Hur det politiska systemet har lagt under sig ämbetsmannasverige

Lennart Bengtsson

En styrka i det svenska samhällssystemet, åtminstone från början av 1600-talet och fram till 1970-talet, har varit traditionen att utnämna ledande personer i landets förvaltning baserat på duglighet och oväld där grunden var att följa lagar och förordningar och självständigt och med eget ansvar tjäna landet. Ingen hävdar att detta varit ett perfekt system men genomgående förväntade man sig att ämbetsmännen i första hand hade den nödvändiga kompetensen och i största möjliga utsträckning rekryterades från en elit där kunskap, omdöme och vandel var nödvändiga förutsättningar.

Dugliga ämbetsmän spelade under århundraden en central roll för det svenska samhället med Axel Oxenstierna som den som först etablerade en solid statlig struktur. Detta var helt säkert en förutsättning för uppbyggnaden av det svenska stormaktsväldet och även i bevarandet av en fast samhällsstruktur under senare sekel. Att de allra dugligaste skulle befordras till de högsta ämbetena var för svenska medborgare en självklarhet under århundraden.

Emellertid, denna trend bröts kring 1970. Den socialdemokratiska regeringen insåg att det krävdes mer medgörliga tjänstemän om man tillräckligt snabbt skulle kunna omgestalta samhället till en mer radikal socialistisk stat som man sedan länge haft som mål. Man ville se en annan skola som kunde producera fler högutbildade eftersom den allmänna uppfattningen var att begåvning och motivation huvudsakligen var en följd av miljö och inte arv. Och med en annan skola skulle man kunna producera så där 50 000 elitstudenter årligen istället för de cirka 5 000 som var det vanliga under 1950-talet. Självklart behövdes det då en annan skolöverstyrelse med samma radikala och friska syn som dåtidens politiker. Liknande önskemål fanns det för praktiskt taget alla förvaltningsområden med resultat att den formella yrkeskompetensen fick vika för individer som var följsamma och böjliga i politikernas händer.

Resultatet blev att höga ämbetsmän inom snart sagt alla områden i första hand valdes efter politiska värderingar och inte på formella yrkeskunskaper. Vid SMHI bevittnade jag detta 1977 när en kunnig meteorolog med hög utbildning vid sin pensionering ersattes av en lekman utan några som helst fackkunskaper. Då hade man redan kommit så långt att många individer i de politiska kretsarna såg befattningar i förvaltningen som ett slags belöning för politiska tjänster och som personer som de ledande politikerna också hade i fast grepp. Det fanns ingen risk att man skulle komma i händerna på fackkunniga ämbetsmän som inte var lydiga och följsamma nog utan riskera dra i väg i en riktning som inte passade politikerväldet.

Det nya befordringssystemet har nu efter ett halvsekel blivit fullt genomfört och det har nu gått så långt att svenska folket inte längre väntar sig något annat. Även landets ”borgerliga” partier följer samma system. Medborgarna har tyst resignerat. Resultatet blir som vi ständigt påminns om genom ständiga skandaler där politiskt tillsatta tjänstepersoner saknar nödvändiga kunskaper och/eller kurage att stå emot politiska påtryckningar. Skandalerna inom riksrevisionen, vid Karolinska Institutet och alla märkligheterna vid universiteten som genusforskning med mera, har nu kompletterats av ”kollapsen” vid Transportstyrelsen. Man kan bara hoppas att politikerna börjar inse att de knappast är hjälpta längre av att tillsätta inkompetenta generaldirektörer hur könsmässigt eller etniskt korrekta dessa än må vara.

Det är nämligen så att ett framgångsrikt land inte klarar sig utan en kompetent, självständig och välutbildad elit inom sin förvaltning. Kanske man kunde lära sig av den kinesiska traditionen med dess konfucianska ämbetsmannautbildning. Vi får bara hoppas att även svenska politiker kan lära sig inse detta och förstå att i längden kommer de själva att drabbas av inkompetenta tjänstepersoner. Risken är förstås att de redan har blivit alltför avtrubbade och endast en total kollaps kan leda till ändring och återgång till en kompetent och tillförlitlig förvaltning.

50 thoughts on “Hur det politiska systemet har lagt under sig ämbetsmannasverige

  1. Bo Svensson skriver:

    Jag är väldigt nöjd med min lösning på problemet som innebär bortfall av behovet av statliga ämbetsverk:

    Den individuelle skattebetalarens makt över sina pengars fördelning över de av de folkvalda godkända producenterna av skattefinansierade tjänster och diverse annat annat skattefinansierat.

    Denna ordning öppnar för att ge samma villkor för producenter av skattefinansierade tjänster som i resten av ekonomin: Fri konkurrens och att intäktsflödet beror direkt på vår bedömning av kvalitén på utbudet.

    Gilla

  2. gmiksche skriver:

    Utmärkt sammanfattning. Förändringen kan också gå under titeln korruption. Politisk sådan. Såvitt jag vet finns det fortfarande ingen lag eller förordning som stadgar att politiska meriter ska räknas vid tillsättning av tjänster hos stat, landsting och kommun. Men det är så det fungerar. Att Sverige regelbundet placerar sig högt upp på korruptionslistan (d v s bedöms ha en låg korruptionsnivå) är ett skämt. Den sortens listor torde ha olaglig ekonomisk ersättning som mätare för korruption. Men inte tillsättning av högre tjänster inom offentlig förvaltning på grunder som saknar stöd i lagen. Där politisk lojalitet av förment oväldiga tjänstemän köps i förskott och upprätthålls genom att dessa riskerar sin fortsatta karriär ifall de agerar i strid med de intressen som varit avgörande för deras tillsättning.

    Liked by 6 people

  3. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Den offentliga sektorn är oerhört politiserad och ett uttryck för detta är vilka kriterier som avgör utseende av högre tjänstemän. Där spelar kappvändarförmåga, politiska kontakter och erfarenheter stor roll.

    Bara för att ta två exempel: att Carin Jämtin är den dugligaste personen man kan uppbringa som GD för SIDA är det väl ingen som tror, eller att Håkan Juholt är bäst lämpad som ambassadör på Island.

    Lustigt nog ser man att många av dem som blivit politiskt tillsatta gärna skriver en snutt om sig själva på Wikipedia: ”…XX är en svensk ämbetsman…”.

    Bland dem som kan påverka nuvarande situation är intresset obefintligt att göra förändringar tror jag.

    Liked by 2 people

  4. Kuckeliku skriver:

    Vi har ersatt meritokratin med ”allas lika värde”. Självfallet tilldelas man snart av naturen ”Darwin Awards” om man skrotar meritokratin, som vårat etablissemang har gjort.

    Liked by 5 people

  5. 5ven55on skriver:

    ”…det har nu gått så långt att svenska folket inte längre väntar sig något annat… …Medborgarna har tyst resignerat.”

    Jo, jag väntar mig något annat (och antagligen många andra också). Men jag visste inte, tills nyligen (tack vare internet), att det blivit så illa. Det verkar som att man genomfört denna statskupp i det tysta. Det är i så fall inte så konstigt att det är först i.o.m internet, och dess fria förmedling av information, som jag får reda på detta.

    Och, nej, somliga av oss har inte tyst resignerat. Vi skriker så mycket vi kan. Men skurkarna sitter fortfarande på de stora megafonerna där de kallar oss rasister, fascister, nazister och alla andra fula ord de kan.

    Liked by 4 people

  6. Heraldikern skriver:

    Man kan till slut hamna i den Polska situationen att man måste med ett burdust penndrag ersätta en hel kår med hägre ämbetsmän för att ta bort arvet som anställningskriterie och istället börja utse folk efter kvalifikationer!

    Liked by 2 people

    • uppstigersolen skriver:

      Men då jä—r tar det hus i he—e hos EUs befattningshavare. När Polen vill genomföra något som likar det vi har i Sverige då hotas de av sanktioner. I Sverige som inte har en författningsdomstol står politikerna på barrikaderna och piper.

      Liked by 3 people

  7. Olle Reimers skriver:

    Detta är, precis som du skriver; synnerligen medvetna åtgärder. Det är dock tveksamt om man sett till de långsktigt negativa konsekvenserna.

    Den allra farligaste delen (jag är jurist så jag kanske är jävig!) är tillsättandet av de högsta domarämbetena på politiska meriter. Det hotar själva grundvalen: rättssamhället. När politikerna börjar tappa respekt för de lagar de själva har varit med och stiftat är hela fundamentet i fara. Så småningom sprider sig denna brist ut i hela samhället och det är inte längre lagarna som styr. Då vet vi hur det går.

    Liked by 6 people

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Hilda o Ruben är en samhällsfara som måste (S)tädas bort!

      Snacka om VÄNSKAPSKORRUPTION…
      Liksom för övrigt dess initiativtagare, Anne Ramberg!

      Liked by 3 people

    • Bengt skriver:

      Olle Reimers 1 augusti, 2017 at 07:53

      ”Den allra farligaste delen (jag är jurist så jag kanske är jävig!) är tillsättandet av de högsta domarämbetena på politiska meriter”.

      Är det verkligen så illa? Att du är jurist torde inte minska din trovärdighet i detta sammanhang!

      Jo, jag har allt haft det på känn länge, men har inte sett eller hört antydan i ”Public Service” om detta vidriga tillstånd. Däremot har fördömandet av den polska politiken angående lag och rätt, vilken synes mig vara just fokuserad på lag och rätt – i motsats till förhållandet i Sverige – givits stort utrymme.
      Typiskt för svensk vänsterjournalistik!

      Gilla

      • Olle Reimers skriver:

        Bengt; jo jag har varit både domare och advokat. Givetvis har jag många vänner som gjort olika juridiska karriärer.

        Tidigare utsågs alltså justitieråden i HD i princi av HD självt. Eftersom det högsta man kunde uppnå var just HD sökte sig de bästa juristerna dit. De hade meriterat sg via lysande domar-eller akademikarriärer.

        På 1970-talet började regeringen mer aktivt lägga sig i vilket öppnade vägen för regeringskansliets jurister. Först var det till Regeringsrätten men så småningom kom HD in i bilden. Ett exempel på en politisk domarkarriär är Göran Lambertz. Trevlig men utan omdöme. Lättstyrd.

        Gilla

  8. Lars-Erik Eriksson skriver:

    Eftersom Ayn Rand förtjänstfullt nämnts av Ann Heberlein på dessa nätets breddgrader kan det vara värt påpeka hur just denna utveckling (etatismen som farsot) är författarinnans käpphäst i ”Atlas shrugged”.
    Man kan lätt förstå hur AR tiges ihjäl av den svenska kulturkadern eftersom hon för fulla spjäll gick till storms mot all form av paternalism som ju exempelvis Sverige är genomsyrat av.
    Utan den socialistiska adeln knappast någon VIK och utan VIK troligen inte den omfattande omsorgsinvandring vi i dag ser impregnera landet.
    Vi kommer aldrig att kunna hävda att vi inte blev varnade av de som sett folkmordsideologin i vitögat.

    Liked by 3 people

  9. Moab skriver:

    Detta ligger i linje med mina tankar just nu, hur kan ett politikervälde upprätthålla en situation där de är dummare än folket? För eller senare når man ett lager med folk på ett pinnhål ner dom är smartare än sina chefer, alla som varit chef vet att detta inte är lätt, och det kräver ett intellektuellt självförtroende som de som endast har egenintresset som arbetsegenskap inte besitter.

    Jag har landat i att massinvandringen är ett led i detta, att återigen öka avståndet mellan de styrande och styrda, genom en påtvingad rasblanding och fördumning och sänkande av populasens IQ. Det kan observeras genom att de länder vi verkar optimera inflödet ifrån är de med lägst IQ, trenden är i denna riktning. Om vi istället hade massimporterat indier, koreaner, kineser, filippinern eller thailändare så hade denna IQ-sänkande plan inte fungerat, men som skolresultaten visar så går det mycket bra hittills.

    Greve Coudenhove-Kalergi hade varit mycket nöjd, hans pris lever ju vidare, även om Nobelkommiten försöker att vara allt mera ”PK” så kommer de ändå inte i närheten av ”CK”-priset. Merkel har fått det och många andra inom EU, varför har ingen hört talas om det? Ett nästan hemligt pris? Kysser de kalkoner i baken också?

    Liked by 2 people

  10. Stefan Sewall skriver:

    Inte bara okunskap och amatörism utan även ren gedigen ofattbar dumhet karaktäriserar idag många befattningshavare och även makthavare inom media, vilka ju är de som verkligen styr landet genom sin valutgångsstyrande opinionsbildning.

    När den nu avgångna Maria Ågren inte hade velat lyssna på en erfaren (äldre, vit, manlig?) kritiker som opponerat sig mot utflyttningen av transportstyrelseregistret hade hon avfärdat honom med att han hade en ”pessimistisk attityd” och för att hon ”inte gillade hans personlighet”.
    Undrar om en yngre pilot i ett SAS-plan kan tillåta sig en sådan nonchalant avvisande reaktion (med dessa genialiska argument) på en äldre kollegas varningar om att man kommit ur kurs eller att man är på väg in i ett orkanområde.

    Ren dumhet härskar nu på många håll. Det värsta med det är att de inte själva alls inser sina begränsningar, vilket ju är typiskt vid klent förstånd. Inte förrän katastrofen är ett faktum fattar den svagbegåvade.
    Makten får inte falla i de dummas händer, men det har tyvärr blivit legio i Sverige.
    Uppochnervända världen.
    I alla folk i alla tider har man lyssnat på de äldste. Indianhövdingar som var gamla hade mest stridserfarenhet och mest erfarenhet av buffeljakt och torka, oväder, buffelbrist osv. De yngre hade så klart nytta av att få goda råd. I alla civilisationer har erfarenhet och visdom uppskattats och tagits vara på.
    Så inte i Sverige idag. Begreppet visdom har fallit ur ordförrådet.

    -Inversokratin är född.

    Liked by 6 people

      • Tommy Santesson skriver:

        Tvivlar starkt på den uppgiften, i alla fall hade man inte implementerat det 100 år senare då man utnämnde Lorenz Creutz – en ämbetsman utan någon som helst sjövana – till admiral och befähavare på regalskeppet Kronan.

        Trots att han inte hade erfarenhet av sjömilitära frågor utnämndes han till amiralgeneral 1675, och förde befälet över den svenska flottan i början av 1676. Hans amiralsskepp Kronan, svenska flottans största skepp vid den tiden, kantrade och exploderade redan i inledningsskedet av slaget vid Ölands södra udde den 1 juni 1676.

        Och det berodde inte på fienden, utan på dåligt sjömanskap, han beordrade en vändningsgir med fulla segel och öppna kanonportar. Resultatet är väl känt.

        Så klantskallar på höga poster har gamla anor i Kungariket Sverige.

        För övrigt anser jag att ämbetsmanna-ansvaret bör återinföras.

        🇸🇪

        Liked by 1 person

    • Underdog skriver:

      Javisst är det historiskt fel. På 1600-talet som icke frälse hade man ingen chans, vilket alla som läst lite svensk rättshistoria vet. Det var börd som gällde. Sverige har aldrig varit en meritokrati. Det som hände på 70-talet var att den offentliga delen av samhället blev oerhört mycket större än tidigare. Det ledde till att andra vägar än den vanliga bördsvägen blev lika relevanta, nämligen det somliga kallar ”den politiska adeln”.

      Det enda samhälle som på allvar velat införa meritokrati är USA, men även de har haft oerhörda svårigheter redan från början med far och son Adams, men också på senare tid med klanerna Kennedy och Bush.

      Hur som; ananlysen i artikeln är historiskt oegentlig. Det tycker jag, som oftast gillar DGS, är synd.

      Gilla

      • gmiksche skriver:

        Inte svart och vitt. Men i relation till förhållandena annanstans låg Sverige i täten vad gäller ofrälses chanser att göra ämbetskarriär. Se ex vis Gunnar Wetterberg, Axel Oxenstierna – Furstespegel för 2000-talet:

        ”En gång hamnade han [AxelOxenstierna] i gräl med Jakob De la Gardie om behovet av nya tjänstemän i kammarkollegiet. Kanslern räknade snabbt upp några namn som han hade på lut. De la Gardie protesterade – de var ju alla ofrälse?

        ‘Där emot Hans Excell. kanslern [Axel Oxenstierna] invände, att de skulle alltid begynna
        på den lilla ändan, förr än de komma till den större, den som icke kunde eller ville taga
        pennan i handen och skaffa sig den övningen, därmed att förtjäna sitt bröd, han vore till
        sådane ämbeten icke bekväm.’

        http://eso.expertgrupp.se/wp-content/uploads/2013/08/2003_1-Axel-Oxenstierna.pdf

        Gilla

  11. T Bertilsson skriver:

    Socialismen i allmänhet och dess mest avskyvärda särart kommunismen i synnerhet har under sin sorgliga och människofientliga historia givit prov på att man alltid sätter de utopiska (vansinniga och ouppnåeliga) idéerna före verkligheten. Det är alltid verkligheten som är fel aldrig de utopiska modellerna, se på det aktuella exemplet Venezuela där ett kommunistiskt patrask fullständigt raserar ett helt samhälle. Här har den blodsbesudlade envåldshärskaren
    Maduro såväl som sin förträdare Chavez systematiskt låtit placera sina egna lakejer på centrala positioner i statsförvaltning och rättsväsensde. Härigenom har dessa avskyvärda kommunister helt kunnat neutralisera det folkvalda parlamentet.

    Ovälda ämbetsmän har självklart ingen plats då samhällsutvecklingen grundas på utopier (vansinniga och puppnåliga) och icke på verklighetens förutsättningar.

    Socialismen i allmänhet och dess mest avskyvärda särart kommunismen i synnerhet är i sanning något att spotta på!

    Liked by 4 people

  12. Strix skriver:

    ”Hur det politiska systemet har lagt under sig Ämbetsmannasverige”?
    Genom utplundring av medborgarnas egendom och rättigheter, ”kill the tax-code before it kills you”. I dag förbjudet var i går tillåtet, kriminaliseringen av medborgaren går på högvarv i Sverige.
    Befolkningen är omyndigförklarad och Riksdagen fullständigt utan betydelse.
    Skicka hem alla 349 och be befolkningen utse 101 nya.
    Här lite lämplig läsning: https://nyheteridag.se/peter-springare-riksdagen-behover-inte-forklara-sig-infor-lofven/

    Gilla

    • Sixten Johansson skriver:

      Jag rekommenderar verkligen nättidningen nyheteridag.se (numera kanske Sveriges piggaste journalistiska alster) och speciellt Peter Springares text, som kompletterar det som har skrivits i den här tråden. Han utgår från en text av Göran Greider och det hela handlar om NPM, den ideologi och praktik som håller på att förstöra myndigheterna uppifrån. Lysande klart och enkelt beskrivet – måste läsas!

      Gilla

  13. Eva Danielsson skriver:

    En bra beskrivning av svenska varianten på fullt genomförd korruption utan överräckning av sedlar i ett kuvert. Den fungerar inom alla kommuner och landsting förutom alla departement och verk och myndigheter. Chefer och mellanchefer får sina jobb som förläningar eller väljs ut med partiboken som viktigast i sitt cv. Det kan vara dugliga personer ändå ibland, men om verksamheten löper på någorlunda bra så beror det mest på ansvarstagande duktiga gräsrötter.
    Svenska folket är mutat med välfärd och marinerat i socialism.
    De två senaste decenniernas katastrofala inriktning på att montera ner nationalstaten och skänka bort våra tillgångar och strunta i de gemensamma spelregler som ändå till del fungerade förut, borde göra att vi mangrant röstar bort partipolitiken i kyrkovalet nu 17/9 samt ser till att byta ut regeringen i september nästa år till några andra, helt enkelt. Var finns en svensk Trump, gärna utan att vara alltför impulsdriven?
    Helst ska dessa andra då sätta igång att försöka värna om äkta åsikts-och yttrandefrihet och vilja bevara Sverige som nation. Vilket bl a innebär att satsa rejält på försvar, polis och behandlande sjukvård. Staten ska bevaka att lagar följs och att rättssäkerheten fungerar och att skattemedlen används så som den politiska demokratiska processen har bestämt. Och för övrigt hålla sina långa fingrar från syltburkar och folks lönekuvert.

    Men allra främst måste man stoppa asyl -och anhöriginvandring, ställa rejäla krav på nyanlända liksom börja mota islamiseringen och stötta muslimer som vill leva sekulärt, sluta prata om allas lika värde och värdegrund och genustrams. Ut med postmodernism i samhället och politiken, den kan bara möjligen gälla på individnivå i vissa lägen och ut med identitetspolitiken som är en nymodig sorts rasism.

    Lika möjligheter med olika utfall som då hänger på folk själva. Ekonomisk jämlikhet är ett dåligt mål. Jämlikhetstänkandet på alla områden ger stagnation och det är där vi är i skolans värld.
    Skillnader i ekonomi är bra. Skillnader i betyg och lön är bra. Skillnader i vad man blir duktig på, så länge man anstränger sig med någonting, är bra.

    Jag vill ha ett dynamiskt samhälle där allas olikheter och rätten till sitt eget liv respekteras och där samtidigt allas likheter skapar förutsägbarhet och ett tryggt samhälle.

    Liked by 3 people

    • Hovs-svartaste-hallar skriver:

      Eva Danielsson
      Alternativet finns – och vi vet alla vilket det är.
      Vad som i synnerhet håller på att rasera Sverige är kulturmarxismen i dess olika perversa varianter, som framförallt ”Mångkulturalismen”, samt även t.ex. ”Genustramset”.

      Gilla

  14. Rikard skriver:

    Hej.

    Det var en gång en bok som hette ‘Röda Rummet’.

    Där finns en och annan passage som är lika giltig idag.

    Ämbetsmanna-adel har vi alltid haft; skillnaden brukar istället ligga i om de är begåvade nog att kombinera sitt svindleri med kompetens och god funktion, eller ej.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    Liked by 1 person

  15. Södermalmsrealisten skriver:

    Föreställningen att Länsstyrelsens raison d `etre numera (det fanns inte lika många mejlar på Oxenstiernas tid) är dels som deponi för trötta politiker, dels som eternell frustrationsgenerator för bönder och småföretagare, det är en ren querulantoid, (”Att samtala med Länsstyrelsen
    är som att gyttjebrottas med en som är insmord i såpa” – typ)

    Det var en gång en bonde som satt i riksdagen. Han innoverade uttrycket ”Gordons knut”
    som variant det av ,det mer övliga, av excellensen Nilsson, brukade ”Den Gordiska Knuten” högstdensamma intellektuella Antonssonska prestationen – rättmäktigt och välförtjänt- ledde honom ända upp till självaste Landshövdingetronen.

    Handen på hjärtat (höger hand till vänster, såvida du inte har situs inversus), Hur skulle du egentligen klara dig utan Länsstyrelsen ?

    Viktigt meddelande till allmänheten: Så här ser knuten ut:

    Liked by 1 person

  16. lendon skriver:

    Kanske lite OT men i tidskriften VI kan man i senaste numret läsa om att den svenska ämbetsmannen blivit ”het” igen och garanten för en stabil demokrati. Att vår ämbetsmannatradition faktiskt krackelerat lyser med sin frånvaro. Namn på ärbara ämbetsmän rabblas upp (mest 70+) och hyllningarna tar aldrig slut. För att härleda sin tes om ämbetsmannens återkomst avslutar artikelförfattaren med ”beviset” att det kommer två biografier om Tage Erlander i höst!! Kalkonartikel i kvadrat i en tidskrift som numera är falskare än vatten, till för dem som vill hölja den dumma verkligheten med fetvadd.
    I tidningen får även Jan Hellin uttala sig om faran med att leva i en bubbla och att det kan få negativa konsekvenser för demokratin. Ridå! Dessa artiklar bör dock sparas för eftervärlden…

    Gilla

  17. MLE skriver:

    Det du skriver är så fruktansvärt sant. Sossarna har verkligen lyckats ta över hela det offentliga Sverige. Det värsta är att det skulle krävas en sådan som Erdogan för att få en förändring. Hur bär ni er åt kära läsare av DGS för att inte helt tappa tron på framtiden ?

    Gilla

  18. BjörnS skriver:

    Lennart, min namne, jag arbetar själv på en myndighet och har tack och lov inte bevittnat det politiska belöningssystem d skisserAr. Däremot är det vanligt att arbetsannonser för chefer skräddarsys för någon. Inte ur politisk synvinkel men ur ett nätverks-och policydokumentsperspektiv (kön, mångfald…). Det senare tolkar jag som arvtagaren till politiska meriter. Alla dessa policydokument som till syvende och sist kommer att kollidera med meriter. Så har man institutionaliserat och legitimiserat kvasipolitiska tillsättningar. Har noterat att det hos public service är meriterande att vara rasifierad. Allt detta är en politiserad tillsättning som är lite mer trubbig men skenbart neutral och institutionaliserad. Bäva månde vi gammeldags tjänstemän.

    Gilla

  19. Stig Fölhammar skriver:

    Patrik, stryk föregående text till förmån för denna:
    Lennart är som vanligt något mycket viktigt på spåret. Jag vet inte hur tjänstetillsättningen på SMHI gick till 1977, men jag vet hur den gick till på gamla riksrevisionsverket (RRV) 1986. Den dåvarande generaldirektören Rune G Berggren fick då inte förlängt förordnande av den tidigare landstingspolitikern i Härnösand, Bo Holmberg, som av Olof Palme hade utsetts till civilminister.

    Rune G Berggren var en av de många hovrättsjurister som på 50-, 60- och 70-talet tjänstgjorde i regeringskansliet. Berggren hade från mitten av 60- talet och fram till 1974 tjänstgjort som opolitisk statssekreterare i det tunga inrikesdepartementet (som då även omfattade bostads- och arbetsmarknadsfrågor) under de socialdemokratiska ministrarna Rune Johansson och Eric Holmqvist. (Att ha en domarutbildad jurist som opolitisk statssekreterare var tidigare alls inget ovanligt. Både Ernst Wigforss och Dag Hammarsköljd, som båda ville ha ordning och reda på departementet samt själv sköta politiken, hade opolitiska hovrättsjurister som statssekreterare).

    Som ersättare för Berggren på RRV utsåg regeringen Palme socialdemokraten Odd Engström. Det formella argumentet från regeringens sida var att två perioder om sex år kunde vara tillräckligt för Berggren och att man nu ville ha ”förnyelse”. Det verkliga argumentet var att man ville ha in den lojale, fixaren och problemlösaren” Engström i stället för den mot regeringskansliets arbete ofta ganska kritiske Rune G Berggren.

    Men Olof Palme mördades dagen efter att Odd Engström hade tillträtt som generaldirektör för RRV. Engström kallades tillbaka till statsrådsberedningen av Ingvar Carlsson, där han blev vice statsminister. Till ny generaldirektör för RRV utsågs i stället den tidigare budgetministern, folkpartisten Ingemar Mundebo. Så hade då två politrukerna ersatt karriärtjänstemannen. Så gick det till på RRV 1976, när den socialdemokratiska regeringen bröt ”traditionen att utnämna ledande personer i landets förvaltning baserat på duglighet och oväld där grunden var att följa lagar och förordningar och självständigt och med eget ansvar tjäna landet”.

    Liked by 1 person

  20. En röst söder om landsvägen skriver:

    Det är kanske inte så konstigt att vi har politiskt tillsatta tjänstemän. Idag rekryteras stora delar av vårt parlament direkt från de politiska ungdomsförbunden. Därför har vårt parlament bemannats med mycken okunskap som i många fall hämtats från lobbyister och andra intressegrupper. Förr var riksdagsplatserna besatta av erfarna ledamöter. Numera skaffar sig många av ledamöterna i bästa fall erfarenhet medan de sliter ändalykten i plenisalen. Dessa broilers behöver reträttplatser liksom de politiskt aktiva ungdomar som inte fick någon riksdagsplats. Dessa reträttplatser är ibland ledande befattningar hos våra myndigheter. Detta har i många fall fått som konsekvens att myndigheter leds av chefer som saknar den kompetens och erfarenhet som borde vara självklar i de aktuella befattningarna.
    För att komma tillrätta med detta bör vi kräva att våra partier nominerar erfarna kandidater till nästa års riksdagsval. Det skall vara människor med erfarenhet och inte folk som plockats från ”Big Brother” och liknande TV-såpor ej heller andra kändisar som saknar relevant kompetens och erfarenhet. Därutöver tycker jag att det är rimligt att åldersstrukturen i riksdagen överensstämmer med väljarnas åldersstruktur. Nu är problemet att riksdagslönerna är attraktiva för unga broilers medan äldre erfarna chefer och specialister från näringslivet ofta har lika bra löner och anställningsförmåner som våra riksdagsledamöter. Då är kanske inte en politikerinsats lockande.
    Därför anser jag att riksdagsledamöternas löner bör sättas efter den lönenivå de invalda hade innan de blev invalda plus ett procentuellt tillägg. För att inte tidigare lågavlönade skall få allt för låga löner bör det finnas någon form av minimilön och pensionärer skall lönesättas efter den lön de hade som yrkesverksamma. Detta tror jag skulle ge oss mera kompetenta riksdagsledamöter och det skulle säkerligen göra att våra myndigheter får mera kompetenta ledare när dessa befattningar bemannas med avgående riksdagsledamöter.
    För en tid sedan gjorde jag jämförelse på utbildningsnivån hos Erlanders ministrar och Löfvens ministrar. Om jag inte minns fel hade Erlanders ministrar mera utbildning än de som sitter i vår regering idag. Kan någon forskare eller journalist kolla detta? Detta är anmärkningsvärt när halva befolkningen har högskoleutbildning idag medan fem procent av befolkningen hade högskoleutbildning på Erlanders tid. Beror detta på att dagens politiker inte hinner utbilda sig medan de gör politiska karriärer eller lockar politiken inte kompetenta människor?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s