Sport har utövats i olika former sedan förhistorisk tid. Det finns dokumenterad idrott från bland annat Kina och Egypten. Den västerländska idrottstraditionen härstammar från antikens Grekland.

Genomgående var det idrottens roll att träna unga män för framtida krigiska ändamål. Bland djuren kan man se en liknande utveckling. Hanarna börjar tidigt att slåss med varandra under lek för att som fullvuxna kunna demonstrera sin dominans och styrka för att vinna parningsföreträde hos honorna. Det är naturligtvis helt otänkbart att även mänskliga honor kan reagera på ett liknande primitivt sätt och om det skulle vara så, så är det fullständigt otillåtet att ens tänka i sådana banor.

Den tyska nationalsocialismen såg kraftfulla sporter som boxning, fotbollsspel och liknande på samma sätt som man gjorde i det antika Sparta och på så sätt fostra de unga männen för framtida krigiska utmaningar.

I vår tid har kraftsporter blivit alltmer vanliga. Under senare år har exempelvis boxning blivit allt populärare för att tidigare setts som ett slag barbarisk sport. Det inkluderar även den thailändska varianten där man kan sparka kontrahenten i huvudet. I stället för att ta avstånd från en sådan sport utövas den numera i jämlikhetens namn även kvinnor. Det finns till och med professionella kvinnliga boxare och olika former av allvarliga hjärnskador har rapporterats. Allvarliga skador bland dagens krävande sporter, som förutom boxning också inkluderar fotboll, ishockey och utförsåkning på skidor, är vanligt förekommande.

Nu har emellertid klientsamhället till sin stora tillfredsställelse också upptäckt att det föreligger vad man kallar psykisk ohälsa bland ishockeyspelarna. Frågan uppmärksammades av P1-radion på morgonen den 26 juli. En forskare vid Linnéuniversitet som disputerat i ishockey intervjuades. Forskaren hade dock inte uppmärksammat företeelsen i sin avhandling. I det aktuella fallet rörde det sig om en ung man som kände sig under tryck att lyckas i ishockeykampen och tyckte att han befann sig under press, något som reportern identifierade som ett slags machotryck från omgivningen.

Det politiskt korrekta vårdsamhället som letar med ljus och lykta efter klienter som de kan ta hand om, och på så sätt bygga ut vårdsamhället, gladde sig storligen. Säkert är det ingen brist på unga män som känner det sociala trycket att lyckas på idrottens område. Antalet framtida klienter är närmast obegränsat!

För att undgå ett otillbörligt tryck på de unga, och inte så machistiskt lagda, männen är den kanske på sikt enda möjligheten att byta ut människorna i de krävande och farliga sporterna mot ett slags datorstyrda avatarer. På detta sätt skulle man undgå alla farligheter och otrevliga hälsoproblem bland våra unga idrottare. Risken är förstås att de som handhar de idrottande robotarna också kommer att må dåligt speciellt om de skulle förlora. För att därför på sikt kunna avlasta vårdsamhället och minska antalet psykiskt drabbade klienter blir det nödvändigt att överlåta den farliga idrotten helt till robotar med en lämplig nivå på sin artificiella intelligens (AI). Först då kommer vårdsamhället att förlora sina klienter. Kanske är det därför som man inte gillar AI?