Slaget vid Poltava utkämpades den 28 juni 1709 mellan svenskar och ryssar och slutade med ett svenskt nederlag.

Boken om vårt land (på finska Maamme kirja) av den finlandssvenske författaren Zacharias Topelius utgavs 1875, avsedd som läsebok i folkskolan i Finland. Den översattes även till finska och användes i skolorna långt in på 1900-talet och bidrog till uppbyggandet av en finsk nationalkänsla. 

Är alla kulturer lika bra? Enligt nyvänstern är man ”kulturrasist” om man anser att vissa kulturer är sämre än andra. Kulturer är föränderliga och för att få en kultur att förändras i en viss riktning krävs kritik. Det är denna kritik som nyvänstern hindrar genom sin föreställning om ”kulturrasism”. Det finns därför fog att beskriva denna vänster som regressiv, eftersom den paradoxalt främjar förtryck i toleransens och antirasismens namn.

Det finns stunder då den bättre kultur står mot en sämre, civilisation mot barbari. I Jules Vernes roman Jorden runt på 80 dagar från 1873 skildras ett sådant möte. Handlingen är förmodligen bekant för de flesta. Hjälten, Phileas Fogg, är en engelsk gentleman och medlem av Framstegsklubben. Han slår vad med de andra klubbmedlemmarna om att kunna resa runt jorden på 80 dagar, något som var otänkbart på den tiden. Med sig tar han sin ny nytillträdde franske betjänt Jean Passepartout.

Det var länge sedan jag ondgjorde mig över det troligen mest fatala misstag som politikerväldet utsatt Sverige för under det senaste halvseklet, nämligen preposition 1975:26 som antogs av en enig – enig! – riksdag. För att du inte ska glömma frågan så ondgör jag mig igen.

Enligt propositionen skulle alla kulturer tillskrivas samma värde. Icke-svenska kulturer skulle uppmuntras på olika sätt, till exempel genom statsbidrag, för att kunna utveckla sin särart.

Denna endräkt hos riksdagsledamöterna förvånade mig länge. Jag kunde bara kunnat hitta en enda förklaring. För mig säger denna förklaring i tre led allt.

Slaget vid Poltava utkämpades vid staden Poltava i mellersta Ukraina den 27 juni 1709 (enligt den julianska kalendern, 28 juni enligt den svenska kalendern). Det var den största och mest avgörande drabbningen under stora nordiska kriget (1700-1721), och stod mellan en svensk armé under befäl av fältmarskalk Carl Gustaf Rehnskiöld och en rysk armé under befäl av tsar Peter I.

Daniel Krman (1663-1740; se bilden) var en slovakisk präst och författare. Han var superintendent för lutherska kyrkan i det slovakiska Ungern. Han uppsökte Karl XII år 1708 i Mahiljoŭ i östra Vitryssland för att be om svenskt stöd för de förtryckta protestanterna i sitt land.

IDÉ OCH KULTUR Om mörkhyade människor kan sägas vara ”rasifierade” kan väl ljushyade på samma sätt vara ”vitifierade”? Så fort det talas om vita går det bra att generalisera och skuldbelägga. Det Goda Samhället lanserar därför ett nytt socialkonstruktivistiskt begrepp som ska bidra till att bringa klarhet i de processer som gör det legitimt att tala om vita som en homogen grupp och dessutom tillskriva gruppen en kollektiv skuld. ”Vitifieringen” måste studeras och analyseras. Leve den maktkritiska forskningen!

I förordet till sin bok Döda vita män (2010) skriver Johan Hakelius om en tendens i samtiden att skylla i stort sett allt ont på döda vita män:

Bakom allt förskräckligt här i världen, från folkmord till uppfällda toasitsar, finns en vit man som ofta är död. I de fall han inte är död borde han vara det.

Verkligheten är förstås mer komplicerad än så. Hakelius fortsätter:

Min erfarenhet är tvärtom att få människor är så intressanta som döda vita män. Vi har en hel del att klandra dem för, men vi har också mycket att tacka dem för.

I alla västerländska städer står det statyer av döda vita män. De restes för att man ville tacka och hedra dem. Vänsterextremister och så kallade ”antirasister” vill riva dem.

I mer än två sekler har västerlandet dominerat världen och vita män har dominerat västerlandet. Oavsett vad det beror på har denna ordning lett till den största framgång som hänt mänskligheten sedan skapelsen, nämligen allmänt välstånd, alltså inte bara välstånd för en gynnad elit utan för alla medborgare. Västerlandet har emellertid numera blivit så vant vid detta tillstånd att vi tror att situationen är normal bara för att den existerat i snart hundra år. Vi tror att fortsatt rikedom är garanterad.

En staty av Hans Christian Heg, en antislaveriförespråkare och soldat i amerikanska inbördeskriget, halshöggs och slängdes i sjön av ”antirasistiska” aktivister i Madison, Wisconsin.

Hans Christian Heg kommer från Liers i Norge och invandrade med sin familj till USA som 11-åring.

Den populäre libertarianske youtubern Stefan Molyneux kommenterar händelsen på Twitter:

Rubriken sammanfattar en enkel logik: hotas jag av en farlig fiende är jag glad och tacksam för varje stöd, oavsett varifrån det kommer. Det är inte läge att ta andra hänsyn om hotet är dödligt.

Västmakterna blundade för Sovjets skändligheter, därför att de behövde den blodiga diktaturens hjälp.

Finland lierade sig med Nazi-Tyskland, därför att vapenbrödraskapet gav möjlighet att återta i vinterkriget förlorade områden – och lite mer. Utan Tysklands hjälp i fortsättningskrigets slutskede skulle inte Finlands motstånd kunnat vara så segt och – sett till Stalins avsikter – så framgångsrikt.


Jesus från Nasaret var en märklig människa (om han nu fanns vilket jag är benägen att tro). Hans eget folk, judarna, eller i varje fall en grupp bland judarna, hatade honom och förmådde den romerske guvernören Pontius Pilatus att halvt motvilligt döma Jesus till döden.

Bilden av Jesu korsfästelse har etsat sig in i medvetandet på alla som bott i ett kristet samhälle och kanske rentav själv är troende. Vi har sett tusental målningar av denna händelse.

Det konstiga är att denna scen, som under tvåtusen år varit de berörda samhällenas troligen mest uppmärksammade begivenhet, är så illa förklarad. Själva avrättningen är nog äkta vara men motivet till domen har aldrig blivit tillfredsställande utrett – åtminstone inte så att jag är nöjd med domskälen. Ska man försöka begripa det där så måste man spekulera.

KULTUR I min hemstad Karlskoga står en bronsstaty av en järnarbetare. Den är skapad av den svenske skulptören John Lundqvist (1882-1972) och rest 1946, och en ständig påminnelse om bergslagsstadens historia och kulturarv.

Min egen historia – mitt eget kulturarv.

John Lundqvist föddes 1882. Han studerade bland annat i i Italien och Danmark, men också i Paris, där han blev djupt inspirerad av Auguste Rodin och den gotiska skulpturen. Han inspirerades också av Carl Milles.

John Lundqvist hade ett djupt religiöst förhållningssätt till världen. Det kom att prägla hans arbeten och till stor del ägnade han sig åt kyrkliga skulpturutsmyckningar. Den som någon gång besökt Skogskyrkogården i Stockholm har säkert lagt märke till Uppståndelsemonumentet vid Heliga Korsets Kapell.

Ett län (engelska county) i delstaten Oregon i USA gör det obligatoriskt för alla invånare att bära ansiktsmask på platser där social distansering är omöjligt. Icke-vita behöver dock inte följa påbudet. Orsaken till undantaget är risken för ”rasprofilering”, skriver The New York Post (23/6 2020).

Daniel Fallström, född den 26 oktober 1858 i Gävle, död den 19 januari 1937 i Stockholm, var en svensk författare, skådespelare, journalist och teaterkritiker. Hans första större diktsamling I vinterqväll kom ut 1887, men rymde dikter skrivna så tidigt som 1881. Han utkom därefter flitigt med nya diktsamlingar, och blev snabbt en uppburen och flitigt anlitad poet, inte minst vid olika tillfälliga högtidligheter som invigningar och jubileer.

Utöver de olika tillfällighetsdikterna var historiska motiv, hyllningar till kvinnan, natur- och stämningslyrik, patriotiska maningar och Stockholmsskildringar återkommande teman i Fallströms diktning. Hans stil var utpräglat romantisk, och han var en flyhänt och inspirerad stämningspoet snarare än någon utstuderad stilist.

I den amerikanska staden Seattle har demonstranter beväpnat sig och, sedan den 8 juni, ockuperat en hel stadsdel. Efter att tre personer sköts ner under den gångna helgen har borgmästare Jenny Durkan nu klargjort att staden ska se till att avsluta protesten på det som kallas Capitol Hill Occupied Protest Zone.

Jag har aldrig brytt mig så mycket om sport och idrott och har därför inte satt mig in i de existensvillkor som råder i den delen av samhället. Men nyligen gjorde en vän mig uppmärksam på vad som pågår – varje dag! Först trodde jag honom inte. Vi lever ändå år 2020. Skulle inte idrotten ha kommit längre? Jag beslöt att fördjupa mig i ämnet.

Det blev en skakande upplevelse. Inom idrotten råder total nonchalans inför allt som vårt samhälle står för, framför allt värdegrundstesen om allas lika värde. Inom idrotten förhånas den principen ständigt. Jag vågar påstå att idrotten systematiskt bespottar och förlöjligar vårt samhälles ädlaste och renaste strävanden. Om detta skett av oaktsamhet hade man kanske kunnat ha överseende, men så är det inte, ty överträdelserna är noga uttänkta och överlagda.

Utrikesminister Ann Linde har nu tagit försvaret av den svenska coronakatastrofen till en helt ny nivå. I en intervju med tyska Deutsche Welle ger hon prov på en kombination av sådan arrogans och aggression att det nog inte bara är moderatledaren Ulf Kristersson som känt ett behov av att ta till orda. Alla som hyser minsta intresse av hur omvärlden ser på Sverige borde känna helig vrede över hur hon i sitt nitiska försvar för en mycket sjuk sak ställer vårt land vid den internationella skampålen.

Före kalenderreformen 1953 firades midsommardagen på Johannes Döparens dag idag den 24 juni. I en lång artikel i tidskriften Ord och Bild (1933) kan man läsa om en av den svenske konstnären Elias Martins målningar: ”Johannes Döparen predikar i öknen”, troligen utförd mellan 1768 och 1780.

I Sverige har flera svensksomalier deltagit i Black Lives Matter-demonstrationer. Och i rörelsens hemland USA deltar många somaliamerikaner. I en artikel på sajten Middle East Eye (31/5 2020) skriver Umar A Farooq att somalierna spelar en särskild roll i rörelsen eftersom de, som är både svarta och muslimer, tillhör två ”förtryckta” grupper.

”Young Somali Americans have come out to the demonstrations in droves, pouring out their anger and frustration with what they see as a broken criminal justice system.”

Somalisvenskar, somaliamerikaner, och somaliskättade i andra västländer som engagerat sig i Black Lives Matter och dess ”antirasistiska” kamp har dock inte sagt ett ljud om den hjältestaty som står i Somalias huvudstad Mogadishu.

Vi behöver en S-EXIT i Sverige. Människor behöver lämna Socialdemokraterna. S har blivit ett maktparti som inte längre står på svenska folkets sida. Vi har exempelvis sett de senaste månaderna hur onödigt många äldre svenskar fått dö på äldreboenden på grund av den socialdemokratiska regeringens handfallenhet och ansvarslöshet. De måste få betala för det. Det är allas uppgift i en demokrati att rösta bort de politiker som inte gör sitt jobb. Vi ska vara solidariska med vårt land, med vårt folk; inte med ett parti. Gör en S-EXIT!

På valdagen 1976 reste jag till Guinea-Bissau för att tillträda min befattning som chargé-d´affaires vid den ännu inte byggda svenska ambassaden tillika min egen biståndsattaché. Jag visst inte att jag stod inför ett av mitt livs mest danande och gagneliga erfarenheter.

Erfarenheten var att saker och ting inte fungerade som man hade räknat med. Till en början trodde jag det var olyckliga tillfälligheter när det i veckor inte fanns toalettpapper att köpa i staden, när folk kom två timmar för sent till möten eller inte alls, när resväskan som skulle med planet till Lissabon i stället skickades någon annan stans och aldrig återfanns.

Helt nyligen dödades en oskyldig kvinna av polisen i USA. Hennes namn var Hannah Fizer och hon var bara 25 år gammal. Men den vänster som protesterat mot polisbrutalitet på sistone har inte gett sig ut på gatorna i stora skaror för hennes skull. Hon var nämligen vit. Och rörelsen som demonstrerat – och gjort upplopp – heter ju Black Lives Matter, svarta liv räknas.

Hade hon varit svart, som George Floyd, hade hennes namn blivit stora rubriker.

Mig veterligen finns det ingen rörelse som kallar sig White Lives Matter som kan ta sig an Hannahs sak. Och fanns det en sådan rörelse skulle den förmodligen stämplas som en hatisk ”vit makt-grupp” och dess demonstrationer skulle mötas av våldsamma motdemonstrationer påhejade av politiker och medier.

En cynisk skämtare postade denna kommentar på Twitter:

Med jämna mellanrum hör man politiker, inte minst statsminister Stefan Löfven, uttala satser som ”vi ska sätta människorna i arbete” och ”vi ska dra igång ekonomin efter coronakrisen”. Tankefiguren är att ekonomin är som en avstängd motorgräsklippare och att Löfven ska dra i startsnöret för att få igång motorn. Det är för många en tilltalande föreställning eftersom den kan skänka oss den trygga förtröstan att politiker har verktyg att lösa svåra problem som annars kunde bli besvärande. Den stora frågan är om regeringen verkligen besitter sådana förmågor. Jag tror inte det.