Den som kan sin grekiska mytologi och läst Odyssén (i den gamla folkskolans SAGA-bibliotek fanns en tillrättalagd version som jag läste som 9-åring) känner till berättelsen om Scylla och Karybdis. Dessa väsen fçanns på var sin sida om Messinasundet mellan Sicilien och det italienska fastlandet och har sin grund i det mycket svåra vind- och strömförhållanden som normalt råder där. I äldre tider fanns det två krogar med dessa namn i Uppsala. De fanns på var sin sida av korsningen mellan Drottninggatan och Trädgårdsgatan. I Gunnar Wennerbergs  Gluntarna besjungs detta i Harpospelet på Scylla med orden ”Leve det nattliga Scylla, här finns det nattliv i banko; harpor och slagsmål och fylla, os av kotletter och Lünzmans Baranko…” 

Att stå mellan Scylla och Karybdis beskriver det mänskliga dilemmat att välja mellan två potentiellt farliga alternativ ungefär som Olof Palmes val mellan pest och kolera. 

I dag är det kärnkraft och fossilkraft som har blivit vår tids Scylla och Karybdis. Det har förlamat och förvirrat den svenska energidebatten under snart ett halvt sekel. Med vind- och solkraft har man fått för sig att det går att segla genom det symboliska Messinasundet utan problem och undgå de farliga gudarna. Nu har man mer eller mindre börjat upptäcka att seglatsen genom sundet inte kommer att bli möjlig.  Hur har det kunnat bli så här? 

Detta har hänt. Den svenska energiförsörjningen som tidigare var ett under av svenskt ingenjörskunnande   och förnuftig och långsiktig politik har förvandlats till en lekstuga av oseriösa politiker, politiserade ämbetspersoner, andra klassens ingenjörer och mediapladdrande miljöaktivister. Man har helt enkelt bytt ut ett väl fungerande energisystem mot ett som inte behöver fungera men som låter bättre i den mediala flumdebatten.  

Nu planeras för en rekordsnabb ökning av elanvändningen under de närmaste åren 2 – 5 åren samtidigt som det klargörs att nya elsystem först kan komma igång omkring år 2035. Dit hör havsbaserad vindkraft och nya former av kärnkraft. Samtidigt beslöts det att lägga ned väl fungerande kärnkraft långt i förväg som nyligen de två aggregaten i Ringhals och tidigare aggregaten i Oskarshamn och Barsebäck.  

Det uppenbart enda förnuftiga är självklart att riva upp besluten att lägga ned de två kärnreaktorerna i Ringhals i förtid även om detta skulle innebära nödvändiga lagändringar och utbyte av diverse politiker och tjänstepersoner. Om inte detta eller något liknande görs får Sverige antingen ändra sina ambitiösa planer av utökat elektrifiering eller snabbt bygga ut en kolbaserad elproduktion. Det är bara att välja mellan Scylla och Karybdis eftersom seglatsen genom Messina sundet i dagens situation är dömd att misslyckas.  Att vända sig till Ryssland om begäran om naturgas eller bogsera hit några fartygsbaserade kärnkraftverk, som ryssarna faktiskt har, tillhör idag knappast det politiskt möjliga.