I gymnasiet började jag trivas i skolan. Det hade varit lite si och så med det tidigare. Det var bara en lärare, han undervisade i biologi, som jag hade svårt för. Han slogs – men det var inte det värsta. Han utövade psykisk terror också: Hotet om slag fanns alltid närvarande och det var alltid oklart när det skulle utlösas.
Denne lärare visade oss en plansch för att illustrera ärftlighet.
Historien saknar inte visdomsord över konventionens tryck. Filosofen John Locke uttryckte detta 1690 som ”man cannot live in a society under the constant and ill opinion of his familiars and those he converses with”. Alexis de Tocqueville 1856 uttryckte det på ett liknande sätt: ”that even when people see plainly that something is wrong, they will keep quiet if public opinion and hence the consensus as to what constitues good taste and morally correct opinion speaks against them”.
All heder åt Göteborgspolisen som för lite mer än en vecka sedan lyckades förhindra en idiotisk demonstration av en samling nynazistiska virrpannor. Tänk om svensk polis kunde visa samma handlingskraft i landets förorter där gangsterväldet har tagit kommandot och gjort tillvaro odräglig för alla hyggliga medborgare och skötsamma migranter som försöker få ordning på sina liv.
Att det idag finns individer som ser Hitler och den tyska nationalsocialismen som något positivt och eftersträvansvärt står utanför de flesta människors fattningsförmåga. Och detta efter massiv upplysning av skolan och samhället!
Den allmänna samhällsdebatten har alltmer blivit påverkad av det postmodernistiska tänkandet och dess föreställningar. För postmodernismen är det inte verkligheten som är det primära utan föreställningen eller den språkliga beskrivningen av verkligheten. Postmodernismen har på senare tid fått en sådan dominans i det västerländska samhället att man kan tala om ett begynnande avståndstagande från upplysningstidens förnuftsbaserade värderingar och som följd ett tilltagande intellektuellt förfall. Det svenska etablissemanget håller sig som oftast i framkanten.
Så lyder rubriken hos SVT Nyheter den 13 september och sammanfattar föregående dags Aktuellt där en olycklig och uppgiven polisrepresentant deltog, dock icke landet polischef som säkert hade viktigare uppgifter på sitt bord. Den lätt besvärade TV-journalisten ville helst inte tro vad hon hörde om tillståndet i landet. Hon ville helst hålla för öronen men det gick ju inte för sig, 13 min in i programmet).
Det förfärliga tillståndet i landet har varit känt i flera år men hittills har media, myndigheter och diverse experter betett sig som strutsen och istället försökt övertyga medborgarna att allt är fantastiskt och i själva verket har ju faktiskt kriminaliteten minskat! BBC var dock inte lika lättlurat som Ylva Johansson fick erfara.
MP vill inte bara införa subventioner för solel utan även för elcyklar och eldrivna mopeder. Att subventionera förnuftig energianvändning är säkert värdefullt men knappast för redan kommersiellt accepterade produkter. Värmepumpar som bidrar lika mycket till Sveriges energiförsörjning som vindenergin har inte behövt subventioneras eftersom de för användarna helt enkelt är en lönsam investering. Samma sak gäller nu även solel i gynnsamma områden. Likaså utvecklas försäljning av elcyklar mycket gynnsamt eftersom många cyklister, framför allt äldre, tycker det är skönt att inte behöva pressa sig i uppförsbackar och i motvind. Försäljningen går därför utmärkt.
Den politiska krisen som en följd av installationen av Transportstyrelsens nya datasystem är välkänd för alla och behöver inte återigen beskrivas här. Konsekvensen av utlokaliseringen av viktiga delar av programmeringsarbetet har blivit att svenska hemliga uppgifter har hamnat i orätta händer där ingen idag vet vad de långsiktiga konsekvenserna kan bli. Kanske oroar man sig i onödan. De mest hemliga uppgifterna kanske redan finns hos någon potentiell fiende för att användas vid lämpligt tillfälle.
Efter decennier av socialdemokratisk dominans fick Sverige från 1970-talet tidvis borgerliga regeringar och sedan dess har den politiska makten skiftat mellan främst socialdemokratiska minoritetsregeringar och borgerliga allianser med antingen centerpartiet eller moderaterna i ledningen. Ur demokratisk synpunkt har detta fungerat bra och i stort sett inneburit att olika samhällsgrupper fått inflytande över samhällsutvecklingen.
Revolutionärer och aktivister har inte bara velat omskapa samhället utan önskar även lägga historien tillrätta i samma radikala ”Neuordnung”. Vi blir ständigt påminda om detta. I Sovjet såg man historien som en del av nuet och när någon medlem av partiet föll i onåd, som Beria på sin tid, blev det nödvändigt att skriva om alla böcker och encyklopedier för att försäkra att mannen även försvann ur historien. Lenin lär ha föreslagit att statyer skulle tillverkas av papier maché och på detta sätt ges ett begränsat liv och på ett naturligt sätt försvinna ur historien.
Under medeltiden betalade vi tionde till kyrkan för att öka chanserna att slippa helvetets fasor. Huruvida detta var god investering fick förstås ingen reda på trots alla spiritistiska försök att kontakta de avlidna. Det var mer en fråga om blind tro som kyrkan med glädje och kraft vidmakthöll.
I dag går flera tionden till migrerande barn och ungdomar för att garantera vår framtida välfärd, till poliser och militär som skydd mot inre och yttre fiender, eller för att garantera att jordens klimat ökar högst 1°C ytterligare och till en hel del annat. Skulle det inte vara både intressant och rimligt att få veta vart alla våra tionden tar vägen och om de leder till de förväntade resultaten? Här är vi ju ändå i en mer tillförlitlig situation än medeltidens kristna och har helt andra möjligheter än spiritistiska medier.
Det nya i svensk politik är att det blir alltmer tydligt att landet har fått tre alltmer jämstora block som enligt det senaste årets opinionsundersökningar ligger i intervallet 20 – 40 procent. Inget block kommer därför att få majoritet i valet nästa år såvida inte något exceptionellt inträffar. I grunden är det dock klart att alliansen tagit ställning för socialdemokraterna som de förvisso för formens skull kritiserar men visar för övrigt tydligt att de själva inte har någon som helst lust till regeringsmakten. I så måtto fortlever den märkliga decemberöverenskommelsen. SD har därför blivit det enda egentliga oppositionspartiet och alliansen betraktas av många inte längre som trovärdigt, alla glada gruppfoton till trots.
En styrka i det svenska samhällssystemet, åtminstone från början av 1600-talet och fram till 1970-talet, har varit traditionen att utnämna ledande personer i landets förvaltning baserat på duglighet och oväld där grunden var att följa lagar och förordningar och självständigt och med eget ansvar tjäna landet. Ingen hävdar att detta varit ett perfekt system men genomgående förväntade man sig att ämbetsmännen i första hand hade den nödvändiga kompetensen och i största möjliga utsträckning rekryterades från en elit där kunskap, omdöme och vandel var nödvändiga förutsättningar.
Att koldioxid och vattenånga med säkerhet påverkar jordens strålningsbalans har varit känt sedan 1863 då John Tyndall publicerade sina experimentella mätresultat över bland annat koldioxidens absorption av värmestrålning. 40 år senare genomförde Svante Arrhenius en, för sin tid, avancerad klimatberäkning och kom fram till att en fördubblad mängd koldioxid skulle ge en temperaturhöjning på så där 3-5°C. Han beklagade samtidigt att detta aldrig skulle kunna hända för överskådlig tid och de stackars svenskarna skulle därför tvingas fortsätta leva i ett kallt och miserabelt klimat.
Det förefaller uppenbart att det egentligen bara finns en fungerande lösning på migrationsproblemen, nämligen att genomgripande förbättra förhållande i de länder som migranter önskar lämna.
Att så där 25 procent av Sveriges befolkning migrerade till USA under främst åren 1850 – 1925 berodde på fattigdom, överbefolkning samt protester mot en överhet som man ansåg orättfärdig. De hade ju förvisso kunnat stanna kvar, ställt överheten till svars och tidigare omvandlat det egna landet som de senare faktiskt gjorde.
Douglas Murrays The Strange Death of Europe (Europas märkliga undergång) är en just nyutkommen bok som för tankarna till Oswald Spenglers Västerlandets undergång (Der Undergang des Abendlandes). Spenglers bok publicerades strax efter första världskrigets slut.
Den semantiska kreativiteten utvecklas ständigt och ses numera som det kanske främsta och mest effektiva medlet i den svenska migrationspolitiken. Inget är viktigare än att låta språket förgylla det som man vill föra fram och samtidigt fulmärka det man ogillar.
Den spårbundna trafiken har en lång historia men det var först efter uppfinningen av ångmaskinen som det blev praktiskt att utveckla den i större skala. Den första järnvägen för allmän trafik var sannolikt Surrey Iron Railway i södra London som öppnades i juli 1803. Utbyggnaden av ett nära nog globalt järnvägsnät dominerade 1800-talet och spelade en central roll i 1800-talets enorma ekonomiska utveckling. Bilen är huvudsakligen en senare utveckling men fanns redan i några få exemplar ungefär samtidigt som de första järnvägarna. Bilen blev en realitet först under slutet av 1800 talen genom Carl Benz och senare under 1900-talet genom Henry Ford. Bilen kom därefter att dominera 1900-talet på samma sätt som järnvägen dominerade 1800-talet.
Den österrikiske ekonomen Joseph Schumpeter formulerade uttrycket ”creative destruction” för att beteckna de dynamiska processer i samhällsekonomin som främst är en följd av helt nya möjligheter inom den teknologiska utvecklingen. En ny teknologi som snabbt anammas förstör med nödvändighet en äldre teknologi som inte längre är rationell eller lönsam. Det är i ett sådant sammanhang som begreppet hållbarhet inte är särskilt meningsfullt för att uttrycka det milt.
Praktiskt taget över en natt blev Facits sofistikerade räknesnurror obsoleta när de elektroniska räknarna slog igenom vilket skapade akuta problem för Åtvidabergskoncernen. Andra exempel är den svenska skeppsbyggnadsindustrin på 1970-talet vilken inte längre kunde konkurrera med asiatiska tillverkare. Trots omfattande statligt stöd fick större delen av de svenska varven läggas ned. Exemplen är legio. Säkert har ett överdrivet fasthållande vid en hopplöst föråldrad teknologi haft negativa effekter på den svenska samhällsekonomin och kanske ännu mer i andra länder.
Den första bok jag läste på ett annat språk än svenska var ”Tre män i en båt” av Jerome Klapka Jerome. En av de många lustigheterna som förekom var ett samtal om sjukdomar. De tre vännerna fann att de led av alla tänkbara sjukdomar med undantag av “skurgumsknä”. Boken skrevs ju vid en tid då män inte kunde tänkas ägna sig åt hushållsarbete. Inte heller jag reagerade eftersom jag under min uppväxttid aldrig sett en man syssla med någon form av arbete i hemmet. Att en man kunde laga mat, tvätta och städa var något som jag inte ens kunde föreställa mig.
Det är synd om människorna, säger Indras dotter i Strindbergs drömspel. Händelser under senare tid gör att vi kan parafrasera och säga att det är synd om landets miljöpartister. Inget går deras väg längre. Invandringspolitiken, som var så välmenad, blev en katastrof, skolan fortsätter att vara i kaos och inte ens ett återtåg till kärnfrågorna, miljö- och klimat, tycks hjälpa längre. Isen i Arktis finns fortfarande kvar, snötäcket växer på Grönland och Västantarktis vägrar envist att segla ut i södra Ishavet. Det är en bit kvar innan sommaren i Stockholm blir lika varm som 1901 eller 1914.
Fred Zinnemanns film “From here to Eternity” (svensk titel ”Härifrån till Evigheten”) från 1953 är en av Hollywoods mest kända och belönade filmer. Filmens titel har blivit något av ett bevingat uttryck vilket har visat sig svårt att motstå för dagens reklamfixare som emellertid har givit uttrycket en något annan form. I dagens Sverige är nämligen klimat och miljö numera det allra viktigaste och ett av de finaste och viktigaste orden i sammanhanget är ”hållbart”.
Bruket av rasism i dagens mediala språk har inget med rasism att göra utan har blivit ett skällsord som använts för att trycka till någon vars uppfattning man ogillar. Ann Heberlein har just skrivit ett läsvärt bidrag om det moderna bruket av rasistordet. När min hustru för ett antal år vid ett besök i Sverige med viss bestörtning reagerade då en bekant ville ha in så där 25 miljoner invandrare i landet fick hon med kraft över sig rasistordet som vi då för första gången hörde i sin moderna tappning.
För de mer historiskt intresserade kan det kanske därför vara av intresse att ta del av den påverkan som skolbarnen fick för 100 år sedan i Sverige. Här är ett sådant exempel nämligen den allmänna läroboken i geografi för folkskolan (Mindre Geografi och Kartbok för Folkskolan av Fridtjuv Berg, folkskollärare, fil. Dr.). Försättsbladet anger att det var andra utgåvan med författarens förord från augusti 1914.
Det svenska samhället har utvecklats på ett sådant sätt att Reason (förnuft, logiskt tänkande) och Accountability (ansvarighet, plikt, skyldighet) gradvis har börjat förlora sin innebörd. I stället har en allomfattande, men suddig och vag Godhet och Snällhet ersatt dessa solida begrepp som ett fungerande samhälle måste vila på.
Detta blev för mig alldeles tydligt efter att ha lyssnat på gymnasieminister Anna Ekström i morgonens radio. Frågan gällde rätten att fortsätta gå i gymnasiet även om man var ”papperslös” och inte längre hade rätt att uppehålla sig i landet. Här gällde förvisso vissa regler men dessa var så suddiga att landets gymnasierektorer gjorde sina egna bedömningar efter humanitära skäl och detta uppenbarligen med ministerns goda minne.
Trumps tillkännagivande var väntat. Trump är en handlingsmänniska där praktiska resultat och inte minst i första hand för de egna medborgarna betyder mer än politisk och medial uppvisning. Parisöverenskommelsen har inte mycket med vetenskap att göra utan var en ren politiskt överenskommelse. Det troliga resultatet blir sannolikt detsamma som efter Kyotoavtalet för 20 år sedan. Knappast något land levde då upp till löftena som gavs. I stället accelererade utsläppen.
År 1946 publicerade Torgny Greitz och Lars Gyllensten på Bonniers förlag diktsamlingen Camera Obscura under pseudonymen Jan Wictor.
Författarna berättade att de skrev ihop diktsamlingen på några timmar. Den ene plockade ihop lärda och ovanliga ord – den andra satte in dem i något som liknade en dikt. Så växlade de om. En del ord togs ur specialböcker. Ju konstigare, desto bättre. Manuskriptet sändes till Bonniers, under pseudonym som gav ut samlingen, dock med viss tvekan. Så småningom insåg man att det var ett skämt, dikterna var skrivna på måfå med slump och slarv som inspiratörer.
Från att tidigare varit ett hot mot människan har naturen nu blivit vår vän och skyddsling. När vi öppnar vår smörbytta till frukosten möts vi av orden Naturen är god. Maten vi handlar skall helst vara eko även om det kostar en slant extra och få vet eller orkar ta reda på hur miljövänlig maten faktiskt är. För en del räcker det förstås med föreställningen att den är miljövänlig vilket den dessvärre inte nödvändigtvis är.
Till och med elen skall vara miljövänlig och saluförs lättsinnigt eller cyniskt på detta sätt även om det är omöjligt att bestämma vilken del av elen som har producerats av den goda naturen och inte av kärnkraft och fossilförbränning. Rekordet är när man saluför bröd som gräddats av såväl förnybar som lokalproducerad el!
Efter en utmärkt, god och närande lunch med två glas röd bourgogne somnade jag till i min favoritfåtölj. Plötsligt vaknade jag upp och kände mig ovanligt pigg och utvilad. Det gråtrista, kyliga vädret hade givet med sig. Himlen hade klarnat och luften kändes mild.
Jag reste mig raskt och gjorde mig i ordning för min vanliga promenad över slottsbacken till slottet i Uppsala. Stan verkade på något egendomligt sätt annorlunda. Folktom och tyst. Jag gick med lätta steg och var efter en kvarts promenad uppe vid slottet.
Lennart Bengtsson
Några av mina engelska barnbarn har uttryckt ett spontant intresse för Tyskland och speciellt för det tyska språket. När jag hört mig för så svarar de att de tycker att språket är logiskt och därför tilltalande. Jag förstår dem för mitt intresse i realskola och gymnasium för det tyska språket var detsamma. Jag hade nästan alltid högsta betyg i tyska men ytterst medelmåttigt vitsord i engelskan. Orsaken var säkert densamma. I tyskan upplevde jag struktur och system vilket gjorde inlärningen lättare och kunskapsupplevelsen mer positiv. På samma sätt upplever jag idag en djup intellektuell och estiskt tillfredsställelse när jag läser Thomas Mann på originalspråket. Bara hans förmåga att i en enda mening beskriva en scen som i inledningskapitlet i Lotte i Weimar är helt fantastiskt och knappast möjligt att översätta.
Den tyska kulturen är en bildningskultur där estetiken har fått särskilt fasta former och knyter an till den antika kulturen. Även mina tyska kollegor som hade matematik och naturvetenskap som huvudämnen läste också latin och en del också grekiska. I dag måste jag erkänna läser man kanske inte alls latin längre i den svenska skolan längre då detta anses för mindre viktigt i vår tid. Men här har jag kanske helt fel. Sverige som tidigare var starkt påverkat av tysk kultur och bildning har gradvis blivit amerikaniserat och skulle numera knappast ha några större svårigheter att bli en extra delstat till USA.
Lennart Bengtsson
Att leva bland en grupp människor som har gemensamma värderingar eller uppfattningar, även om dessa skulle vara vetenskapligt absurda som att tro på skapelseberättelsen eller att månens olika faser påverkar sinnelaget, innebär för de flesta människor något positivt. De upplever på ett sådant sätt gemenskapens trygghet och slipper ensamheten. Men gemenskapen har sitt pris då den samtidigt innebär konformism och – åtminstone för en tänkande individ – en konflikt mellan den sekteristiska innevärldens enkla trygghet och den komplexa verkligheten.
Huvudsakligen finner man det sekteristiska tänkandet i utvalda grupper eller klaner men ibland växer de till att omfatta stora grupper och till och med enskilda länder. Ett sådant exempel är den politiskt-marxistiska väckelserörelsen som växte fram under 1960-talet och som i Sverige fick beteckningen 68-rörelsen.
Ett särskilt extremt exempel är den nordkoreanska statskommunismen som trots enorma uppoffringar och lidanden hos folket ännu efter sju decennier behåller sin makt över individerna. Det är viktigt, tror jag, att inse att en dylik ”statsreligion” inte i första hand uppfattas som något negativt av medborgarna, eftersom det delas av nästan alla, och man i detta finner en gemenskap som följer av att man delar samma värderingar. Andra liknande exempel i dag är den extrema islamismen som trots sin fullständiga galenskap ändå förmår attrahera många, främst unga människor.
Lennart Bengtsson
Det senaste islamistiska illdådet mot oskyldiga människor i London visar att européerna blir alltmer skyddslösa även i sina egna länder. Det är sannolikt bara en tidsfråga innan även Sverige kommer att drabbas, trots att landet gjort alla tänkbara eftergifter mot extrem islamism, inte minst på det lokala planet. Tanken att kärlek skall stävja allt ont har varit rättesnöret, inte minst bland landets kvinnor. Säkert skulle det vara ännu bättre om kvinnorna också kunde klä sig och bete sig på ett sätt som mer skulle tilltala de islamistiska migranterna. Man behöver ju inte gå så långt som att klä sig i chador med det finns ju ingen anledning att promenera omkring halvnaken med fladdrande lockar. Lite hänsyn måste man ju ändå visa mot landets alla nya medborgare som har haft en svår tid bakom sig.
Eftersom kvinnor gärna vill följa modets växlingar så vore kanske det mest effektiva om modehusen snarast kunde komma fram med ett klädesätt som är mindre erotiskt utmanande än dagens och som inte väcker anstöt hos landets migranter. Kanske ett mode som kunde baseras på den svenska allmogens klädsel vid sent 1800-tal? Detta borde ju också kunna tilltala såväl vänstern som den gröna rörelsen. Med gemensamma ansträngningar är jag övertygad att detta skulle ge snabba resultat och också bidraga till en bättre börskurs för HM. Svenskar har ju lätt för att anpassa sig i andra kulturer som vi sett vid det senaste statsbesöket i Iran och det är ju ingenting som hindrar att svenska kvinnor kan bete sig på samma sätt även hemmavid.
DET GODA SAMHÄLLET 