
En tendens i flera västerländska samhällena under det senaste halvseklet har varit att genomgående prioritera globala frågeställningar på bekostnad av det egna landet centrala behov. Detta gäller inte minst Sverige. Vill man ha kvar det egna landet eller vill man hellre försvinna in i en slags global identitet? Jag är dessvärre rädd att framtidsutsikterna är ännu mer bekymmersamma. Jag får allt svårare att se hur landet skall kunna ta sig ur den radikala omvandling som man utan djupare analys har gett sig in i. Frågan är snarare vad blir kvar av landet i en icke alltför avlägsen framtid?




























