Ernst Chladni (1756-1827) var en tysk fysiker och musiker och anses vara grundaren av den experimentella akustiken. Han upptäckte hur man kunde göra vibrationsmönster synliga. Själv kom jag i kontakt med fenomenet i samband med mina studier i fysik i Uppsala.

Det är ett enkelt experiment som de flesta lätt kan utföra. Om man strör ett lager av sand på en metallskiva och sedan stryker en violinstråke mot metallplattan finner man att de mest fantastiska mönster bildas. Med ett givet förfaringssätt återkommer samma mönster. Vi kan kalla det för metallplattans egensvängning. Fäster man vidare metallskivan på en fiol visar det sig att mönstret motsvarar svängningsfrekvensen hos ljudets olika klanger.

Häromdagen kom jag att plötsligt att tänka på statsminister Löfven som tidigare under det öppna och migrantvänliga året 2015 inte ville ställa grupper av människor mot varandra. I mitt Europa, sa statsministern, finns det inga gränser. Han hade hört Angela Merkel säga ”Wir schaffen das” och han ville inte vara sämre. Och många i landet tyckte att se det var en riktigt varm och generös statsminister som bidrog till att göra Sverige till ett så fint och människovänligt land. Hade det varit val veckan efter hade han kanske fått 40 procent av rösterna.

För några dagar sedan (5/4 2020) publicerade Mette Kahlin McVeigh på tankesmedjan Fores en artikeln om att coronaviruset är inte en lösning på klimatförändringarna: ”Att krascha samhället räddar inte klimatet”. Det är viktig artikel som förtjänar ytterligare reflektioner.

Sedan Sarsviruset som orsakar covid-19 dök upp i Wuhan i december förra året har det spritts i rasande takt över hela världen. Världshälsoorganisationen, WHO, deklarerade pandemi den 11 mars. Antalet registrerat smittade uppgick den nionde april, när detta skrivs, till 1,5 miljoner människor varav ungefär 90 000 har avlidit.

OPINION Åtminstone i början av året var det klimatoron som fortsatte att dominera mediedebatten. Vintern i Syd- och Mellansverige blev ovanligt mild, vilket omedelbart sågs som ett tecken på en dramatisk och förödande klimatupphettning. Vasaloppet var i fara och meteorologen Per Holmgren påminde oss om att han fick rätt till slut.

Samtidigt blåste det kraftiga sydvästvindar som drev in stora vattenmassor i Östersjön vilket ledde till högt vattenstånd inte minst i Bottenviken där det även blev ett mindre bidrag från ett ovanligt lågt lufttryck. Eftersom kylan koncentrerades till Arktis, minskade klimatrapporterna därifrån, annars kunde man ha uppmärksammat den skarpa kylan över Grönland liksom Spetsbergen som i år varken saknat is eller kyla under pågående vinter. Isbjörnarna rullar labbarna.

OPINION Kausalitet är en fundamental del av det mänskliga tänkandet. Vill man få stopp på otrevliga händelser som trafikolyckor, ungdomsupplopp eller skogsbränder löser man dessa bäst genom att angripa orsaken.  Allt har en orsak även om det inte sällan rör sig om tillfälligheter eller snarare en längre orsakskedja utan tydligt ursprung.  

Har man svårt att finna en orsak som ett obehagligt väder eller annat sådant skapar den kreativa mänskliga fantasin lätt lämpliga orsaker.  Under digerdöden sökte man febrilt efter orsaker. En var att judarna förgiftade vattnet i brunnarna. Vid andra obehagliga händelse har häxor varit i farten och det har inte saknats barn eller vissa vuxna som med egna ögon sett hur häxorna flugit iväg på kvastar för att förlusta sig med djävulen och få instruktioner av honom.  

OPINION År 1841 skrev den engelske publicisten Charles Mackay en bok med titeln ”Extraordinary Popular Delusions and the Madness of the Crowds”. Det är en bok som är lika läsvärd i dag som när den skrevs för 179 år sedan. Den kan laddas ned digitalt från Amazon till det facila priset av cirka 10 kr och räcker att ge en roande och upplyftande läsning i flera veckor.
Den handlar om människors lättrogenhet, dårskap, och den vanligt förekommande gruppgalenskapen. Människorna förlorar, som Mackay säger, förståndet i grupp och tillfrisknar endast långsamt, en åt gången.

OPINION Räknat per person sköts det år 2019 fler personer i Uppsala än i Malmö. Fram till den 16 december har Uppsala haft 28 skjutningar enligt kriminalpolisen. Flera av dessa har dött. Härtill kommer ett antal anlagda bränder, främst bilbränder.

För mig som bor centralt i Uppsala i ett välskött och fridsamt område är våldet i staden något av en surrealistisk upplevelse, ungefär som en gangsterfilm på Netflix. Kan det verkligen vara sant – tänk om det bara vore något som medierna hittat på för att få lika många läsare som alternativpressen?  

I det senaste numret av der Spiegel (Nr 48 23.11.2019) intervjuas Roger Hallam, en av initiativtagarna till klimatrörelsen, Extinction Rebellion. Hallam har släppts ut ur det ökända Londonfängelset Wormwood Scrubs där han hamnat efter att ha stört och äventyrat trafiken på Heathrow med illegala drönare.

I Tyskland har han råkat i svårigheter eftersom han jämför klimatförändringen med Förintelsen och sin egen rörelse med den vita rosen (Weisse Rose, den studentdominerade motståndsrörelsen mot nazisterna).

Undergångstänkandet finns i flera kulturer. I den nordiska mytologin är det Ragnarök som drabbar världen när Fenrisulven sliter sig loss och förgör gudar och människor. I kristendomen är det Apokalypsen med sina fyra ryttare som far fram och skapar undergång.

Idag har jordens klimat blivit vår tids apokalyps. Allt fler tror att klimatet snabbt närmar sig en tipping point då vädret inte längre blir sig likt, årstiderna kommer att ändras eller försvinna och människorna hotas av ett uppslukande hav, ohyggliga stormar, förhärjande skogsbränder och svällande floder. Undergångssekten Extension Rebellion (XR) predikar apokalypsens ord ”the end is nigh” om vi inte inom nästa decennium helt sätter stopp för utsläpp av växthusgaser. XR har ett växande stöd även inom universitet och akademi, som inte sällan har en faiblesse för dramaturgi och symbolaktiviteter. De har fått sin egen profetissa i flickan Greta Thunberg. I vissa kristna kretsar ses hon som ett helgon och det hävdas att det är Gud som talar genom henne. En präst på Gotland har målat en ikon med hennes bild.

Hållbarhet eller hållbar utveckling har blivit ett av vår tids ledord. För de som fortfarande minns krigstidens ransoneringar var det en självklarhet att inget som kunde bli till nytta skulle förspillas. Affärens omslagspapper användes av barnen för att rita, skriva och räkna på ungefär som dagens ipaddor. Efter användning hamnade det i spisen eller i brasan. Allt togs mer eller mindre till vara. Något avfall i dagens mening producerades knappast av hushållen, åtminstone inte utanför de välbesuttna storstadskvarteren. Skor och kläder sköttes och lagades och när kläderna var utslitna och inte kunde användas mer vävdes de till trasmattor. Ingen hade råd med slöseri.  

Försiktighetsprincipen (precautionary principle (PP)) är en strategi för att hantera möjliga risker inom områden där den vetenskapliga kunskapen är ofullständig. De flesta lär sig snabbt att undvika sådant som är uppenbart farligt som att hoppa ut från ett fönster på fjärde våningen eller högre eller ge sig ut på nattgammal is. De som inte lär sig blir som regel inte gamla.

Men hur skall man förhålla sig till mer komplexa företeelser? Dit hör möjliga risker med joniserad strålning, genmodifierade grödor eller att jorden kan drabbas av livsfarliga klimatändringar. Andra risker är nedfallande asteroider, kraftiga solutbrott som slår ut elektriska och elektroniska system eller som tidigare risker för försurad nederbörd och ozonhål. Naturliga fenomen som extremt väder, jordbävningar och vulkanutbrott är endast förutsägbara för en kortare tid. För att kunna bedöma risken för sådana händelser antar forskarna att fenomenen är normalfördelade efter en klockformad kurva där de mer extrema händelserna blir allt ovanligare.

Barn och ungdomar, och i vår tid även unga vuxna, är lätta att påverka och entusiasmera. De flesta känner till vilka under som skickliga lärare eller energiska sportledare kan genomföra även med till synes hopplösa ungdomar. Skickliga politiker i Sovjet och Nazityskland och inte minst i Kina under Mao var mycket framgångsrika att engagera ungdomen för sin politik. I Kina känner vi detta från det stora språnget 1958-1962 och i kulturrevolutionen något decennium senare.

Vid det stora språnget ville man på rekordtid genomföra en massiv ökning av såväl agrarproduktion som tillverkning av stål. På bynivå tillverkades primitiva masugnar där även folks kastruller och stekpannor hamnade.

De svenskar som är födda på 40-, 50- eller senare tiotal tillskrivs ofta vissa egenskaper eller intressen. 40-talisterna till exempel, som knappast minns andra världskriget, var de första som växte upp i en välfärdsstat, är en väl definierad grupp. De var ställföreträdande aktivister som ville ändra på världen inte för sin egen skull utan för andras. De såg märkligt nog USA som ett större problem än Sovjet och det kommunistiska Kina.

En del av oss 30-talister var bland de sista som läste tyska som första språk och vet varför det heter medvurst, durkslag och fogsvans – obegripliga ord för de flesta av dagens svenskar. Skolan var ett mönster av ordning och inlärning. Ve den som inte höll reda på de tyska prepositionerna.

Att en uppfattning slår rot i samhället behöver ingalunda innebära att den är rätt. Sedan antiken arbetade astronomerna mestadels med en geocentrisk världsbild där jorden utgjorde världsalltets centrum. Denna uppfattning gick tillbaka till Aristoteles och innebar synnerligen komplexa utmaningar för astronomerna eftersom planeternas rörelser relativt jorden av naturliga skäl blev högst oregelbundna. Världsalltet indelades i olika sfärer där uttrycket sjunde himlen var något alldeles extra och ett uttryck för den extatiska kärleken. 

Ordet hållbart har funnits länge i svenskan och är ett allmänt positivt laddat ord. Att livsmedel är hållbara är viktigt för hälsan och hållbara verktyg behövs för snickare och andra yrkesmän. Det var emellertid först genom Brundtlandrapporten ”Vår gemensamma framtid” från 1987 som ordet hållbarhet (sustainability) fick dagens dominerande definition. Hållbarhet definieras som ”något som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov”.

Den första fråga som man omedelbart ställer sig är hur man kan veta något om kommande generationers möjligheter och behov.

I oktober förra året publicerade IPCC en särskild rapport över de praktiska konsekvenserna av Parisavtalet. Enligt Parisavtalet är det nödvändigt att begränsa jordens fortsätta uppvärmning med ytterligare högst 1°C och helst 0,5°C jämfört med temperaturen 2015. (Texten i Parisavtalet var emellertid 2°C och 1,5°C men med referensåret 1750.) Eftersom redan temperaturen stigit med 1°C är det därför mer rimligt att använda de lägre värdena, vilket jag gör i det följande.

Varför Parisöverenskommelsen fastlade de angivna värdena är oklart eftersom IPCC-rapporten från 2013 tydligt hade sammanställt uppgifter för fyra separata utsläppsscenarier och de troliga temperaturökningar detta skulle medföra under 2000-talet.

Arjeplogs kommun i övre Norrland täcker ett område på 14 494 km2 (kvadratkilometer) varav 12 557 km2 utgör landyta. Som en jämförelse kan nämnas att Stockholms kommun (stad) har en yta på 215 km2. Arjeplogs kommun är till och med större till ytan än hela Uppland som i sin tur är cirka 10 procent större än Skåne. Jämför man å den andra sidan befolkningsmängden i Arjeplogs kommun på 2 794 personer (vid det senaste årsslutet) med en typisk storstad så är det inte mer än vad som finns i två typiska valdistrikt på Södermalm som Katarina 17 och Katarina 19 med en sammanlagd storlek av ett mindre antal fotbollsplaner (en numera allt vanligare ytbeteckning och här relevant eftersom de var i dessa krokar som Nacka Skoglund växte upp).

Under andra världskriget uppstod det stor brist på importvaror i Sverige genom att landet blev isolerat på grund av kriget. För att förhindra hamstring av nödvändiga varor infördes därför ransonering som gällde hela kriget och för vissa varor även en tid efter krigsslutet. Olja och bensin gick inte att få tag på vilket ledde till att privatbilar och bussar fick drivas med gengas. Gengasen producerades i små aggregat som fanns på en dragkärra som hängde efter bilarna.

Idag är det ingen brist på produkter eftersom världshandeln blomstrar. Problemet är att den förhöjda konsumtionen skapar problem för miljö och klimat.

Försiktighetsprincipen (precautionary principle) finns tydligt uttalad i artikel 191 i fördraget om Europeiska Unionen. Den berör främst frågor som miljö och hälsa. Den har sin grund i den tyska Vorsorge-principen från tidigt 1970-tal där samhället skall söka undvika framtida miljöskador genom noggrann planering. Försiktighetsprincipen är likaledes anammad i svensk miljö- och klimatlagstiftning och ses allmänt som en förnuftig och rimlig princip.

Det är emellertid en princip som lätt kan leda till orimliga ställningstaganden när kunskapen är osäker och där vissa, i princip möjliga händelser, inte ens meningsfullt kan utvärderas.

Fortfarande finns det tyska ord i det svenska och internationella språkbruken som behållit sin ursprungliga betydelse och stavning. Kindergarten och Götterdämmerung är vi vana vid sedan länge. Äldre, svenska meteorologer pratar om Grosswetterlagen. Under senare år har ett nytt ord tillkommit, Energiewende.

Energiewende kallas omläggningen av det tyska energisystemet bort från fossilenergi och kärnkraft till ett system helt baserat på förnybar energi. Energiewende föreslogs redan 1980, men först efter 30 år i september 2010 antogs det formellt av den tyska förbundsdagen.

Vill man påverka människor idag krävs moderna metoder som kan fungera effektivt helst på global skala. Netflix hör säkert dit med sitt ofantliga utbud som gör underhållning på nationella TV-kanaler och biosalonger nära nog obsolet. Därtill påverkas människor mer övertygande i den trygga hemmasoffan.

Massmedia och global underhållning har nu på allvar bestämt sig för att jordens klimat är på katastrofkurs. Därför gäller det att förse publiken med lämpliga och övertygande berättelser.

Professor Tommy Möller har i en artikel i Kvartal i veckan fäst uppmärksamheten på begreppet “tuschstrecket” vilket fortfarande används av landets statsvetare men knappast längre av media eller folk i allmänhet. Tuschstrecket var ett sätt att markera gränsen mellan svensk vänster- och högerpolitik samt att samtidigt undvika använda mer handfasta begrepp och därmed indikera att tuschstrecket skulle kunna flyttas ett streck åt vänster eller höger utan allt för mycken upphetsning.

Efter alliansen sammanbrott, som förnekas lika starkt som skilsmässan från ett omöjligt äktenskap, väntar nu svenska folket med spänning var det framtida tuschstrecket kommer att hamna.

Massmedia och kändisar har alltid gillat att uttala sig om framtiden. Genomgående är sådana utsagor negativa eller ännu värre. Inom en inte allt för avlägsen tid, på så där 10 till 20 år, kommer mänskligheten på något sätt att drabbas av katastrofer. Under de senast 30 åren har möjligheten om en förestående klimatkatastrof dominerat. Numera har klimatlarmen stigit till ett crescendo med nära nog dagliga rapporter.

Varför just en tid på 10-20 år? Är tiden kortare förväntar sig läsaren rimliga detaljuppgifter som är omöjliga att leverera. Det går normalt inte och kräver för mycket arbete som kändisar sällan orkar med.

Redan under tidigt 1800-tal försökte fysikerna förstå varför jordens klimat var så gynnsamt. Anledningen var att strålningen från solen omöjligt kunde förklara jordens höga medeltemperatur. Enligt tillförlitliga beräkningar borde jorden snarare ha en temperatur på minus 20°C i stället för de nästan lika många plusgrader som observerades. Vad var orsaken till detta? Var det helt enkelt Herren Gud som i sin välvilja hade skänkt människorna ett klimat som det gick att leva i? Fysikerna är envisa rackare, som ibland inte drar sig för att förneka vad som står i de heliga skrifterna, fortsatte likafullt med sina mätningar och beräkningar. Kan man tänka sig, till slut listade de ut att det fanns gaser i luften som vattenånga, koldioxid och ozon som faktiskt absorberade såväl solstrålning som jordens värmestrålning mot rymden och som därmed gav oss temperaturer som det gick att leva i.

Min gamla professor som föddes i London 1891 berättade att han som barn kom ihåg när jorden befolkning blev 1.5 miljarder människor. När han berättade detta för mig vid slutet på 1950-talet hade befolkningen hunnit fördubblats till 3 miljarder och ökningen har sedan dess fortsatt. Nu finns det 7.6 miljoner människor på jorden. På cirka 125 år har befolkningen mer än femdubblats.

Fördelningen är emellertid högst ojämn. I Sverige har folkmängden knappt fördubblats och utan invandring skulle ökningen varit relativt liten, kanske ingen alls. I vissa länder minskar befolkningen vilket oroar den politiska ledningen. Det är fullt förståeligt, eftersom det alltid måste finna unga människor som måste ta över nödvändiga samhällsfunktioner.

Sverige har lyckats med bedriften att förvandla en vetenskaplig fråga till ett moraliskt ställningstagande. För att lyckas med en sådan bragd krävs att hålla vetenskapliga företrädare utanför och överlåta debatten till lekmän. Detta har lyckats över förväntan. En följd blir förstås att man får lämna naturvetskapen med dess strikta regler och istället röra sig med olika former av skambeläggning som flygskam, köttskam och SUV-skam.

Ännu har man inte fört in katt- och hundskam trots att de älskade husdjuren är stora konsumenter av kött och andra koldioxidproducerande produkter. Detta skulle göra djurälskarna upprörda och något sådant vågar inte ens vänsterpressen. Däremot är det i sin i sin ordning att se till att människosläktet inte breder ut sig ännu mer.