Få saker skapar sån sammanhållning som en gemensam fiende. I över tusen år har hatet mot judarna fungerat som en förenande länk mellan muslimer, som i övrigt haft svårt att komma överens. Redan kort efter Muhammeds död 632 uppstod dispyt om ledarskapet, vilket resulterade i uppdelningen mellan ”shia” och ”sunni”. Konflikten är ännu inte löst, trots att det gått mer än 1 300 år. 

Jag erkänner att mina kunskaper om Mellanöstern är begränsade men tar mig ändå friheten att spekulera lite.

Arabvärlden har aldrig kommit över förlusten i kriget 1948 som resulterade i staten Israels bildande, eftersom det strider mot budskapet i koranen. Att erkänna judarnas seger, även om den var ett obestridligt faktum, skulle vara som att spotta profeten Muhammed rakt i ansiktet.

2000-talet ser ut att bli krisernas århundrade. Hittills har vi upplevt klimatkrisen, finanskrisen, migrationskrisen, covidkrisen, energikrisen, Ukrainakrisen och vad som ser ut att bli nativitetskrisen. Enligt en ny dokumentär med titeln ”No farmers No food” och undertiteln ”Will you eat the bugs?” ligger den värsta krisen framför oss: ”Matkrisen”. 

En av Europas mäktigaste kvinnor just nu är den svenska EU-kommissionären Ylva Johansson, med ansvar för inrikes frågor. I maj 2022 presenterade hon ett lagförslag, populärt kallat ”Chat control 2.0”, som innebär att all privat kommunikation på nätet ska kunna scannas av nationella myndigheter med det uttalade syftet att avslöja sexbrott mot barn. Inom kort kommer förslaget att behandlas i EU-parlamentet. 

Psych2Go är en Youtube-kanal som vänder sig till ungdomar och andra som upplever psykisk ohälsa. Varje dag laddar man upp en animerad video med tips, rikligt underbyggda med formuleringar av typen ”According to recent psychological studies”. Kanalen har mer än 11 miljoner prenumeranter. 

Är man det minsta intresserad av filmstatistik de senaste 100 åren är sajten the-numbers.com en guldgruva. För precis fyrtio år sen gick till exempel dessa filmer upp på amerikanska biografer. 

För något år sen chattade jag med en 30-årig vän i Sydkorea. Han berättade om sina oändligt långa arbetsdagar på något internationellt softwareföretag, jag minns inte vilket. Dessutom skulle han just genomgå en operation på en välrenommerad skönhetsklinik. 

När jag för något år sen vaktade en valstuga i centrala Göteborg stannade en ung man i 25-årsåldern, spände ögonen i mig och frågade: 

”Är jag svensk?” 

Frågetecknet lät nästan som ett utropstecken. 

Jag växte upp på rätt sida om järnridån, i den del av världen där politisk opposition var någonting fint. Det var liksom kännetecknet på att leva i ett fritt samhälle. Även om vi sällan opponerade oss kändes det skönt att kunna göra det, om vi ville. Lagens långa arm var till för att gripa tjuvar, mördare och såna som fifflat med bokföringen; inte att lagföra dem som tyckte annorlunda än staten. Sånt sysslade man med i Sovjetunionen. 

Historikern och bestsellerförfattaren Yuval Noah Harari är en kontroversiell föreläsare på World Economic Forum och utpekas ibland som chefsideolog åt Klaus Schwab. Med jämna mellanrum publicerar han videos på Youtube som sänder kalla kårar längs ryggraden. Ofta är det svårt att avgöra om han välkomnar den utveckling han beskriver, eller varnar för den. 

Jag gillar konspirationsteorier. Inte för att dom stämmer till punkt och pricka med verkligheten, men de får världen att framstå lite begripligare och lättare att stå ut med. Hur kan man till exempel förklara den svenska försvarspolitiken? 

Efter de senaste årens korankravaller, med stenkastning, bilbränder och handgemäng med polis, har muslimer i Sverige ofta anklagats för att vara otacksamma. Eftersom många av dem flytt från förtryck i sina hemländer och fått en fristad i Sverige, borde de väl anpassa sig efter våra lagar och traditioner. Hur kan man kräva att den svenska yttrandefriheten – som har månghundraåriga anor och står inskriven i grundlagen – ska upphöra att gälla bara för att en dansk provokatör offentligt visat att han inte respekterar islam?

Tim Ballard kanske bäst kan beskrivas som en kombination av Patrik Sjöberg och Indiana Jones. Efter en kort karriär som CIA-agent rekryterades han 2002 till Homeland Security, en myndighet för terrorbekämpning som inrättades av George W Bush efter 9/11. Där arbetade han i flera år med att kartlägga och bekämpa människohandel, i synnerhet sex-trafficking av barn. 

I boken ”Inställd apokalyps” skriver den tidigare miljöaktivisten och numera FN-experten Michael Shellenberger om den urspårade miljörörelsen. Samtidigt som den blåser upp problem till apokalyptiska proportioner, tror den sig finna lösningar i enkla symbolhandlingar. Ett exempel är korståget mot plasten.  

Anders Leion och många andra har tagit upp den känsliga frågan om intelligens. Nu är inte intelligens riktigt samma sak som människovärde (om nu någon trodde det), men vill man ha ett högteknologiskt, välorganiserat och demokratiskt välfärdssamhälle bör man eftersträva en befolkning med ett genomsnittligt IQ runt 100. I varje fall om man får tro det här diagrammet. 

För drygt ett år sen skrev jag om det nystartade projektet ”pratbänkar”. Med stöd av FN placerade kommunen ut speciellt designade parkbänkar, där meningen var att man skulle sitta ner och prata med varandra. Tyckte man det kändes ovant att prata med någon på en bänk, fanns en inplastad bruksanvisning på ryggstödet med förslag på samtalsämnen:

Utan att vilja framstå som homofob, tror jag knappt det funnits någon civilisation eller historisk epok där inte heterosexuella utgjort en förkrossande majoritet. 

Äldre män med tunga ögonlock och rynkor i pannan har haft en dominerande ställning i det offentliga livet, i alla kulturer utom vår. Västvärlden lever inte bara i ungdomskulturen. Vi lever också i mediakulturen, där ytan är viktig och den som är ung och vacker får naturliga fördelar. Man tar liksom för givet att de också besitter unga och vackra idéer. Medan pensionärer som gör sig mindre bra i TV förmodas ha mindre viktiga saker att säga.  

När jag gick i småskolan ägnades mesta tiden åt rättstavning, multiplikationstabellen och kristendom. Sexualitet var officiellt en icke-fråga – ända fram till slutet av mellanstadiet, då vi fick två timmars samtal om pubertet och fortplantning med magister Anders. På högstadiet ordnades skoldisko i matsalen och därefter förväntades vi bygga upp harmoniska relationer med det andra könet, vilket de flesta av oss lyckades med. 

Orkar man inte läsa en hel ledarartikel eller är analfabet, kunde man fram till år 2000 (ungefär) slå upp vilken dagstidning som helst och på central plats hitta en politisk karikatyr. Den sammanfattade det politiska dagsläget, klargjorde tidningens ståndpunkt och var i bästa fall rolig. 

En av de mest hbtq-vänliga platserna i Sverige är Carl Johans kyrka i Göteborg – mycket tack vare prästen Pontus Bäckström som också skriver i Göteborgsposten. Nyligen skrev han till exempel om en annorlunda långfredagsgudstjänst, som han höll tillsammans med drag-queen-artisten Gretchen. 

Tänk dig en historia där en intelligent datanörd med autistiska tendenser – bara genom att knappa på sin laptop blir en av världens mäktigaste män. Med en skickligt designad app, ”Wikileaks”, får han plötsligt tillgång till information som får några av världens mäktigaste regimer att darra. Som manus till en spionroman skulle den ha refuserats som löjligt orealistisk.  

Påståendet i rubriken borde inte vara det minsta kontroversiellt. Att det finns etniciteter har människor vetat i alla tider, likaså att de på gruppnivå skiljer sig en smula från varandra. Om en population lever på samma plats i tillräckligt många generationer kommer de så småningom att likna varandra; språkligt, kulturellt och även till utseendet. 

På 1950-talet vände sig reklamen till ansvarskännande familjefäder och husmödrar, och kunde se ut så här eller så här. I takt med att välståndet ökade på 60-70-talen dök en ny köpstark grupp upp på marknaden; ungdomar med egna pengar. De nöjde sig inte med hållbara byxor från Algots utan efterfrågade en identitet, en livsstil, kanske till och med en mening med livet. De var också föredömligt mottagliga för reklam. Så länge de befann sig i ett kreativt tillstånd av identitetssökande, blomstrade marknaden och stilbildare inom ”livsstilsreklamen” blev Coca Cola.

I söndagsskolan fick jag lära mig att fåglarna sjunger för att de är glada och vill uttrycka kärlek. Bland annat minns jag den här sången: 

Morgon mellan fjällen, 

hör, hur bäck och flod, 

sorlande mot hällen, 

En dag i höstas upptäckte jag en grävmaskin och ett halvt dussin anläggningsarbetare som åstadkom ett fyrkantigt hål i gräsmattan utanför mitt köksfönster. Ungefär där ungarna brukar spela fotboll. De kommande veckorna gjöts ett betongfundament som så småningom anslöts till elnätet. Rykten gjorde gällande att kommunen skulle uppföra ett vindkraftverk. 

För bara några år sen handlade nio av tio nyhetsartiklar om ”vaccinet”. Den nya mRNA-tekniken skulle frälsa världen från Covid-19 som utgjorde det största hotet mot mänskligheten, efter klimatkrisen. Många menar att hotet var grovt överdrivet och mRNA-vaccinerna inte fullt så effektiva som påstods. En av dem är läkaren Nils Littorin, som sammanfattar läget så här. 

På Morgan Johanssons tid fanns bara en rimlig förklaring till varför brottsligheten är högre i Rinkeby än i Djursholm, och den löd ”socioekonomiska faktorer”. Sambandet tycktes så solklart att ytterligare forskning, enligt Johansson, inte behövdes. Efter några månader med Tidöpartierna kommer BRÅ-rapporten ”Socioekonomisk bakgrund och brott” som pekar i en något annan riktning. Är det ett paradigmskifte på gång, eller bara ännu en utredning? 

Vilken åsikt man än hyser om Ukraina riskerar man att hamna på ”fel sida om historien”, eftersom vi ännu inte vet hur det slutar. Efter ett år av blodigt krig har opinionen formerat sig i två läger. Ena sidan vill ha omedelbara fredsförhandlingar, även om det skulle innebära vissa eftergifter åt ryssarna. Bland förhandlingsvännerna räknar jag Henry Kissinger, Patrik Engellau samt en och annan amerikansk militär.  

Många har svårt att förstå varför Paludan envisas med att bränna koraner, lika lite som man förstod varför Lars Vilks ritade rondellhundar. Eller varför Salman Rushdie nödvändigtvis måste skriva om just Satansverserna? Kunde han inte ha skrivit om något annat? Förstår dom inte att det är farligt? Vill dom ha tillbaka 30-talets bokbål?