Inte sällan talar man om vikten av att bottna, i att vara grundad, eller åtminstone att veta vad man talar om. Sådant låter sig enkelt sägas, men vad menar man egentligen med uttryck av det slaget? I en tid av en eskalerande mångfald av åsikter och tyckanden, av skilda värderingar, perspektiv och intressen, såväl ideologiska som kulturella och religiösa, ställs liksom den frågan på sin spets. Vad betyder det att bottna, att vara grundad, och att veta vad man talar om? 

Vilhelm Mobergs sista roman, “Din stund på jorden”, handlar om livets ändlighet, om tiden, om den oundvikliga döden. Bokens huvudperson anar att slutet är nära. Nu grämer han sig över att ha kompromissat med sina drömmar. Han fick sin stund på jorden. Vad gjorde han med den?

Idag vill jag kort kommentera Bergmanfilmen Sommarnattens leende (1955). Den unge teologistudenten Henrik föraktar världen och tror sig ha ett ”högre kall”. Men husets piga har en erotisk dragningskraft som stör hans Lutherstudier.

Häromdagen skrev jag att politiker liksom trollkarlar viftar med dukar för att förvirra publiken. Under stora åthävor låtsas de göra saker som kanske knappt är något alls.

”Detta händer om betalsystemet kraschar – och så klarar du ett haveri” är den sensationslystna rubriken på en artikel på SVT.

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

Anders Leion skrev nyligen en blodisande artikel. Han sa två saker, dels att politiker liksom trollkarlar viftar med dukar så att publiken inte ska upptäcka deras tricks, dels att våra ledares konster är lika äkta som Joe Laberos och att de i själva verket står handfallna inför landets problem.

”Att vara svensk är inte att vara nationalist”, påstår de två religiösa socialdemokraterna Sara Kukka-Salam och Jesper Eneroth, ordförande respektive vice ordförande i Socialdemokrater för tro och solidaritet i en artikel i Aftonbladet. De har, som så ofta när det kommer till dagens socialdemokrater, inte en siffra rätt. Det var tvärtom just den sunda och hälsosamma nationalismen som byggde Sverige. Men vad vet egentligen Kukka-Salam och Eneroth om vår svenska historia och om våra anfäders strävsamma arbete för att skapa ett gott land? Uppenbarligen ytterst lite.

En av samtidens viktigaste diskussionspunkter är hur stort inflytande globalismen har över världshändelserna. Frågan är för det mesta för allmän för en seriös diskussion men när jag upptäcker ett konkret fall i The Wall Street Journal kan jag inte låta bli att stjäla och återge.

Om man inte räknar in suffragetterna kring förra sekelskiftet gick startskottet för den moderna feminismens framfart det legendomsusade året 1968. I Sverige bildade då en grupp socialistiska kvinnokämpar Grupp 8. Därifrån går sedan en rak linje till kvinnokamp med brända behåar för ”kvinnokroppens frigörelse” och 70-talets röda kvinnodemonstrationer med banderoller och talkörer som skanderade att vara kvinna är att vara ”dubbelt förtryckt”, det vill säga både av kapitalet och patriarkatet.  

KATEGORI: KONTAKTA MISSING PEOPLE Mr Trump ville bygga en mur mot Mexiko för att stoppa den illegala invandringen från Sydamerika. Då nämndes Trumps namn minst sju gånger i varje nyhetssändning. Han fängslade små barn, slängde in dem i mörka fängelsehålor där de fick svälta och separerade dem från sina föräldrar. Han förvägrade människor deras naturliga rätt att få flytta till USA. Han var ond och hemsk. Han var närmast att jämföra med Hitler.

Det är väl känt att Karl Marx jämförde religion och opium. De två skulle ha liknande effekt på psyket. Karl Marx uppfattade religionens opium som en tröst, något som ju människorna nere i jämmerdalen kan behöva. Opium hade en hög medicinsk status på Marx’ tid och uttrycket ”folkets opium” hade inte en så negativ klang då som det har för oss idag.

Jag läser morgontidningarna, i det här fallet Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, för att det är trevligt med papperssjok vid frukostbordet och för att jag får ett hum om vad som händer i min omvärld. Dessutom ger tidningar på och framför allt mellan raderna indikationer om officiella känslolägen (enligt teorin att journalisterna artikulerar rådande ideologi ungefär som statskyrkans präster sedan Gustav Vasa talat maktens språk till allmogen).

Ända sedan coronapandemin startade har budskapen från de svenska myndigheterna varit lika tvärsäkra som vaga. Anders Tegnell o co har basunerat ut gissningar som om de vore sanningar och ändrat uppfattning oftare än normalsvensken byter strumpor. Ena dagen är det uteslutet att det kan bli smittspridning i Sverige, nästa dag sprids smittan okontrollerat. Ena dagen kan barn inte insjukna, nästa dag kan de. De kan dock inte smitta andra. Fast dagen därpå kan de plötsligt det.

De ljusa försommarnätterna är här och SVT rapporterar just nu energiskt om de störande bilburna ungdomarna i Arvika. ”Här dunkar bilfesten runt i stan varje helg: ‘Blir ett krig’” är en av rubrikerna och vi får veta att polisen under den senaste månaden jobbat intensivt med att bötfälla de bilburna för onödig och störande körning.

Jag är mer radikal än många vilket betyder att mina instinkter manar mig att söka sanningar och lösningar djupare bland rötterna. Tyvärr är detta en ganska opraktisk läggning eftersom de flesta problem är sådana som de ser ut på ytan och därför inte kräver några utgrävningar.

De flesta jag träffar verkar vara överens med mig om att det finns något besvärande grundfel i Sverige och att framtiden ser besvärlig ut. Men jag är ganska säker på att det finns olika uppfattningar om hur grundfelet är beskaffat. Många har större förtröstan på det svenska systemet eller den etablerade ordningen än vad jag har. I min radikalism tror jag att en del rötter måste rivas ut.

För att förstå svensk politik behövs varken kunskap eller möda. Det räcker att få upp ögonen för politikens och politikernas kungsväg: Tala om något annat samtidigt som ni låtsas angripa problemet! Det är samma trick som trollkarlen använder när han avleder åskådarens uppmärksamhet genom att t.ex. vifta med en duk, samtidigt som den andra handen utför det som skall döljas. 

På Sveriges nationaldag passar SVT på att lägga upp ett inslag med rubriken: ”Därför är svenskarna så dåliga på att fira nationaldagen”.

Idag firar vi nationaldagen igen, men även om en del av coronarestriktionerna har lättats upp blir det ett rätt lugnt firande. Inte fullt lika mycket folk på Skansen som vanligt alltså, och kanske inte heller lika många nya svenskar som ska hyllas för att de valt att bosätta sig här. För det är ju dem vi firar på nationaldagen. De nya svenskarna.

Förändringarna i vårt land har varit så snabba och omvälvande att jag personligen inte hunnit med att smälta dem. Låt mig ändå försöka ringa in vidden i det skedda, och om möjligt ge någon förklaring till att vi hamnat där vi är. 

Eftersom jag, utan att själv tillhöra det, i många krönikor dokumenterat min hyllning till det judiska folket (den här, som jag publicerade för snart sex år sedan är nog min favorit) tar jag mig rätten att hänsynsfullt ställa en fråga till judiska vänner som kanske tar sig illa vid även om jag tydligt visar mina sympatier. (Ibland blir det fel. En gång träffade jag en judisk dam som beklagade att hon var judinna. Det är väl bara att sluta, sa jag naivt. Jag trodde det var lättare att lämna judendomen än att komma in i den. Hon gillade inte detta resonemang utan förklarade att judendomen var en dom som drabbade flera generationer utan villkorliga frigivanden.)

KATEGORI: SPRIDDA TANKAR Jag tror att vi alla har med oss vissa djupa instinkter om rätt och fel från tiden när vi levde som jägarfolk i flock. Som att den som inte bidrog till flockens fortsatta existens inte heller förtjänade en plats vid grytan och elden i grottan när kvällen kom. Vi bär alla en urstark känsla för rättvisa inom oss som är nedärvd och som fått oss att fortleva som art. Eftersom vi lärde oss att samarbeta för allas bästa – alltså den egna och därmed även flockens överlevnad.

I år firade studenter i Malmö med palestinsk bakgrund genom att skjuta raketer och vifta med palestinska flaggor. Videoklipp på sociala medier visar hur det stökiga firandet störde trafiken i centrala Malmö.

Det känns som en brist i det demokratiska systemet att höga politiker som ställer till skada för sina huvudmän, det vill säga väljarna och medborgarna i övrigt, inte kan bestraffas för sina gärningar. Normalt får de bara en fin reträttpost som ambassadör eller motsvarande. Om de gjort bort sig ordentligt får de bara försvinna från offentligheten och slicka sina sår.

MP/S-regeringens representant, programledaren Anders Holmberg på SVT, mötte i förrgår Danmarks migrationsminister Mattias Tesfaye (S) i en politisk duell om migrationspolitiken i regimens nyhetsprogram Aktuellt.

Aruna Khilanani är en amerikansk psykiatriker och psykoanalytiker, verksam som rasismexpert. I en föreläsning som hölls vid Yaleuniversitetet (School of Medicine) den 6 april 2021 berättade hon om sin fantasi om att mörda vita människor.

Guy Fawkes-masken har blivit en internationell protestsymbol som används av folk som anser sig stå i opposition till systemet. Förlagan till masken kommer från filmen V for Vendetta (2005) som i sin tur bygger på en tecknad serie av den brittiske serieförfattaren Alan Moore.

Galileo Galilei (bilden) var en astronom från Pisa som på grundval av observationer av himlavalvet kommit fram till att Kopernikus, som levt nästan hundra år tidigare, hade haft rätt i sin heliocentristiska teori om att jorden snurrar runt sin egen axel och dessutom roterar kring solen. År 1615 dömde Inkvisitionen att Galilei hade fel eftersom hans teori var absurd och kättersk då den motsade Den Heliga Skrift. Men Galilei framhärdade och blev därför åter ställd inför Inkvisitionen 17 år senare. Han tvingades då ta tillbaka sina irrläror och försattes i husarrest livet ut. (Helt rätt hade han inte. Han trodde att jorden rörde sig i en cirkel, inte i en ellips. Vetenskapen är inte perfekt.)

Du gör också en stor grej av 1948, då ju det moderna Sverige med skattefinansierad välfärd skapades. Rent principiellt är det rimligt, men det innebär inte att varje form av statligt finansierad verksamhet är rimlig. Dock var 1950-talet den lyckligaste svenska perioden. Det berodde främst på att vår industri hade fördelen av att inte ha blivit sönderbombad utan var stark. Och att den svenska tillväxten ökade. Människor hade god framtidstro, något som inte alls gäller idag.

Hälsingehambon, som äger rum i juli varje år, är egentligen ingen gammal tradition – i alla fall inte i den nuvarande formen. Det började 1965, med TV-serien Landskapsleken, där Hälsingland anordnade en långdans. Nästan hundra par deltog i begivenheterna och idén blev så omtyckt att Hälsinglands Turistförening året därpå lanserade hälsingehambon, en dans som startade på Hårgaberget och som genomfördes i olika tapper för att slutligen avslutas på dansbanan på Stenegård.

Ju mer jag tänker på varför det har gått åt skogen med Sverige, desto mer fastnar jag i kulturutbudets betydelse. Vi har fått en berättelse om oss själva och vårt land som under närmare 60 år ensidigt har kommit från vänster. Detta är, inbillar jag mig, grundbulten till att svenskarna utan nämnvärt motstånd har kunnat gå från en etnisk homogen befolkning till ett mångkulturellt samhälle med över två miljoner beviljade uppehållstillstånd sedan millennieskiftet.