Lennart Bengtsson: Tankar om hållbarhet

Lennart Bengtsson

Hållbarhet eller hållbar utveckling har blivit ett av vår tids ledord. För de som fortfarande minns krigstidens ransoneringar var det en självklarhet att inget som kunde bli till nytta skulle förspillas. Affärens omslagspapper användes av barnen för att rita, skriva och räkna på ungefär som dagens ipaddor. Efter användning hamnade det i spisen eller i brasan. Allt togs mer eller mindre till vara. Något avfall i dagens mening producerades knappast av hushållen, åtminstone inte utanför de välbesuttna storstadskvarteren. Skor och kläder sköttes och lagades och när kläderna var utslitna och inte kunde användas mer vävdes de till trasmattor. Ingen hade råd med slöseri.  

Hållbar utveckling lanserades i slutet på 1980-talet i FN-rapporten Vår gemensamma framtid (den så kallade Brundtlandrapporten) där hållbar utveckling definierades som en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov”. 

Vid första tanken kan man knappast invända mot en sådan skenbart omtänksam och sympatisk text. Den har också med tiden närmast fått en lödighet som vore det ett ledande bibelord. Universitet, högskolor och myndigheter har särskilda kurser i hållbarhet. När människor idag vill visa hur viktig klimatfrågan har blivit så hör man allt oftare att vi måste tänka på vilken värld vi lämnar över till våra barn och barnbarn. Vi utgår från av vi på något outgrundligt sätt känner deras behov. Mina far- och morföräldrar hade ingen aning om mina framtida behov och inte heller hade de ambitionen att planera den. De viktigaste för dem var i stället att barn och barnbarn utbildade sig bättre än de själva hade fått tillfälle till. 

Hållbar utveckling förekommer idag regelbundet i företagens årsredovisningar och är säkert gynnsamt för såväl image som omsättning. Börsbolaget Clas Ohlson, som inte i första hand är känd för hållbara produkter, hade för en tid en slogan med den slagkraftiga texten ”härifrån till hållbarheten”. Kunderna handlar skruvmejslar, pärmar och kulpennor samtidigt som det anteciperats av den påhittiga företagsledningen att kundernas tankar skall vandra i väg till den romantiska havsstranden med Burt Lancaster och Deborah Kerr och således positivt påverka konsumtionslusten.

Det tidiga jägar- och samlarsamhällets hållbarhet bestämdes av hur man handskades med jaktbyte, fisk samt diverse ätbart från växtriket. Fungerande samhällen måste leva i balans med naturen och klokt folk lärde sig detta med tiden. Till slut blev man allt skickligare att jaga och fiska och befolkningen växte. Tillgången på mat var emellertid begränsad vilket i sin tur begränsade jordens befolkning till mellan 1 och 10 miljoner människor. Huruvida det var hållbart eller inte var knappast relevant eftersom människorna fick föra en ständig kamp mot en grym och hänsynslös natur. De anpassbara överlevde och de som misslyckades gick under. Alla de möjligheter och tillgångar som fanns på jorden och som i dag ger en hygglig, och till och med angenäm, tillvaro för dagens 1 000 gånger fler människor, var outvecklade och i de flesta fall okända hos människorna för mer än 10 000 år sedan.

Människosläktets enorma utveckling har inte bestämts av någon hållbarhetsprincip utan av av dynamiska och kreativa processer som mestadels varit oförutsägbara och som stegvis skapat nya oväntade möjligheter. Innan man började använda fossil energi i Europa var kontinentens skogar på väg att försvinna eftersom biomassa var den dominerande energikällan. Utan riklig tillgång på fossil energi hade inte heller den industriella revolutionen i Europa kommit igång. Att det statiska medeltida samhället förvandlades till ett snabbt föränderligt industrisamhälle med riklig tillgång på energi såg knappast av dåtidens människor som något negativt även om nutiden kanske ser detta som en början på en ohållbar utveckling.

Man kan med rätta fråga sig om egentligen något positivt som hänt det senast århundradet varit hållbart. Det moderna hållbarhetsbegreppet baseras till stor del på ett tänkande som bortser från att samhället utvecklas. Kol, olja och naturgas, menar dagens hållbarhetstänkande, skall inte användas utan lämnas kvar i marken. Hade man haft denna uppfattning för 300 år sedan hade det inte blivit någon industriell utveckling och Europa hade stannat kvar i ett statiskt medeltida samhälle eftersom energi från biosfär och väderkvarnar inte hade räckt till för någon genomgripande utveckling.

Ett faktum är att jordens resurser i flera avseenden är outtömliga eftersom ingen massa försvinner utan strängt taget allt som behövs kan på olika sätt återvinnas med hjälp av de närmast outtömliga energitillgångar som finns i solenergi och kärnkraft. Allt kärnavfall som lagrat upp de senaste 75 åren har fortfarande kvar huvuddelen av sin kärnenergi och kan komma att bli en framtida energitillgång när mer avancerade kärnkraftssystem blir tillgängliga. 

Det är uppenbart att hållbarhetstänkande bygger på att människornas värld aldrig kommer att ändras. Hade man följt ett sådant tänkande för 10 000 år sedan hade världen stannat kvar i ett jägarsamhälle och jorden befolkning hade knappast överstigit en tusendel av dagens. Inte ens dagens naturvänner skulle ha gillat detta eftersom i en sådan värld hade det sannolikt inte blivit mycket kvar av djurliv och biosfär. Det är bara att notera vad som hände med djurlivet i Amerika när människorna först kom dit vid istidens slut.

Hållbar utveckling är därför något av en myt som blivit till ett tomt begrepp. Så länge det uppfattas som positivt är det OK och ingen bryr sig knappat längre vad begreppet innebär och betyder.