Gästskribent Lars Hässler: Hur mycket får rättegångar mot kriminella invandrare kosta?

Förra året begicks ett antal grova personrån i Nacka mot minderåriga. Ett fall gällde en minderårig som rånades och misshandlades. Den drabbade fick föras till sjukhus. Tidigare samma vecka blev en åttaårig pojke knivrånad i Nacka när han var på väg hem från skolan. Polisen gick ut med signalement på gärningsmännen, ca 14 – 18 år gamla och ca 185 – 190 centimeter långa, och var av afrikanskt ursprung. De hade varit klädda i mörka jackor samt vid rånen maskerade över ansiktet. Gärningsmännen var mellan fyra och tio personer där några hade varit mer aktiva i själva rånen.

Nu har fem av gärningsmännen, födda mellan 1999 och 2002, lagförts och fått sina straff, allt från fängelse i några månader till ungdomstjänst eller skyddstillsyn.

Man kan naturligtvis ha synpunkter på de förvånansvärt låga straffen, men det finns något annat som skaver, nämligen kostnaderna som var förknippade med rättegången.

Alla fem hade var sin offentlig försvarare och brottsoffren hade målsägarbiträden. De offentliga försvararna tillerkändes tillsammans 887 000 kr och biträdena 285 000 kr, tillsammans 1 172 000 kr. Till detta tillkommer skadestånd till brottsoffren på ca 100 000 kr, en summa som de tilltalade naturligtvis aldrig kommer kunna betala (som staten får betala).


Detta mål, ett tyvärr rätt vanligt mål i dagens Sverige som begåtts av invandrarungdomar, har sålunda kostat skattebetalarna mer än en miljon kronor för att inte tala om polisens, åklagarnas och domstolens kostnader, och ej att förglömma tolkarnas arvoden.

Är detta rimligt? Knappast! Varför ska asylsökande, de med PUT eller TUT eller till och med illegala invandrare åtnjuta förmånen av skattefinansierade offentliga försvarare? Det genomsnittliga arvodet för försvarsadvokaterna låg på ca 250 000 kr per åtalad. Advokaterna har uppenbarligen lagt ner mycket arbete å sina klienters vägnar (det har också framkommit i media att vissa advokater kraftigt sockrar sina kostnadsräkningar i andra mål).

Dessa mål borde kunna göras enklare, effektivare och framförallt billigare. Under min tid på Law School i USA besökte jag så kallade night courts. Här fanns ett antal ”stand by” advokater som blev tilldelade misstänkta gripna personer allteftersom de fördes in i rättssalen under natten. Advokaterna fick några minuter med varje tilltalad och sen fördes han/hon inför skranket och dom avkunnades. Därefter, om det blev fällande dom, bar det av direkt till fängelse.

Om ett gäng åtalas för ett brott borde en försvarare kunna tilldelas för alla misstänkta. Detta förfaringssätt kan det naturligtvis bli problem med, alla kanske inte varit delaktiga i alla påstådda brottsliga handlingar. Å andra sidan har de alla varit närvarande och borde kunna dömas solidariskt. I varje fall borde det finnas ett tak på hur mycket tid en försvarare får lägga ner på målet, i alla fall ett tak på hur stor ersättningen ska vara. Dessutom borde dessa mål inte få överklagas, det borde räcka med en instans för personer som saknar svensk medborgarskap.

Samma problem uppstår vid asylprocessen. Asylsökanden får tolkhjälp och biträde som skall hjälpa den sökande genom rättsprocesserna. Även här borde det bli stopp vid Migrationsverkets beslut. Men systemet är sådant att den sökande, med biträdets hjälp och råd, kan överklaga i flera instanser. Det ligger till och med i biträdes intresse att överklaga då det genererar stora inkomster. En annan nackdel, förutom nämnda kostnader, är att migrationsdomstolarna blir överbelastade och kräver nya anslag och nyanställningar. Dessutom är det brist på kompetenta tolkar.

I den senaste terrorrättegången mot Akilov slog domstolen delvis ner foten. Det gällde målsägandebiträdenas arvoden. Dessa hade lagt ner 900 timmar på att följa hela rättegången. Domstolen slog fast att det hade varit tillräckligt om de hade följt rättegången bara i de delar som rört deras respektive målsägande, och sänkte arvodena betydligt. Kanske en början till att se över alla de kostnader som orsakas av invandrare.

Några partier, även i Danmark, har börjat diskutera huruvida invandrare skall komma i åtnjutande av alla välfärdsstatens generösa bidrag. Det borde även vara dags att fundera på huruvida samhället skall ge samma generösa förmåner i alla rättsprocesser till flyktingar/migranter som svenska medborgare erhåller.

Lars Hässler är jur kand, med en Master of Comparative Law från USA och ett år vid Institutet för högre internationella studier i Geneve. Under 1980-talet arbetade han som råvarutrader för Boliden i Schweiz. Lars är flerfaldig jorden runt-seglare, har skrivit nio böcker och publicerat artiklar på bland annat Brännpunkt i SvD. Han har alltid följt med i politiken men överlåtit skötseln av landet till politikerna tills nyligen då Lars blivit alltmer frustrerad över vart Sverige är på väg.