PATRIK ENGELLAU: Här skapas samtidens självförståelse

Rubriken är också mottot för denna blogg. Bloggen har nu funnit i nästan åtta år. På måfå studerade jag några av de mest lästa artiklarna från år 2015 för att med ledning av dagens sjuårsfacit bedöma i vilken mån den skrytsamma ambitionen uppfyllts.

Här är ett citat ur en artikel av Nils Lundgren. Observera att den publicerades innan den stora invandringsvågen började rulla in med kraft:

Invandrare medför inte bara sitt humankapital. De medför också sina värderingar och etiska regler och dessa är ibland av en karaktär som har hindrat deras hemland från att utvecklas till ett rikt land med välfärdsstat och fungerande infrastruktur… Och hur går det då? Det beror på om de integreras snabbt och blir en del av värdlandets mera tillitsfulla kultur eller om de upprätthåller sin medförda identitet och därmed reducerar värdlandets sociala kapital… I dagens Europa pekar forskningen på att utomeuropeiska invandrares barn i växande omfattning gör motstånd mot värdlandets nationella kultur. De bidrar då till mångfalden, men mångfalden har ett pris därför att minskad ömsesidig tillit mellan medborgarna minskar det sociala kapital som till stor del ligger till grund för värdlandets välstånd.

Under rubriken Bensinskatt skrev Lotta Gröning så här:

Den svenska miljöpolitiken är ett skämt, istället för morot är det piska som gäller. Det värsta av allt är att detta äventyrar landets utveckling, Straffskatten på bensin är bara ett exempel, lägg sedan till den oansvariga energipolitiken som hotar att avindustrialisera landet. Det finns anledning till oro.

Mohamed Omar avslöjade den miljöpartistiske bostadsministern Mehmet Kaplan som fick avgå ett år senare:

Mehmet Kaplans karriär är alltså kantad av skumma aktiviteter och samröre med islamister och terrorister. Det är svårt att få detta att gå ihop med hans roll som statsråd i en svensk regering. Han försöker hålla sig undan granskning. Men hur länge till? Han kan inte gömma sig för alltid. Någon gång kommer trollet ut i ljuset, och vare sig han lockas ut av någon trolljägare eller snubblar ut av egen klantighet, så spricker han.

Själv skrev jag så här:

Jag skulle vilja träffa statsministern. Jag skulle säg att du Stefan, uppriktigt sagt, har du inte börjat förstå att landet under din ledning håller på att utveckla riktigt allvarliga problem? Jag vet, Stefan, att du ärvde en soppa från en Alliansregering som inte hade förmåga att gripa sig an ens kända och uppenbara svårigheter som skolan och utanförskapet, utan bara förvärrade dem. Dessutom gödde borgarna den flyktingkris, som du idag måste tampas med, det är också sant. Men det gör tyvärr inte saken bättre för dig. Det är som det är. Du kan inte skylla på någon.

Svenska politiker har hållit på med världsfrånvända dumheter i årtionden. Det har gått bra för Sverige i alla fall, för svenskarna har varit ett idogt folk och vi har haft ett bra näringsliv som dragit ihop en massa pengar. Men nu verkar det vara slut på det. Nu blottläggs kris på kris, skola, sjukvård, sjukskrivningar, utanförskap, kriminalitet och så naturligtvis invandringen.

Här följer ett sista citat av Bitte Assarmo:

Vi har i dag ett klimat där ord som ”rasist” och ”främlingsfientlig” används så flitigt – och så överdrivet – att de riskerar mista sin egentliga innebörd… Hur har det blivit så här? Varför har vett, sans och förnuft fått ge vika för kränkningshysteri, hat och fixering vid hudfärg? Det finns naturligtvis många faktorer som bidragit till att skapa det här infekterade klimatet, men en är utan tvekan de svenska politikernas enträgna iver att förneka och förminska, och ibland direkt förlöjliga, det svenska kulturarvet… Den kurslitteratur som Svenska för invandrare, SFI, använder sig av är ett annat exempel på samma infantila tankevurpa. I Typiskt svenskt! Din handbok till svennelivet… får nya svenskar sin första bild av det nya landet och det nya folk de ska bo grannar med… Invandraren får också veta att svennen gärna pratar om sex men aldrig om döden men ”tänker på döden hela tiden”. Naturligtvis upplyser författaren också om att svennen lider av svår dubbelmoral eftersom Sverige tillverkar och säljer vapen och ”hjälper” andra länder att kriga.

Med detta budskap tror man alltså att man ska få SFI-eleverna att respektera sitt nya hemland och integrera sig i det. Det är naturligtvis helt dödfött. Ett land vars myndigheter föraktar sitt eget land och sin egen kultur så till den milda grad att de i princip ber om ursäkt för att vi existerar kan knappast verka lockande för någon människa. Det troliga är att den här enfalden istället får nyanlända att undra var de egentligen har hamnat.

Det handlar, upptäcker man så här med lite perspektiv, inte bara om dagens självförståelse, utan också om morgondagens.

Patrik Engellau