Att förstå den svenska parlamentarismen

Lennart Bengtsson

Det är inte lätt att förstå dagens politiska utveckling. Det gäller inte minst den svenska situationen. Efter drygt fyra månader har man äntligen enats om att återinsätta regeringen Löfven efter att ha avsatt den två gånger sedan valdagen. Detta måste om något vara ett rekord. Jag kan omöjligt finna ett passande ord på svenska och knappast på något annat språk heller. Kanske de engelska begreppen warped eller lopsided skulle kunna passa med den approximativa betydelsen skev, sned eller förvriden.

En märklig komponent i det svenska statsskicket är användandet av negativ parlamentarism det vill säga man tillsätter inte den ministär som får mest ja-röster utan det är fullt tillräckligt om den får minst nej-röster. Det normala i de flesta länder är förstås positiv parlamentarism det vill säga man tillsätter den ministär som får mest ja-röster.

I full analogi med ett sådant tänkande har man i detta val liksom i valet 2014 inte valt vad man i första hand vill göra utan det viktigaste har varit att utestänga partier som vill göra det man inte gillar och det handlar framför allt om Sverigedemokraterna. Det gäller förvisso inte generellt utan avsteg är fullt tänkbara när man råkar ha nytta av deras röster som vid den första avsättningen av Löfvenministären strax efter valet. Den negativa synen på Sverigedemokraterna har därför tydliga jesuitiska drag och ändamålet helgar således alltid medlen.

Ett konsekvent och logisk följd av detta märkliga handlingssätt, som det är svårt att finna lämpliga ord för, skulle ha varit att ha ordnat valet på samma sätt. Det vill säga medborgarna skulle inte få rösta på det parti de föredrog utan i stället avge en negativ röst på det parti de tyckte sämst om. De partier som på så sätt skulle få mest negativa röster skulle enkelt elimineras varefter man till slut skulle välja det parti som fick minst negativa röster. Denna eleganta möjlighet har man förvägrat väljarna trots att man på så att skulle sparat in flera månader av beslutsvånda.

Det enda problem skulle förstås ha varit om svenska folket skulle ha visat sig tycka ännu sämre om något annat parti än Sverigedemokraterna. Vem vet kanske det skulle ha visat sig att något av de två regeringspartierna skulle fått en massa negativa röster? Detta skulle förstås vara omöjligt att acceptera. Det skulle säkert ha inneburit lika komplicerade förhandlingar som vi sett de senaste fyra månaderna. Så jag är förstås osäker på om mitt förslag till negativ röstning var så genomtänkt som jag först trodde. Men läsarna kanske har en mer positiv syn på saken.

Det vore förstås mycket säkrare att göra som i Kina att man låter partistyrelsen bestämma för då blir det alltid bäst. Trots allt har man ju i Sverige kommit ganska långt på den vägen genom att det till slut ändå blir pk-ismen som drar det längsta strået även om beslutet denna gång förlängdes över julferierna.

46 reaktioner på ”Att förstå den svenska parlamentarismen

  1. Aha skriver:

    Intressant extrapolering av Pk-isternas agerande. Sverige är en bananrepublik och mycket extremt jämfört med andra länder. Mycket extremt. Jag har samlat på mig extremerna, en lista på drygt 70 extrema punkter, från stort till smått; från mest med skatt på arbete till mest civil handgranatkastning.

    I detta perspektiv är väl SD snarast mest normal jämfört hur det är i andra länder. Detta parti och dess icke extrema väljarkår förhindras alltså inflytande så att extremismen ska kunna fortsätta.
    Extremismen eller PK-ismen försvaras och utvecklas av mängder av politiker, kulturmänniskor, journalister och kändisar. Om rekylen kommer, om folk vaknar till liv förtjänar dessa personer att tjäras och rullas i fjädrar för att sedan förpassas ut ur landet och bli persona non grata.

    Fortsatt anhöriginvandring? Hur är det ens möjligt? Om anhöriga stannat kvar är väl de inte i fara varför den asylsökande bör återbördas till sina anförvanter.

    Gillad av 24 personer

    • Iggly Walmspeed skriver:

      Jag håller med. Jag har bestämt mig för att bränna upp mitt pass och anmäla mig som papperslös.
      Nästa stora regeringsförslag blir väl isåfall att samtliga svenskar tvingas söka asyl på nytt i sitt eget land.

      Gillad av 1 person

  2. Hosianna skriver:

    Tack, Lennart, du är klok som en bok. De maktfullkomliga PK-isterna må genom sitt uppseendeväckande väljarföraktfulla beteende ha dragit det längsta strået just nu…

    … men de kan ändå få bita i gräset inom kort. Då har de bara att tugga i sig, att Jimmie Åkesson bildar regering med Ebba Busch Thor – och Ulf Kristerssons efterträdare. 😉

    Gillad av 5 personer

    • Anders skriver:

      Instämmer helt i din analys – har dock inte sett många tecken på Kristerssons avgång ännu. Halva M består väl av liberala Ny-Moderater så man får se hur det spelar ut.

      Gillad av 1 person

  3. Eva Danielsson skriver:

    Svensken i allmänhet skakar på huvudet åt det knasiga i alltihop med bedrägliga politiker och konstig regeringsbildning. Lite luttrad men inte oroad. För svensken tror fortfarande att makthavarna, med socialdemokratin som faderssymbol, vill svensken väl. Fast de förstås nog är lite opålitliga och naiva och inkompetenta. Men, men det går nog över. Det blir nog bra till slut. Precis som man tror att invandrare blir som vi till slut. För hur kan man inte vilja bli som vi? Som har det så bra. Eller kanske rentav är så bra? Det är vad svensken har i bakhuvudet, den trygghetsdäste, sosseindoktrinerade, tålmodige, välmenande, late och fege svensken.
    Som inte samfällt hoppar upp och skriker: ”Men vad f-n gör ni? Håller ni på och sabbar hela landet? Som låter ekonomin och lag och ordning, sjukvård och skola gå åt fanders? Vad f-n betalar vi skatt för?”…
    Själva det ”demokratiska” systemet och valsystemet behöver en grundlig översyn.
    Men först ett invandringsstopp, återvandringsprogram och en bordläggning av klimatfrågan och klimatåtgärderna.

    Gillad av 20 personer

    • Christer L skriver:

      Svensken, denna förhatliga figur, instämmer! Det värsta är att svensken också är vi. Det vet jag, men nu börjar det kännas som jag är den enda svensken och allt detta andra är på väg ifrån mig, bort åt alla håll, som i en explosion. Vad har vi gemensamt? Det är tabu att nämna. Omskrivet här på DGS har det blivit den kärva glesbygdsbondens moral – eller till och med Jante ibland, som något fint ändå.

      Jag föddes i Stockholm och levde där tills för ett tag sedan. Jag var stockholmare. Vart tog vi vägen? Svaret är att landsbygdens klassresenärer kom till stan och tog över. De införde ett neurotiserat självförakt i form av humanitet och besserwisserism gentemot alla som har det som de kunde ha haft det om de inte varit så smarta. De är dock mer ”solidariska” med hudfärger än med sina anfäder och mödrar och ställena de kom ifrån, för att det är mer synd om hudfärgerna än om någonting annat. Och vi dras alla in i det här nysvenska, alla talar tevedialekt, alla är rationella, tror dom. Man blir så j-vla trött på inte minst sig själv.

      Gillad av 4 personer

  4. Lars Bernhoff skriver:

    PK-ismen är fördummande. Resultatpolitik är det viktiga. Läste Christofer Fjelners F-inlägg där han påpekar att C och L i Bryssel förhandlar med alla partier dvs inkl ytterkantspartier. Här går det inte tydligen. Det är vad man kan kalla dubbla måttstockar.
    Positiv eller negativ parlamentarism fungerar båda dåligt när partierna slår krokben på sig själva och det demokratiska systemet. C och L missbrukar sin roll i Riksdagen. Först gör man DÖ som alla i efterhand förstod var fel. Sedan gör man ändå den nya JÖ, dvs generellt underkänner partier som är folkvalda. Beröringsskräck är ingen metod för en bra demokrati.
    Förhoppningsvis kommer straffet från väljarna

    Gillad av 6 personer

  5. Fredrik Östman skriver:

    Men för det första låter vi ju partistyrelsen på Sveavägen bestämma sedan 1932. Så att det blir rätt. Inte bara den svenska konstitutionen, rättspradigmet, besättningen på alla myndigheter och alla politiska vanor och fördomar är i grunden socialdemokratiska, utan även samtliga åtta Riksdagspartier.

    Och för det andra är den nu bildade regeringen tillsammans med sitt övre regeringsunderlag, Vänsterpartiet, kommunisternas parti, och sitt nedre regeringsunderlag, Centerpartiet och partiet som tidigare var känt som Folkpartiet, väl samlade på den vänstra sidan av höger-vänsterskalan. Fyra är inom den vänstraste kvintilen och det fjärde väl inom den tredje decilen. Avståndet mellan (s) och (c) är endast 3%, mindre än det mellan (v) och (mp)!

    Orsaken till att man konstrade så mycket och så länge är bara att man allmänt håller fast vid en vidskeplig och förvetenskaplig uppfattning om höger-vänsterskalan som något objektivt, fast och fixerat och därför inte kan se den för vad den faktiskt är.

    https://thewayofreason.wordpress.com/2019/01/18/knappast-en-overraskning/

    Gillad av 4 personer

  6. Aurora skriver:

    Löfven kan skratta hela vägen hem till till Ulla i den fina statsministerbostaden. Hur dumma Lööf och Björklund är med att inte kräva att ingå i regeringen som de agerar (nu) bakre stödhjul åt övergår sunt tänkande. Både Lööf och Björklund (som vill lura i oss att de är opposition) samt Sjöstedt menar att gör inte Löfven och MP som de nämnda vill så ska de avsätta honom. Men båda ’blocken’ (C,L å en sida och V å andra sidan) blir beroende av SD för att avsätta Löfven. Nu har Sjöstedt sagt att han tänker inte avsätta Löfven med stöd av SD. Blockeringen är fullständig och Löfven kan lugnt göra precis som han vill för ingen av de 2 ’blocken’ kan avsätta honom. Jag vill inte ens ta ordet parlamentarism i min mun. Detta är värsta dynga istället för demokrati. I Sverige förs endast en politik; den att attl alla pris stoppa endast SD. V har ju getts vågmästarroll (som de själva avstår från ifall den skulle sammanfalla med SD). Vi kommer att få se fullkomlig baklängesröstning i riksdagen där partier röstar emot egna förslag och agenda. Vansinnet måste spridas till utlämdsk press så omvärlden ser vad som pågår i Sverige.

    Gillad av 13 personer

  7. Östrahult skriver:

    Det som många upplever som en galen värld ses som högsta formen av förfining i de rätta kretsarna. Där rycker alla ut och tycker synd som stackars Lööf som får kritik av liknande slag som hon själv gärna slänger ur sig titt som tätt. Där har vi ledande näringslivsföreträdare som berömmer hur politiken hanteras i Sverige. De rätta kretsarna är inte så många i antal, säkert mer än 95 % av befolkningen känner sig som främlingar i sitt eget land.
    Bäst att läsa idag är Chris Forsne på Ledarsidorna (https://ledarsidorna.se/2019/01/den-som-sar-vind-skordar-storm-hosea-87/) som skriver om ett specialnummer om islam utgivet av Le Figaro, mitt i all galenskap i Frankrike finns fortfarande kultur som tänker själv och är fristående.

    Gillad av 6 personer

    • Ulf Bergström skriver:

      Rubriken i Le Figaro är (om jag kommer ihåg den rätt) ”L’islamisme un défi pour notre civilisation”, vilket rätt översatt är ”Islamismen, en provokation för vår civilisation” och inte som det star i ledarsidorna, ”Islamismen, en utmaning för vår civilisation”, en inte oväsentlig skillnad.

      Gillad av 2 personer

  8. Hans Kindstrand skriver:

    Negativ parlamentarism har ett komplement i vallagen 13 kap 8 §. ”Kandidatnamn ska inte anses obefintliga på grund av att de har strukits från en valsedel som upptar kandidater”.

    Det här innebär att man som röstberättigad inte kan visa sitt missnöje med någon av de kandidater som riksdagspartierna nominerat. Man får med andra ord enligt vallagen visa sin uppskattning av en riksdagskandidat genom att kryssa, men inte sitt missnöje genom att stryka. Varför?

    Själv tror jag att politiken numera ser som sin främsta uppgift att skapa underhållningsvärden. Man vill nog inte riskera att de kandidater som där gör de största insatserna, inte skulle bli valda.

    Gillad av 7 personer

  9. Sten Backhans skriver:

    En form av negativ röstning har vi ju haft där väljarna kunnat stryka misshagliga politiker på valsedeln. Möjligheten togs bort av lätt insedda skäl för nåt val sen, tror det var 2010 el 2014.

    Gillad av 2 personer

  10. smyger bland sovande konkubiner fram skriver:

    Ett problem är att vår sida analyserar, medan motståndaren agerar. Jag har hela mitt liv försökt förstå hur saker och ting hänger ihop, men andra gör inte så, vänstern gör inte så och pk-isterna gör inte så, de väljer en för dem fördelaktig position och blir sedan aktivister för denna position. Man kan säga att de är politiska kapitalister, de finner samma incitament som andra kan finna i ett gott arbete som betalar sig, de ägnarr istället denna energi på att skaffa sig makt och stjäla det andra jobbar ihop.

    Jag har mycket svårt att se mig som aktivist, att demonstrera och stå och gapa, men detta gör pk-isterna hela tiden. En viktig poäng är att dessa aktivister kan sägas agera konservativt i den meningen att de fokuserar på små konkreta delmål, man demonstrerar, förföljer oliktänkande, söker in till journalisthögskolan, engagerar sig i partier och infiltrerar polisen och alla departement och media och så vidare. På DGS analyserar vi helheten, alltmedan aktivister har en massa små konkreta delmål, de GÖR något, som trädkramare.

    Bridgitte Gabriel talar mycket om detta, hon har kommit med en ny bok:

    Gillad av 7 personer

  11. Sune Mangs skriver:

    Socialdemokraterna och Magdalena Andersson bröt under alliansregeringen budgetpraxis med stöd av Sverigedemokraterna. Hade Sverigedemokraterna inte ömsat skinn ifrån en tidigare i stora drag vänsterpopulistisk ekonomisk politik så hade SAP betraktat partiet helt annorlunda. Med andra ord om vinstförbudet i välfärden hade kunnat genomföras med SD:s stöd så hade SAP inte tvekat en sekund och då hade behovet av att utmåla SD som Hinn Håle
    inte varit detsamma och Arnstad hade inte behövt göra drängtjänst åt partiet.
    SAP har knappast historiskt uppehållit en tydlig rågång mot verkligt antidemokratiska krafter som exempelvis VPK. Utrikespolitiskt så har SAP visat prov på en i det närmaste nihilistisk revolutionsromantik. Vad partiet har svårt för är dock politiska motståndare som riskerar att rösta ned partiets förslag i riksdagen, propositioner som naturligtvis per definition är bäst för Sverige då SAP står bakom.

    Inrikespolitiskt tar SAP idag avstånd ifrån SD samtidigt som partiet under ytan uppehåller nära kontakter med affilierade till Muslimska Brödraskapet, vars frontorganisationer erhåller 350 miljoner kr årligen av skattemedel enligt Egyptson. Sara Gunnerud (s) är talande nog kommunikationsansvarig för Ibn Rushd. Så länge som SAP tror sig om att tjäna politiskt på uppgörelsen mellan Tro och Solidaritet och de självutnämda företrädarna för muslimerna i Sverige så kommer SAP helt principlöst inte förmå att distansera sig från vad som helt uppenbart är oanständiga politiska krafter. Dubbelmoralen och hyckleriet är besvärande men som vanligt för maktpartiet så helgar målet medlen.

    Gillad av 7 personer

  12. Hans Kindstrand skriver:

    Min hypotes i ett tidigare inlägg idag, att politiken ser som sin främsta uppgift att skapa underhållningsvärden, får stöd i den krönika som av Chris Forsne Ledarsidorna idag publicerar.
    Den franska ambasden visar här vad feministisk utrikespolitik kan åstadkomma.

    Jag antar att idén är att påvisa att Trump inte har monopol att producera vulgära pinsamheter.

    Gillad av 3 personer

  13. Iggly Walmspeed skriver:

    Sverige är inte alls rustat för nationalismen. Hade vi varit ockuperat under andra världskriget på samma sätt som våra grannländer, så hade den nationella sammanhållningen förmodligen varit starkare. Det är DÄR skon klämmer och det har inte folk fattat ännu.
    Faktum är att man gynnas mer av att vara egoist än nationalist i dagens Sverige. Det är därför karriärister som Bianca Ingrosso och Isabella Löwengrip föredrar Annie Lööf så att de kan vandra omkring i sin kändisbubbla i Stockholms innerstad utan att ha någon som helst koll på vad som händer i landet.

    Gillad av 1 person

    • M.D. skriver:

      Du skriver mycket vettigt, men själv-promotandet de senaste dagarna börjar bli lite mycket. Ett råd i all välmening: växla ner och fokusera på skarpa analyser istället.

      Gillad av 1 person

  14. Lars skriver:

    Man kan väl se denna negativa accepterande av en regering, att tolerera den, som en JA röst eftersom alternativet är att rösta NEJ? Jag ser inte skillnaden logiskt sett.

    Gilla

  15. Björn skriver:

    Undrar om nån enda av de som röstade på Centern och Liberalerna i höstas, kunde se framför sig och önskade det regeringssamarbete med Vänsterpartiet, som nu i praktiken påbörjas….?

    Gillad av 1 person

  16. Margareta skriver:

    Komplettering till inlägg ovan: jag är inte särskilt positiv till det som erbjuds på menyn (dvs. politiker- och partiurvalet) och vill kunna lägga in en nej-röst.

    Gillad av 1 person

  17. smestyck skriver:

    Socialisten Robert Michels princip Järnlagen.
    Lagen säger att varje organisation , Oavsett om den är demokrstisk eller auktoritär, så småningom oundvikligen
    Utvecklas till en oligarki.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.