Det är inget fel att sätta mål. Det är däremot viktigt att först övertyga sig att målen är förnuftiga och framför allt att de är genomförbara. Att formulera irrelevanta mål eller mål som inte kan uppnås av naturvetenskapliga, tekniska eller ekonomiska skäl gagnar ingen och speciellt inte landets medborgare eller jordens befolkning. Det hjälper inte ett dugg hur påhittiga slagord som än formuleras. Det kanske mest olyckliga är det så kallade 1,5°C-målet som saknar vetenskaplig grund utan är endast något som man politiskt har huggit till med. Av följande skäl:  

1.Det finns det inget omedelbart eller enkelt samband mellan utsläpp av växthusgaser och jordens temperatur. IPCC har visat detta tydligt i alla sina sex rapporter. Huvudorsaken är att vi inte känner klimatkänsligheten tillräckligt bra. En fördubbling av växthusgaserna kan antingen höja den globala temperaturen med 2°C eller 5°C vid klimatjämnvikt vilket betyder att även om vi exakt kan bestämma utsläpp av växthusgaser så kan inte temperaturen bestämmas bättre än med en faktor 2–3. Det enda meningsfulla som kan görs är att enas om ett utsläppsmål vilket var fallet med Kyotoavtalet. 

2. Jordens befolkning utanför västvärlden lider brist på energi och i många delar av världen stor brist på energi. Sedan början av 1970-talet kommer energin från fossil energi (drygt 80%) och biomassa (cirka 10%). Detta är fortfarande fallet. Dessa energikällor producerar koldioxid vid förbränning. Ingen har seriöst tänkt igenom hur detta realistiskt skall ersättas och framför allt inte hur lång tid som behövs eller om det överhuvudtaget är möjligt. Sverige är här ett lysande undantag tack vare förnuftiga insatser av tidigare generationer av ingenjörer och politiker och inte av dagens insatser.   

3.Det finns inga tillförlitliga resultat som visar att inte världen kan klara en uppvärmning på 1,5°C (eller ytterligare några tiondels grader jämfört med vad som redan inträffat). För de människor som bor i dagens storstäder  är det redan 2-3°C varmare än för 50 år sedan men trots detta föredrar de flesta att leva i storstäder. Europa är i genomsnitt drygt 2°C varmare nu än som var fallet för 60 år sedan. Orsaken är  att fördelarna där överväger nackdelarna annars skulle ingen bo där. Anpassningen har vidare fungerat bra genom att man genomfört tekniska åtgärder som fungerande system för uppvärmning och avkylning av bostäder och arbetsplatser. De problem som idag finns är främst beroende på oförmåga, korruption och politisk inkompetens.  

Det mest förnuftiga man kan göra idag är att studera de områden på jorden där man klarat anpassningen till ett krävande klimat.  Sådana finns nämligen och har funnits i alla tider. Befolkningen i Nordeuropa har anpassat sig förnämligt till ett hårt och krävande vinterklimat och så har man även klarat av i andra krävande klimat som ekvatoriella klimat i Singapore eller Mellanösterns ökenklimat som i Israel, Dubai, Kuwait och Saudarabien. 

På sikt är det emellertid nödvändigt att finna alternativa energisystem så att växthusgasutsläppen kan minskas. Det mest effektiva är att ersätta dagens fossila energikällor med något som är mer kostnadseffektivt. Något sådant kräver dock tid vilket inte minst Kina har insett idag. Man skulle kunna önska att Europa kunde visa prov på samma realism.  Och det är inte heller något som kan beordras fram av ”ambitiösa” politiker. Bravado-politiker och skrikande tonåringar med allsköns ad hoc-idéer som det tyvärr knappast råder brist på idag riskerar endast att skapa mer problem än lösningar.