JOURNALISTIK I VÄRLDSKLASS DEL 12: SPRÅKEXPERTERNA

Ulf Larsson

Den 24 juli publicerade SvD ett aningen alarmistiskt reportage med rubriken ”Studenter för dåliga på svenska för att läsa historia”. Tidningen berättar att:

Universitetslärare i historia tvingas lära studenter svenska och engelska på gymnasienivå – som meningsbyggnad och läsförståelse – eftersom förkunskaperna brister.

– Många av studenterna borde kanske inte ha kommit in på utbildningen, säger Paul Sjöblom vid Stockholms universitet.

Efter 15 år som lektor i svenska språket på några olika universitet i Sverige, och med en hel del vänner och bekanta som fortfarande jobbar inom branschen, kan jag intyga att studenternas kunskaper i framför allt skriftlig produktion titt som tätt uppvisar grava brister inom olika områden. De allra flesta universitet och högskolor har därför inrättat olika stödverksamheter av typ Språkverksta’n och Språkstugan, där studenterna kan få hjälp med bland annat att få till normkorrekta texter på svenska. SvD fortsätter med lägesrapporten från Stockholms universitet:

Studenter som har dokumenterade läs- och skrivsvårigheter har rätt till stöd från universitetet, de kan till exempel få hjälp i en skriv- och språkverkstad. Men också många studenter utan dokumenterade läs- och skrivsvårigheter klarar inte att uttrycka sig begripligt på ett akademiskt godtagbart skriftspråk.

Vart leder det här då, kan man undra? Jo bland annat hit, som SvD helt korrekt skriver:

Följden blir att universitetslärarna tvingas ägna tid åt att hjälpa många studenter med bland annat meningsbyggnad och att hålla en röd tråd i en text.

Det verkar finnas åtskilliga orosmoln på den akademiska textproduktionsfronten, med andra ord. Och då kan ju tankarna kanske flyga iväg till att omfatta hur pass duktiga folk i allmänhet är på just grammatik. Det är precis vad SvD har gjort när man i anslutning till det nyss nämnda reportaget serverar sina läsare en quiz om svensk grammatik. Under rubriken ”Hur bra är du på svensk grammatik?” inleder tidningen så här:

Verb, objekt och pluskvamperfekt – vad är vad nu igen? Testa dina färdigheter i svensk grammatik. Quizet är en del som rör allmän svensk grammatik i ett test från Stockholms universitet.

För att få lite sommarunderhållning tittade jag på SvD-quizen, och insåg efter en liten stund att en bättre rubrik hade varit ”Hur bra är SvD:s journalister på svensk grammatik?”. Quizen uppvisar nämligen en hel drös med grava sakfel, som knappast skingrar grammatiska oklarheter för kunskapssökande läsare.

Quizen innehåller 30 frågor och börjar i stillsamma vatten med lite ordklassfrågor. Inledningsvis finns inget att anmärka på. Men när jag kommer till fråga 18 blir det hux flux väldigt problematiskt. Frågan lyder:

18. Vilken satsdel i följande mening är ordet ”till”? Han åker till Tyskland på fredag.

Svarsalternativen som SvD erbjuder är följande: tidsadverbial, predikat, rumsadverbial, subjekt. Det korrekta svaret blir svårt, eller rättare sagt omöjligt, att komma fram till. Ordet ”till” är nämligen ingen satsdel överhuvudtaget. Det är en del av satsdelen rumsadverbial, ett rumsadverbial som i sin helhet lyder ”till Tyskland” och som alltså besvarar frågan ”Vart åker han på fredag?”. SvD anger dock att ”till” är rumsadverbial som det korrekta svaret.

Samma slags grammatiska okunskap och förvirring fortsätter i stort sett omedelbart:

20. Vilken satsdel i följande mening är ordet ”I”? I München ska han köpa nya skidor.

SvD ger dessa svarsmöjligheter: subjekt, predikat, direkt objekt/ackusativobjekt, rumsadverbial. Enligt tidningen är det korrekta svaret rumsadverbial. Men även här har man missat att en isolerad preposition, i det här fallet ”I”, inte ensam utgör satsdelen rumsadverbial utan det är hela frasen ”I München” som fungerar som rumsadverbial och svarar på frågan ”Var ska han köpa nya skidor?”. Det är nog bara SvD som skulle svara ”I” på den frågan.

Quizen innehåller ytterligare felaktigheter – det här var bara två frapperande exempel. Det verkar uppenbart att SvD:s reporter, precis som de universitetsstudenter hon skriver om, inte besitter några särskilt avancerade grammatikkunskaper, eller snarare minst sagt bristfälliga sådana – alternativt är ytterst slarvig, eller både och. Svaret på frågan ”Var ska han köpa nya skidor?” skulle alltså enligt SvD vara ”I”, och svaret på frågan ”Vart åker han på fredag?” skulle enligt samma stolliga resonemang vara ”till”.

Men kan alltsammans kanske bero på att själva förlagan – ett diagnostiskt prov från tyska institutionen på Stockholms universitet – också innehåller dessa grammatiska galenskaper? Ingenting är omöjligt i dessa dagar, och eftersom SvD länkar till testet är saken enkel att kolla. Här visar det sig – gudskelov! – att universitetet i sitt lösningsförslag mycket tydligt anger att de korrekta satsdelarna i de två exemplen ovan utgörs av fraserna ”till Tyskland” respektive ”I München”, vilket alltså SvD totalt missat i sin quiz.

Förklaringen är lika enkel som pinsam för SvD – i universitetets lösningsförslag ser det nämligen ut på följande föredömligt tydliga vis:

Eftersom b) står under ”ska”, c) under ”han” och d) under ”köpa” så måste det ju betyda, har bevisligen SvDs reporter resonerat, att a) endast avser ordet ”I”, och e) bara ordet ”nya” och inte hela frasen ”nya skidor” – där för övrigt SvD helt felaktigt anger ordet ”nya” som direkt objekt istället för det korrekta ”nya skidor”. Det vill säga svaret på frågan ”Vad ska han köpa i München?”. Jo givetvis inte bara ”nya” utan ”nya skidor”. På samma sätt har reportern missförstått att a) inte bara syftar på ”I” utan på hela frasen ”I München”. Så kan det gå när inte den grammatiska analyshaspen är på, eller när hela dörren har ramlat av.

Allt det här grammatiska pratet kan kanske tyckas marginellt och oväsentligt i dessa dramatiska tider med Transportstyrelsen, migrationskris och allt möjligt annat stök. Men dagspressen är en central aktör i allt detta i egenskap av informationsförmedlare, även om svensk MSMs trovärdighet har åkt på en hel del törnar den senaste tiden. Här framträder nämligen några intressanta stråk i den samtida svenska journalistiska kartan.

För det första är det uppenbart att man utan tillräcklig fackkunskap kan publicera texter som vimlar av grava sakfel (även när det gäller andra domäner än migrationspolitik) i en av landets största dagstidningar. För det andra är det lika uppenbart att ingen redaktör upptäckt dessa fel under resans gång och rättat till dem. För det tredje visar tidningens agerande på ett inte obetydligt läsarförakt – hur många har inte gjort grammatikquizen och blivit minst sagt brydda av SvD:s svarsförslag? Jag bör kanske nämna att jag kontaktat fyra av SvD:s redaktörer om quizens alla felaktigheter, men bara mötts av autosvar om pågående semestrar.

Den avslutande och mest övergripande frågan blir: Vad kan egentligen en journalist? Vad krävs för att få publicera reportage i våra största dagstidningar? Är man lika slarvig med fackbaserad faktakoll i andra reportage? Det finns knappast någon anledning att tro att så inte är fallet.

Men en stunds dråplig underhållning blev det åtminstone – reportaget med anslutande quiz är en på sitt vis kongenial illustration av hur det emellanåt kan vara ställt med språk- och grammatikkompetensen inte bara på universitetet utan också inom journalistkåren. De skyfall av mer eller mindre kommunikationsfördärvande språkfel man dagligen stöter på i dagspressen ansluter till denna frågeställning.

Så vad kan egentligen en journalist?

44 thoughts on “JOURNALISTIK I VÄRLDSKLASS DEL 12: SPRÅKEXPERTERNA

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Där ges bara inbillning…
      VÄRDEGRUNDEN är ledstjärnan!

      Nu skall man dessutom utbilda poliser,
      (S)annolikt UTAN BATONG,
      bildligt o bokstavligt)

      Liked by 2 people

    • Monica Eliasson skriver:

      Språkbehandlingen i MSM och annorstädes är urusel. Att ta del av nyheterna, läsa tidningen, lyssna på radio&TV är ofta en ren plåga, även språkligt sett. Som språklärare presenterar jag här en lista med några av de vanligaste grammatiska felaktigheterna, som dagligen förekommer i svensk press, radio och TV:

      Lista över vanliga grammatiska fel samt belysande exempel. Stryk under det/de rätta alternativet/alternativen

      1. personliga pronomen: de, dem, dom
      a. Dem/de/dom blev glada.
      b. Vi besökte de/dom/dem.

      2. possessiva pronomen: framför allt distinktionen sin, sitt, sina – deras
      a. Patienterna var missnöjda med deras situation.
      b. Patienterna var missnöjda med sin situation. SKILLNAD?

      3. Adverb: var-vart, befintlighet-riktning
      a. Var/vart är han?
      b. Var/vart har han gått?

      4. Prepositon: (det område där förfallet verkar ha gått längst)
      a. Pojkarna är intresserade i fotboll.
      b. Pojkarna är intresserade av fotboll.

      5. Bisatsordföljd i indirekt fråga:
      a. Vi undrade vad hon ville.
      b. Vi undrade vad ville hon.

      Gilla

      • cmmk10 skriver:

        ”Finns” verkligen pronomen ”dom” (i skriftspråket)?

        Svårt att undvika i talspråk, men kan bli rätt svårbegripligt emellanåt. Exempelvis: dom fick sin dom av dom. (De fick sin dom av dem, är ju betydligt lättare att förstå.)

        Liked by 1 person

  1. Peter skriver:

    På tal om den språkliga utvecklingen bland Sveriges journalister, lyssna på vad chefsforskaren för norska Nobelinstitutet har att säga (mellan 7:30 och 8:07 i nedanstående video):

    Gilla

  2. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Jo inte ska man lita på MSM. Slutklämmen ”Så vad kan egentligen en journalist?” blir jag frestad att besvara med ”prata skit om Trump”.

    Detta infall för tankarna till följande: Intrycket man får av journalistvärlden är att de som finns där måste utveckla en enastående förmåga att känna av vad som ligger i tiden, värdegrund mm. Det som journalisten ska tillägna sig kan verka totalt motsägelsefullt och kaotiskt för en logiskt tänkande människa, som t ex en som behärskar grammatiken.

    Med andra ord så är grammatikkunskaper ingen tillgång inom journalistiken och de som till äventyrs har denna kunskap känner troligen att de inte passar in där.

    Gilla

  3. Christer Holm skriver:

    Tack, Ulf! En viktig text i ett land som alltmer trasar sönder det egna språket. Inte minst för att man kan hitta (på) såsom patriarkala monsterord som måste utraderas och bytas ut mot annat, vilket i sin tur gör att meningsflytet havererar.

    En annan sak, som jag har funderat på under många år. När jag gick i skolan så använde jag sällan skrivmaskin men lärde mig skrivmaskinskunskap. Idag, när det är idel tangentbord så har man, såvitt jag känner till, ej något liknande. Detta finner jag ytterst märkligt. Vore intressant om du hade tid att kommentera detta.

    För övrigt så hoppas jag på att penna och papper, samt bokläsning, får den praktiserande uppmärksamhet som den bör ha.

    Gilla

  4. Moab skriver:

    Vilket skulle bevisas. Mitt eget språk är uselt, och många år utomlands har inte hjälpt, jag är som munken Salvatore som misshandlar sex språk och borde inte kritisera andras språkkunskaper, men jag är tack och lov inte journalist och dessa alster på DGS är det enda jag skriver på svenska.

    Jag har som sagt kommit att tro att denna fördumning är en medveten plan hos Europas elit som nu lägger in överväxeln med massinvandring för att fördumma oss ytterligare.

    Liked by 2 people

    • Moab skriver:

      Även om Salvatore var en följare av Fra Dolcino så övriga likheter lagda åt sidan.., Dolcino som kanske var den första pk-människan, om vilken självaste Muhammed hade följande att säga i den Gudomliga Komedin:

      Then you, who will perhaps soon see the sun,

      tell Fra Dolcino to provide himself
      with food, if he has no desire to join me
      here quickly, lest when the snow besieges him,
      it brings the Novarese the victory
      that otherwise they would not find too easy

      En tidig allians mellan pk och islam?

      Liked by 1 person

      • Fredrik Östman skriver:

        Överbegreppen är socialism. Fra Dolcinos kätteriet var, som Umberto Eco i sin roman och Igor Sjafarevitj i sin längre tekniska utläggning båda visar, sin tids yttring av den eviga socialismen. Brigate Rosse var Ecos tids och motiv för allegorien i Rosens namn. Även islam vill stanna historien, stanna jorden, komma till evig vila. Fridens kätteri. Socialismen. Dantes synsätt var kanske ett annat men likvärdigt.

        Däremot torde fördumningen bero på en urartad, vulgär och rättshaveristisk, alltså återigen kättersk, meritokrati. Man har försökt att sätta fixa kriterier på fenomen och förmågor som vi inte känner tillräckligt bra för att kunna behandla på det sättet. Typexemplet är den värdelösa och okunniga läraren med formell certifiering ställd gentemot en dubbeldoktor och docent som saknar detta instrument. Det har inte fungerat att ha kvar meritokratin men slå sönder professionerna ur vilka den fötts.

        Liked by 1 person

    • Olle Reimers skriver:

      Det är inte svårt att ana en listig plan, som egentligen borde vara tydlig för envar vid det här laget. Men: som Hitler (eller var det Goebbels?) sa: ”ju större lögn, desto lättare att bli trodd”.

      Klanteriet i Sverige har gått närapå längre än vad ovannnämnda nazister föreställde sig var möjligt att genomföra utan att bli upptäckt. Då får man gratulera till skickligt genomförande!

      Liked by 1 person

  5. Kungskobran skriver:

    När journalister skriver om något man råkar ha bra kunskaper om så finner jag ofta sakfel eller oklarheter i artikeln.
    Det innebär tyvärr att man inte riktigt kan lita på vad vad journalister skriver även om det är korrekt.

    Liked by 7 people

  6. uppstigersolen skriver:

    När jag gick i skolan förundrades jag över att mina klasskamrater i trean fattade vad pluskvamperfekt och sånt var. När hade de lärt sig detta? Vad skulle det vara bra för? Vid sjuttio års ålder undrar jag fortfarande. Aldrig att jag behövt svara på någon fråga där svaret var tidsadverbial. Så jag kan konstatera att jag talar bra svenska, skriver någorlunda hygglig svenska men har inte lärt mig konstiga begrepp. Dessa begrepp har hittats på av någon förnumstig person som trodde att han (hon?) kunde systematisera språket. Mina lärare påstod att jag behövde lära mig dessa konstigheter för att kunna lära mig ytterligare språk. Vilket trams, mängder av människor över hela världen lär sig språk genom att höra sina äldre anförvanter tala. Ska jag skriva så folk vill läsa mina alster är det viktigaste att välja något som intresserar folk och så skriver man så att det är lättläst och/eller intressant. Några har förmågan, andra kanske är bättre på annat.

    Liked by 1 person

    • Fredrik Östman skriver:

      Den som har förmågan kan förstås också begrepp som pluskvamperfekt. Varför skall man tala om pluskvamperfekt utan att använda den adekvata termen? Vilken nytta har du av att kalla det grunkamojs? Är inte det ordet precis lika svårt att lära sig?

      Liked by 2 people

    • Sture skriver:

      @UPPSTIGERSOLEN
      Problemet med all vår grammatik är att vi benämner olika kategorier med ord som inte tillhör vårt eget språk utan en slags variant på latin eller i alla fall ett romanskt språk.
      Jag hade alltid svårt med dessa beteckningar i realskolan även om jag visste vad de stod för.
      Tänk bara på beteckningarna perfekt, pluskvamperfekt, presens, futurum, konjunktioner etc. Det är som gjort för att man inte skall begripa.
      Jag hade nog hellre sett att man använt svenska ord för beteckna dessa funktioner.

      Liked by 1 person

  7. Göran skriver:

    Hur är det då med alla universitet och högskolor i Sverige som hela tiden sänker kraven för en examen och godkänner doktorsavhandlingar som skulle kunna vara författade av en högstadieelev?

    Liked by 2 people

  8. Lars Strömberg skriver:

    Jag tror att alltsammans bottnar i den splittrade, mångsysslande, ytskummande och mer eller mindre frånvarande nutids-Svenssons mentala status.
    Det GÅR inte att stanna upp, reflektera, fördjupa sig och göra annat som bidrar till kvalitetssäkring i denna ocean av distraktioner som omger de flesta människor numera.
    Det mesta som kräver ett uns eller två av ”nedgrottning” och ”fnuleri” hanteras nog av de flesta sannolikt med ett mer eller mindre outtalat ”Äh!”, och så rusar man vidare.
    Detta snabb-åstadkomna slarvande – för att man anser att man inte har tid eller är alltför uppe i varv – renderar såklart i mängder av eftersvall i form av missförstånd, felbeslut, kostnader, konflikter och annat, som såklart ytterligare spär på känslan av att ”inte ha tid att grotta ner sig, tänka och fundera.”
    Ibland får jag kommentaren: ”Äh, du tänker för mycket!”
    Då brukar jag tänka: ”Vad är för mycket? För mycket för vad? Tänker DU kanske för lite, snarare?”

    Liked by 2 people

  9. Anders L. skriver:

    Det fanns en artikel i SULFs Universitetsläraren nummer 5-13 på deras hemsida om att universiteten behövt anpassa sig till studenter på 13-årsnivå. Den är borttagen nu. Kanske Ulf kan finna och kommerntera den?

    Liked by 1 person

  10. NETTANN skriver:

    Programmet Språket går i SR P1 sedan många år en gång i veckan (plus ett oräkneligt antal gånger i repris). Det hanteras av en programledare och en expert (språkvetare).

    För några år sedan gick programledaren i pension och språkprofessorn slutade samtidigt. Slående, fram till dess, var att den äldre, manlige professorn ytterst sällan svarade på lyssnarnas frågor angående språkregler med ett distinkt si eller så. Vanligt var att han minsann hade sökt på nätet huruvida det ena eller det andra alternativet var mest använt – och det vanligaste vann regeltävlingen. Det var många lyssnare som hörde av sig med sarkastiska kommentarer angående en professors förmenta kunskapsbank, fast han verkade strama upp sig på sluttampen. Sammantaget var det ändå rätt OK och stundvis intressant.

    Så tillsattes ung, kvinnlig programledare och dito expert – och det blev inte så bra. Kommentarsfältet på Facebook svämmade över av ironiska och bedrövade texter över programmets förfall. Programledarens fackkunskaper var uppenbarligen på minus, jämfört med lyssnarnas och frågan var ibland om inte även experten befann sig på samma nivå. Fast de hade en käck framtoning och uppfyllde de absolut rätta kraven för att höras i SR! (Flera påtalade dessutom att experten har ett odefinierbart, märkligt sätt att tala som gör att det blir aningen knepigt att höra vad hon säger i talapparaten radio.)

    Det verkade som att svenska språket, t.o.m. för ett program som heter just så, var en särfråga. ”Språk förändras och alltid till det bättre, så varför fundera på varsam skötsel och regler.” Jag (och förmodligen många andra) slutade lyssna

    Den specifika misshandeln av bokstäver i Språket och det allmänna förfallet i språkmediet SR speglar förmodligen journalisters begåvning i kärnämnet modersmål.

    Liked by 4 people

    • Monica Eliasson skriver:

      Till Nettan: håller med dig precis. Den tidigare versionen ”Språket” hade ju en ytterst bildad och skicklig programledare, Anna Lena Ringarp. Ofta framstod hon som mycket kunnigare än programmets s.k. expert, PK-professorn Lars-Gunnar Andersson med sin schicka arbetarklassgöteborska. Sedan blev det omkastade roller: en språkligt totalt okunnig programledare, Emmy Rasper (vilken okunnighet hon f.ö. också helt utan omsvep öppet erkänner) och en NÅGOT kunnigare doktorand i Svenska språket, Ylva Byrman.
      Det språrkliga förfallet har hunnit långt upp i SR, SVT, MSM samt doktorand- och professorsnivå.

      Gilla

  11. Tomas M skriver:

    Härligt Ulf!
    Jag har sedan länge konstaterat att när det gäller utbildning oavsett nivå så har faktiskt ”hela dörren ramlat av”. Allvarligt ämne men ditt inlägg gav mig ett riktigt gott skratt. Förresten hjärtligt tack för boken ”Universitetet Campus Beckomberga”! Jag har läst den två gånger nu.

    Liked by 3 people

  12. Benny Guldfot skriver:

    Rune kl. 7.20 Ordet ”quiz” tillkom enligt tyska TV-programmet ”Genial daneben” enligt nedan:

    Sendung vom 19.07.2003
    1791 in Dublin. Richard Delay wettete, dass er über Nacht ein neues Wort erfindet, am nächsten Tag war die ganze Stadt mit dem Wort „Quiz“ bepinselt.

    Alle rätselten was das Wort bedeuten sollte, so bekam es seine Bedeutung.

    Liked by 1 person

    • Rune skriver:

      Tack för intressant svar på Sacksiska. Men jag frågade faktiskt vad detta skumma ”Quiz” kunde betyda på ren och klar svenska?
      Erinrar mig att någon forntida svensk poet någon gång har sagt att ”Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta”. Vilket ju förmodligen ligger mycket visdom i?

      Gilla

  13. Willy Lindqvist skriver:

    Förutsättningarna hos sökande till universitets- och högskoleutbildningar skulle lätt kunna kontrolleras om gymnasiebetygen ersätts med tester, som ger besked om de sökande har de förkunskaper som krävs för utbildningarna.

    Liked by 2 people

  14. Fredrik Östman skriver:

    Ett litet led fattas i förklaringen av varför tidningsskrivarna gjorde bort sig på det sätt de gjorde. Jag minns från skolan att många barn hade svårt att skilja satsdelar från ordklasser. Till ordklasserna hör orden enskilt och inte i grupp. På grund av det sätt satsdelar och ordklasser lärdes ut på den tiden de ännu lärdes ut kan det hända att många mindre begåvade personer genom sammanblandning av dessa begrepp kommit att tro att satsdelar är ett annat slags ordklasser och att orden tillhör dem enskilt.

    För övrigt skall inte Södertörns högskola, koranskolan i Raqqa eller någon annan eftergymnasial utbildningsanstalt klandras för att eleverna inte har lärt sig svenska ordentligt i grundskolan och på gymnasiet. För det är är där sådant lärs ut.

    Liked by 1 person

  15. Sture skriver:

    @Ulf Larsson,
    som du säkert vet så behöver man inte kunna eller veta särskilt mycket för att bli journalist idag. De utgörs idag huvudsakligen av intellektuella kretiner, dvs. samhällets intellektuella C- och D-lag, med några få lysande undantag.

    Liked by 1 person

  16. 77711n skriver:

    Förfallet har varit märkbart länge i tidningar såväl som SVR o på universiteten märktes det redan på 80-talet o än senare på studenternas bristande läsförståelse. Enkla instruktioner var tydligen obegripliga, eftersom frågor om dessa ställdes i frågefora om vad som angavs i instruktionerna.

    Liked by 1 person

  17. Sixten Johansson skriver:

    En journalist kan vanligen inte särskilt mycket, har bara tränat upp en viss flyhänthet och besitter en utpräglat kameleontisk förmåga. Det behövs ingen egentlig utbildning, för alla journalister anpassar sig ändå snabbt till de oskrivna reglerna för hur medieinnehåll ”ska se ut”. Grunderna lär vi oss alla redan i skolåldern, då vi redan länge har matats med mediemönstren. (Jag gick ut Journalisthögskolan i Stockholm 1973, har aldrig jobbat som journalist, däremot studerat lite medieteori och språk och undervisat i någon mån, bl a i språkämnen, språkgranskat rätt mycket, men mest översatt).

    Grammatiska termer och syntaktiska regler hör definitivt inte till det angelägnaste att lära sig – deras förklaringsvärde / aha-effekt är vida överskattad. Däremot borde vi förstås passionerat träna upp vår skicklighet i att spela på det kombinerade tanke- och skriftspråksinstrumentet, det yppersta vår civilisation har gett oss. Man lär sig skriva bättre genom att läsa mycket och genom att låta andra granska det man skriver, hur plågsamt det än känns. En både lyhörd och skicklig språkgranskare är guld värd, men en sällsynt och utrotningshotad art. En okänslig granskare är en pest, kan lätt göra sig hatad. Om man skyr denna pest kan man låta en av språklig högfärd oanfrätt medbroder eller medsyster läsa. Förvånansvärt ofta får man då vettiga synpunkter på flytet, begripligheten och innehållet även i den text man tyckte var så perfekt.

    Det egna modersmålet och ens tekniskt bästa språk lär man sig genom att bygga upp en allt mer avancerad inre modell av dess mönster och etablerade skillnader. Mitt korrekturläsaröga lider, därför att svenskans mönster i dag inte verkar sitta i ryggmärgen vare sig hos journalister eller hos otaliga andra, uppenbart välutbildade skribenter. Förbluffande många slinter t ex på ”de” och ”dem” och kan inte riktigt hantera detta med N-ord respektive T-ord eller skilja på ental respektive flertal och få dit de rätta ändelserna på alla kringord. Stavningskontrollen är också rostig. Och både amatören och journalisten som vill arbeta ”proffesjonält” bör se till att stava alla personnamn rätt. Själv ägnar jag mig ibland åt att håna uppblåsta och navelskådande journalister, men jag känner varmt för alla de ovana skribenter, som vill göra sin röst hörd eller läst för att lätta sitt hjärta.

    Liked by 4 people

    • cmmk10 skriver:

      ”Man lär sig skriva bättre genom att läsa mycket ”

      Instämmer, har märkt att min språkkänsla har blivit betydligt försvagad under en trettioårig period med närmast enbart svensk och engelsk facklitteratur. Dock, läsning av press och nyskriven litteratur har ofta ett tvivelaktigt värde för den som vill avnjuta sitt modersmål. Läser hellre Fänriks Ståls sägner än Millennium-trilogin.

      Framför allt är det viktigt att allt är rättstavat, annars börjar man snabbt bli osäker för egen del. Så läsning på Internet är närmast förödande.

      Gilla

  18. BjörnS skriver:

    Tack, Ulf. Två observationer. (1) när jag undervisade på universitetet kände jag att det var stor skillnad i matematikkunskaper mellan mig och mina studenter, trots kanske 5 års åldersskillnad. Jag hade gått ekonomisk på gymnasiet och var alltså inte en matematiknörd. Detta var i början av 90-talet. Någonstans där började det vända nedåt ganska snabbt. (2) Närhelst jag kan ett ämne och läser om det i tidningar, lyssnar på radio eller tittar på TV och det ämnet avhandlas inser jag hur lite journalisterna kan (med få undantag). Varför ska jag tro dem när de rapporterar om annat? Varför kan jag förvänta mig att de kan mer om det ämnet?

    Vi får den media vi förtjänar, och knappt det. Om det inte vore för utländsk media och alternativ media skulle vi inte få reda på mycket alls.

    Gilla

  19. Tove Frisch skriver:

    Jag har nyligen skrivit till en av ledarskribenterna på DN om journalisternas många språkfel och det faktum att ingen språkgranskare längre finns. Vi som arbetar med studerande och studenter på komvux och universitet är mycket mer än medvetna om den språkkris du nämner. Det är inte bara grammatiska böjningsfel, okunnighet om meningsbyggnad och formalia som tar tid och kraft från undervisningen utan också det oerhört nedbantade ordförrådet. Unga människor idag kodväxlar mellan engelska och svenska. Ingenstans omkring dem finns heller svenska att lära. All skyltning i staden, alla varubeskrivningar, all i formation står på engelska. Sverige är det enda land i världen som sätter engelskan först och sedan – om vi har tur – finns svenska med bland de nordiska språken under. Alla andra länder skriver informerar förstpå sitt eget språk och därefer – när det är bödvändigt – på engelska. Inte ens på apotek, där missförstånd kan vara fatala, är produktnamn, användning eller innehåll på svenska. Det är det ena problemet och detta delar journalisterba, denna drift att använda engelska även i fall där vi har fullt användbara och vackra ord på svenska. Det andra är slang. Inget fel på slangord. De är ofta fiffiga metaforer men i de stora dagstidningarnas artiklar passar de inte, såvida det inte gäller just slang. Till exempel skriver DN- journalister numera ”sjukt” för allt de vill förstärka. Sjukt bra, sjukt spännande o s v. Detta visar dels hur utarmat och fattigt soråket blir utan synonymer dels hur magert ordförråd både studenter och journalister numera har. Mina adepter förstår inte romantext, inte artiklar, inte ord i frågor. ”Det är första gång jag hör det ordet”, hör jag ofta och då gäller det inte s k svåra ord. Jag uppskattar att ordförrådet hos unga numera ligger på runt 3000 ord. Att inte förstå skriven eller talad text, att inte kunna göra sig förstådd, att inte veta om ord är singularis eller pluralis, vilket journalisterna ständigt gör fel på, är naturligtvis handikappande för individen och när denna brust uppgöjs till norm i våra journalisters alster, handikappande för hela vårt samhälle.

    Liked by 4 people

  20. Olle Reimers skriver:

    Det finns på You Tube en intervju med den ytterst hörvärde professorn i psykologi vid University of Toronto, Jordan Peterson, där han framhåller vikten av att formulera sig. Anledningen, som han säger. är att innan man har formulerat vad man tänker; helst i skrift, så vet man inte vad det är man tänker.

    Det gäller att göra om processen gång på gång; att läsa igenom vad det var man formulerade för att se om det stämmer eller inte. Först efter att detta gjorts i flera varv kan man stå för en tanke; en idé.

    Om man alltså inte har ett språk där man kan pregnant återge vad man tror att man tänker, kan man aldrig få reda på vad man egentligen tänker, står för och kan genomföra. För den som inte är så intresserad av att kunna bidra till att förbättra världen är detta kanske inte helt katastrofalt. Däremot riskerar vi att förlora de människor som verkligen vill åstadkomma något om de inte förses med möjligheten att kunna veta vad det är de egentligen tänker. Då kanske de i ren frustration går ut och blir terrorister i stället!

    Gilla

  21. Jan Andersson skriver:

    Endera filar man på en text som ändå ingen vill läsa tills den blir grammatiskt perfekt, eller så talar man under tiden med tio personer från tio olika språkområden så att man gör sig förstådd. Det är nog lika svårt, men betydligt mer kreativt. Vardagsspråket behöver långt ifrån vara perfekt, men kristallklart. En litterär finsmakare njuter av ett vackert konstnärligt språk, men det behöver tyvärr inte heller betyda att det skrivna är grammatiskt korrekt. I Värmland leker vi gärna med orden, och det tillhör vår dialekt att använda ”vart” både för ”vart” och ”var”. Ingen väster om Närke missförstår.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s