttondelsfinal och blev därmed kvartsfinalist i VM fotbollen. Glädjen gick upp i taket och inte en människa brydde sig om Almedalsspektaklet längre. Extra synd var det om Björklund och det liberala partiet som samma dag profilerade sig för en starkare bindning till EU med anslutning till Euro och kanske ett förenat Europa i sikte. Detta en dag då nationalismen i Sverige till och med överträffade ett norskt syttende maj och inte bara SD gladde sig.

Man frågar sig hur det skulle bli möjligt att ytterligare stärka den europeiska integrationen och samtidigt skapa en europeisk identitet när alla känner sig 100 procent svenska, tyska , spanska, engelska etc. Alla vill behålla sitt språk, sin konstitution, sitt parlament, ja precis allt som det är och i vissa länder har det ju varit så sedan urminnes tider. Har det liberala partiet och Björklund egentligen tänkt igenom vad de vill åstadkomma och om detta är möjligt eller ens önskvärt? Jag är inte övertygat att så är fallet.

Att bli europé är nämligen inte lätt. Man måste vara beredd att lämna sitt land och finna en ny eller extra identitet. Det förutsätter att man bor och lever tillräckligt länge i ett annat land än sitt eget, lär sig landets språk och dess kultur och dess historia. Det krävs också att man förstår och bryr sig om landet och dess invånare. Det räcker inte med att åka dit på semestern, äta lite spännande mat, besöka några historiska platser och prata lite engelska med de olika urinnevånarna var man än råkar befinna sig på den europeiska kontinenten och sedan åka hem igen.

Sedan biologen Stefan Edman för 13 år sedan överlämnade utredningen med ovanstående piffiga titel till finansdepartementet (SOU 2005:51) har mycket hänt med hållbarheten i landet. Inte minst har man lyckats väl med ambitionen att också göra hållbarheten till ”big business”, även om detta slag av affärsverksamhet i stora drag finansieras, åtminstone indirekt, via medborgarnas skattekonton. Inte minst, som man kan förvänta sig, blir det full fart i Almedalen. På nätet läser vi följande:

2-5 juli kommer vi på Miljö & Utveckling att inta hållbarhetsarenan i Almedalen tillsammans med Sustainable Innovation. Samtliga partiledare inklusive Sverigedemokraternas (kan man tänka sig!) hamnar under Almedalsveckan i Sustainable Innovations heta stol där de kommer att genomgå en ”klimatintervju”. Vi ser med stort intresse fram emot partiledarnas eller deras representanters visdomsord. Men vi har dessvärre inga större förhoppningar att få till dels något nytt och intressant.

Under senare tid har ju inte minst biffen haft motvind och MSM sparar inte härvid på klimatkrutet. Förtärande av kött blir allt mer skambelagt inte minst kött av nötkreatur, getter, får och buffalo eftersom dessa måste processa gräs och annat grönfoder genom sina magsystem för att kunna producera de proteiner och näringsämnen som människan behöver. Under den komplexa processen (enteric fermentation) produceras metangas som råkar vara en mäktig växthusgas men som dock på tio års sikt bryts ned. Det totala antropogena växthusbidraget för detta idisslande uppgår till ca tre procent av det totala växthusbidraget varav det svenska bidraget uppgår till ca en tusendel av tre procent eller 30 miljondelar av den globala växthuseffekten. En bra sammanställning om metanfrågan kan läsas här där man också finner att ett lika stort bidrag kommer från risodling som från enteric fermentation. Ris är dock ännu inte skambelagt men egentligen borde man byta ut riset mot potatis och man vill vara riktigt klimathållbar. Potatis är nämligen alldeles särskilt klimatriktigt och hållbart. Därtill kan man göra som förr i världen nämligen låta människorna stå för det nödvändiga kväve- och näringstillskottet och göra det ännu hållbarare.

Media tycks oroa sig alltmer att svenska röstberättigade kan bli påverkade i det kommande riksdagsvalet. Särskilt stor är rädslan att bli påverkade av utländska intressen som antas ha skett vid val i USA, Frankrike, Storbritannien och Tyskland.

Samtidigt är ju valmanskåren ständigt under påverkan inte minst av de olika partierna som direkt eller via tidningar och TV gör allt de kan för att hamra in sina uppfattningar och vallöften och hur de avser att använda medborgarnas pengar och tillgångar. Det senaste, av det mer komiska slaget, är att vi också är utsatta för påverkan av så kallade ”bots” producerade av smarta automatiska datorprogram det vill säga artificiell intelligens(AI). Länder som nämns i påverkanskampanjen är framför allt Ryssland, Kina, Iran och nu senast Turkiet. Huruvida västmakterna som USA är involverade eller inte är för tillfället okänt. Inte heller föreligger det uppgifter om västorienterade eller globala nätverk med diverse mysteriösa oligarker som håller i trådarna.

Att den stackars valmanskåren saknar förmåga att tänka själv och bestämma sig verkar vara den rådande uppfattningen. Att avgöra hur de skall välja anses uppenbarligen vara något som står över deras förmåga. Politikerna förefaller bli allt mindre intresserade av valmanskåren. De anser mestadels att medborgarna tänker fel och inte begriper vad som är bäst för dem och inte heller inser hur mycket de styrande månar om dem. Hur gärna de vill ta hand om medborgarna och vårda dem så att säga från vaggan till graven. Strängt taget behövs egentligen knappast väljarna eftersom riksdagspersonerna alltid har sitt på de torra då de får sitt apanage (som de själva bestämmer över) och gör som dem behagar med medborgarnas pengar.

Att koldioxid i atmosfären gör jorden beboelig har varit känt sedan Fourier konstaterade detta för snart 200 år sedan. Förra månaden fick Suki Manabe Crafoordpriset för att vara den förste som för 50 år sedan gjorde en realistisk beräkning av koldioxidens inflytande på klimatet. Satellitmätningar sedan 1979 överensstämmer med beräkningarna. Troposfären har blivit varmare och stratosfären kallare.

För att människan och den mänskliga kulturen skall fungera krävs energi. Bara att förse 7,5 miljarder människor med mat (ca 2 000 kcal/dygn) krävs en energimängd av mer än 6 300 miljarder kilowattimmar per år eller 6 300 Terawattimmar (TWh) eller ca 40 gånger mer än hela Sveriges elproduktion.

Kol och olja råkar vara mycket rika på energi och innehåller drygt 10 kWh per kg så när människorna började använda detta i mitten av 1700-talet så innebar det enorma möjligheter speciellt som den fossila energin fanns i enorma mängder. Utan den fossila energin hade människosläktet tvingats leva kvar i ett alltmer utarmat samhälle där världens skogar gradvis avverkats. Istället medförde den fossila energin en enorm utveckling som lade grunden till vår, trots allt, angenäma tid på jorden.

Det är inte bara klimatet och kärnkraften som är farligt. Nu visar det sig att även den simpla vedeldningen kan vara ännu farligare. Det mysiga vardagsrummet framför den öppna brasan kan ha lika mycket farliga partiklar som från en hårt trafikerad innerstadsgata. Nu senast visar undersökningar vid Umeå Universitet att vedeldning också kan ge upphov till demens förutom allt annat farligt som följer av vedeldning. Hade det inte varit ett valår hade vi kanske fått en snabb promemoria om förbud mot järnspisar och braskaminer för att inte tala om de öppna brasorna.

Ofullständig förbränning och sur ved är extra farligt och det är hela rader med farliga ämnen som sot och benspyren som kommer in i andningsvägarna såväl från egna brasor som från grannarnas i landets villaförorter eller sommarens stugbyar, se denna artikel på SVT.

Biomassan har under senare år höjts till skyarna och allt görs för att byta ut den farliga fossila koldioxiden mot de snälla svenska koldioxidmolekylerna som inte ens kan skrämma vår klimatminister Isabella Lövin. Tyvärr bryr sig varken skogen, växterna eller strålningsekvationerna huruvida koldioxiden är fossil eller kommer från den egna vedbon eller från skogsindustrins pelletsfabriker. Resultatet blir samma koldioxidmolekyler vid förbränning och samma effekt på jordens klimat.

Mellan 1960 och 1970 nära nog fördubblades de svenska CO2 utsläppen eller från 49 miljoner ton per år till uppåt 100 miljoner ton. Tack vare kärnkraften lyckades man sedan reducera utsläppen tillbaka till det som rådde före 1960 trots den kraftiga industriella utbyggnaden och biltrafikens jätteökning.

Några av mina vänner har bett om mina tankar och reflektioner angående årets varma och torra majmånad.

Årets majväder har varit högst ovanlig. Månaden har varit praktiskt nederbördsfri i Mellansverige och de flesta dagar har varit molnfria med intensivt solsken från en klarblå himmel. Uppsala har haft 23 dagar med maximitemperaturer över 20°C och 11 dagar över 25°C. Sannolikt blir medeltemperaturen minst 3°C över det normala. Liknande väder har rått i stora delar av landet. Lantbruket börjar oroa sig för torkan och risken för skogsbränder ligger redan på högsta nivån.

Årets majmånad blir sannolikt den varmaste sedan regelbundna mätningar började i Sverige och i Uppsala redan 1722. Landets TV-meteorologer och tidningarnas klimatjournalister har redan konstaterat att detta är en följd av klimatuppvärmningen. Det kan förstås inte uteslutas men är inte säkert. Vad kan orsaken vara till det ovanliga vädret?

Under större delen av året och speciellt under vinterhalvåret domineras vädret i Sverige av de vandrande lågtrycken som drivs av en kraftig jetström från väster mot öster. Orsaken till västvinden är den stora temperaturskillnaden mellan Arktis och sydligare breddgrader.

I Kafkas roman Processen häktas huvudpersonen Josef K utan att veta varför. På detta sätt beskriver Kafka ett av det allra kusligaste som kan hända nämligen att bli anklagad för något som man inte känner till, kanske glömt bort eller som kanske aldrig har hänt. Det finns domstolar på alla vindar säger Josef K i romanen för att på detta beskriva den allsmäktiga makten som alltid finns närvarande och som ingen kan skydda sig emot. Företeelsen finns i alla totalitära samhällen. Människor som försvinner, människor som får hembesök klockan fem på morgonen av några uniformerade eller civilklädda tjänstepersoner och tas till någon plats för att aldrig återkomma. Nacht und Nebel-aktioner kallades det i Nazityskland. I vår tid har det andra namn och det händer varje dag året runt. År ut och år in. Oskyldiga anklagas och elimineras.

Det moderna ”demokratiska” samhället behöver inga anklagelsevindar eller hemliga källarvåningar eller tidiga morgonbesök. Här sköts processen via sociala medier. Fallet Fredrik Virtanen skildrades på onsdagskvällen i Uppdrag Granskning. För så där 10-15 år sedan levde Fredrik V ett aktivt socialt liv i Stockholms innerstad där sex, sprit och droger hörde till vanligheterna. Mycket händer säkert i en sådan miljö där aktiva unga människor söker spänning och utlevelse. Tjejerna söker spännande killar och killarna söker attraktiva och sexiga tjejer.

Allt blir inte som man tänkt sig men de flesta glömmer bort det mesta och går vidare. Alkohol har ju inte minst egenskapen att försvaga minnet. Det är ju därför många super. De flesta har säkert varit med om upplevelser som är så svaga i minnet att man kanske inte ens vet om man har upplevt det, drömt det eller bara läst det i en roman.

Sannolikt var det en tillfällighet att tågtrafiken hann för biltrafiken. Det kunde lika gärna ha varit tvärt om. Bara tanken att man måste lägga ut räls för att tågen skall köra måste ju redan från början setts som en allvarlig begränsning.

Idag har biltrafiken blivit ryggraden för Sveriges transporter och detta i första hand för sin stora flexibilitet. När det blir störningar i järnvägstrafiken så finns dessvärre inga alternativ utan man måste vänta, ibland åtskilliga timmar som vi sett de senaste dagarna, innan felet blir åtgärdat. För vägtrafiken liksom ännu mer för flyget finns det en helt annan flexibilitet, det är bara att välja en annan framkomlig väg. Drabbas en flygplats att dåligt väder så väljer man en annan tillfällig flygplats.

Den möjligheten finns däremot inte för tågen. Det är bara att stanna och vänta. I Kina på Maos tid hände det inte sällan att ledaren, som alltid föredrog tåg, ville sova varvid tågen plötsligt måste stanna, eftersom ledaren stördes av dunkandet i rälsen. Eftersom Mao hade ovanliga vanor som inte följde dygnsrytmen kunde det hända när som helst att han plötsligt ville sova. Detta drabbade den kinesiska järnvägstrafiken som fick läggas om. Liknande lär ha hänt i Nazityskland då även Hitler ofta reste med tåg. Eftersom Führern också var nattmänniska och sov ut på förmiddagarna så hade även Reichbahn sina problem.

Om ett land är framgångsrikt inom vetenskap, konst eller vid förhandlingsbordet så är landets överhet normalt stolt over detta. De som växte upp vid mitten av förra århundradet och läste om svenska framgångar inom vetenskap, teknologi och framgångsrika företag var också uppriktigt stolta. De kände sig som del i en framgångssaga. Lite finns kvar att detta, även om vänstern gjort allt de kan för att skambelägga Ingvar Kamprads 70 år gamla ungdomssynder.

Idag har som sagt skam företräde framför stolthet. Svenska politiker och myndigheter påhejade av den politiskt korrekta mediamakten gör allt för att nedvärdera det egna landet. Medborgarna skall inte vara stolta över sitt land, de skall skämmas. Det egna landet ses som ett problem, i alla fall huvuddelen av dess medborgare, som inte inser hur illa de sköter sig.

Frågan är om landet överhuvudtaget har rätt att finnas till. Dels borde det helst lämnas tillbaka landet till dess urinnevånare (vilka dessa nu var), dels borde det ges till alla världens andra människor som vill komma hit, eftersom alla som vill komma hit anses ha rätt att göra så. Beteendet börjar likna ett slags självskadebeteende som man finner hos frustrerade och olyckliga tonårsflickor. Låt mig ta ett exempel från landets energi- och miljöpolitik.

Låt oss i fantasin förflytta oss tillbaka i tiden, först till januari 1933 i Tyskland och där göra en prognos för de närmaste 12 åren och sedan ytterligare en tidsresa till maj 1945, i samma land, för att kolla upp hur prognosen slagit in.

Säkert skulle de flesta förstummas över allt elände och alla hemskheter som drabbat Tyskland och Europa under denna relativt korta tidsperiod, lika lång som den i jämförelse innehållslösa perioden, för Sveriges del, 2006 – 2018. Säkert skulle man också i all ödmjukhet inse människans fullständiga oförmåga att se in i framtiden.

Hur kunde på så kort tid Europas kanske mest avancerade kulturland urarta så fullständigt? Och hur var det möjligt att engagera i stort sett hela landets befolkning i en sådan gigantisk men negativ kraftakt som att bygga upp en supermodern krigsmakt och därefter erövra stora delar av Europa? Dessvärre blev resultatet 1900-talets värsta katastrof, oöverträffat i mänskligt lidande och materiell förstörelse.

Det som särskiljer en robust demokrati från en totalitär stat är respekt för lagar och förordningar även om dessa ibland kan uppfattas som udda eller gammalmodiga. Det finns flera sådana exempel inte minst i den amerikanska konstitutionen och de finns fortfarande kvar. Ett sådant exempel är Second Amendment från 1791 som ger medborgarna rätt att bära vapen.

De totalitära staterna å den andra sidan utmärker sig i sin radikalism där lagstiftningen på kortast möjliga tid anpassas till rådande uppfattningar som kanske bara har några år på nacken och kan ha sin grund i synsätt av den typ som i Sverige går under den allmänna beteckningen värdegrund.

I dagens mediala värld där uppfattningar skapas och etableras på rekordtid som i de olika #-uppropen inkluderande berättelser om oönskade sexuella upplevelser (åtminstone efteråt) till olika former av symbolisk klädsel. Många känner starkt och vill helst att en ny, lämplig lagstiftning snabbt skall bli resultatet. De senaste turerna rörande de afganska ungdomarna är väl kända och behöver inte upprepas, se ”Annie Lööf och föraktet för lagen” (30/4 2018).

Har man bott utomlands under ett antal år och vant sig vid att leva i en annan nation, betala skatter och avgifter, besöka sjukhus och gå till tandläkare etc. så inser man på många sätt att Sverige är ett ovanligt, högst annorlunda och radikalt land.

Tidigare, när Sverige levde i sin egen välartade bubbla, fungerade detta bra och i flera avseenden mycket bra. Under 1950-talet var Sverige på alla sätt ett utmärkt land att växa upp. För begåvande barn från mindre bemedlade familjer var det närmast ett Schlaraffenland. Många fördelar hade sin grund i ett fungerande tjänstemannasamhälle och jämfört med de flesta länder en ovanlig öppenhet. Alla hade mer eller mindre insyn i samhällets skötsel och det mesta var öppet för insyn.

Om man var intresserad kunde man begära myndigheters handlingar och alla uppgifter om medborgarnas tillgångar som årslön och besparingar var offentliga, något som är en omöjlighet i nästan alla länder. Offentlighetsprincipen fungerade såväl på gott som ont. Orsaken att det fungerade så bra var att nästan alla respekterade systemet och hade tillit till överheten. Man visste av erfarenhet att bara de bästa blev befordrade till högre ämbeten även om kanske de från enklare bakgrund fick anstränga sig litet extra.

Arbetsmarknaden är knappast lätt för den som har kort utbildning och kort tid i Sverige. För en migrantfamilj med fyra barn och två vuxna krävs en månadsinkomst på över 34 000 kronor före skatt för att det skall löna sig att skaffa ett arbete. Det är knappast möjligt speciellt om det bara är en vuxen i familjen som får arbete vilket är det normala.

Om inte lön och bidrag anpassas på så sätt att det lönar sig att ta ett arbete är risken stor att sådana nyanlända hamnar i ett livslångt bidragsberoende med de sociala och ekonomiska konsekvenser detta kan få. Och det är ju inte heller få som befinner sig i en sådan situation.

Det är därför följdriktigt att svenska kommuner börjar oroa sig med tanke på det stora antal migranter som de tagit emot de senaste åren. Fyra moderata kommunalråd för därför nu fram ett förslag att bidragsnivån måste sänkas. En sådan sänkning måste ju göras generell och också drabba övriga svenska medborgare. Detta har säkert många andra, som också är mottagare av sociala bidrag, som till exempel bostads-och familjebidrag, inte helt klart för sig.

Sverige tillhör de länder som har en tillförlitlig befolkningsstatistikstatistik, inte minst sedan mitten av 1800-talet, se SCB om in- och utvandring.

Före 1930 var utvandringen större än invandringen med ett maximum under 1880-talet då det under vissa år var mer än 50 000 människor som utvandrade, huvudsakligen till USA. Efter 1930 har invandringen dominerat i stigande grad med ett maximum under 2016 på 163 000 personer.

Det intressanta är dock att utvandringen samtidigt ökar och överträffar till och med de höga utvandringstalen från 1880-talet. 2015 utvandrade till exempel 55 830 individer.

Vilka är de som utvandrar? En artikel i SVT Nyheter ger viss information. En del utvandrar till andra länder inom EU som Sydeuropa där de finner klimatet varmare och mer angenämt. Andra tidigare invandrare, numera med svenskt medborgarskap återvänder till sina ursprungsländer, främst inom EU. Andra flyttar som en följd av internationell anställning eller liknande.

Utsläpp av koldioxid och annat som påverkar jordens strålningsbalans är en fråga som dagligen uppmärksammas i Sverige inte minst när det gäller utsläpp från civilflyget. Regeringen, under miljöpartiets initiativ, menar att dessa utsläpp är omfattande och vill av denna anledning belasta resenärerna med en extra flygskatt som nu kommer att införas.

Vissa aktivister har framfört att dessa utsläpp är extra allvarliga eftersom de sker i fria atmosfären. Detta är dessvärre inte korrekt bortsett från mindre mängder av vattenånga som släpps ut i stratosfären. Enligt IPCC är dock dessa utsläpp försumbara. De utsläpp som sker någonstans i troposfären, det vill säga lägre än så där 11 – 16 km höjd, blandas snabbt upp. Det spelar ingen roll var någonstans utsläpp av långlivade växthusgaser sker om det så är från flygplan på 15 km höjd över Södra ishavet eller från svenska påsk- eller valborgsmässoeldar.

Tiderna ändras snabbare än tanken. I november 2015 grät miljöpartiets partiledare och tillika vice statsminister offentligt i TV. Det hör inte till vanligheten. Orsaken var att det var nödvändigt för landets regering att stoppa den okontrollerade migrationen som sedan oktober samma år hade växt till cirka 10 000 personer i veckan. Detta kunde inte fortsätta då det var omöjligt för landet att klara denna anstormning. Det var därför som Åsa Romson grät.

Antalet registrerade migranter för hela 2015 blev enligt migrationsverket 181 890. Kanske var det ännu fler som kom men dessa blev inte registrerade. Hade man inte tvärbromsat hade man säkert kommit över 200 000.

Lördagen den 17 mars 2018, så där 845 dagar senare, tar ledande miljöforskare upp en fråga som inte alls diskuterades i november 2015, nämligen migrationens miljökonsekvenser. Artikeln kan inte ses som ett rasistiskt inlägg för då skulle aldrig SvD ta in den såvida inte ansvarige utgivaren slumrade på sin post (och därför kommer att få landets Näthatsgranskare över sig).

I den västerländska kulturen finns det en övertro på förutsägbarhet. Inte minst det svenska samhället är om något präglat av en fast övertygelse om att framtiden är planerbar. I dagens oro för koldioxidutsläppen är det främst omsorgen om framtida generationer som dominerar handlandet och knappast omsorgen om dagens samhälle och således måste man ju vara ganska säker på utfallet. När jag försöker framhäva att klimathotet under detta århundrade trots allt är begränsat så får jag ofta svaret ”men tänk vad som kan hända under följande århundraden om människorna fortsätter sitt ansvarslösa beteende”.

Även om vi inte alltid inser att vårt eget liv är en följd av tillfälligheter så vill många ändå tro att det finns en ännu icke upptäckt naturlag där framtiden kan förutses lika noggrant som en satellitbana i rymden. Om man är troende så kanske man inte funderar eftersom det ju ändå är högre makter som bestämmer allt.

I verkligheten är allas våra liv en följd av tillfälligheter med detta inses inte alltid. Mina barnbarn tittar på mig med förvåning när jag säger att orsaken till att de överhuvudtaget existerar är att jag en marskväll för väldigt länge sedan plötsligt bestämde mig för att gå på ett skutt (som det då hette) på Stockholms nation i Uppsala.

Hyckleriet hör inte till de sju dödssynderna (septem peccata mortalia) men dit borde det höra ty hyckleriet är en verklig synd och en synd som vi numera dagligen möter. Kan man hitta något mer passande ord för centerpartiet – eller för den delen flera av de övriga partierna – än deras sätt att omfamna migration och på detta sätt vinna poäng för sin stora generositet och människokärlek utan att egentligen mena detta. Alla är välkomna från världens alla länder och kulturer och alla kan ta med sig sin egen kultur, ty landet Sverige är multikulturellt. Och har Ni svårigheter av något slag så har vi den finaste, största och bästa välfärden i världen.

Kan de praktiska problemen med bostäder och logi lösas så kan Sverige säkert klara ett inflöde av 4 000 människor per dag. Det skulle således bara behövas så där 20 år för att Annie Lööf och hennes centerparti ska få hit sina 30 miljoner migranter. Jag är övertygad om att sådan grandios plan skulle få allt stöd av andra partier inte minst MP, F! och V och inte heller skulle KD och L vilja vara sämre och säkert en hel del inom S och M skulle tycka att detta är precis vad Sverige borde göra. På rekordtid skulle Sverige bli lika stort och mäktigt som både Storbritannien och Italien och ändå inte nå upp till dessa länders befolkningstäthet. Politik är att vilja!

I dagens enorma engagemang och oro för jordens klimat kan jag inte undgå att reflektera över Samuel Becketts tragikomiska och absurda pjäs och dess likhet med den långa väntan på en dramatisk klimatändring som många fruktar men som ännu inte har inträffat. I Becketts pjäs sysselsätter sig luffarna Vladimir och Estragon med allehanda samtal, smågräl och skämt i väntan på Godot som aldrig dyker upp, ungefär som den dramatiska klimatändringen som envist vägrar att infinna sig.

Kan man föreställa sig något mer medialt perfekt än väntan på en förestående klimatändring med sitt potentiellt kataklysmiska hot mot hela mänskligheten och som samtidigt blivit ett slags kanalisering av främst västvärldens skuldkänslor och framtidsoro? Många ser till och med dagens folkvandring från Mellanöstern och Nordafrika som en direkt följd av en fortlöpande klimatändring skapad av det västerländska samhället hänsynslösa exploatering av jordens naturresurser. Med detta synsätt, som jag inte alls delar, står västvärlden i skuld till alla och är skyldig att ta sig an alla dem som drabbats av västvärldens påstått oetiska beteende.

När man någon gång i en avlägsen framtid, eller kanske inte så avlägsen framtid, kommer att behandla de första decennierna av det 21 århundradet, vad är det då man kommer att få läsa i historieböckerna? Vad kommer en framtida generations Dick Harrisson ta upp som det viktigaste och mest intressanta?

Det skulle förvåna mig mycket om det inte skulle vara Sveriges utomordentligt snabba omvandling från en homogen nationalstat till en global enklav där den ursprungliga befolkningen blivit en kulturell och befolkningsmässig minoritet. Detta är säkert en oundviklig förändring som följer av den globala befolkningsutvecklingen och av en önskan hos världsbefolkningen att hellre leva i ett till synes väl fungerande samhälle som det svenska i början av det 21 århundradet än i sina ursprungsländer.

Jag vill helst inte jämföra med det öde som drabbade Amerikas urbefolkning inför den europeiska anstormningen eftersom den svenska och europeiska urbefolkningen har en överlägsen kultur och teknologi jämfört med huvuddelen av dagens invandrare. Snarare karaktäriseras Sverige och Europa då av en svaghet, osäkerhet och eftergivenhet gentemot den vitalitet och tilltagsenhet som normalt karaktäriserar en grupp människor som valt att migrera och de följder som detta får och kommer att få.

1910 uppgick den svenskfödda befolkningen I USA till 665 000 innevånare. Därtill kom 700 000 andra generationens svenska invandrare. Som jämförelse hade Sverige 1910 en befolkning på 5,6 miljoner vilket innebar att drygt 10 procent av alla svenskfödda vid denna tid bodde i USA. Chicago, till exempel, hade fler svenskfödda innevånare än Göteborg och var således Sveriges andra stad i folkmängd.

Orsaken till den jättelika amerikautvandringen var inte krig och förföljelse i hemlandet utan helt enkelt en följd av fattigdom, en dominant och delvis förtryckande överhet samt bristande framtidsmöjligheter för människorna, främst från de lägre samhällsklasserna. De var vad man nu kallar ekonomiska migranter. Under lång tid rådde det officiell tystnad om denna väldiga utvandring och före 1950 nämndes det knappast något i skola eller media även om nästan alla hade ”amerikasläktingar”. Det var något som det officiella Sverige kanske skämdes för och inte tyckte vara värt att nämnas.

Sverige var det första land med statligt påbjuden folkbokföring. Redan i ett kyrkoordningsförslag av år 1608 yrkades det på dopanteckningar främst med hänvisning till deras religiösa betydelse. Västeråsbiskopen Johannes Rudbeckius var en föregångsman inom folkbokföringsområdet. I ett förslag från 1619 betonas vikten av vittnen till att barnet blivit ”sannfärdeligen” döpt. Och i fortsättningen heter det bland annat:

Huarföre wore godt emot Wederdöpare och andre suarmande Andar, att Pastor hadhe en Book förwaradt i Kyrkione, thervthinnan han anteknade hwardt och itt barn, som thet åhret blifuer döpt och huad måna och dagh thet skeer och Huilke som wore withe til theres Döpelse, effter som bruklighit haffuer warit i gamble tijder.

Den äldsta kända urkunden är en fogdeordning för Finland från år 1556, där det föreskrivs att fogdarna skall låta uppskriva hur mycket mantal som fanns i var by och gård, ”både mankön och kvinnkön, vart slag för sig, och huru åldriga de voro”. Två år efter den kungliga instruktionen, 1633, beslutade prästmötet i Linköping att ”ingen person, man eller kvinna, piga eller dräng, tages in i någon socken med mindre de har brev och gott kan ge besked vad och varför de är här”. Redan från medeltiden och fram till 1600-talet fanns det även en militär folkbokföring med bland annat utskrivningslängder där grunduppgifterna om befolkningen lämnades av prästerna.

Thukydidesfällan är ett säkerhetspolitiskt begrepp som under senare år åter har aktualiserats inte minst i amerikansk politisk debatt. Den berör de oundvikliga spänningar som inträffar när en aspirerande stormakt hamnar i konflikt med den dominerande stormakten. In sin bok om det peloponnesiska kriget mellan Sparta och Aten 431 – 404 före Kristus skrev Thukydides att det var Atens uppgång och den fruktan detta ledde till i Sparta som ledde till det oundvikliga kriget mellan de båda staterna.

Thukydides identifierade två huvudsakliga drivkrafter till händelseutvecklingen: å ena sidan den aspirerande maktens växande rättighetsanspråk och å andra sidan den dominerande maktens fruktan, dess känsla av osäkerhet och samtidigt dess beslutsamhet att försvara status quo.

Landets politiska partier är redan febrilt i färd med att positionera sig inför valet i september. Efter ständiga dödsskjutningar och gruppvåldtäkter kan inte ens de stora dagstidningarna längre ignorera medborgarnas oro för det tilltagande våldet och annan kriminalitet. Att den omfattande migrationen har varit en bidragande faktor till oron är inte heller längre tabustämplat. Till och med finansminister Andersson tycker att migranterna borde överväga att finna lämpligare mål än Sverige för sin utvandring, se ”Integrationen fungerar inte som den ska” (DN 21/12 2017).

När Sverigedemokraterna tidigare uttalade sig kritiskt om migrationspolitiken så levererade samma finansminister rasist- eller fasciststämplar för samma uppfattning. Under galgen infinner sig som bekant omvändelsen och inte ens centerpartiet pratar längre om de 30 miljoner migranter som skall förvandla Sverige till ett stort och viktigt land, rädda den framtida ekonomin och se till att det finns tillräckligt många unga att ta hand om alla hjälpbehövande äldre.

Mitt ställningstagande mot dödstraff påverkades kraftigt av dödsstraffet på John Evans 1950. Evans avrättades för mord på sin hustru och dotter men var oskyldig. I själva verket var det seriemördaren John Christie som begått de båda morden. Christie avslöjades några år senare och hängdes i sin tur för ett antal förfärliga mord. Hade den stackare Evans fått livstidsstraff i stället skulle han kunnat bli frisläppt, men efter hängningen fanns det förstås ingen möjlighet till upprättelse.

Det var tveklöst denna händelse som ledde till att jag som ung gymnasist tog definitivt ställning mot dödsstraffet. I Storbritannien fanns dödsstraffet kvar ända till 1965 men på Jersey fanns det i lagtexten ända tills 2006. Även i vår tid finns dödsstraff i flera länder. Det gäller de flesta totalitära länder, men också i flera amerikanska delstater. Det är säkert ingen tvekan att det trots stora förbättringar inom rättsmedicinen såsom DNA-bevis, så är det många oskyldiga som fortfarande döms till döden.

Efter att ha varit borta från Sverige under åren 1974 – 2014 inser jag mer och mer hur det svenska samhället har förändrats. I flera avseenden har det faktiskt blivit bättre som när det gäller kontakt med myndigheter. Nu är till och med tjänstepersonerna i skatteverket hjälpsamma och tillmötesgående och det svenska skattesystemet är både logiskt och begripligt och det krävs ingen särskild juridisk sakkunskap.

Detta var knappast fallet 1974 då jag hade ständiga överklaganden och skattetvister på gång och kämpade utan hopp mot arroganta byråkrater. Annat som verkligen fungerar är svenskt bank- och betalningssystem liksom kronofogdesystemet och allt kan klaras av med en MacBook i knät. När det gäller internet så njuter jag av 1 Gbit/sek i min stadslägenhet att jämföra med i bästa fall 0.2 Mbit/sek i mitt engelska hus. Samma sak gäller sjuk- och tandvård som fortfarande är under av tillförlitlighet och kompetens jämfört med många andra länder i Europa.

”Tack Gode Gud för att det är som det är för hur skulle det annars vara” säger kolportören eller amatörprästen i Albert Engströms skämtteckning och församlingen nickar instämmande. I Rapport den 3 januari oroas alla tillfrågade över klimatändringens konsekvenser på den svenska naturen och dit hör riskerna för att Kungsleden skulle kunna bli skogbeväxt och de stackars fjällturisterna vandra omkring i en trist granskog i stället för att kunna blicka ut över öppna fjällvidder. Vilket öde. Att det svenska klimatet har blivit ett snäpp varmare de senaste decennierna är dokumenterat och sannolikt kommer detta att fortsätta ytterligare men också avbrytas av perioder med fallande temperatur. De naturliga klimatvariationerna i Sverige är nämligen vida större än den uppvärmning som beror på växthusgasökningen. På något obegripligt sätt förväntar sig alla att klimatet alltid skall förbli detsamma utan att egentligen fråga sig vad klimat egentligen är för något.

Svenska media blir alltmer surrealistiska. Få frågor förefaller engagera pressen och politiker mer än jordens klimat. Att Sverige skall ta ledningen här är ställt utom allt tvivel och så fick landet också den 1 januari i år världens första klimatlag! Enligt Svenska Dagbladets kartläggning har hälften av Sveriges största bolag skärpt sin policy för tjänsteflyg av klimatskäl men fy då, bara en fjärdedel klimatkompenserar för flygresorna.

Vad klimatkompensation innebär förväntas vara bekant men det är det inte. Troligen innebär det att man väljer elbil eller buss i stället för bensindriven dito, cyklar till ICA för att handla eller också skär man ned på biffstek och annat som anses farligt för planetens klimat. Huruvida sådant har någon praktisk betydelse eller inte spelar ingen roll. (Det har ingen praktisk betydelse.) Det viktiga är att begå symbolhandlingar som skall ge en känsla av etiskt välbefinnande.

Detta läser jag i det senaste numret av Affärsvärlden (18/12 2017) vilket föranleder följande reflektion.

Artificiell intelligens (AI) har nu blivit ett vedertaget begrepp och kommer med säkerhet att spela en allt viktigare roll för oss. Säkert blev många förvånade för ett antal år sedan när det visade sig att datorerna spelade schack så bra att till och med de ledande schackmästarna blev schack matt. Själv förlorade jag för det mesta mot en enkel schackdator som fick plats i rockfickan. Numera kan man säkert ladda ned en schackapp till sin mobil som kan slå de flesta.

Under senare tid när det blivit möjligt att koppla datorerna till jättelika databaser har de också blivit frågesportmästare som i det amerikanska Jeopardy. Det senaste framsteget för AI är kanske när ett datorprogram nyligen slog stormästaren i det kinesiska brädspelet go. Go är ett intuitivt strategiskt spel som är vida mer komplext än schack och programmerarna utvecklade programmet genom att låta datorn spela mot sig själv under en längre tid och lära sig genom trial and error så väl att datorn till slut blev omöjlig att slå för en människa. Dessutom blev programmet så komplext att man inte längre kunde följa dess olika steg.

Enligt uppgift (se till exempel Tove Lifvendahls söndagskrönika i Svenska Dagbladet 3 december 2017) kom 35 369 ensamkommande ”barn” (EB) till Sverige 2015. Kostnaden för dessa uppgår till 1,2 miljon kronor per år eller totalt 42,4 miljarder eller fördelat på varje skattebetalande medborgare (säg fördelat på 5 miljoner innevånare) till 708 kronor per månad.

Dessa pengar måste komma från någonstans. Vid oförändrade statsinkomster, som skatt och avgifter, måste följaktligen andra stats- och kommunalutgifter minskas alternativt öka på skuldsättningen. Jag skall dock inte diskutera detta utan i stället försöka analysera vilka som har varit mottagare av dessa medel och vilka konsekvenser detta kan ha haft.