Ett tjockt kuvert från Falu Tingsrätt damp plötsligt ner i min brevlåda. Innehållet – en pappersbunt på närmare 100 sidor – redogjorde i detalj för ett rättsfall gällande ”grovt fordringsbedrägeri”. Riktigt intressant läsning, faktiskt. Jag hann komma en bra bit in i kompendiet innan jag insåg att jag var en av målsägarna.

2024 avvecklade jag en firma, som legat vilande i många år. Kommer ihåg hur jag irriterade mig på att Bolagsverket (eller om det var Skatteverket) fakturerade mig 1 125 kr för själva avregistreringen. Men orkade inte tjafsa med myndigheten just då, utan betalade och glömde saken. Tills jag några månader senare blev uppringd av samma myndighet och en vänlig tjänsteman berättade att jag blivit lurad.

Till mitt försvar ska sägas att jag ytterst sällan låter mig dras vid näsan. Har massor av gånger fått konstiga telefonsamtal, försåtliga erbjudanden eller hot om rättsliga åtgärder ifall jag inte omedelbart klickar på en länk. Men den här gången gick jag på en nit. Hur bedragaren kunde veta att jag just då avregistrerat min firma, övergår mitt förstånd. Kanske kan man vaska fram såna uppgifter ur något offentligt register.

Pappersbunten berättar om två kompisar i Falun som startade ett företag tillsammans. Den yngre kom till Sverige under ”flyktingkrisen” (vilket inte står i pappersbunten, men framgår av hans sociala media). Efter att ha försörjt sig som drogförsäljare ett tag, bestämmer han sig för att ta sig i kragen och bli en riktig företagare. Eftersom han inte vet hur man gör, ber han en något äldre landsman om hjälp.

Den äldre var sedan länge etablerad i Sverige. På nätet kan man hitta honom som ”independent researcher” med ett dussin akademiska avhandlingar bakom sig, i ämnen som ”Pharmacological Intervention” eller ”Regulatory Organisation”. Vid ett tillfälle talade han på ett event för företagare, arrangerat av Falu kommun.

En kvalificerad och duktig person alltså. Vad som fick honom att vägleda den yngre i sina företagsdrömmar, kan säkert ha att göra med att han nyligen drabbats av näringsförbud. Detta efter att ha fällts för bokföringsbrott och innehav av mindre mängder kokain.

Affärsidén gick ut på att hjälpa företag med administrativa uppgifter, som exempelvis att fylla i blanketter från olika myndigheter. Tjänsterna erbjöds under så försåtliga former att de enligt Tingsrättens bedömning, uppenbarligen var ägnade att se ut som riktiga fakturor.

Fakturorna skickades till 3287 företag, varav jag och 508 andra råkade betala 1 125 kr till ett okänt plusgirokonto. En förtjänst på drygt en halv miljon, vilket inte är särskilt mycket i såna här sammanhang. Rättsprocessen, inklusive advokatarvode och två års utredning kostade säkert mycket mer.

De fall som går till domstol är bara toppen på ett isberg. Chat GPT gissar att mellan 50 000 – 100 000 bluffakturor skickas ut varje år och bara vart tionde företag bryr sig om att anmäla. Att just de här killarna åkte fast kan ha att göra med att de utnyttjade Skatteverkets goda namn och rykte. Man kan inte ostraffat få en svensk myndighet att framstå som orättmätigt girig. 2024 var annars ett lukrativt år för fakturabedragare med en ökning på hela 23 procent. Totalt omsätter branschen ungefär en miljard.

Hur gick det då i själva rättegången? Jo, den yngre, han som ville bli företagare, fick 6 månaders fängelse. Och den äldre mentorn som hjälpte honom med hantverket, får skyddstillsyn och 180 timmars samhällstjänst.

Själv kan jag se fram emot 1 125 kronor i skadestånd.