Det bästa argumentet för att ta den globala uppvärmningen på allvar är att forskarna kan ha fel. Detta är motsatsen till det långt vanligare argumentet att vi bör ta den globala uppvärmningen på allvar eftersom forskarna inte kan ha fel. Skälet till att det första argumentet sällan används är att det inte gynnar någon sida i klimatdebattens skyttegravskrig. De klimattroendes ståndpunkt är att världen oundvikligen kommer att drabbas av en fruktansvärd katastrof om vi inte lyder. Deras motståndare förnekar detta. I den här artikeln hoppas jag hitta en medelväg.

Till saken hör att det är oklart hur klimatförändringen ska skada mänskligheten. Det påstås helt korrekt att det finns god bevisning för att uppvärmningen är ”sann.” Att det sker en viss uppvärmning och att huvudorsaken är mänskliga koldioxidutsläpp har starkt vetenskapligt stöd, men det finns inget vetenskapligt stöd för att detta skulle vara ett hot mot vare sig mänskligheten som art eller mot vår civilisation. Tvärtom.

Seriösa beräkningar på uppvärmningens skadeverkningar visar på små sådana. Enligt klimatekonomen William Nordhaus (riksbankens nobelpris 2018) så kommer världen ha cirka 2.9% lägre BNP år 2100 jämfört med vad den skulle haft utan uppvärmning. Det är jämförbart med coronakrisen, som uppenbarligen inte lyckades göra slut på mänskligheten. Och då lär vi ju också tack vare ekonomisk tillväxt vara betydligt rikare mot slutet av århundradet. Med global uppvärmning vore genomsnittsmänniskan ”bara” 385% rikare år 2100 än idag, istället för 400%. Attans.

Världens bruttoprodukt per capita har ökat med cirka 50% sedan 1990, och 95% sedan 1960. Trots att vi alltså bara var en tjugondel så rika som nu år 1960 så kunde vi tydligen överleva även då. Det betyder att även om uppvärmningen sänka dagens BNP per capita med 95% så vore vi ändå inte fattigare än vad vi var 1960. Detta är långt mer än de 2.9% Nordhaus kom fram till. Det är långt mer än någon på minsta sätt respektabel analys räknar med.  

Detta ligger också i linje med det sunda förnuftet. Den förväntade uppvärmningen är cirka 3 grader, vilket för det mesta innebär några hundra kilometers temperaturförskjutning i nordlig riktning. Nog kan Stockholm överleva även med Malmös klimat. Vi människor är bättre på att hantera naturkrafterna än någonsin i historien. Det är just det som möjliggjort vår nuvarande civilisation. Risken att dö i en naturkatastrof har fallit med 99% sedan 1900.

Inte heller finns det något större hot mot matförsörjningen. Idag sysslar knappt 1% av den rika världens befolkningen med detta, så det finns goda möjligheter att öka produktionen i en nödsituation. Mat produceras och transporteras världen över, och med ett århundrade att anpassa var och hur vi tillverkar vår mat så kan vi känna oss trygga.

Det finns alltså få skäl att tro att uppvärmningens konsekvenser skulle vara katastrofala. Det som avgör mänsklig välmåga är närvaron av ett kapitalistiskt samhällsystem snarare än klimat. Klimat kan vara mer eller mindre gynnsamt, men har relativt liten effekt. Detta förklarar varför det finns rika samhällen även på varma platser, som Australien, Singapore, södra USA, och vid medelhavet. Kapitalismen är starkare än klimatet.

Trots detta anser jag att vi bör ta uppvärmningen på allvar. Det är inte för att jag tror att det är ett problem, utan för att det kan vara ett problem. Framtiden är oförutsägbar. Det betyder att vi bör vara skeptiska mot de som påstår att apokalypsen är här. Men det betyder även att vi bör vara skeptiska mot de som påstår att apokalypsen inte är här. Det mesta pekar mot att uppvärmningen inte kommer att göra någon betydande skada. Men man vet ju inte. Forskarna kan, som sagt, ha fel. Det ska tydliggöras att Nordhaus är en av de som ser minst problem med den globala uppvärmningen. Och vi har bara en planet.

Men nog bör vi ta det kallt och se till att vad vi gör blir kostnadseffektivt. Och det blir det sällan om vi drabbas av panik, i enlighet med Greta Thunbergs uppmaning.  

Jakob Sjölander har en master i filosofi och är författare, bland annat till The Future of Yesterday: Predictions, Forecasts, and Failures och Cleopatra’s Nose: Randomness in History.