Låt oss fantisera om att Trump vinner valet 2024 och säger ajöss och goodbye åt NATO. Alternativt att ett nytt amerikanskt inbördeskrig, i kombination med en våg av islamistiska attacker mot amerikanska militärbaser, får USA att lämna organisationen och ta Kanada med sig. Hur skulle Europa hantera en sån situation?

NATO’s starkaste militärmakt skulle plötsligt vara Turkiet. Ett land vars ledare stöder terrororganisationen Hamas och har som långsiktigt mål att göra Europa muslimskt. Det är osannolikt att jag i en sån situation skulle bli utnämnd till NATO-chef, men skulle så ske vore min första prioritet att bli av med Turkiet.

Återstår alltså 28 NATO-länder, varav samtliga ligger i Europa och 21 dessutom är med i EU. Två parallella organisationer som båda misslyckats med att skapa ett tryggt och sammanhållet Europa.

NATO har misslyckats för att man i grunden prioriterar amerikanska intressen och mest behöver Europa som en buffert mot Ryssland. Europeiska intressen kommer i andra hand.

EU har misslyckats därför att man byggt upp en överstatlig byråkrati av sovjetiska dimensioner, som vill detaljstyra medlemmarna politiskt, ekonomiskt och ideologiskt. Det är ingen slump att EU kommit på kant med forna öststater som Ungern och Polen, samt att viktiga länder som Storbritannien och oljelandet Norge valt att hålla sig utanför.

Lås oss för enkelhetens skull anta att jag vid sidan av uppdraget som NATO-chef, också blir envåldshärskare över EU. Min första åtgärd vore att reducera EU till det vi en gång röstade på; en union för frihandel, förenklad gränskontroll och i viss mån valutasamarbete. Det skulle frigöra sådär 75 procent av EU’s budget till att bygga en gemensam försvarsorganisation.

Egentligen är det underligt att just européer blivit så dåliga på självförsvar. Historiskt sett har vi varit goda krigare, vi hyser några av världens stabilaste ekonomier, har hög teknologisk kompetens och hyfsad BNP. Efter 70 år i amerikanskt hägn har vi (för att använda ett modernt uttryck) blivit ”bidragsberoende”. Så länge amerikanerna skötte jobbet och försvarade oss mot omvärlden kunde vi använda pengarna till roligare saker.

Min andra åtgärd som NATO/EU-chef vore att kartlägga den yttre hotbilden. Med undantag för de baltiska staterna och Ukraina (som har starka ryska minoriteter) är hotet från öst överdrivet, medan hotet från syd är underdrivet. Det behövs en ny järnridå tvärs genom Medelhavet och minutiös gränskontroll mot Mellanöstern. Islam invaderar inte längre med arméer beväpnade med kroksablar, utan genom att finansiera och skapa förutsättningar för internationell terrorism. Blotta hotet om kommande våldsamheter räcker ofta för att få europeiska stater att vika ner sig.

Största nackdelen med EU är att man är federalister. Man lägger sig i all möjlig lagstiftning, det finns knappt något område där inte EU-byråkrater lägger näsan i blöt. Eftersom europeiska nationalstater är ganska olika kommer en dylik union att knaka i fogarna. En försvarsallians har däremot en naturlig begränsning. Man sysslar med säkerhetshot som härrör från främmande makt. Ett sånt egenintresse borde de flesta europeiska länder kunna ställa sig bakom. Ett europeiskt NATO kanske har bättre förutsättningar än EU att lyckas med det EU säger sig vilja uppnå. Ett enat och sammansvetsat Europa.