Den politiska korrekthetens pris

Lennart Bengtsson

Att leva bland en grupp människor som har gemensamma värderingar eller uppfattningar, även om dessa skulle vara vetenskapligt absurda som att tro på skapelseberättelsen eller att månens olika faser påverkar sinnelaget, innebär för de flesta människor något positivt. De upplever på ett sådant sätt gemenskapens trygghet och slipper ensamheten. Men gemenskapen har sitt pris då den samtidigt innebär konformism och – åtminstone för en tänkande individ – en konflikt mellan den sekteristiska innevärldens enkla trygghet och den komplexa verkligheten.

Huvudsakligen finner man det sekteristiska tänkandet i utvalda grupper eller klaner men ibland växer de till att omfatta stora grupper och till och med enskilda länder. Ett sådant exempel är den politiskt-marxistiska väckelserörelsen som växte fram under 1960-talet och som i Sverige fick beteckningen 68-rörelsen.

Ett särskilt extremt exempel är den nordkoreanska statskommunismen som trots enorma uppoffringar och lidanden hos folket ännu efter sju decennier behåller sin makt över individerna. Det är viktigt, tror jag, att inse att en dylik ”statsreligion” inte i första hand uppfattas som något negativt av medborgarna, eftersom det delas av nästan alla, och man i detta finner en gemenskap som följer av att man delar samma värderingar. Andra liknande exempel i dag är den extrema islamismen som trots sin fullständiga galenskap ändå förmår attrahera många, främst unga människor.

Dagens svenska samhälle har på senare tid alltmer dominerats av en strävan efter ett slags politisk korrekthet där samma värderingar delas av så många som möjligt. Den övergripande tanken är här egalitarismen, nämligen att alla människor på jorden har precis samma värde och att ingen skillnad skall finnas i vårt förhållningssätt till de allra närmaste och till dem som kommer från helt främmande kulturer långt bortifrån.

Detta är förvisso värderingar som hör den kristna himlen till men kanske inte riktigt något som passar de levande människornas verklighet. Där är det nämligen nödvändigt, som Karl Popper klargjorde, att man inte kan vara tolerant mot det intoleranta eftersom det i den verkliga världen finns såväl ondska och godhet. Ibland finns det därför ingen annan utväg än att ont med ont förgöra. Socialismens enkla tro – att om bara alla får det ekonomiskt lika bra så blir människorna plötsligt snälla och hyggliga – har ingen empirisk grund utan är bara ett naivt önsketänkande.

Att försjunka i en sekteristisk gemenskap kan kanske för en tid ge samma lyckokänsla som vid en berusning men även den sekteristiska berusningen har sin bakfylla där individen tvingas leva i en tudelad värld, en tillvaro som dels består av sektens övertygelser och tro och dels av den annorlunda utanförvärlden.

Här finns det tre möjligheter. För det första att fortsätta leva i en alternativ sekteristisk värld, vilket kanske går för en tid. För det andra, som många gör, att leva med båda samtidigt vilket är recept för frustration, stress och disharmoni ungefär som maken som härdar ut i det hopplösa äktenskapet. Eller för det tredje att ge upp den omöjliga gemenskapen och anamma den verkliga världen med dess frihet och inre ro men också ensamheten och verklighetens komplexitet.

Attentatet på Drottninggatan den 7 april 2017 var en påminnelse att inte ens Sverige kan ignorera världens ondska. Kanske denna hemska händelse kan få slut på år av slapphet, naivitet och oförstånd? Ondskan är inte något som beror på en ofullständig socialstat utan något som är lika evigt som godheten själv. Den kan inte ignoreras utan måste ständigt bekämpas. Att fly in i en sekteristisk drömvärld, som många i Sverige gjort, är därför inte bara djupt oansvarigt utan också omoraliskt. Vi är alla lika skyldiga att använda vårt bästa förstånd i vårt handlande som våra öppnade hjärtan och därför måste den spontana godheten, alla starka känslor till trots, hållas i strama tyglar.

34 thoughts on “Den politiska korrekthetens pris

  1. Sture skriver:

    @ Lennart,
    jag tycker du bygger ditt resonemang på spekulation väldigt mycket utifrån dina egna fantasier. Du berättar hur människor som är medlemmar i olika sekter känner och tänker. Hur vet du det?
    Det är väl en sak om man själv en gång varit med i en sektliknande rörelse (som Patrik Engellau) – då vet man hur man tänkte och kände när man var med i den sekten. Men om man inte varit med i en sektliknande rörelse (som du), hur vet man då hur sådana människor tänker?

    Gilla

    • Hovs-svartare-hallar skriver:

      Sture: ditt resonemang bygger på samma märkliga premisser som PK-vänstern kör med. De påstår ungefär att man inte kan yttra sig om något man inte personligen upplevt. De som ser sig som ”rasifierade” påstår t.ex. att endast andra ”rasifierade” kan förstå deras ”problem”, osv.

      Resonemanget får givetvis absurda konsekvenser. Ex-vis kan jag inte yttra mig om de problem med invandrares brottslighet som polisen Peter Springare beskriver, eftersom jag inte själv är polis! Jag anses alltså då inte vara kapabel att mentalt sätta mig in i Springares situation. Hur kan då Springare ha över 200 000 medlemmar i stödgruppen på Facebook?

      Liked by 7 people

    • Rikard skriver:

      Hej.

      Jag har hört till extremvänstern; till det svart-röda byket.

      Sekt eller kult där sammanhållning skapas genom att hata tillsammans, genomutfrysning, och genom skenhelighet och godhets-signalering (‘virtue signaling’) är standard. Så är även diverse överlappande dolkstötslegender, okunskap samt rå naken fanatism.

      Vidare behöver du kanske inte slå en spik i foten för att förstå konsekvenserna därav?

      Dessutom låter sig människors agerande endast analyseras på tvenne vägar: genom deras utsagor (vilket torde vara vanskligt som enda källa – och vilket gör min kommentar till ett självrefererande exempel) och genom observation av deras gärningar. Till det kommer en bedömning av hur utsaga och gärning (samt konsekvens och reaktion på denna) stämmer överens.

      Eller för att dra din invändning till sin spets: du är in Lennart, så hur vet du om Lennart spekulerar eller ej?

      Kamratliga hälsningar,
      Rikard, fd lärare

      Liked by 2 people

    • Fredrik Östman skriver:

      Spekulation och egna fantasier? Umberto Eco har målat en liknande bild i Rosens namn, Igor Sjafarevitj mycket ingående i Det socialistiska fenomenet. Yin och yang är bekant från Östern. Extrovert mot introvert, psykopat mot autist, John Lennon mot Paul McCartney, vänster mot höger, karta mot verklighet, kättare mot kyrkofäder, emotion mot kognition — listan kan göras hur lång som helst. Fantasier, minsann!

      Gilla

  2. Bamse skriver:

    När en sekteristisk uppfattning drivits till sin spets som i Sverige med ”PK”, så VILL man inte vakna upp. Det vore för smärtsamt. Varje sak som hotar sektens gemensamma ”värdegrund” upplevs som ett hot som måste bekämpas eller förtigas. Så länge sekten/samhället levererar materiellt, går det att leva i den gemensamma illusionen, och det krävs nog mera än ett (eller för den delen flera) terrordåd för ett kollektivt uppvaknande och en omprövning på djupet av värdegrunden. Vi ser nu damage control efter terrorattentatet. Attentatet måste sålunda ses som en ”prövning”, som vi dessvärre får gå igenom, men som kommer att göra oss ännu fastare i tron. Vi sviktar inte! Amor vincit Omnia.

    Liked by 5 people

  3. Rune skriver:

    ”Attentatet på Drottninggatan den 7 april 2017 var en påminnelse att inte ens Sverige kan ignorera världens ondska.”
    ——————
    Blomhavet var väl ändå ett försök att ignorera ondskan?

    Liked by 1 person

  4. Bo Divander skriver:

    ”Ungefär som maken som härdar ut i det hopplösa äktenskapet”. En rolighet i texten. Som präst har jag nog träffat betydligt fler kvinnor än män som härdar ut i en hopplös relation…Det om detta.

    Artikelförfattaren skriver både om politisk och religiös sekterism, nu tänkte jag bara ge en kortare kommentar till den senare varianten. Vid flera tillfällen har jag påpekat att de olika religionerna har olika ”grundtexter”. Det går att som kristen leva efter ickevåldsprinciipen i Jesu lära, eller bryta mot den. Vilket har skett ett otal gånger genom historien. Ibland på de mest flagranta sätt! Vad gäller islam råder faktiskt det omvända förhållandet. Trots den religionens uppkomst i en våldsam kontext, där Muhammed själv ställer sig i spetsen för väpnade styrkor, går det givetvis att som muslim leva efter principen om ickevåld.

    Ibland skrivs det på olika forum, som det här, att religionen bara har ställt till det. Utan undantag. Var och en som har någon kunskap om religionshistoria, ver att verkligheten är mycket blandad. Kristendomen har ”framproducerat” män som Martin Luther King och William Booth ( i Londons slumkvarter). Och kvinnor som Elsa Borg ( på fattigsöder i Stockholm). Samtidigt kallade sig apartheidregimen i Sydafrika för kristen och hänvisade till Bibeln ( dock inte till ord av Jesus, av naturliga skäl).

    Religionen kan vara sekteristisk men kan också utgöra en mycket positiv kraft i ett samhälle. Verkligheten ser helt enkelt olika ut, beroende på hur människor tolkar och lever sin tro.

    Liked by 2 people

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Bosse!
      Det stämmer väl även här?
      Kvinnorna lär foga sig i de nya härskarna!
      Även om man drömmer om något bättre)

      Gilla

  5. Trodé skriver:

    Mycket tänkvärt. Krönikan förstärktes av att samtidigt som jag läste den stod TV4 på med ett program om hur barn ljuger för att vinna fördelar.

    Mina tankar gick till politiken. Hur länge skall en moderat tala väl om invandringspolitiken för att få behålla sitt uppdrag och sociala anseende? Eller skall denne försöka både ock? Sitta kvar i partistyrelsen men samtidigt stödja krav på skärpningar som går stick i stäv mot den förda politiken? Eller rent av byta parti?

    Liked by 1 person

  6. uppstigersolen skriver:

    Eftersom de som lett oss in i denna värld är barn av både socialismen och miljöreligionen har de ledande politikerna redan den goa innanförvärmen med sig i bagaget. Att de dessutom fick med sig de som förr kallades borgarna på multikultivagnen är ju en bedrift i sig. Men, några attentat till och kanske det sovande folket vaknar och kastar ut dem.

    Liked by 1 person

  7. MOAB skriver:

    Bra skrivet men jag börjar bli trött på det bekväma begreppet ”extrem islamism” eller bara ”islamism”. Jag tycker att Lennart, Helena, Omar och Patrik och de få andra som representerar något av det bästa vi har av offentliga röster (så klart på alternativsidan, i systemmedia finns ingen) som talar klarspråk, eller nästan iallafall.

    Men hela analysen bygger på att man kan hitta ett snitt i islam som skiljer det extrema och islamismen från islam. Var ligger detta snitt, är islam en bit kött där det finns ett naturligt snitt så man kan identifiera allt det vi inte vill ha, fett och senor, det är ju inte endast terrordåd som är problematiska, de är ju endast terroristens svar på att väst inte är som islam vill på ett fundamentalt plan? Var ligger snittet och vad finns kvar? En Hanna Gadban eller Nalin Pekgul? Hur stor är denna köttbit? Som en file?

    Jag tror snarare att islam är som blåsfisken, köttet kan vara otroligt giftigt och endast en kock med år av träning får lov att servera fugu, och ändå så dör flera varje år i Japan av att äta detta kött. Till och med när man inte dör så domnar läpparna. Kloka människor äter inte fugu.

    Var ligger detta snitt? Kan man inte visa det så sluta skriv ”extrem islamism” och använd istället det kortare ”islam”.

    Liked by 5 people

  8. Staffan skriver:

    Jag tror inte Sverige lärt något av händelsen på Drottninggatan. Manifestationen ngn dag efte visar mer på ett djupt mänskligt behov av trygghet än verklighetförankring. I alla tider bör människan stå det onda emot. Det gäller även kristendomen, som jag inte alls alls ser som en fegisreligion. Den lägger ansvaret på människan.

    Liked by 4 people

  9. Bengt skriver:

    Lennart skriver: ”Huvudsakligen finner man det sekteristiska tänkandet i utvalda grupper eller klaner men ibland växer de till att omfatta stora grupper och till och med enskilda länder. Ett sådant exempel är den politiskt-marxistiska väckelserörelsen som växte fram under 1960-talet och som i Sverige fick beteckningen 68-rörelsen”.

    När jag läser sista meningen i citatet associerar jag den till programmet ”Avgörande ögonblick” som sändes i P1 i morse. Radioprataren Ulf Elving intervjuas där av Rigmor Ohlsson. Där framgår med önskvärd tydlighet hur sådana som Elving utsattes för rena trakasserier och psykisk misshandel från vänsterfolket som mer eller mindre ockuperade radio och TV . Även om han själv under intervjun inte tar ordet vänster i sin mun.
    68-rörelsens annektering av media och myndigheter är ett exempel på ”det sekteristiska tänkandet i utvalda grupper eller klaner” som ”ibland växer de till att omfatta stora grupper och till och med enskilda länder”.
    Den sekteristiska drömvärld som Lennart berör torde vara en avknoppning från 68-rörelsen

    Liked by 3 people

    • Hovs-svartare-hallar skriver:

      Bengt: Exakt så är det. Dagens ”PK-ism” är en direkt fortsättning på 68-vänsterns vänstervanvett, bara i mer utstuderad och försåtlig form. Man pladdrar inte längre om ”Revolutionen”, utan jobbar i stället på att genomföra sitt maktövertagande genom gradvis underminering av vårt samhälle.
      Ex-vis är det denna vänster som har regisserat den gradvisa förstörelsen av skolan — läs boken De svenska skolreformerna 1962-1985 och personerna bakom dem

      http://www.bokus.com/bok/9789178449545/de-svenska-skolreformerna-1962-1985-och-personerna-bakom-dem/

      Där avslöjas hur skolan ”reformerades” av ett gäng kommunister vars mål är att göra skolan till ett medel för indoktrinering, medan dess uppgift att förmedla kunskap anses mindre viktig.

      Liked by 1 person

      • Gert B. skriver:

        I boken ”The new totalitarians” från 1971 finns ett Palmecitat. Nu minns jag endast den ungefärliga innebörden av citatet. Det gick ut på att skolans viktigaste uppgift inte var att förmedla kunskap utan att forma samhällsmedborgare. Det ryser i mig. (författaren Huntford är troligen i livet än, född 1927.)

        Liked by 2 people

  10. Johan Löfgren skriver:

    Ja, att fly in i en sekteristisk drömvärld gör inte samhället bättre. Här behövs det en rejäl handlingskraft för att få Sverige på rätt köl.

    Att det sedan skulle vara vetenskapligt absurt att anamma skapelstron kan diskuteras. Vetenskapen pekar helt klart mer mot en Guds skapelse än en annan förklaringsmodell (se exempelvis föreningen Genesis hemsida eller lyssna på professor John Lennox på YouTube).

    Att fly Guds skapelse är lika väl vetenskapligt absurt. Livets uppkomst, universums finjustering, medvetandet och så vidare lär förbli vetenskapliga problem för ateisten. Påskens budskap däremot ger oss ljus att både förstå vår situation och att få kraft att handla oavsett vetenskaplig korrekthet.

    Gilla

    • Mormor skriver:

      Ja den som utifrån empiriska och logiska utgångspunkter försöker problematisera evolutionsteorin märker snart att det är en religion man har emot sej!

      Gilla

      • Hovs-svartare-hallar skriver:

        Empiriska utgångspunkter?
        Att Gud finns kan varken bevisas eller motbevisas.
        Däremot finns det enorma mängder samlad kunskap om hur evolutionen går till (den pågår hela tiden). Vi vet att universum bildades för något tiotal miljarder år sedan och att livet startade som encelliga organismer för att sedan under loppet av flera hundra miljoner år utvecklas mot alltmer komplexa former. Vi vet detta genom framförallt studier av fossila rester av dessa livsformer.

        Dessutom vet vi att det hela tiden pågår en urvalsprocess där de som är bäst anpassade har störst chans att överleva medan övriga slås ut. Vi har bara svårt att se den tydligt då tidsskalan oftast är lång — mycket lång enligt våra mänskliga mått.

        OK: du kan påstå att en högre makt har funnits där och styrt processen under alla dessa miljarder år, men för mig verkar det enklare att se processen som helt självreglerande.

        Gilla

  11. Hovs-svartare-hallar skriver:

    Lysande text, som äntligen sätter fingret på något mycket väsentligt: människans behov av gemenskap, och hur detta grundläggande behov kan få absurda konsekvenser!

    Den så kallade ”PK-ismen”, som egentligen är en helt galen och självdestruktiv samling föreställningar, får sin enorma lockelse hos massorna DÄRFÖR att den ger en känsla av GEMENSKAP.

    Ett samhälle måste ha en övergripande ideologi för att hålla ihop. Förr var det kristendomen som utgjorde en sådan övergripande ideologi, men numera ser sig de flesta inte som troende kristna. Detta leder till en känsla av existentiell tomhet i människors sinnen, en obehaglig känsla eller hunger, som strävar efter att mättas.

    Somliga ger sig in på en väg av personligt sökande efter mening, men andra orkar inte med en sådan inre resa utan söker efter något enkelt lätt-tillgängligt som erbjuds utifrån. DÅ passar ”PK-ismen” som hand i handske, och därför har denna idioti kunnat få en sådan makt här i landet.

    Makthavarna böjer sig för PK-ismens vanvett DÄRFÖR att de ser hur stor makt denna lära har, och att det därför skulle skada deras karriärer att stå den emot.

    Därför kan t.ex. Annie Lööf kläcka ur sig vansinniga saker som t.ex. att Sverige borde ta emot TJUGO MILJONER ”nybyggare”! Lilla Annie har inte en susning om vilka konsekvenser detta skulle få för Sverige (att Sverige inte längre skulle vara ett land någon av oss vill bo i) — men det betyder ingenting. Uttalandet är en markering att hon står på ”rätt” sida helt enkelt.

    Liked by 5 people

  12. Bo Svensson skriver:

    Flockvarelsen i oss kräver något mindre än allt och alla att solidarisera sig med och nationen var ju en utmärkt lösning så länge den varade. – Man befriades från de trånga gemenskaperna med byn och släkten och fick agera på ett vidare fält.

    Skall nu nationalismen pestförklaras, kvarstår flockvarelsens behov och varken psykopatliberalismen eller globalsolidariteten har något svar. – Det letas inte ens efter något.

    Min lösning är att vi som individuella skattebetalare övertar ansvaret för våra pengars fördelning över de av de folkvalda godkända ändamålen, vilket öppnar, dels för utsläppandet av de skattefinansierade tjänsterna i den friska ekonomin där intäkterna beror på hur vi bedömer kvalité och angelägenhetsgrad, dels för att vi tillåts gynna dem vi känner gemenskap med och solidariserar oss med.

    Man anar en framtid där skatten blir mera som en klubbavgift till valfri gemenskap för förmåner man bjuds på som medlem.

    Gilla

    • MOAB skriver:

      Tycker detta är en mycket bra idé, enda problemet för dess genomförande är våra politiker och alla de andra som får utan att bidra.

      Gilla

  13. Håkan skriver:

    Utmärkt, Lennart! Då hoppas jag att du återgår till ditt engagemang i GWPF och struntar i sekternas fördömanden.

    Gilla

  14. Ulrika skriver:

    From an interview with cognitive scientist Steven Sloman by Vox.com’s Sean Illing, April 16:
    Illing: How do people form opinions?

    Sloman: I really do believe that our attitudes are shaped much more by our social groups than they are by facts on the ground. We are not great reasoners. Most people don’t like to think at all, or like to think as little as possible. And by most, I mean roughly 70 percent of the population. Even the rest seem to devote a lot of their resources to justifying beliefs that they want to hold, as opposed to forming credible beliefs based only on fact.
    Think about if you were to utter a fact that contradicted the opinions of the majority of those in your social group. You pay a price for that. If I said I voted for Trump, most of my academic colleagues would think I’m crazy. They wouldn’t want to talk to me. That’s how social pressure influences our epistemological commitments, and it often does it in imperceptible ways.
    Illing: This is another way of saying that we live in a community of knowledge.

    Liked by 2 people

  15. Sixten Johansson skriver:

    Det senaste halvseklets flumvänsterliberalism har lierat sig med superkapitalismen och dess medieindustri producerar förströelseopium för folket. Migrantströmmar, islam, terror, krig och ekonomiska kriser utnyttjas för att skapa rädsla, polarisering och anarki. Genom massövervakning och ekonomiska maktmedel kan en anonym maktelit härska under ett fullgånget hybridsystem – globalsocialismen – som utgår från ”rätt” tänkande i maktens intresse från vaggan till graven. Denna totalitära PK-ideologi är rent materialistisk under en glättad yta av jämlikhet, rättvisa och godhet. Den är ett efterkristet, materialistiskt religionssubstitut i vår anti-civilisatoriska tid.

    Det egalitära tänkandet från upplysningstiden avsåg likhet inför lagen. Men precis som många författare, filosofer och sociologer tidigt kunde förutse löper nu egalitarismen amok och bryter ner alla naturliga, samhällsstödjande normer, hierarkier och kompetenskrav. När alla gjorts likvärdiga, lika och utbytbara får den ängsliga konformismen fritt spelrum. Mobbvälde råder från förskolan till riksdagen. Mentalt förblir globalsocialisterna barn och tonåringar hela livet, lever i en önskevärld, som kräver ständig bekräftelse av flocken och statsideologin.

    Därför är föregångslandet Sverige så feminiserat och infantiliserat och saknar vuxna ledare. Så länge globalsocialisterna mentalt lyckas utestänga den obehagliga verkligheten står dagens tandlösa parlamentarism i deras tjänst. I väljarkåren kommer då andelen känslomässigt styrda kvinnor + feminiserade män alltid att utgöra en majoritet. Svensk demokrati i betydelsen majoritetsstyre utan vuxet ledarskap frambringar en verklighetsförnekande, godhetsbräkande fårskock, där vargarna kan härja fritt bland de aptitligaste lammen, tackorna och baggarna.

    Liked by 1 person

  16. Lasse Forss skriver:

    Det är verkligheten som styr. Man kan inte komma ifrån den och därför måste man anpassa sig.
    I dag är det många, precis som Lennart säger, som anför ”demokratiska skäl” för en alternativ verklighet.
    Förre rektorn för Södertörns Högskola, Moira von Wrigt, ”skapade” en alternativ fysikkutbildning där man ”inte skulle anpassa sig till patriarkatets logiska tänkande” (eller något liknande). Är det någon som tror att dagens alla produkter som bygger på fysikens lagar skulle ha uppfunnits med von Wrigts fysik? På samma sätt har en forskare i Uppsala skapat ett nytt kemiämne som är helt skilt från det ordinarie, verklighetsanknutna.

    Det här skulle naturligtvis inte kunna ske om verklighetsförankrade och kunniga journalister påvisade absurditeterna i förslagen. Nu finns inga journalister av den kalibern. Och om de till äventyrs finns, så tvingas man agera språkrör för den alternativa sanningen.
    Hur stor skada ska vi drabbas av innan verkligheten förpassar dagens idioti till den historiska skräphög där den hör hemma.

    Gilla

  17. educaremm skriver:

    Alla samhällen, oavsett vilken lag, vilken ideologi, vilken åskådning, vilken religion eller vilken ism som vill hävdas vara det goda, vill med nödvändighet inom sig försöka utpeka vad eller vilka som i förhållande till den vedertagna ismen, eller lagen, är det onda, eller de onda…

    Detta för att därmed också, nästan med en automatik, kunna identifiera vad och vilka som då i relation till samma ideologi, eller ism, kan bli identifierade som varande goda….

    Det goda och det onda vill kunna definieras så att samhällen skall kunna beskydda sig själva, och för att kunna öka sina överlevnadsförmågor, skydda sig från olyckor, från sjukdomar och i en förlängning skydda sig mot inre upplösning, mot ett då oböndhörligt sönderfall och en lika obönhörlig undergång..

    Samhällen kan inte försvara sig mot det som vill betecknas vara det onda om det inte har förmågor att kunna förstå, kunna inse, kunna identifiera eller kunna begripa det som i en förlängning är just för det samhället, det onda…

    Alla samhällen har en naturlig självbevarande, ett behov av att kunna identifiera vad som för dem kan uppfattas vara gott eller ont, i just ett sådant självbevarandeperspektiv…

    Det som idag kan sägas om Sverige, är att det redan är en fullkomligt besegrad nation, där för närvarande i princip inga människor vill vara svenskar, utan alla istället vill vara en minoritetsgruppering av något slag, som därmed har rättigheter till att kultivera sin egen minoritets-särart, utan att därmed automatiskt riskera att bli betraktade som – onda – , vilket alltså det svenska majoritetssamhällets individer riskerar att bli betraktade som, om de skulle vilja hävda, försvara eller vilja beskydda och bevara sig själva och sitt samhälle, som just – svenskt- ….

    Ingen vet längre vad svenskt är, och svenskt har i en allmänhets ögon, och särskilt kanske ur olika minoritetsgrupperingas ögon, en dålig klang…

    Svenskhet är någonting förkastligt, någonting fult, någonting otrevligt, någonting omoraliskt, någonting att skämmas för, och svenskar antas vara omoraliska och därför förkastliga människo, på det stora hela, och särskilt om de skulle vilja hävda någon form av typisk svenskhet som försvarsvärd….

    Sverige är en besegrad nation, och det är därför naturligt att ingen vill identifiera sig själv som enbart svensk, utan alla vill istället framhäva sin typiska osvenskhet, som någonting värdefullt i sig, och som någonting värdefullt att just beskydda och bevara, både språkligt, kulturellt och traditionellt…

    Minoritetsstatusgrupperingar i Sverige har utökats till alla de olika hbtq-grupperingar som finns, samt alla invandrargrupperingar, och alla har givits godkända rättigheter att försvara, beskydda, bevara och kultivera sina specifika livsstilar, språk, traditioner och identiteter….

    Men svenskhet, och svenskar, är det i princip ingen som vill försvara, beskydda eller bevara, varken språkligt, kulturellt eller traditionell, för då riskerar de att bli stämplade med olika degraderande epitet, eller på liknande vis som svenskar gärna porträtteras inom film, teater och tv-serier, reklam och i andra kulturella sammanhang där svenskar och svenskhet visas; som idioter, som onda, som korkade, som omoraliska, som fula, som dumma och som elaka…

    Det blir då alltmer klart att alla goda, kloka, förståndiga, vackra och intelligenta människor absolut inte vill bli förknippade med svenskar, och med svenskhet, med en sådan ständigt förekommande propaganda och information om vad svenskar och svenskhet antas vara…

    Det blir då rätt och gott, för alla intelligenta, goda, vackra, kloka, förståndiga och smarta minoritetsgrupperingar av alla de slag, att vilja förklena, förlöjliga, fördumma, smäda, anklaga, kritisera, avkräva ansvar från, smutsigförklara, idiotförklara och elakförklara svenskar och svenskhet….

    Det blir då någonting för dessa grupperingar, invandrade och infödda, rätt och gott att på olika sätt vilja förriinga och vilja döda alla svenskar och döda alla former av svenskhet..

    Kanske då i vad som vill betraktas som en ren självbevarelsedrift….

    Gilla

  18. Anna Kristina skriver:

    Bland de bättre texterna jag läst på det goda samhället – och det vill inte säga lite. Att överträffa Patriks vassaste texter klarar få av, men här lyckas Lennart Bengtsson över hövan, om än inte i språklig sirlighet och elegans, utan mer till faktiskt innehåll.

    Äntligen någon som förstått människan som kulturvarelse, tänker jag högt för mig själv. Ser dock av de kritiska kommentarerna att de flesta sitter fast i egna liv, vanetänkande och i sin egen samtid. Och att kritiken därför blir tämligen platt och grund, och mest av typen – läst men inte förstått.

    Det perspektiv som presenteras i texten är egentligen antropologens. Och det känns befriande. I dag är det tämligen vanligt att tala om filterbubblor. Att verkligheten in och ut till människor egentligen silas genom olika typer av filter- och värderingsraster.

    Inte bara individer lever i filterbubblor utan det gör även hela kulturer. Kulturer lever alla, i någon mening, inom sin egen större filterbubbla. Inom vissa begränsningar. Och alla bubblor har både en insida och en utsida. Ett membran särskiljer in- och utsida från varandra, och membranet besitter även förmågan att släppa igenom viss typ av information – från och till sitt inre och yttre. Och den genomsläppligheten kan variera. Saknas den helt lever man sekteristiskt.

    Och detta gäller även för geografiskt isolerade kulturer – men sådana existerar knappast längre – men de tillhörde förr normaliteten. Mer moderna kulturer är sällan så isolerade, men kan vara olika generösa i sitt förhållningssätt till sin omgivning. Olika kulturer och religioner möter en förändrad omvärld på lite olika sätt.

    Enhetlig kultur vänder sig alltid inåt och odlar en viss typ av mer avskild gemenskap. Men bubblor är egentligen dubbla. De består alltid av en insida – och en utsida. De som lever innanför, ställer per automatik de andra utanför. I bubblans utformning uppstår ett vi och dom. Det är inget konstigt med det.

    Kulturen själv inom bubblan levs och befästs genom levnad, från det ögonblick man föds. Den växer sedan fram organiskt inom varje enskild människa i gemenskap med andra. Man blir till en del av en begränsad helhet, men utan att egentligen själv välja. Omgivningen marineras in i den egna själen, och manifesterar sig som kultur. Det är marineringens faktiska resultat och innehåll antropologen försöker bena ut, syna och förstå.

    Dina insikter och textens pedagogiska utformning inger mig faktiskt hopp. Jag tror själv kulturbegreppet står inför en stor pedagogisk utmaning. Pedagogiken kräver att människor kan fås att inta ett slags flygperspektiv som gör att de kan blickar ned på sig själva – förmås att för ett ögonblick se bortom det egna jaget.

    Många av de pedagogiska problemen består i att människor har svårt för att släppa det egna grodperspektivet. Att för en stund blicka ned på sig själv, helt neutralt. Att för ett ögonblick försöka förhålla sig tyngdlöst svävande ovanför sitt eget kulturella värderingslandskap – men samtidigt veta om att det ytterst är där, i just detta värderingslandskap nedanför, jag dagligen måste leva, trots att horisonten visar att landskapet är överfyllt av andra bubblor av mångskiftande slag. Också de fyllda av övertygade och säkra människor.

    Och att alla dessa olika värderingslandskap skiljer sig åt inom och mellan olika filterbubblor – mellan olika kulturer. Och att ingen heller kan leva i kulturell relativitet. Att alla lever i bubblor, vare sig vi vill det eller inte. Att vi som kulturvarelser jämt måste ta ställning till livet genom egen levnad. Att ingen kan smita undan alla olika val vi ställs inför, oavsett kultur. Alla lever i en av ett otal olika filterbubblor. Det är där kulturell relativitet återfinns – och inte inom det egna livet. Kulturrelativism kan aldrig bli till en del av det verkliga livet. Kulturrelativism är och förblir enbart ett teoretiskt begrepp befolkat av imaginära människor svävande utanför varenda bubbla.

    Tack Lennart Bengtsson att du tog dig an kulturbegreppet.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s