Creative destruction i dagens samhälle

Den österrikiske ekonomen Joseph Schumpeter formulerade uttrycket ”creative destruction” för att beteckna de dynamiska processer i samhällsekonomin som främst är en följd av helt nya möjligheter inom den teknologiska utvecklingen. En ny teknologi som snabbt anammas förstör med nödvändighet en äldre teknologi som inte längre är rationell eller lönsam. Det är i ett sådant sammanhang som begreppet hållbarhet inte är särskilt meningsfullt för att uttrycka det milt.

Praktiskt taget över en natt blev Facits sofistikerade räknesnurror obsoleta när de elektroniska räknarna slog igenom vilket skapade akuta problem för Åtvidabergskoncernen. Andra exempel är den svenska skeppsbyggnadsindustrin på 1970-talet vilken inte längre kunde konkurrera med asiatiska tillverkare. Trots omfattande statligt stöd fick större delen av de svenska varven läggas ned. Exemplen är legio. Säkert har ett överdrivet fasthållande vid en hopplöst föråldrad teknologi haft negativa effekter på den svenska samhällsekonomin och kanske ännu mer i andra länder.

Utvecklingen fortsätter i rasande takt. Den fasta telefonin är på väg att helt försvinna då tillgång på avancerade mobiltelefoner och Internet radikalt har ändrat vårt sätt att fungera på alla områden. Den som inte i dag har tillgång till en smartphone riskerar att bli socialt handikappad. Alltmer varor och tjänster säljs via nätet och jag minns snart inte när jag besökte en bank eller resebyrå. De affärskedjor som inte snabbt bygger ut sin näthandel kommer att slås ut.

Ett av de senare offren för den kreativa förstörelsen är våra massmedia. Allt färre köper tidningar och allt färre tar del av SVT via en traditionell TV-skärm då detta kan göras bekvämare via dator med den extra fördelen att man inte heller behöver betala TV-licens. Valet av information har plötsligt blivit fritt och hela världens gigantiska informationsflöde kan nås med några enkla knapptryckningar. Svenska tidningar får det ekonomiskt allt svårare trots statliga subventioner och det är ytterst tveksamt om de kommer att fortsätta i den form de har idag.

Detta skulle säkert innebära en svår förlust om inte press och media hade urartat i en omfattning som man tidigare inte kunde föreställa sig. Detta kan vara en följd av en allt uslare ekonomi men är inte hela orsaken. Sakliga nyhetsprogram har ersatts med journalisternas uppfattningar om nyheterna och dess konsekvenser. Det är sällan man kontaktar utomstående experter utan numera så räcker det att en journalist intervjuar en annan journalist som plötsligt får tjänstgöra som expert.

Detta är inte minst problematiskt då journalistkårens politiska uppfattningar oftast är snedvridna åt en närmast radikal vänsteruppfattning liksom till en nästan undantagslöst grön och teknikfientlig agenda. På senare tid, inte minst efter USAs beslut att lämna Parisöverenskommelsen om klimatet, har media fyllts av de mest osakliga artiklar om de hemskheter som kommer att drabba jordens klimat. De mest absurda överdrifter har varit legio. IPCCs mestadels balanserade analyser kastas på sophögen ungefär som om jordens klimat skulle kunna ändras från en månad till en annan. För några dagar sedan kunde vi i SvD läsa en rapport av Jenny Stiernstedt där havsvattnet skulle kunna stiga med upp till tre meter mot slutet av detta århundrade, det vill säga det tredubbla av IPCCs mest extrema uppfattningar eller sex gånger mer än den mest troliga höjningen.

Journalisternas privata uppfattningar visas inte bara med ord utan även med gester och ögonrörelser där detta är fallet. När en TV-journalist till exempel intervjuar en representant för SD kan det inte undgås att studera hennes ansikte, blickar och minspel som inte ens med bästa vilja i världen kan anses utstråla en objektiv uppfattning. Detta beteende kan ju knappast uppskattas av de cirka 20 procent av landets medborgare som faktiskt stöder SD och liksom de flesta andra betalar sin TV-licens. Detta slag av beteende vid en intervju är något mycket typiskt svenskt och förkommer exempelvis inte i tysk eller engelsk TV. Det är därför naturligt att många svenskar inte ser det som en katastrof om dagens mediavärld drabbas av en ”creative destruction” som fortlöper med all intensitet även om dess ersättning ingalunda är problemfri. Dessvärre har den svenska mediavärlden grävt sin egen grav genom sin uppenbara brist på objektivitet och tilltagande förflackning och som i många fall lett till att man måste konsultera utländska media för att få en oberoende uppfattning.

Gradvis kommer inte bara sekunda företag att drabbas av creative destruction utan säkert även sekunda samhällsservice inom utbildning, säkerhetstjänster och sjukvård. So stayed tuned. Vad vi bevittnar är en oundviklig dynamisk process. Ställer man sig utanför, som kommuniststaterna gjorde under en tid, blir bara fallet desto större och brantare.

 

37 thoughts on “Creative destruction i dagens samhälle

  1. Kuckeliku skriver:

    Ordet hållbarhet skall användas i rätt sammanhang och vare sig uteslutas från språket eller utnyttjas på varje tänkbart sätt. Dock tycker jag att ”dynamisk hållbarhet” är ett bättre uttryck än ”kreativ förstörelse”. Man riskerar med det senare uttrycket få mer förstörelse än kreativitet. Vilket är värre än om man får mer hållbarhet än dynamik. Livets regel nummer ett är att överleva, inte att utvecklas. Utvecklingen är ett medel för överlevnaden snarare än tvärtom.

    Liked by 1 person

    • Kuckeliku skriver:

      Många som vill ha en annan politik än den besinningslösa liberala utopism som kännetecknat Sverige vill luta sig mot konservatismen, som rimligen betonar hållbarhet snarare än kreativ förstörelse. Vi behöver verkligen en dynamisk hållbarhet och därför ter sig konservatism inte som något väldigt bra svar. Man riskerar att stå på bromsarna i högre grad än vad som är lämpligt. Vi måste anamma den tekniska (mm) utvecklingen eller gå under. Men vi får inte hamna i besinningslös liberal utopism. Det är därför jag förespråkar en medborgarorienterad ekosocialliberaldemokrati som fokuserar på Sverige som en kreativ ekonomisk förening. Sverige hjälper världen genom att vara innovativt, inte genom att vara världens socialbyrå. Är vi innovativa, duktiga och inte överdådigt generösa mot omvärlden kan vi bevara vårat välstånd, vilket är segrarens lön.

      Liked by 1 person

      • Moab skriver:

        Att vara konservativ betyder just att bejaka positiv utveckling baserat på beprövad erfarenhet. Ett vattenhjul är konservativt. Jag tycker dina ideér verkar megalomana.

        Gilla

      • Kuckeliku skriver:

        # MOAB

        Demokratin är ett minst lika gott värn mot anarkoglobalism och globalsocialism som konservatismen någonsin kan vara. Kallar du dig ”konservativ” hamnar du lätt i samma båt som islamister och folk som längtar tillbaka till Sovjettiden. Om våra politiker hade varit mer demokratiskt lagda skulle vi sluppit de öppna hjärtanas politik, men de omfattade istället globalliberalism och globalsocialism och ville banka skiten ur alla som tog demokratin på allvar. Nu tvingas de till en allt mer restriktiv invandringspolitik just pga den demokrati som de hatar och föraktar.

        Gilla

      • Dividendum skriver:

        Det är svårt att riktigt begripa från vilken perspektiv du uttalar dig (jag gissar miljöpartist eller SD. De brukar låta så här osammanhängande, spretiga och begreppslösa [hittar istället gärna på egna pseudobegrepp] som du gör i dina text).

        Bara det att du skriver ”ekosocial … bla bla” tyder på att du inte har en aning om vad du egentligen pratar om. Det du beskriver låter som ett osmakligt och virrigt presenterat smörgåsbord som är mer utopiskt än den halmgubbe du kallar ”besinningslös liberal utopism”. Vad menar du är liberal utopism som är besinningslös? Jag anar att du syftar på Nyliberalism som är ett påhittat spökbegrepp av sossarna och som används i den politiska retoriken för att dölja deras egna offentliga ekonomiska misslyckanden som när verksamheter bolagiseras (inte samma som privatisering) eller avvecklas för att de är alldeles för kostsamma.

        Gilla

      • Kuckeliku skriver:

        # Dividendum

        Dialogen här på bloggen är inte så blixtrande snabb. Du har sannolikt inte läst det jag skrev 13.20, som möjligen gör saker en gnutta klarare.

        Ekosocialliberaldemokrati är en demokratism som erkänner skilda värden som hållbarhet, social omsorg och frihet. Om än individen är viktig är de gemensamma ordningarna ännu viktigare.

        Ekosocialliberaldemokrati är en sprillans ny ideologi (uppfunnen av mig) och samtidigt förstås inte uppseendeväckande ny. Demokrati har länge beskrivits som en ”överideologi”. För mig är demokratin i hög grad själva ideologin. På den demokratiska grunden kan man främja olika värden och självfallet finns det inte bara ett värde som behöver främjas. Det är korkat att tro att frihet, jämlikhet eller hållbarhet är det enda värdet som skall främjas.

        Jag skriver möjligen en lång ideologisk text om ekosocialliberaldemokrati så småningom, men tills vidare nöjer jag mig med att uttrycka mina åsikter lite här och var. Jag publicerar dock snart en text om värdeteori och motivationspsykologi som bidrar till ytterligare intellektuell grund för ekosocialliberaldemokratin, även fast den texten inte är politisk.

        ”Liberal utopism” kan ta sig olika uttryck, men har i Sverige på senare år bland annat tagit sig uttryck i en tro på öppna gränser, på att det går att ordna meningsfulla arbeten åt alla på Jorden trots automatiseringen och planetens gränser, på att alla människor är snälla, fredliga, ärliga, skötsamma och flitiga, på att Sverige kan få alla att bete sig väl genom fina värdegrunder och prat om allas lika värde och på att ”solidariteten” måste få kosta vad den kostar. Vi har råd! Alla behövs! Människor är ingen belastning även om de har konstiga religioner, utan är en ren vinstlott för Sverige!

        Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Termer är beteckningar och inte beskrivningar. Man kan inte förstå innebörden i begreppet ”kretativ förstörelse” utan att studera den skrift i vilken det introduceras eller någon efterföljande text. Mysticism, kabbala och tungomålstalande är inte vetenskapliga metoder. Lika lite som vi kan förstå vad en helikopter är genom att studera spiralen (helix) kan vi förstå vad kreativ förstörelse är genom att betrakta allmän ödeläggelse och rangordna den efter tycke och smak.

      Gilla

  2. Anders Svensson skriver:

    ”Nei … dere sjönner icke ett dritt …”

    Nedmonteringen av det svenska samhället beror på aktiva val från ”eliten”, på norsk ”Folkefiender” … och förbereds med en bedövande propaganda … man lägger en barrage för att försvaga samhällets försvarare innan huvudanfallet …

    Liked by 1 person

  3. Gunnar Y. skriver:

    Allt som produceras kostar. Teve-licensen, också kallad mottagaravgift, har hittills utgjort finansieringsmodellen för Public setvice. Person och enskilt tittande har låsts samman.

    Men den tiden är redan över. Låsningen till en teve-mottagare fungerar inte längre, i vår dynamiska medievärld. Och även juridiken har satt krokben för licenssystemet, med dess koppling till en enskild teve-mottagare.

    Teknikutvecklingen har sprungit ifrån Public service nuvarande finansieringsmodell. Nu måste en ny finansieringsform hittas, om public servicemodellen skall kunna bibehållas. Nu söker politikerna en ny ekonomisk modell för att finansiera Public service.

    Och SVT räds då ett politiskt beroende, både i reglering och i långsiktig ekonomi. En finansieringsutredning är tillsatt. Förslag om framtida finansiering av public service skall senast den 30 september i år läggas fram.

    Public service beskrivs mest som ett oberoende media, som skall stå över olika samhällsintressen och tjäna demokratin och det utan några ekonomiska kopplingar och särintressen.

    Men att vi överhuvudtaget har fått ett Public service beror i första hand på att när televisionen introducerades i mitten av 50-talet, utgjorde själva eterutrymmet en teknisk begränsning. Frekvensutrymmet var en bristvara, och en analog sådan.

    Länge fanns därför enbart en teve-kanal. Efter ett och halvt decennier, enbart två.

    Det var denna tekniska brist i sändningsutrymme som gjorde att public service överhuvudtaget växte fram. Det begränsade eterutrymmet måste regleras, det ansåg den tidens politiker.

    Man valde då Public service-modellen. Och likadant gjorde många övriga europeiska länder. USA valde dock en mer kommersiell modell. Via Public service-modellen reglerade man fram ett oberoende, inom en teknisk begränsning.

    I och med internet, och ett icke linjärt tittande, har dessa tekniska begränsningar nu försvunnit. Grunden för public service-modellen har i rent tekniskt hänseende upphört.

    Men om detta vill SVT inte tala. De håller fast vid det som beslutades i mitten av 50-talet. Man blundar för att numera kan även privatpersoner sända webbaserad teve. De kan, som bekant, rentav i realtid, streama våldtäkter, medan de pågår, till tusentals tittare.

    Vad en utredning om Public service framtid egentligen borde ta ställning till är i vad mån teknikutvecklingen i sig sprungit ifrån public service-modellen. I dag kan media bygga mångfald genom att media rent tekniskt, befriats från alla ursprungliga begränsningar. Mångfald kan nu bygga på tusentals olika initiativ, både i bredd och djup, via bild, ljud och text. Likväl som att kommunikationen även kan bli interaktiv.

    Egentligen borde finansieringsutredningen har föregåtts av en utredning som genomlyste just detta paradigmskifte. Men nu har man valt att enbart titta på olika finansieringsmodeller, och deras oberoende. Man tycks backa in i framtiden, likt grammofonbranschen länge gjorde.

    Public service är i det perspektivet en part i målet, med ett starkt egenintresset att bli kvar och även utvecklas. Och för detta kommer alla att få betala, antagligen oavsett om vi tittar på teve eller inte. I de här avseendena har vi ännu inte fått någon riktig debatt om Public service.

    Liked by 2 people

    • Lars Åhlin skriver:

      Anses inte också tvångsfinansierad (via skatt, avgift för innehav av mottagare eller vad det kan vara) radio vara public service? Då undrar jag om ditt resonemang om tekniska begränsningar håller. För problemet med frekvensutrymme fanns väl inte ens på 1920-talet för rundradio? Är det inte istället så att statsmakter (regering och riksdag) har misstrott allmänhetens förmåga att rätt hantera annan information än via läsning? För läsare av tidningar och böcker kan antas ha en hyfsat hög utbildning, inte rov för de våldsamma lidelser som folket kan tänkas hysa.

      Mitt argument landar iofs i samma slutsats som din: Behovet av en statligt styrd public service kan möjligen ha funnits när företeelsen växte fram, men finns knappast längre.

      Ett bra argument mot Public Service kan vara att be förespråkarna ta ställning till hur de vill ha det när riksdagsmajoriteten och regeringsmakten finns hos SD. Vill man verkligen ha en statlig styrning av nyhetsflödet?

      Gilla

    • annagustin2@gmail.com skriver:

      Med så ofattbart mycket smörja och tillrättalagda åsikter som Public service presenterar idag är det ett under att de fortfarande har tittare.

      Men OM medborgarna insåg att vi behöver ett nytt demokratiskt politiskt system med direktdemokrati i botten, så att vi får betydligt större inflytande över våra skattepengar och därmed våra liv… då skulle Public servis kunna få en viktig roll. OM man öppnar dörren för medborgarna politiskt…så kan det bli en plattform för vårt nya politiska system.

      Liked by 1 person

  4. Sten Lindgren den äldre skriver:

    En bieffekt av de media vi har blir oundvikligen en tilltagande fördumning av läsarna. Ta t ex
    den smörja Dagens Industris ledare vräker ur sig idag; ”Donald Trump, däremot, med sin protektionism, sitt klimatförnekande och sin aggressiva retorik lär få nöja sig med en biroll. Eller att agera pausunderhållning. Det är slående hur snabbt den globala maktbalansen har tippat till Kinas fördel efter Trumps tillträde.”

    Jag har inte märkt några protester från DI:s läsare så de går på detta troligtvis. Det räcker med att titta på situationen med Nordkorea så faller DI:s resonemang direkt, inte räddas världen av Kina som är Nordkoreas bundsförvant.

    Liked by 3 people

  5. OT skriver:

    Magnus Manhammar är riksdagsman för (S) tidigare en framgångsrik Expo aktivist.

    Han har nu fått uppdraget att leda en antirasistisk kampanj, som endast handlar om att stoppa flykten till SD. Nu skall arbetarpartiets gamla folkhemssjäl grävas fram från Per Albins tid.

    Det är inte för inte, som statsministern ikläder sig rollen som landsfader och besöker bortglömda orter, i stället för Almedalen. Skriver Harriets blogg.

    Två flugor i en smäll kan man säga, när han genom denna handling visar hur han prioriterar den lilla människan och hur han samtidigt tar avstånd från nazister, kommunisterna har han ju gullat med under hela sin statsministertid precis som hans företrädare.

    Rapport den 26/6 intervjuades Stefan Löfven under sitt statsbesök i Kina. På den känsliga frågan om mänskliga rättigheter svarade han ”Vi sätter inga etiketter på länder.”

    Självklart inte, den vanan finns bara hemma!

    Dagens och gårdagens landsmän har plundrats på sina tillgångar, som generöst fördelas till andra, som inte har skäl att vara här.

    Jag tror det är fler som skäms när de hör på Belinda Olssons infantila frågor till partiledarna i Almedalen.
    ”När gjorde Du bort Dig sist? Vem vill Du åka på SPA med? Vilken dryck föredrar Du….” Man kan bli tokig för mindre, när tonårstidningar håller högre klass.

    Aldrig kräva svar på relevanta frågor som till exempel:
    -Varför beviljar Sverige tre ggr så många uppehållstillstånd som övriga nordiska länder tillsammans?
    -Varför har Du ljugit om invandringens berikning, när fakta bevisar motsatsen?
    -Varför kan Du inte be de som krävt åldersbedömning om ursäkt, när de haft rätt om åldersfusket och Du fel hela tiden?

    -Varför tror Du 70.000 tusen gamla svälter?

    -Varför har Sverige rekord i fattigpensionärer?

    Liked by 8 people

    • Peter skriver:

      På tal om att knäcka SD-koden, läs bloggen iotakts fantastiska artikel:

      http://iotakt.se/nasta-kopparberg/

      Det två sista styckena sammanfattar problemet på ett utmärkt sätt:

      En resa genom ett annat Sverige, under knappt 90 minuter är över. Jag har rest genom en bygd där socialdemokratin av tradition har varit starka, men där de tappar stort till Sverigedemokraterna. Det är inte svårt att förstå varför. Det har varit en resa genom orter och samhällen där problemen med utbildning och socialtjänst känns omöjliga att hantera, där utvecklingen från det gamla Sverige till det nya har gått rasande fort. Socialsekreterare bryter ihop och springer in i väggen. Lärarna flyr en omöjlig arbetssituation och arbetsbelastning. Gamla halvdöda samhällen på landsbygden har fått en massa nya innevånare, som inte jobbar – för det finns inga jobb kvar i de halvdöda samhällena.

      Samtidigt sitter sossarna och funderar på hur de skall knäcka SD-koden i nästa val. De kan ta tåget från Ludvika eller Borlänge till Örebro, och skåda det utanförskap de har varit med om att skapa. Därefter kan de fundera varför gammalt sosse-land är nytt SD-land. Jag sätter kurs mot sjukhuset i Örebro, för att möta vårdkrisen i verkligheten. SD-koden finns inte. Allt handlar om ett folkhem som inte längre existerar, annat än som en nostalgisk dröm…

      Liked by 7 people

    • Hans Jonsson skriver:

      ”Aldrig kräva svar på relevanta frågor” skriver du, Frågor av den typen vill vi inte hora svaren på.
      I Sverige avskyr vi obehagligheter!
      För manga år sedan skulle Norrländska Skogsägarna emittera nya aktier, de gamla var värda 89 öre styck eller något sådant. Nya aktier skulle alltså ges ut mot inväxling av ett antal gamla aktier. På kontoret ansvarigt för inlösningen sattes ett diagram upp som visade hur inlösningen förlöpte i % av utgivna gomla aktier. Tiden gick och kurvan löpte enligt plan uppåt. När den skar 100% och det stod I öppen dag att här pågick elakt spel, då togs diagrammet ner.
      Det här var för 50 år sedan eller så, Inget har förändrats, samma stil nu som då.
      Typiskt svenskt! Obehag? Blunda! Titta åt något annat håll!

      Gilla

  6. JAN BENGTSSON skriver:

    Agendamedia har enbart sig själv att skylla!

    Tänk vad de tre O:na saknas i dagens SVT!
    Pålästa, maktkritiska, ja grillande!

    Vad man drömmer om,
    att äntligen få se Annie ordentligt grillad,
    ja många fler floskelmaskiner än så!

    Publish Service är idag närmast MAKTENS MEGAFONER!

    En lydig Journalist med ”Maktens öra”,
    kan se fram emot välbetalda ”(des)informationsjobb” inom många områden!

    Liked by 3 people

  7. Jan Ivarson skriver:

    Bokbranschen bör förändras.
    Jag köper ogärna böcker av papper numera. Med e-bok i EPUB kan man ändra bl. a. textens storlek. Vill ha dem i min iPad Pro tillsammans med andra dokument och bilder.
    På möten gör jag alla anteckningar i Ipad Pro med Apples penna och appen Notability.

    Apple erbjuder författare att publicera böcker själva. Antar det finns eller kommer linkande möjligheter för andra datortyper / operativsystem.

    Jag testade med att skriva en bok ”82 tankar” genom att skriva in ett antal krönikor. Boken finns gratis att ladda ner på iBooks.
    Författaren kan välja om boken skall vara gratis eller sätta priset. I det senare fallet får man lämna en del uppgifter till Apple för beskattning av intäkterna. Vill minnas Apple ville ha 40 % av priset. Då jag skrev kunde man inte nyttja å, ä , ö på bokens framsida men det lär vara ordnat nu.

    Förr tog fina män emot besökare i sitt bibliotek framför välfylld bokhylla, sedan besökaren fått vänta en stund. Nu kan man rymma bokhyllans böcker i ett USB-minne som hängas upp på en spik på väggen…

    Liked by 1 person

      • Kuckeliku skriver:

        Elegansen är ganska oändlig i att ha hela biblioteket på ett minimalt minneskort som du skjuter in i valfri surfplatta eller e-boksläsare och med största lätthet tar med på båten eller utlandsresan.

        Gilla

  8. Moab skriver:

    Ett bra inlägg, politiker och journalister parasiterar på andras ideér och förvränger dem och mjölkar dem in absurdum. SMHI tar nu fram kartor som visar på hur delar av Sverige (bl.a min) kommer att ligga under vatten. Nå jag gör min egna observationer på samma stenblock som låg där för 50år sedan, jag känner dem väl. Den enda gång en massa badhytter försvann, inklusive vår, var 1967, när väl varenda miljöpartist, som man säger, inte ens var en klåda i sin pappas byxa. Vi hittade plankan med nummerskylten på stranden ett par dagar senare, resten av hytten var borta. Var det utsläpp från Volvo PV som var orsaken?

    Jag håller också med om delen med tonfall, jag lyssnar fortfarande på P1 ibland, även om det kortar mitt liv, och det verkar på mig som om de har en intern tonfallsskola på SR, eller lär de sig det på Södertörn? När man talar om Trump eller Israel så smattrar orden som en tysk lägerkommendant, när man talar med migranter eller andra godkända offer så dryper sockret som i en Disneyfilm. Det är så flagrant, man översätter fel, utelämnar, osv osv. Det är så uppenbart agendadrivet att det är löjligt. Tack och lov för play, jag stod till sist inte ut med Bolimpas blatanta indoktrinering, men mina barn har anammat den nya tekniken och väljer själva det de vill se, vilket snabbt inte inkluderande Bolibompa, och till min glädje ej heller sommarlov. Så creative destruction har medfört att man själv kan styra sitt medieflöde så snart är det väl endast en del pensionärer av vana, och de som är pk, som har en papperstidning. Varför starta dagen med tagel?

    Liked by 3 people

  9. MartinA skriver:

    Det handlar inte om journalisters privata uppfattningar, det handlar om ägarnas intressen. Ett berömt exempel är Expressens artikelserie Svart på Vitt och löpsedeln ”Kör ut dom”. chefsredaktör Erik Månsson försökte starta en seriös diskussion om invadnringen (på kvällstidningssätt) och fick då sparken av Bonniers. Och Expressen har sedan dess hetsat för mer invandring. Alltså, den här myten om att det skulle vara journalisternas uppfattning är extremt konstig. Poängen med att äga media är makt. Och visst, journalisterna är vänster, det är ju därför de blivit anställda?

    Liked by 2 people

  10. Jan Ivarson skriver:

    Tryckfel på fatalt ställe
    I min tidigare kommentar skall det så att den omtalade boken på iBooks heter 83 tankar.

    Gilla

  11. PerH skriver:

    Jag vill jämföra ”Main Stream Media” med 1800-talets företeelse Maskinstormare, spontanrörelsen då kallad Ludditer, dessa protesterade desperat där de kom åt genom att söka sabotera enskilda maskiner i den framväxande textilindustrins automatiska spinn och vävmaskiner, dåtida nyutvecklad mekanik slog ut skråväsendets manuella hantverk. Automationan krossade småskaligheten.

    Nu, automationen-digitaliseringen krossar storskalighetens mediemakt.
    Alltså tvärt om 1800-talet, dagens media, MSM befinner sig nu i desperat maskinstormarfas, den digitala teknologin har blivit var mans/kvinns digitala verktyg WWW.
    ”Populasen” är nu sina egna redaktörer utan filtret MSM och kommer framgent maskinstormas med hatspech-lagar från samhällets sida för att hjälpa Skråväsendet MSM/journalister behålla tolkningsföreträdet.
    Fram växer långsamt demokraturens begränsning av yttrandefriheten över Europa och annorstädes.

    Tydligast blir det nu när kontinenter av människor representerade av Twittraren Trump går förbi MSM-filtret och vrider tolkningsföreträdet ur MSM:s händer.
    Tidigare har Twitter varit medias älskling, en fiskedamm där man trålar önskade åsikter för publicitet.

    Min syn på det hela efter ett helt yrkesliv med teknisk utveckling och drift inom media.
    Från epoken systoflex med blanktråd, kopplingsplintar och radiorör sedan transistorn vidare över flerkärniga processorer med massminnesteknologi.

    Liked by 1 person

  12. Redaktionen skriver:

    Bengt Blomberg bad redaktionen om hjälp att lägga in följande kommentar:

    I gårdagens krönika bekände Patrik Engellau, som tillhörig ”sextioåttorna”, sig som medskyldig ”till det vansinne som idag förödar vårt land”. Han kom ju dock på bättre tankar och verkar sedan länge energiskt för att stärka immuniteten mot 68-viruset vars utveckling i andra generationen nu kan liknas vid en pandemi.

    Lennart Bengtsson berör en av de värre smittohärdarna för detta virus – journalistkåren. ”Public Service” gör sannerligen inte skäl för namnet annat än undantagsvis.

    De politiska kommentatorerna exempelvis är ju rent löjeväckande. Mats Knutsson och Fredrik Furtenbach talar om för mig som tittare/lyssnare hur jag ska tolka politiska utspel etc.

    SVT och SR har en image som är rent motbjudande. De har ingen framtid som seriösa media.

    Lennarts analys verkar på mig som ”Samarin vid sur mage”.

    Liked by 4 people

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s