Nationaldagen

Nils-Eric Sandberg

Sverige var lång tid ett av de ytterst få länder i världen som inte firade sin nationaldag. Politikerna ansåg förmodligen att det var fult att landet skulle ha en egen flagga, och att muslimerna kunde ogilla det.

Men nu har vi fått en nationaldag, 6 juni. Den firas främst för att 1809 års regeringsform antogs av riksdagen 6 juni 1809. Den regeringsformen är värd att fira.

Dagens regeringsform från 1974 är inte alls byggd på någon genomtänkt konstitutionell idé. Den bygger tvärtom uteslutande på politiskt taktiska ad hoc-beslut. Den är illa skriven. Rättighetskapitlet har ett allvarligt syftningsfel som förmodligen gör paragrafen omöjlig att hantera juridiskt.

Utredningsarbetet bakom 1974 års RF tog drygt 14 år och sysselsatte bataljoner av politiker och statsvetare.

Jämför med 1809 års RF. Den skrevs av en utredning om 13 ledamöter och en sekreterare. Arbetet pågick 13 maj – 2 juni 1809, det vill säga 20 dagar. Lagen är logiskt uppbyggd på Montesquieus maktdelningsteori. Den är elegant skriven; 1956 års författningsutredning ville behålla rättighetsparagrafen, § 16, eftersom den var logiskt och stilistiskt oöverträffbar.

I 1809 års RF står, § 4, att medlemmarna av Konungens råd – det vill säga statsråden – skall vara ”kunnige, erfarne, redlige och allmänt aktade”. Denna paragraf är struken i dagens regeringsform.

 

28 thoughts on “Nationaldagen

  1. Christer Carlstedt skriver:

    Det mesta skrivna inom den politiska sfären och nu gällande är mer eller mindre ogenomtänkt. Vi tvingas om igen konstatera att lagstiftningen inte täcker det ena och det andra och sent omsider görs någon abrovink som också då blir en halvmesyr.

    Den sjätte juni är annars ett bra datum för en svensk nationaldag. Det var nämligen då Sverige blev självständigt vid riksdagen i Strängnäs 1523 då Gustav Wasa formellt tog över styret efter att ha kört Kristian II (Tyrann i Sverige och De Gode i Danmark) på porten.

    Liked by 1 person

  2. Rune skriver:

    ”kunnige, erfarne, redlige och allmänt aktade”.
    Numera är det kanske tvärtom som gäller?
    ”Okunniga, oerfarna och allmänt föraktade”

    Liked by 9 people

  3. Anders skriver:

    Rolig essä. Men jag vill invända mot inledningen. Vi hade ingen nationaldag för vi behövde inte någon. Den svenska nationen var självklar. Nu när vi inte längre är en nation har vi en nationaldag,.

    Liked by 3 people

  4. Jan Ahlström skriver:

    ”Kunnige, erfarne, redige och allmänt aktade” , förstår att man strök det.
    Du får springa benen av dig för att finna någon i hela riksdagshuset som du kan klistra detta på.

    Liked by 2 people

  5. Gert B. skriver:

    RF 1809 utreddes och skapades på tjugo dagar. Fastslogs fyra dagar senare! Långbänken var definitivt inte ens påtänkt vid denna tid. Varför inte hylla dessa handlingskraftiga personer genom att, tvåhundratio år senare, återinföra den grundlagen? En grupp av högt aktade personer kunde få en vecka på sig att utreda ev. smärre moderniseringar.

    Gilla

  6. Tommy Santesson skriver:

    Väldigt intressanta jämförelser, du borde skriva en bok om det här, det diskuteras alldeles för lite om grundlagsfrågor i Sverige idag.

    De som skrev 1974 års RF kunde ju inte ens räkna – och då talar vi inte om avancerad matematik, utan vanlig division – eftersom 350 är jämt delbart med 2, blev vi tvungna att ha en ”lotteririksdag en mandatperiod, ett hån mot väljarna.

    Ett politiskt beställningsverk är det väl snarare fråga om, inte ett – som det borde vara – ett instrument för folket att tygla sina valda ombud.

    För övrigt anser jag att 1974 års RF bör skrivas om.

    🇸🇪

    Gilla

    • dolf skriver:

      Man löste egentligen inte ett dugg genom att gå över till 349 ledamöter i riksdagen. Det är en lösning som förutsätter två (2) fraktioner, och som vi ser idag så har vi tre (om vi inte skall räkna hela sjuklövern som ett enda block och SD som ett) . Du kan ju få en fördelning på 150-150-49, där då 49-blocket agerar lott.

      Gilla

  7. Erling skriver:

    Ett inlägg med finess. Kortfattat, faktaspäckat och så talande!

    Helt logiskt att § 4 är struken. Då var politikerbanan ett hedersuppdrag.

    Idag känns begreppet heder tragikomiskt, skrattretande och tyvärr ett attribut som
    inte längre existerar. I så fall som ett antonym till politiker!!

    Den kunnige, erfarne och redlige förtjänar att bli aktad.

    Nog sällsynt och fridlyst numer!

    Liked by 3 people

  8. Per Thorsell skriver:

    Jag måste få kommentera anledningen till att vi har den 6 juni som nationaldag.

    Söndagen 28 oktober 1520, Allhelgonadagen, utsågs den danske kungen Kristian II till Sveriges rättmätige kung av Sveriges adel och ombud för alla städer och landskap vid riksmötet på Brunkeberg. Han kröntes söndagen därpå, 4 november, i Stockholms storkyrka av ärkebiskop Trolle. Sverige var inte längre en fri nation.
    Påföljande onsdag slog kungen till och på torsdagens eftermiddag hade Stockholms blodbad svårt reducerat den svenska makteliten.
    När Gustav Vasa valdes till kung i Strängnäs 6 juni 1523 betydde det att Kalmarunionen för alltid gick i graven. Sverige var på nytt en fri nation.
    Gustav hade, precis som amerikanerna frigjort sig från engelsmännen, gjort nationen fri från danskarna. Sverige och USA har därför samma förhållande till sina respektive nationaldagar, 6 juni 1523 och 4 juli 1776 eftersom dagarna representerar en nationell frigörelse.
    6 juni har sedan dess hållits för att vara en viktig dag som ”man” gärna vill ha anknytning till. Sålunda valde drottning Kristina att abdikera 6 juni 1654 samtidigt som Karl X Gustav lät kröna sig till kung av Sverige.
    Fäderna till regeringsformen 1809 var inte sämre utan bestämde att den skulle antas 6 juni. Karl XIII valdes samtidigt till Sveriges kung.
    Problemet var att bönderna inte var nöjda med regeringsformen och trilskades. Efter tre veckors diskussion samlades riksdagen och kungen, Karl XIII, krävde öppen omröstning, vilket dessutom stred mot den nya regeringsformen som krävde sluten omröstning samt att kungen inte får närvara. Bönderna vek ner sig….
    1974 års regeringsform vars första delbeslut såg dagens ljus denna dag, 6 juni skulle också vara kopplat till denna datum.
    Den sista dagen Sverige var i union med Norge var 6 juni 1905.
    Den officiella anledningen till att fira Sveriges nationaldag, kan man nu höra, är till minne av de två grundlagsändringarna.
    Sverige som nation nybildas 6 juni 1523. USA har av samma konstitutionella skäl valt 4 juli 1776.
    Jag har sett någonstans att beröringsskräcken med 6 juni 1523 skulle ha sin förklaring i att Skåne Halland, Blekinge, Bohuslän och Härjedalen inte tillhörde Sverige vid denna tid.

    Det var endast 13 av Amerikas förenta stater, kolonier, som skrev på självständighetsdeklarationen. Det har inte vållat några problem ”over there”.

    Som skåning, född i Bohuslän, skulle jag alltså ta illa upp om firandet av nationaldagen kopplades till Gustav Vasas utnämning till kung. Vilken bedårande hänsyn!

    Om man skall fira nationaldagen är det för att vi är en fri nation sedan 6 juni 1523. Inget annat.
    Sedan står det fritt att ha egna anledningar. En herre i ”Ring P1” menade att anledningen till att det blev 6 juni var att det regnade på Skansen 5 juni 1893 när man skulle ha en stor nationalfest. Man förlängde därför festandet över 6 juni.
    Som medborgare i en fri nation är det väl alla tiders att även anledningen till firandet är ett fritt val.
    Så, ha en skön nationaldag önskar
    Per Thorsell
    Kungsängen

    Liked by 5 people

  9. Fredrik Östman skriver:

    Att Sverige inte hade någon nationaldag var inte något som vänsterns demagoger hade hittat på, utan var ett styrketecken, en tecken på att Sverige aldrig varit ockuperat och befriat, vilket är det slags scenario som ligger till grund för de allra flesta nationaldagar. Inte heller England, denna stolta nation, har någon nationaldag. Det är något republikanskt över nationaldagar. Det är en överkompensation och ett betygande av bristande nationellt självförtroende. Därmed är vi framme vid grunderna för att Sverige så småningom, när dekadensen nått långt nog, tog sig en snuttefilt i form av en nationaldag.

    Annandag pingst var en betyligt starkare och viktigare helgdag för Sveriges nationella överlevnad.

    För övrigt anser jag att Första maj skall göras till minnesdag över socialismens alla brott och dessas offer. Aldrig mer socialism!

    Liked by 4 people

  10. ramonafransson skriver:

    Förstår att den sista meningen ströks. Det har inte varit överensstämmande med sanningen på många år …

    Gilla

  11. MartinA skriver:

    Hehe, skojigt påpekande om den strukna paragrafen. Däremot är jag positiv till att sverige inte har någon nationaldag. Midsommar tillhör svenska folket genom att vi uppskattar det och firar det. Inte ens kristendomen kunde ta den ifrån oss.
    För övrigt lär sverige inte ha någon nationalsång. Vilket också är fantastiskt bra. Det gör att politikerna inte kan ta den ifrån oss, precis som midsommar.

    Sjätte juni tillhör de där politikerna, det är inget att ha. Svenska flaggan är väl litet mitt emellan. Kunde politikerna byta ut korsflaggan skulle de göra det. Men om de försökte så skulle svenska flaggan bara bli en mycket mäktigare symbol så därför vågar de inte. Ni som tänker uppifrån och ner, tänk om, ränk rätt.

    Liked by 1 person

  12. dolf skriver:

    Jag undrar vad syftningsfelet är som hänvisas till i texten. Skulle gärna vilja vet det (eller bli hänvisad till specifik paragraf)

    Gilla

  13. Strix skriver:

    Den största skymfen mot svensk folket står att finna i den nuvarande RF Kap 2 paragraf 15 sista stycket.
    Där står det klart och tydligt hur det vulgärsocialistiska uttrycket ”ALLMENSRÄTT” i princip upphäver alla andra rättigheter.
    Det är ett missbruk av makten som socialisterna satt i system sedan lagens ikraftträdande och den utmynnar i det nya och moderna ordet ”funktionssocialism”.
    Ytterst få medborgare förstår vad det handlar om, regelrätt stöld av medborgarnas egendom och rättigheter!
    Det tragiska, få vågar föra problemet på tal än mindre göra något åt det.

    Gilla

    • Ina Höst skriver:

      Håller inte med! Allemansrätten syftar att till det vilda kan inte privatiseras, endast sådant som människan åstadkommit (planteringar, odlingar, vägar). Att skogsägare har fått rätten att hugga timmer och tjäna pengar på det, är en nödvändig förvaltningsrätt med återplanteringsskyldighet i förekommande fall. Marken, vattnen, luften och det vilda är gemensam egendom. Dock inte inplanterad fisk eller jakträttigheter på vilt. Hur man ska utnyttja allemansrätten regleras i naturvårdslagen och sedvänjor att man ska respektera hemfriden.

      Liked by 2 people

      • Anne-Hedvig skriver:

        Støtter ditt syn helt! I Norge har vi Strandloven – uten den ville folk langs Oslofjorden og langs sørlandskysten ikke hatt mulighet til strandliv om sommeren; strender og svaberg var i ferd med å bli totalprivatisert.

        I Finnmark derimot har grunneiere retten til multer (= hjortron) på egen eiendom. Vanlig allemannsrett gjelder altså ikke her.

        Gilla

  14. Walfrid skriver:

    …statsråden – skall vara ”kunnige, erfarne, redlige och allmänt aktade” är en utmärkt skrivning som man med fördel skulle kunnat använda i KU för att avsätta olämpliga personer.
    Det bleve väl inte så många kvar, förstås…

    Gilla

  15. Ina Höst skriver:

    Den 6 juni 1523 är den historiska händelse som nationaldagen grundar sig på. Då lämnade Sverige Kalmarunionen och Sverige blev en egen, självständig nation med Gustav Vasa som kung över Svea rike. Då grundades den moderna svenska nationalstaten. Men regeringsformen 1809 kan gärna inkluderas i nationaldagsfirande, men den är inte grunden.

    Som en sorts jämförelse kan nämnas att Norge fick dras med vad som var kvar av Kalmarunionen (Danmark) ända till 1814 då Danmark som deltog på Napoleons sida och förlorade, också förlorade rätten att styra Norge i fredsförhandlingen. Norge blev nu självständigt och fick en egen grundlag 17 maj 1814. Men ekonomin var då så dålig och hungersnöd hotade att den enda möjligheten var att ingå en union med Sverige som var starkare..Men Norge fick behålla sin grundlag, utrikespolitiken var gemensam. Denna union upplöstes 1905.

    Liked by 1 person

    • Anne-Hedvig skriver:

      Ja, fy flate – den såkalte ‘firehundreårsnatten’!
      Ved reformasjonen 1536/37 avskaffet danskekongen (Kristian III) det norske riksrådet, dermed opphørte Norge som eget rike og ble en ren koloni under Danmark. Et politisk kupp. Pga. uheldig krigføring fra Kong Kristian Kvart ble Båhus avstått, og senere på 1600-t. Herjedalen og Jemtland. I 1660 innførtes eneveldet av Frederik III, og Norge ble et rent lydrike.

      Først i 1811 fikk vi universitet etter sterkt norsk press, den danske sensuren var sterk, og smått var det med boktrykkerier og åndsliv annet enn katekisme, bibel og salmebok (dette på dansk, selvfølgelig).

      Ved den engelske sjøblokaden under napoleonskrigene kunne ikke Norge styres fra Danmark, slik at det ble oppnevnt en regjeringskommisjon i Norge (1807 om jeg ikke husker feil). Vi lærte da at vi kunne styre oss selv, og det bygget opp under tanken at at vi kunne stå på egne ben.

      Da Kielerfreden ble undertegnet 14.januar 1814 og Norge skulle avståes som det uselvstendige koloniområde vi var, vekket det stor forargelse. Husk at det var ikke så mange år etter USAs selvstendighetskamp og den franske revolusjonen, så frihetstrangen fikk sterk inspirasjon utenfra.

      Notabelmøtet på Eidsvold i februar og det derpå følgende grunnlovsarbeide førte fram til kongevalget av Kristian Fredrik den 17.mai 1814.
      Men Kong Karl Johan krevde sin rett iflg traktaten og fikk støtte for det av stormaktene. En to ukers krig fulgte på sommeren, man undertegnet en konvensjon i Moss i august. Kristian Fredrik måtte abdisere, og forlot landet som en slagen mann.

      4. november ble Riksakten (unionen) mellom Norge og Sverige stadfestet, men ved dyktige forhandlinger greide norske politikere å bevare mye av grunnlovens ånd og bokstav. Vår stilling var således meget mer gunstig enn den ville vært ved bare passivt å ha fulgt Kielertraktaten.

      Kristian Frederik ble siden konge i Danmark etter Frederik VIs død. Mange historikere mener at Kr. Fr.med tid og stunder ville ønsket å føre Norge tilbake til Danmark.
      Eneveldet i Danmark ble først opphevet etter hans død i 1848.

      Siden hadde vi tautrekninger med kong Karl Johan om flaggets utbredelse, om 17.mai-feiringen – senere var konsulatsaken (utenriksrepresentasjon) en viktig sak å kjempe for. Man må huske på at det gikk en bølge av nasjonalromantikk og revolusjoner utover 1800-tallet, så det var en turbulent tid. Senere kom kampen om parlamentarismen og kong Oscar IIs vetoer.
      Til slutt må det ha blitt en slags ‘frihetspsykose’, tror jeg, bygd opp gjennom århundrene. Grunn til at jeg tenker det, er det faktum at kun 184 stemmer (menn) ønsket å fortsette unionen.

      I den senere tid har jeg lest flere ganger at vi var friere i unionen med Sverige enn under EØS (EU). Det er seriøse mennesker som sier dette – en jusprofessor kaller EØS en konstitusjonell katastrofe.
      Jeg skulle gjerne sett litt ‘psykose’-driv for å fått oss ut av denne husmannskontrakten, men de fleste politikere virker passivt forbøyd med tingenes tilstand. Sørgelige saker!

      Gilla

  16. STS skriver:

    Saknar Sveriges Regeringsform (RF1974) en ”genomtänkt konstitutionell idé”?

    I sitt alltför korta inlägg ovan besvarar N-E Sandberg (NES) frågan med ett rungande ”ja”! Han gör det dessutom men ett tillägg, att 1809 års RF som begrovs av RF1974, var överlägsen efterföljaren i minst ett avseende: RF1809 gav uttryck för en sund idé om ”maktdelning” inom det offentliga.

    NES önskan om att reformera RF1974 förtjänar stöd men hans bild av statsrätten bör kompletteras och nyanseras på några punkter.

    Faktum är att RF1974 uttrycker en samlande idé av ”konstitutionell” karaktär. Statsrätten skall, menade 1966 års Grundlagsberedning (Gb) som förberedde RF1974, vara ”levande” och icke död likt RF1809 vars paragrafer med tiden tappat kontakten med och förmågan att styra de högsta statsorganens arbeten.

    Den nya, ”levande statsrätten” – RF1974 – skall istället, menade Gb, ge uttryck för statsorganens strävanden om vilka partipolitisk enighet råder, under och till stöd för tre hävdvunna statsrättsliga principer eller element (se not 1), nämligen att;

    1) All offentlig makt utgår från folket.
    Detta är folksuveränitetens idé. Det finns alltså ingen (metafysisk) maktkälla ”över folket”.

    2) Den offentliga makten utövas ”under lagarna”.
    Här möter vi rättsstatens princip som sedan också punktvis preciseras i RF1974.

    3) Det offentliga skall verka för att ”demokratins idéer” blir vägledande inom hela samhällslivet.
    Detta ”demokratimål” saknar rättsverkan och är alltså, brukar man säga, väsentligen parti-politiskt. Detsamma gäller emellertid också, om än i varierande grad, om de två föregående punkterna. De har alltså alla karaktären av ”politiska självbindningar”.

    Dessa tre element – folksuveränitet, rättsstat och demokrati – är inte utbytbara. De kan inte heller reduceras till en ”mera fundamental” princip. Det finns tvärtom flera olösliga konflikter mellan de tre vilket Gb:s ledamöter torde ha varit medvetna om.

    I själva verket är dessa konflikter – i ej ringa grad ett arv efter RF1809 – också uttryck för ett slags maktdelning inom det offentliga där det åvilar de högsta statsorganen att konstruktivt hantera dessa maktkonflikter, och – nota bene – gör det med respekt för folksuveräniteten, rättsstaten och demokratins idéer som förebildliga uttryck för Sveriges politiska kultur (se not 2).

    Ty även Sverige (som av en och annan politiker sagts sakna ”egen kultur”) har faktiskt en i det väsentliga levande, nedärvd politisk kultur (M.Montesquieu får ursäkta).

    Innebörden av en ”levande statsrätt” bör hur som helst begrundas av Sveriges partieliter innan de (mot bättre vetande) ger sig in på DÖK-ar och annat slikt som förlamar det som skall vara ”levande”, det svenska statsstyret.

    Mvh/sts

    Not 1. RF1974:1:1 & 1:2. Här utelämnar jag ”det kommunala självstyret”, ett mycket intressant element med komplicerade relationer till övriga element.
    Not 2. Notera att de tre elementen (och självfallet även det kommunala självstyret) delvis är ett slags kompetens- och funktionssfärer för olika statsorgan.

    Gilla

  17. P I Persson skriver:

    Vad har muslimerna med detta att göra ??? Det är ju nu, när vi har relativt många muslimer, som vi också har nationaldag. På den tiden vi inte hade nationaldag (utan ”bara” Svenska Flaggans Dag) hade vi få muslimer.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s