Tystnadens spiral

Lennart Bengtsson

Historien saknar inte visdomsord över konventionens tryck. Filosofen John Locke uttryckte detta 1690 som ”man cannot live in a society under the constant and ill opinion of his familiars and those he converses with”. Alexis de Tocqueville 1856 uttryckte det på ett liknande sätt: ”that even when people see plainly that something is wrong, they will keep quiet if public opinion and hence the consensus as to what constitues good taste and morally correct opinion speaks against them”.

Under lång tid och mer än ett halvt sekel har Sverige utmärkt sig som det ledande konsensuslandet och många menar att man har utvecklat sociala kontrollmekanismer som är mer omfattande och systematiska än i de flesta länder. Hans Magnus Enzensberger menade år 1990 att Sverige reglerar ”the affairs of individuals to a degree unparallelled in other free societies”.

Det är inte så att detta görs genom ett uppenbart tryck utan genom självreglering och självanpassning och de flesta medborgare ser det som något naturligt som sedan länge varit en del av vad man ansett som uttryck för god uppfostran i familj och skola. I Sverige behövs inget hot från något STASI utan likriktningen och anpassningen sker liksom av sig själv vid den dagliga kaffepausen eller vid middagsbordet. Alla tycker där samma om migration, tiggeri eller klimatet eller sitter tysta med sin kanelbulle. Alla de gamla farliga orden försvinner från samtalen och ersätts av nya godkända. Ord i Evert Taubes visor och Astrid Lindgrens barnböcker blir opassande men Koranen och Hitlers Mein Kampf kan uppenbarligen lånas på biblioteken liksom alla former av böcker med våld och perverterad sexualitet.

Michael Booth i sin bok The almost nearly perfect people om de nordiska länderna från 2014 menade att inte minst Sverige hade kommit långt på i sin väg mot indoktrinering och olika former av hot mot avvikande tänkande där det vanligaste är social utfrysning eller stigmatisering. Vi känner alla till detta från den politiska korrekthetens värld med dess intoleranta och allt trängre värdegrund. Beror det på att man har börjat förlora tron på demokratin och att man upplever den som ett hinder i en snabb och rationell handlingsprocess? Eller som G. K. Chesterton uttryckte det: ”Despotism might almost be defined as a society grown tired of democracy”.

Så den svenska tystnaden har blivit en spiral som borrar sig allt djupare i sin allt tystare konsensuskultur där det är säkrare och tryggare att tycka lika än att tycka rätt eller tycka fritt. Och om man tycker annorlunda så håller man det för sig själv. Kanske inte ens med de närmaste pratar man längre öppet. Dessa är förvisso inte som i DDR beordrade att rapportera till STASI i stället har de blivit en del av ett annat slags STASI där alla utåt tycker samma.

Man får dock leva med en tilltagande stress där det inre jaget ständigt av rädsla måste förneka sig själv. Kanske är det detta som är en bidragande orsak till den tilltagande psykiska ohälsan landet? Fegheten har nämligen sitt pris.

32 thoughts on “Tystnadens spiral

  1. Jan Norberg skriver:

    Detta är nog en av de bättre analyserna på länge får jag säga. Det svenska kynnet har utvecklats till en total tysthetskultur där konsensus är minsta gemensamma nämnare varunder man tryggt kryper in, det är ju skönare att tycka lika än att våga tänka och tycka själv.

    Fegheten samt avsaknaden av ryggrad är något man lätt glömmer då man sätter sig med chipspåsen och sexpacken öl framför TV:n och tittar på Lets Dance.

    Den svenska socialismen har sakta och under många årtionden brutit ned svenskens egen vilja och gjort kynnet lojalt med de grundläggande socialistiska tankarna om kollektivismens påstådda fördelar, individen är till för att tjäna staten och inget annat.

    Uppvaknandet kommer att bli brutalt när skattetrycket ökar dramatiskt som en följd av bla ohämmad flykting immigration.

    Liked by 5 people

    • Lars skriver:

      Jösses vad trött jag är på högerspöken som ser socialismen bakom alla fenomen i samhället. Annars var första delen fram till socialismen intressant att läsa. Jag tror inte plakatvänstern bekämpas på ett bra sätt med högerspöken. Den typen av utsagor samlar de trogna till höger och skapar gemensamt seende och förbjuder annat dvs det är PK mentalitet.

      Gilla

  2. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Biblioteken får väl ses som en indikator på tillståndet i landet och det bådar inte gott. Man undrar vilka krafter som exempelvis ligger bakom den selektiva utrensning av litteratur som pågår och där en liknande process pågår inom statstelevisionen.

    Bakom ligger bl a framgångsrika kampanjer för genus- och HBT-certifiering. Och man kan konstatera att dessa galenskaper drivs fram i en typisk svensk blandekonomisk miljö. Det handlar inte bara om vänstervridna bibliotekarier utan drivkrafterna tycks vara:

    • Olika vänsterrörelser som agerar mycket kommersiellt, RFSL t ex tjänar stora pengar på certifiering
    • Statsmakterna genom t ex delegationen för jämställdhet som strör ut pengar i detta syfte
    • Välmenande aningslösa politiker som en KD-man i Sollentuna
    • Svenska kyrkan

    Därför blir det som det blir, allt sker långt över väljarnas huvuden

    Liked by 2 people

    • Jem skriver:

      Blir mer och mer övertygad att socialdemokraterna inte vill ha bra skolor för alla och till exempel lugna bibliotek som är grunden för klassresor.
      Då blir det ju trängre på toppen av pyramiden om de och deras broilerbarn får konkurrens av dugligt och bildat folk.

      Lite som Tomas Bodström som nu i mediastormen tycker det bästa utspelet är att klaga på bristen på badkar i sitt nya residens,Tessinska palatset.

      http://iotakt.se/klassforaktet/

      Gilla

      • Leif Lindau skriver:

        Jag tror inte alls att Nomenklaturan vill ha dåliga skilt eller dysfunktionella bibliotek. Jag tror att de bara helt skiter i dessa aspekter för det är inget som göder dem själva. De använder kulturen som lekplats för att profilera sig själva. Något annat som samhälleligt ansvar är totalt ointressant för dem. Reinfeldt är ett bra exempel med sitt försvaret är ett särintresse Etc.

        Gilla

  3. Lars skriver:

    Vi har ett behov av att förstå verkligheten och verifiera den genom att tala och erhålla en respons och PK förmenar oss den möjligheten och frustrationen ger sannolikt ångest, ångest då vi inte kan begripa vad som händer omkring oss. Denna tystnadens kultur sprider sig på fler områden är de officiellt PK listade, in på alla områden där åsiktskonflikt kan finnas, in i företag och in i skolor och in familjer.

    Intressant artikel onekligen.

    Gilla

  4. bengtakewennberg2017 skriver:

    Det som inte kan sägas måste man hålla tyst med. Alldeles sant. Men tolkningen av detta fenomen behöver inte vara att det handlar om rädsla för en överhet eller förtryck, rasism etc. Det kan lika gärna bero på en fattigdom på ett språk som skulle kunna uttrycka det som behöver sägas och talas om. En sådan fattigdom har samma effekter som förtryck eftersom man för att hålla kontakt med varandra tvingas till förenklade samtal – som tex om vädret.

    I den studie som vi just nu håller på med och som redovisas på http://www.menvart.se har denna språkfattighet visat sig vara en av många svårigheter när det gäller individers förmåga att integrera sig i arbetslivet. Det handlar då inte om det svenska språket utan om det professionella handlingsspråk som man måste tilägna sig för att vara en fullvärdig bidragsgivare i den verksamhet i vilken man måste engagera sig. Något förenklat så handlar det om ett språk genom vilket det går att tala om verksamheten som ett mänskligt, dynamiskt och socialt system.

    Gilla

    • Sten Lindgren den äldre skriver:

      I arbetslivet krävs att man kan svenska, ja

      I politiken används politikens språk för att utestänga vanligt folk och för att lägga ut dimridåer, jämför hur ordet utmaning används

      Gilla

  5. Eva Danielsson skriver:

    Mycket viktiga tankar i din krönika.
    Att vara trygg med att ens åsikter respekteras gör att man kan samarbeta med andra öppet och ärligt utan att behöva trycka ner egna reaktioner. Ta diskussioner. Få chans till balans mellan sin magkänsla och sitt behov av kontakt med andra och tillhörighet.

    Men konsensus och konfliktundvikande kännetecknar svenskar. Ja, flathet och feghet och brist på civilkurage också. Och det är ofint att prata politik i vår kultur om man inte är politiker.

    Men vi tycker också som svenskar att man som individ självklart ska räknas med och inte behöva bli lurad eller bli skriven på näsan eller ta order av någon. Detta behöver gödning.

    Vi skulle må bra av att morska upp oss. Våga stå för åsikter och våga stå för ifrågasättanden av makten, som inte längre håller sin del av samhällskontraktet, trots skattetrycket. Inte så lätt för vi har inte bara våra traditionella svenska tystnad emot oss utan också faktiska repressalier att ta hänsyn till, att kunna bli av med jobb och uppdrag, förutom social utfrysning.

    Fler och fler som inte gillar läget, vågar säga så i privata sammanhang. Det är min upplevelse. Men på arbetsplatser och mer offentligt kostar det på.
    Det svenska arbetslivet har ju, på gott och ont, genom platta organisationer slutat med klagandemöjligheter över huvud taget. Förr kunde man klaga hos chefen eller på chefen, men nu får man klaga på sig själv om det blir problem. Det står nog för en del av den psykiska ohälsan.

    Jag tror inte att vi är trötta på demokrati, apropå citatet av Chesterton, utan vi är trötta på politiker som inte tydligt respekterar demokrati. Vanmakt och hjälplöshet är vad jag själv känner, när politiker inte ens försöker representera folkviljan utan kör sin egen agenda resp lever i sin egen bubbla. Med media som sköter kopieringsapparaten.

    Väljarförakt leder till politikerförakt. Och avsmak för hela cirkusen. Tystnaden handlar också om brist på hopp.

    Liked by 2 people

  6. Håkan skriver:

    ”And in the naked light I saw
    Ten thousand people, maybe more
    People talking without speaking
    People hearing without listening
    People writing songs that voices never share and no one dared
    Disturb the sound of silence”

    Gilla

  7. oppti skriver:

    Samtidigt på P1 om Hollywood och möjligheten för äldre makthavare att utnyttja kvinnor.
    Upprördheten hos de som kommer till tals är stor.
    Så gör vi inte och så går det absolut inte till i Sverige.
    Inte ett ord om kvinnornas makt över männen som drabbas.
    Eller om deras fördelar framför dem som inte väljer att utnyttja detta.
    För att inte tala om Svenska demonregissörer-levande och döda.

    Liked by 1 person

  8. Underdog skriver:

    Bra text. En norrman jag mötte i affärer beskrev en gång skillnaderna mellan Sverige och Norge på följande sätt: Om man träffas i ett möte och diskuterar och sedan kommer överens om hur man skall agera efter mötet så går svenskarna ifrån mötet och gör precis det man kommit överens om medan norrmännen går från mötet och gör som de själva ville hela tiden. Och då är Norge troligen det land som är kulturellt mest likt Sverige, med Finland som god tvåa, lite beroende på var i länderna man är.

    Jag är dock övertygad om att den svenska konsensusmentaliteten och konformismen liksom tendensen att inte ifrågasätta representanter för ”det allmänna” har mycket djupare rötter än att den skulle ha uppstått de senaste 50 åren.

    Gilla

  9. Flarran skriver:

    Huvudet på spiken Lennart Bengtsson. Livet i Sverige är utformat enligt teoretiska modeller som inte utgår från människan utan från politiken. I paketet ingår en uppsättning åsikter som svenskarna måste hålla sig till.

    Nej man måste mäta med människans mått. Jag vill lägga till att den här konformismen även är ångestskapande. Det märks nog tydligast hos medelklassen i storstäderna som mäste leva perfekta och lyckliga liv men som glömmer bort att vara människor. Deras barn mår inte bra. Något har gått väldigt snett. Människan har inte tagits med i samhällsekvationen.

    Liked by 2 people

  10. MartinA skriver:

    Oklart om Bengtsson argumenterar mot etablissemanget eller mot det svenska folket. Men hans avslutande ”fegheten har nämligen ett pris” får mig att tro att han gottar sig åt att det går åt helvete för svenska folket. Etablissemanget lever ju i lyx och välmåga, jag kan inte se att fegheten har något pris för dem? Eller menar bengtsson att de som lyder etablissemanget mot bättre vetande mår psykiskt dåligt av sin underkastelse och att det är detta som är ”feghetens pris”? Tja, jag kan ju tänka mig betydligt konkretare pris än en litet otäck känsla i magen.

    Sen är följande citat väldigt konstigt, jag får inte ihop det alls:
    ”Alla de gamla farliga orden försvinner från samtalen och ersätts av nya godkända. Ord i Evert Taubes visor och Astrid Lindgrens barnböcker blir opassande men Koranen och Hitlers Mein Kampf kan uppenbarligen lånas på biblioteken liksom alla former av böcker med våld och perverterad sexualitet.”
    Jaha, så, öh, Hitlers Mein Kampf är helt accepterad läsning i sverige då?!? Eller? Och är det här en maning till bokbränning?

    Sen blir jag också konfunderad av talet om att Svenskarna? Etablissemanget? Bengtsson? Förlorat tron på demokratin. Hur ska jag läsa det i relation till Bengtssons jublande över att polisen stoppade en demonstration i hans förra artikel?

    /Förvirrad Martin

    Gilla

  11. Borjön skriver:

    ”Man får dock leva med en tilltagande stress där det inre jaget ständigt av rädsla måste förneka sig själv. Kanske är det detta som är en bedragande orsak till den tilltagande psykiska ohälsan landet? Fegheten har nämligen sitt pris.”

    Här får Lennart Bengtsson in en fullträff. Här kan vi sannolikt finna orsaken till många av de problem som samhället lider under idag. Just fegheten har varit utmärkande för Sverige sedan andra världskriget. Dessvärre tyder ingenting på en vändning i utvecklingen.

    Man talar ofta om den svenska konsensuskulturen. Kanske är det dags att mynta uttrycket ”den svenska feghetskulturen”?

    Liked by 1 person

    • Fredrik Östman skriver:

      Roland Huntford menar att fegheten varit utmärkande för Sverige sedan den uteblivna promenadsegern i Poltava. Den var inte ens en förlust, men den knäckte den svenska själen som en flaggstång på Sergels torg.

      Gilla

    • Hovs--hällar skriver:

      Det jag skrev var en betraktelse över hur en extrem vänstersekt, ”PK-sekten”, infiltrerat vårt land, och att de lyckats med detta genom att utnyttja människors existentiella vilsenhet.

      Som exempel nämnde jag den gigantiska bluffen med de ”ensamkommande”, som officiellt förklarats vara ”barn” trots att vem som helst kan se att de är vuxna.

      Var detta förbjudet att nämna eller?

      Gilla

  12. Kenneth Lundgren skriver:

    Statsmakten, sockenmakten och kyrkan har i sekler varit närvarande i svenskarnas liv.
    Påbud som beskattning, krigstjänst och uppfostran i nationens intresse har effektivt påtvingats medborgarna i det glesbefolkade och isolerade landet. För inte så länge sedan påtalades vikten av den starka staten och nödvändigheten av sammanhållning. Tillväxten i den offentliga sektorn och ”Saltsjöbadsavtalet” från 1930-talet blev hörnstenar i konsensuskulturen och människornas tilltro till kollektiva lösningar.

    När medborgarna i ”Folkhemmet” ser världen i globaliseringens tidevarv bryts konsensuskulturen långsamt sönder, måttstockarna blir internationella och normerna relativiseras. När dessutom de statliga påbuden blir allt lösare till form och innehåll och ersätts av godtyckliga värdegrunder minskar tilltron till kollektiva lösningar.

    Liked by 1 person

  13. Filibustertalare skriver:

    Det finns ett begrepp som kallas för filibustertalare.
    En slags maratontalare som använder tal som en förhalningsmetod. Man stjäl medvetet offentligt utrymme för att förhindra en mer väsentlig debatt.

    Filibustertalaren tystar andra med sitt utbredda och långrandiga tal. Ett mer försåtligt sätt att tysta andras röster.

    Det är så jag numera uppfattar politiska debatter, både inom politiken och bland dem som professionellt kommenterar politik i media. Mera sällan, om ens någonsin, går man djupare och analyserar de effekter en viss politik kan leda fram till. Konsekvenser av förd politik uppmärksammas inte i tillräckligt hög grad.

    Ofta hamnar snabbt debatter i ren sifferexercis. Man talar via de medel och verktyg man har till sitt förfogande. Och den politiska verktygslådan är ju tämligen begränsad.

    Debatter blir därför snabbt tämligen ensidiga. Polemiken konfrontatorisk. Uppmärksamhet gentemot det väsentliga hamnar helt i skuggan.

    Vi omges ständigt av filibusterdebatter. Där åhöraren snabbt tröttnar. Debattmässigt tuggas det som på ett gammalt tuggummi, redo att spottas ut.

    Så kan debatter också tystas. Man stjäl utrymme från det viktiga. Väsentliga röster når inte igenom.

    Både tystnad och olika typer av filibusterdebatter förhindrar en analysen av politikens verkliga konsekvenser. Inte minst ser vi det inom migrationsområdet.

    Liked by 2 people

  14. gubbeligo5 skriver:

    Det bästa jag ha läst på länge. Just fegheten har även jag räknat in som det mest fatala i det moderna Sverige. Att det handlar om modernitet blir tydligt när ängsligheten breder ut sig: Glöm historien och förneka alla sanningar och sammanhang. Den moderna svensken har gått vilse i sig själv.

    Liked by 1 person

  15. Bertil Rolf skriver:

    För att hänvisa till mig själv: ”Kryperiet är en typisk svensk övertygelse. Jämför också andra snarlika fenomen, exempelvis feminismen i det offentliga livet. Eller ställningstagandet till Sovjet i Sverige 1945-1990. Samma konsensus, samma förföljelse av oliktänkande, samma övergrepp mot oliktänkande. I DDR fanns åtminstone en våldsam maktapparat som upprätthöll konsensus.”

    https://morklaggning.wordpress.com/2015/03/22/sa-detta-med-godhet-en-blogglasare-kommenterar/

    Gilla

  16. Bertil Rolf skriver:

    För att citera mig själv om den svenska fegheten:

    ”Kryperiet är en typisk svensk övertygelse. Jämför också andra snarlika fenomen, exempelvis feminismen i det offentliga livet. Eller ställningstagandet till Sovjet i Sverige 1945-1990. Samma konsensus, samma förföljelse av oliktänkande, samma övergrepp mot oliktänkande. I DDR fanns åtminstone en våldsam maktapparat som upprätthöll konsensus.”

    https://morklaggning.wordpress.com/2015/03/22/sa-detta-med-godhet-en-blogglasare-kommenterar/

    Liked by 1 person

  17. Lars skriver:

    Om man betänker att vi har en kamp/flykt mekanism i våra hjärnor som fungerar med direkta kopplingar till agerande och förbigår det mer långsamma, planerande, kognitiva fungerandet, så kan man kanske se PK och olika slagord som ‘allt är rasismens fel’ eller ‘allt är socialismens fel’ eller ‘allt är Djävulens fel’ etc, som förlamande för den kognitiva funktionen och därmed bidrar till fördumningen i samhället.

    PK anger förbud att tycka och uttrycka olika saker, det som står i strid med vad en grupp eller makthavare anser vara bra. Det ger ett förbud och triggar flykt. Undvik ämnet. Det kan också trigga kamp, motstånd, men med samma primitiva medel dvs man går förbi det långsammare kognitiva fungerandet.

    Går man utanför gruppens normer kring vad man får tänka och säga så blir man utstött, en fiende, så slagorden triggar sammanhållning och trygghet i gruppen för de som anammar, men förståelse och handlingsförmåga förlamas.

    Plakatvänster och högerspöken är samma släkte.

    Ångest triggas troligen, ångest är rädsla för något okänt, en oro, av risken av att inte få vara med, inte höra till, men också av att inte förstå. Jag håller det inte för otroligt att en av orsakerna till att ungdomar får allt mer av psykiska symptom hänger samman med detta.

    Gilla

  18. Ina Höst skriver:

    Hej, Lennart!
    Jag tycker du använder begreppet konsensus fel (och det är vanligt)! Jag tycker det är viktigt att hålla begreppen klara, språket är det första fienden ger sig på!
    Konsensus föregås av förhandling där man visst kan tycka olika när man diskuterar första förslaget. Efter många förslag kommer man förhoppningsvis fram till ett slutligt förslag som alla eller majoriteten kan godkänna. Detta är en framgångsrik modell som praktiseras i alla föreningar.
    Det du pratar om är konformitet=likriktning som styrs utifrån.
    Byt ut konsensus med konformitet, så håller jag med om allt! 🙂

    Gilla

  19. UlfH skriver:

    Intressant läsning! Tystnaden har sin grund i rädslan för att ge uttryck för att man finns till. Inte vad man anser i politiska frågor, det är uppenbart livsfarligt. Tystnaden beror på att civilsamhällets medborgare inte samtalar om vardagliga saker, ja vi hälsar inte ens på varandra. Många som man möter exempelvis på en skogstig tidigt på morgonen, så vänder många bort sin blick, istället för att säga bekräftande HEJ, eller bara ge en blick som hälsning..
    Det har gått väldigt fel i vår så kallade demokrati, när människor inte ens vågar hälsa på varandra, ännu mindre samtala.
    Som någon sa, att tystnade inte bara berör den känsliga invandringsfrågan. Det finns också fler oroande frågor, jag tänker speciellt det läkemedelsindustriella komplexet.

    Gilla

  20. Leif Lindau skriver:

    PKismen och självcensuren är en oerhört stark kraft bland den s.k. intelligentian. Murare och snickare etc har lyxen att helt kunna strunta i sådant. I Polen med tiotusentals anställda i media sköttes censuren under kommunismen av en handfull censorer som genom att sätta några få i fängelse per år lyckades få tiotusentals ”intellektuella” att vältra sig i lögnens träsk 40timmar per vecka år ut och år in .

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s