LARS HÄSSLER: Den franske arroganta presidenten Macron utmanar USA och splittrar EU

Fransmännen anser sig vara jordens medelpunkt både gastronomiskt, intellektuelle, kulturellt och politiskt. Dom är visserligen inte så arroganta som kineserna som anser att dom är ”mittens rike”, det vill säga att Kina ligger MELLAN jorden och himlen. Jag kan ge fransmännen rätt vad gäller det gastronomiska, men inte med de andra påståendena. Intellektuellt är de, med filosofer som Rousseau, Sartre och Voltaire, kanske i klass med tyskarnas Hegel, Nietzsche och Kant. Vad gäller musik har de ingen chans mot de tysktalande Mozart, Beethoven och Bach.  

Militärt blir det enbart pinsamt, Frankrike har förlorat alla krig efter Napoleon; Waterloo 1815, fransk-tyska kriget 1870/71, WW1, WW2, Algeriet 1962 och Vietnam 1954. Den franska armen byggde visserligen Maginotlinjen, ett formidabelt fort längs gränsen mot Tyskland. Men de ”glömde” det faktum att tyskarna skulle kunna runda fortet och invadera genom Belgien, vilket de gjorde. Vetenskapligt har Frankrike inte mycket att hämta i jämförelse med Tyskland och USA. Under mellankrigstiden gick nästan alla nobelpris i de naturvetenskapliga disciplinerna till Tyskland och efter andra världskriget har de gått till USA. Politiskt har Frankrike, och även Storbritannien, svårt att ta in att de inte är stormakter längre, trots innehav av atomvapen. 

Att Macron för ett drygt år sedan så grovt missuppfattade Vladimir Putins intentioner efter att flera gånger ha samtalat med den ryska ledaren just innan den fullskaliga invasionen av Ukraina verkar inte ha gett upphov till någon självrannsakan. Nyligen spenderade Macron tre dagar i Kina med landets ledare Xi Jinping. Syftet med resan var att förmå Kina att få slut på Rysslands krig mot Ukraina. Macron yttrade sig självsäkert vid en presskonferens i Peking efter privata samtal med Xi Jinping att han ”vet att han kan lita på” på den kinesiska ledaren att tala Ryssland till rätta och bringa alla parter till förhandlingsbordet. Xi Jinping hade under samma presskonferens dock ingenting nytt att säga om vare sig Ryssland eller Ukraina. Reportrar som var på plats under presskonferensen skildrade hur Xi rentav verkade otålig, irriterad och flera gånger suckade djupt då Macron talade deras gemensamma ansvar kring freden i Ukraina efter en rysk attack som går emot FN:s stadgar. 

Däremot hade Macron en hel del kommentarer att bjuda på gällande Taiwan. I sina samtal med Xi Jinping sade Macron bland annat att han inte kan se några tecken på en kinesiska överreaktion, att Europa måste minska sitt beroende av USA och ”undvika dras in i en konfrontation mellan USA och Kina över Taiwan”. Vad Macron egentligen menar är en önskan om ”strategisk självständighet” där Europa – sannolikt under ledning av Frankrike – skall ses som en ”tredje stormakt” vid sidan av USA och Kina. Enligt Macron är inte Taiwan Europas intresse, det vill säga han verkar villig att slänga Taiwan under bussen.  

Macron hade med sig med EU-kommissionens ordförande von der Leyen på resan, troligtvis för att visa på EU:s enighet (hon hade dock i ett tal innan resan starkt kritiserat Kina). För detta förnedrades hon på det grövsta av Xi Jinping. Bland annat fick von der Leyen använda samma in- och utgångar som övriga passagerare vid Pekings flygplats, och ensam gå uppför trapporna till Folkets stora hall för att träffa Macron och Xi Jinping som anlänt tillsammans. Hon blev inte ens inbjuden till den statsbankett som hölls till Macrons ära. 

Macron däremot möttes av pampiga röda mattor på flygplatsen, fick inspektera hedersvakten tillsammans med Xi Jinping vid Himmelska fridens torg och behandlades som en rockstjärna av kinesiska studenter. Macron fick spendera cirka sju timmar tillsammans med Xi Jinping, vilket är mer än någon västerländsk ledare gjort på flera år. Och Macrons ego föll pladask för smickret. Det finns en bild där Xi Jinping sitter avspänt tillbakalutad i en fåtölj medan Macron sitter på en stolkant och lutar sig mot Xi Jinping, som en elev som lyssnar på sin mästare. 

Macron och Palme har vissa likheter. När det blir för ”jobbigt” på hemmafronten reste de gärna till främmande land och frotterade sig med diverse diktatorer, blir mottagna som hjältar och får sina egon stärkta. 

Det är i och för sig ingen dålig tanke att EU skall sträva efter att bli en tredje stormakt. Det kommer dock tyvärr aldrig att ske, Europas stater är för oeniga, har för många nationella försvarsindustrier, för olika åsikter om Ryssland och Kina och innebörden av demokrati (mellan Väst- och Östeuropa). Men framför allt är Europas största, rikaste och folkrikaste land Tyskland, helt ovilliga att ta befälet, och dess försvar är mer eller mindre nedmonterat. Man kan ha många synpunkter på USA:s utrikespolitik (Irak, Libyen och Afghanistan) men faktum är att Europa är, och kommer att vara, helt beroende av USA i vår relation till både Ryssland och Kina.  

Det enda jag är villig att ge Micron cred för är att han varit tuff nog att tvinga sitt lands bångstyriga befolkning att höja pensionsåldern från 62 till 64 år (ursprungligen skulle det varit 65, men han backade till 64). 

Trots att Macron gärna gör anspråk på att tala för hela Europa, så är det många inom EU som inte backar upp hans idé om en strategisk självständighet. Genom Münchenavtalet (Peace in our time) 1938 sålde Chamberlain ut Tjeckoslovakien, vi får se om Macron har gjort detsamma med Taiwan. Time will tell. 

Lars Hässler