En egendomlig dröm på långfredagen

Lennart Bengtsson

Efter en utmärkt, god och närande lunch med två glas röd bourgogne somnade jag till i min favoritfåtölj. Plötsligt vaknade jag upp och kände mig ovanligt pigg och utvilad. Det gråtrista, kyliga vädret hade givet med sig. Himlen hade klarnat och luften kändes mild.

Jag reste mig raskt och gjorde mig i ordning för min vanliga promenad över slottsbacken till slottet i Uppsala. Stan verkade på något egendomligt sätt annorlunda. Folktom och tyst. Jag gick med lätta steg och var efter en kvarts promenad uppe vid slottet.

Huvudingången stod öppen så jag tittade nyfiket in. Det mesta var bekant från flera tidigare besök.  Det enda som jag inte kände igen var en stor ekdörr och bakom denna fann jag till min förvåning en hiss. Jag kunde inte motstå frestelsen att stiga in i hissen och så fort jag gjort detta började hissen röra sig uppåt i allt snabbare takt. Jag insåg omedelbart att detta inte kunde stämma då jag bara under de första 3-4 sekunderna hade flyttat mig betydligt högre än slottet! Hastigheten fortsatte att tillta under en dryg halvtimma varefter den började de-accelerera. Efter ytterligare en halvtimma stannade hissen och hissdörren öppnades.

En livréklädd person förde mig längs en lång korridor i en slottsliknande eller herrgårdsliknande byggnad som måste ha varit avsevärt större än Uppsala slott. Till slut kom vi fram till ett trevligt möblerat sällskapsrum där en äldre herre väntade. Ett tebord med några kakor stod dukat men två bekväma fåtöljer.

”Du kan kalla mig Gudde” sa den äldre herrn vänligt. Han föreföll vara så där 10 år äldre än jag. Han var klädd i en välskräddad kostym av engelskt ylle och jag märkte plötsligt att rummet var något svalt ungefär som i en typiskt viktoriansk herrgårdsbyggnad. Den svala temperaturen passade mig då jag var utomhusklädd.

Jag hoppas att Du inte tycker det är för kyligt sa Gudde, men vi befinner oss på hög höjd som Du säkert räknat ut, och vi måste hushålla med värmen som alla andra. Vi är ganska få här i huvudbyggnaden”, sa Gudde, ”det är egentligen bara min äldre bror Alle och mina pojkar Jesse och Momme. Men vi har alla mycket att stå i så vi har många som hjälper oss i arbetet. Dessutom flera som sköter om fastigheten samt köks- och städpersonal. Du kan säkert förstå att det är mycket arbete med en sådan stor byggnad som denna. Kom nu så tar vi oss en kopp te innan de andra kommer.

Jag hade tänkt ge Dig en liten bakgrund till vår verksamhet som i stora drag fungerar som en slags styrelse i en liten familjefirma. Firman är ganska gammal men genom att vi befinner oss i en annan rumstid än den Du är van vid så har vi inte funnits mer än i så där 50 år, men säkert tusen gånger mer räknat i den rumstid som Du har levt i. Ja, Du känner ju naturligtvis till Albert Einsteins relativitetsteori. Albert trivs förresten väldigt bra hos oss och vid ett senare besök kan Du säkert hälsa på hos honom. Han hjälper mig ofta med svåra beräkningar som ibland är nödvändiga.

Min och Alles huvuduppgift har varit att fungera som ett slags revisorer i den värld som Du väl känner till och försöka se till att min besvärliga svåger, Djavve, inte ställer till med problem. Han är mestadels en sällskaplig karl och efter middagen hade jag tänkt att vi skulle göra ett kort besök och ta ett glas gott öl efter maten. Han  har ansvaret för husets vinkällare och ölförråd. Det är förstås en stor frestelse för honom att ha så mycket sprit nära till hands. Tyvärr har han ett dåligt ölsinne så när han har hällt i sig för mycket får både Alle, jag och pojkarna göra allt för att lugna ner honom.  Ibland har det inte hjälpt vilket också har skapat problem för andra än oss.

I revisorsarbetet får vi hjälp att flera experter på revision som hos oss inte bara omfattar det ekonomiska utan också hur vi bäst skall få allt att fungera effektivt. Det berör inte bara de människor som befinner sig på jorden just nu utan också alla tidigare generationer samt alla de särskilda figurer som hjälper Djavve med allt arbete i spritförråden. Djavve har också en del andra uppgifter som jag skall återkomma till senare.

Men nu är Alle och pojkarna på gång. Alle har litet åldersproblem och har en tendens att driva iväg i sina tankar. Dessutom är det illa ställt med minnet. Han kommer väl ihåg sådant som hände för länge sedan men glömmer tyvärr bort det som hänt de senaste tusen åren eller i vår tid här på herrgården, de senaste åren. Pojkarna Jesse och Momme är väldigt hjälpsamma. Det har dock lite olika temperament, Jesse är snäll och fridsam medan Momme har ett mer livligt sätt. Jag tror det helt enkelt beror på att Momme har en något högre testosteronnivå. Han är ju också några år yngre än Jesse. Dessutom är Jesse vegetarian medan Momme gärna vill ha en riktig biffstek från tid till annan. Här i herrgården äter vi bara vegetariskt eller fisk som jag är särskilt förtjust i så när Momme vill ha sina biffstekar får han åka ned till Djavve som är en riktig hejare på att grilla biff.

Jag skulle just till att fråga hur man hade lagt upp revisionsarbetet och om jag skulle kunna få titta på den senaste revisionsberättelsen när Alle och pojkarna dök upp. Jesse såg lite trött och sliten ut men Gudde sa att han alltid har problem med sömnen under våren och speciellt under påsken men brukar alltid piggna till efter en tid. Det är ju oftast så att man känner sig lite hängig under början av våren när immunförsvaret brukar vara som svagast. Inte ens Djavves specialmediciner hjälpte längre. Momme såg däremot mycket pigg ut. Hans affärer gick för tillfället väldigt bra inte minst var hans aktieaffärer alldeles utmärkta. Gudde uppskattade detta då det bidrog till att herrgården kunde leva på litet större fot.

Alle verkade lite trött och tystlåten men Momme gjorde allt för att pigga upp honom. Trots sin aktningsvärda ålder hade han lång erfarenhet av revisionsarbetet och kunde hitta de allra minsta oegentligheter som de olika firmorna försökte dölja. Gudde nämnde att de firmor som de kontrollerade inte skyggade för oegentligheter men med Alles hjälp såg man till att de fick kännbara ekonomiska straff.

Under tiden som vi språkade bars en lätt måltid fram som serverades med elegans och stil.  Den smakade alldeles utsökt.

Efter ett trevligt och stimulerande samtal där alla mina frågor om revisionsarbetet förklarades ingående föreslog Gudde att vi skulle ta hissen ned till Djavve för att smaka på hans nybryggda öl.

Djavve var en intressant person som till skillnad från de övriga också hade sinne för humor och lustigheter. Speciellt gillade han drastiska berättelse om personer som gjorde bort sig på olika sätt. Jag berättade en Norgehistoria som verkligen gick hem. Han skrattade då med hög röst. Djavves öl smakade förträffligt ungefär som engelskt ale som jag lärt mig uppskatta från min tid i England. Djavve berättade att han lärt sig ölbryggning från engelska bryggare men gjort vissa egna tillägg.

Efter ett längre samspråk föreslog Gudde att jag kanske borde tänka på hemresan då han hade en hel del arbete under eftermiddagen men jag var förstås välkommen att stanna om jag hade lust då det kanske fanns människor i den omgivande trakten som jag kanske gärna ville träffa men detta kunde förstås ske vid ett senare tillfälle.

Jag tackade för den trevliga samvaron och steg in i hissen för åka tillbaka. Denna gång gick återresan mycket snabbt och plötsligt till min stora förvåning befann jag mig i min favoritfåtölj som om ingenting hade hänt.

Tänk hur märklig en vanlig småtråkig långfredag kan bli och hur mycket spännande som plötsligt kan inträffa? Jag såg verkligen fram till ett återbesök då jag gärna ville stanna lite längre och också bekanta mig med allt som fanns utanför herrgården.

PS. Inspirationen kommer från tredje delen i Eyvind Johnsons Krilonserie (speciellt kapitel 26 i slutet av tredje delen). Krilons vän, möblersnickare Hovall, gör ett besök hos ”Chefen” eller ”Mäster” för att utbyta tankar om tillståndet i världen. Eyvind Johnsons Krilonserie är kanske mindre väl känd men rekommenderas varmt för läsning eller omläsning. Det var Johnsons litterära värntjänst under andra världskriget. Den tredje sista delen i serien publicerades 1 september 1943.  De namn som jag kanske något vanvördigt använt är förstås mina påhitt och har naturligtvis ingen anspelning på verkliga personer.

10 thoughts on “En egendomlig dröm på långfredagen

    • cmmk10 skriver:

      Instämmer, kul läsning!

      (Rent stilistiskt så är det en styggelse när ”du”, och dess olika former, skrivs med stor bokstav i svenskan. Inställsamt ”reklamspråk”, som gör att läsningen tvärstannar då man förutsätter en punkt innan.)

      Gilla

      • inger1947 skriver:

        CMMK10! Håller inte med Dej! Jag skriver Du och Dig när jag verkligen vill visa hur mycket jag respekterar och tycker om en person – lite gammaldags, men så uppfattade vi äldre det – alltså inte så som Du skriver. Mvh, Inger.

        Gilla

      • cmmk10 skriver:

        @Inger1947

        Tveksam till om ”gamla” människor skulle använda versaler för att ”kringgå” gu-reformen. De skulle nog hellre undvika den tilltalsformen helt istället.

        Jag låter den citerade texten nedan argumentera för mig

        ————
        ”Bästa Sofie! Här får Du ett erbjudande om böcker Du bara inte får missa! Vi kommer att ge Dig många trevliga lässtunder.”

        Känner du igen formuleringarna? Alla har vi väl fått direktreklam, där vi tilltalas med förnamn, som om avsändaren kände oss personligen. Texten är dessutom ofta späckad med Du som tilltalsord, skrivet med versalt (stort) D.

        Språkrådet rekommenderar dock att man skriver du med liten bokstav. Särskilt gäller detta texter som vänder sig till flera personer. Att skriva Du som i exemplet ovan, förekommer ibland i säljbrev, myndighetsbrev och liknande som vänder sig till en enda person. Även formerna Dig, Din, Ditt och Dina ska då stå med stor bokstav. Men i längre texter blir det störande med alla versaler.

        Versalt Du är tänkt att vara ett mellanting mellan ett ledigt du och ett formellt ni. Tänk dock på att det inte alls behöver uppfattas så av läsaren. Vissa upplever det snarast som insmickrande, andra som avståndstagande.

        Ring: Språkrådet 08-442 42 10, vardagar 9–12.
        Eller mejla: sprakfragor@sprakradet.se
        Språkfrågor publiceras i samarbete med Språktidningen och Språkrådet.

        Gilla

      • cmmk10 skriver:

        ”gu-reformen.”

        Menar naturligtvis ”du-reformen”. Jag slinter ofta på tangentbordet och saknar mycket möjlighet till efterredigering.

        Gilla

  1. JAN BENGTSSON skriver:

    Självklart förstår Allah läsare,
    att eventuella likheter är en ren tillfällighet)

    Momme har stor framgång,
    en SLIPAD analytiker som ser var Alla värden gömmer sig,
    konkurrenterna hukar sig nästan av skräck,
    när han börjar köpa upp deras gamla företag…
    Börskursen för Mohammed Inc stiger hela tiden,
    frågan är väl bara, när man är helt ensamma kvar på marknaden…

    Stackars Jesse bryr sig snart ingen om,
    investerarna står inte längre i kö precis,
    hans gamla företag går snart i KK…

    Liked by 2 people

  2. Vimsan skriver:

    ”De namn som jag kanske något vanvördigt använt är förstås mina påhitt och har naturligtvis ingen anspelning på verkliga personer.”

    Precis som Momme när han skrev Korre…

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s