”Vi gillar olika” trumpetade Aftonbladets dåvarande chefredaktör Jan Helin ut när det stod klart att Sverigedemokraterna skulle bli en kraft att räkna med i valrörelsen 2010.

”Vi gillar olika… för vi gillar inte främlingsfientlighet.” Underförstått: Om du understår dig att rösta på SD så är du främlingsfientlig och gör ”Sverige kallare”, gubevars. Som om ett samhälle skulle bli kallt och ogästvänligt av att ställa krav på invandrare, hävda majoritetsbefolkningens rätt till sin kultur och sin historia, erkänna att det finns en svenskhet.

Idag, ett femtontal år senare, har vi facit. Det är inte SD som har gjort Sverige kallare Det är medierna. Genom den agendajournalistik som Aftonbladet och Dagens Nyheter har skapat har samhället polariserats och splittrats upp i en mängd olika grupperingar där det alltid, alltid, ALLTID är svensken som har fel och som ska ändra på sig.

Det är klart som fan att det blir kallt när den etniska befolkningen ständigt ska maka åt sig för att slippa bli stämplad som ”strukturellt rasistisk”.

Det gick dock inte riktigt som Jan Helin och hans Aftonbladet-kollegor hade trott och hoppats. Tvärtom. Sedan dess har SD ökat och ökat och efter valet i höst kan de faktiskt bli en del av regeringen. Så kan det bli när journalistkåren tar i lite för mycket och tror att vanligt folk inte kan tänka själva.

Minns ni när Mona Sahlin självbelåtet, med sin fjortissläpiga skolgårdsmobbar-röst, förklarade att ”de gamla svenskarna” måste integreras i det nya Sverige för att det gamla Sverige inte skulle komma tillbaka?

Hon spann som en katt, förvissad om att vi skulle lyssna och lyda. Och vad hände? Hon misslyckades lika kapitalt som Jan Helin senare gjorde för det blev exakt tvärtom. Inte när det gällde hennes profetia om ett nytt Sverige, för det såg hon och hennes politikerkollegor till att göra verklighet av. Men svenskarnas integration i ”det nya Sverige”? Den blev det inget av med. Visst finns det förvirrade och historielösa kulturpersonligheter, kändisar och journalister som gärna anammar främmande värderingar men de är inte representativa för befolkningen i stort – tvärtom.

För majoriteten av befolkningen har blivit allt mer medveten om sin egen svenskhet – om att den finns och är högst verklig. Det ser vi på antalet medier som vuxit fram utanför de tillrättalagda och politiskt korrekta mediehusen, på motståndet mot kulturyttringar som inte hör hemma i Sverige och, kanske framför allt, på hur Sverigedemokraterna vuxit genom åren. På historiskt kort tid har SD vunnit minst lika många väljare som Mona Sahlins socialdemokrater tappat – vilket är ett ansenligt antal.

Det beror inte på att deras väljare är ”nazister” som det ofta hävdats – utan på att SD under mycket lång tid var det enda partiet som faktiskt stod upp för den etniske svenskens rätt att kalla sig och känna sig svensk. Och eftersom alla andra partier svikit i det avseendet har folket valt att bortse ifrån partiets turbulenta födelse i grumliga vatten. Många är ju dessutom mycket väl medvetna om att även andra partier simmat i grumliga vatten då och då genom historien – som Socialdemokraterna med sin rashygien och Vänsterpartiet (fortfarande kommunister) med sin blinda dyrkan av Josef Stalin,

Det här visar att en chefredaktör på Aftonbladet är helt chanslös mot folkets vilja och att en föraktfull politiker som Mona Sahlin har noll koll på hur människor tänker. Lika inbilsk var hennes vapendragare Fredrik Reinfeldt, med sitt arroganta ”öppna era hjärtan”-resonemang. Idag är han en driftkucku – och folket han försökte dupera har i senaste valet röstat för mer stängda gränser.

Så visst, vi svenskar är förhållandevis godmodiga och vi kanske inte skriker och domderar så fort något går oss emot. Men vi lyder inte blint, vilket de långsiktiga effekterna av Helins, Sahlins och Reinfeldts tvärsäkra och dumdryga idiot-uttalanden tydligt visar.

Bild: ”Vi gillar lika”- Aftonbladets valkampanj 2010