Brottsling eller soldat?

Patrik Engellau

En brottsling är en individ som vänder sig mot personer i det kollektiv han tillhör – ibland även mot personer i andra kollektiv – med onda avsikter, till exempel att skada eller bestjäla dem.

En soldat är en individ som på uppdrag av, eller åtminstone som representant för, det kollektiv han tillhör vänder sig mot personer som inte tillhör kollektivet i motsvarande syften. 

Brottslingen har således ett antagonistiskt förhållande till sitt kollektiv vare sig det relevanta kollektivet är ett folk, en klan eller en religiös gruppering eller något annat. Soldaten, däremot, har ett icke-antagonistiskt förhållande till sitt kollektiv vare sig kollektivet aktivt och entusiastiskt stödjer soldaten, som exempelvis det engelska folket stödde sina soldater i kriget mot Hitler, eller intar en mer passiv, ehuru möjligen uppskattande, hållning som till exempel det amerikanska folket i relation till sina krigare i Irak eller det svenska folket i förhållande till våra soldater i Afghanistan.

Är muslimska terrorister brottslingar eller soldater? Antag att nästa svenska terroristdåd, som kanske drabbar några dussin normala, svenska rockgaleungdomar, utförs av den Sverigefödde andragenerationens sunnimuslimske Abdul.

Först måste man bestämma vilket det kollektiv är utifrån vilket frågan ska besvaras. Om vi betraktar Abdul som svensk är han definitivt en brottsling. Detta är också vad det officiella, etniska Sverige faktiskt gör. Den del av det etniska Sverige som är lagd åt det PK-istiska hållet ömkar sådana mördare – exempel: rikspolischefen Dan Eliassons inkännande uttalande om Mölndalsdråparen – medan resten av de etniska svenskarna bara känner avsky, sorg och ilska.

Men tänk om det relevanta kollektivet för Abduls del inte är svenska folket, som han ju enligt den officiella svenska uppfattningen faktiskt tillhör, utan i stället de i Sverige boende sunnimuslimerna. Hur betraktar detta kollektiv Abdul, som en brottsling eller soldat? Jag vet inte svaret och måste därför treva mig fram.

En möjlighet är att Sveriges sunnimuslimer liksom det etniskt svenska kollektivet faktiskt betraktar Abdul som en brottsling. Om detta vore fallet skulle man vänta sig att det svenska sunnikollektivet tog avstånd från Abdul och hans dåd med samma kraft som de etniska svenskarna gör.

I själva verket skulle man vänta sig att sunnikollektivet tog avstånd med ännu större eftertryck eftersom offren tillhör en grupp med vilka man redan har spända relationer och därför särskilt vill vinnlägga sig om att blidka. Se exempelvis, i omvända fall, hur Sverige med största möjliga skärpa fördömde Anton Lundin Pettersson för skolmorden i Trollhättan och hur USA skämdes och ursäktade sig för händelserna i Abu Ghraib-fängelset i Irak.

Nu har Abduldådet ännu inte inträffat, så allt jag säger är spekulation, kanske fördomsfull spekulation, men jag har inte märkt någon särskilt uttalad ånger från svenska muslimer för brott som deras barn begår, till exempel bilbränder och stenkastning mot blåljuspersonal. Jag har inte upptäckt – rätta mig om jag har fel – några samfällda muslimska kampanjer med ursäkter, avståndstaganden och kraftfulla åtgärder mot brottslighet i de egna leden.

Jag tror att inget skulle göra mer för att stoppa ett pyrande muslimhat än målmedvetna handlingar och försäkringar i den riktningen från muslimernas sida.

Den oro som växer fram hos etniska svenskar är att Sveriges muslimer inte skulle betrakta Abdul som en brottsling, utan som en soldat som de kanske inte öppet hyllar, men ändå inte med någon övertygande kraft tar avstånd från. Att de tolererar Abdul och kanske rentav hyser förståelse för hans åtgärder.

Jag är väl ungefär lika osäker och okunnig i den här frågan som svensken i gemen. Jag skulle vilja se några rejäla förtroendeskapande uttalanden och handlingar från muslimernas sida som övertygade mig om att de vill vara mina vänner.

I frånvaro av initiativ från muslimskt håll kanske svenska myndigheter skulle kunna kräva en lojalitetsförklaring gentemot Sverige, Sveriges lagar samt, varför inte med tanke på att detta publiceras på nationaldagen, den svenska flaggan.

54 thoughts on “Brottsling eller soldat?

  1. Bo Svensson skriver:

    Vi väntar fortfarande på ett erkännande från USA och GB att massmord på civilbefolkning är oförlåtligt och oacceptabelt och inte ryms under begreppet krigshandling. – När detta är på plats, är massmord på civilbefolkning just detta och inget annat.

    Liked by 1 person

  2. malmobon skriver:

    Intressant reflektion som kan vara värd belysa närmare.
    Jag är ättling från min fars sida till Snapphanar. Vi har val och dessa skall respekteras av politiker. Makten utgår från folket…När då politiker inte respekterar folket och gör DÖ överenskommelse bara för att hålla ute ca 14% av folkets röster, kan man fråga sig om vi skall respektera politiker.
    Samma sak kan hända efter valet 2018. Folket röstar på ex. (C) och (L), men dessa partier vill inte ha med SD att göra, utan väljer i stället göra blocköverskridande överenskommelser med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Låt säga att SD får 25% vilket jag anser mest troligt. Innebär att 1/4-del av folket vill se förändring. Skall vi då respektera dessa politiker?
    Jag anser att Alliansen inte finns mer. Alliansen är 4 partier idag. Varför kritiserar inte Nya Moderaterna Liberalerna, Centerpartiet och KD? För att få en stabil regering utan Socialdemokraterna, Miljöpartiet och stödpartiet V, så måste M komma upp i 25%. Dessa väljare kan M inte ta från SD eller S. Således är alternativet de andra partierna.

    Frågan jag och många andra skåningar ställer sig om politiker inte respekterar folket, är då. Varför skall Skåne, Blekinge, Halland tillhöra Sverige? Idag finns ca. 35% som kommer rösta på SD i nästa val. Finns ett stort intresse för att Skåne skall bli självständigt.
    Vi ser Europa bryta sönder i mindre delar. Skottland vill bli självständigt. Katalonien. Bayern finns ett självständighetsparti. Nordirland. En del av Belgien.
    EU fungerar inte. Kan inte ens skydda sina yttre gränser.
    Jag tror inte på inbördeskrig, utan det jag tror kommer hända är att vi genom val kommer förändra Europa med självständighetspartier.
    Tycker politiker skall fundera på detta, innan det är försent.

    Liked by 1 person

    • cmmk10 skriver:

      Vet inte om jag skulle uppskatta att få en islamsk stat som närmsta sydliga land. 😉

      Det är nog bäst att vi fortsätter som en nation.

      (Al-Kompis – nyhetskanal på Facebook som visar svenska nyheter på arabiska – har 1,2 miljoner ”kompisar”. Demografin är en mäktig kraft.)

      Gilla

  3. Eva Danielsson skriver:

    Helt rätt. Fast det skulle för min del krävas väldigt tydliga markeringar om det ska bli trovärdigt eftersom muslimerna har varit tysta så länge.
    Självklart måste man vara lojal med det svenska samhället om man bor här. Det behöver inte betyda att man inte också kan känna lojalitet med sitt ursprungsland. Om man inte gillar det svenska samhället och vår svenska kultur, bör man söka sig till något annat land.
    Om man vill få medborgarskap och rösträtt (det borde betyda full tillgång till välfärd först då också) bör man även kunna svenska, kunna en del om Sveriges historia och vårt samhällssystem och anamma svensk kultur och livsstil. Förutom att ha bott här minst fem år och arbetat och följt lagar och regler.
    Ett svenskt medborgarskap ska vara något att anstränga sig för.
    Jag tror tyvärr att muslimer överlag är rejält indoktrinerade i att islam inte får ifrågasättas. Inte ens de som bara är muslimer genom att råka vara födda i en muslimsk region, vågar öppet fördöma något som görs i namn av Allah. Hur vidrigt det än är.
    Islam, inte bara salafism och jihadism, utan all islam är oförenligt med en modern, jämställd demokrati med individuella fri-och rättigheter, religionsfrihet, yttrandefrihet m m.
    Mäns och kvinnors lika rätt till liv och värdighet, att leva som man själv vill och kan så länge man tar ansvar och inte skadar någon annan. Barns rätt till sin kropp och egna åsikter förutom rätt till skydd och omsorg.
    Allt detta som vi måste värna om och stå upp för i varje läge. Och som vår svenska flagga symboliserar.

    Liked by 3 people

  4. larslindblog skriver:

    Människor från mellanöstern med kristen bakgrund ,har ju klart för sig att dom aldrig kan återvända. Dom skapar sig ett liv i Sverige. Problemet är att dom blev så många att dom kunnat skapa sig ett helt eget samhälle med dom gamla klanerna som styr. Lojaliteten med Sveriges skattebetalare är väl tveksam , (assistansbedrägerier mm)
    Däremot är muslimerna helt öppna med att dom skall resa hem så fort dom fått pension , förtidspension eller annan försörjning . ( Man är fortfarande folkbokförd men hemflyttad)

    Under Bildts regim släpptes över 100 000 människor in från f .d. Jugoslavien …bl.a.Bosnien- Hercegovina , det verkar ha gått ganska bra . Men av dom tre familjer jag känner lite lätt har alla hjärtat i hembygden , man sparar allt man kan och bygger fina hus man skall bo i efter pensionen.
    Människor har behov av rötter och att vara en del av en historia .
    F.ö. blev jag förvånad när Prinsessan Birgitta berättade att hon inte lärt sig spanska trots 30 år på Mallorca.

    Liked by 1 person

  5. Petrus skriver:

    Mja, mindre än 20 % av sunni-muslimerna skulle väl se terroristen som ”soldat”. 20 % av dem skulle väl ha varit beredda att säga att de är kristna för att få uppehållstillstånd. 2 % skulle kanske kunna tänka sig att säga att de är homosexuella för att få stanna (i Tjeckien har man för att komma till rätta med problemet om lögner i detta avseende återupplivat en metod från kommunisttiden genom att fästa ett mätinstrument på snoppen och därefter låta den asylsökande titta på homosexuell porrfilm).

    Det är ju klart att värderingarna i den sociala miljön påverkar individernas värderingar. För mer än 90 % av av pingstvännerna och Livets Ordarna är det okej att konfiskera palestiniers mark och sedan slänga fosforbomber över dem när de p g a detta blir för bångstyriga. Ett undantag är pingstvännen som driver bloggen ”Dessa mina minsta bröder”. Han brukar beklaga sig över sin trosfränders attityd. Trosfrändernas attityd stöds av t ex Jesaja 60:10-12 precis som jihadism stöds av en del suror i koranen.

    När det gäller Abu Ghraib så vill jag också påpeka att de homosexuella förhörsmetoderna inte var strikt förbjudna. Men i Abu Ghraib kom vanliga fångvaktare att använda sådana metoder för nöjes skull utan ”auktorisation”.

    Jag vet inte om man skulle kunna kapa ner den 20-procentiga andel bland sunni-muslimerna som tycker att terrordåd i väst kan vara okej genom att sopa rent framför egen dörr. Kanske skulle man på så vis kunna kapa ner siffran något.

    På sikt tror jag dock att självmordsbomberi och liknande terrorism är på nedåtgående på lång sikt. Det stora lockbetet, alltså att få 72 skulder i paradiset om man dör i strid, kommer att minska i dragkraft allteftersom de sexrobotar som nyligen introducerats blir billigare och mer naturtrogna. Islam har också svårt idag att konkurrera om ungdomarnas gunst jämfört med gangster-rap-kulturen. Så på litet längre sikt tror jag att basen för islamisk terrorism kommer att erodera. Jag tror mer på att framtidens förortsungdomar kommer att dras till företeelser typ AFA som är mindre socialt stigmatiserade företeelser. Är man verksam i AFA Dokumentation kan man få Stora Journalistpriset och få anställning på Sveriges Radio. Finns ett känt sådant exempel. På sikt tror jag att antidemokratiska beteenden som har ett indirekt stöd från de som verkligen bestämmer har bättre överlevnadsmöjligheter.

    Jag noterar också att hittills har ingen jihadist specifikt mördat nationalister, skinheads etc. Däremot har invandrarungdomar eller personer av blandat ursprung haft ihjäl skinheads och personer man upplevt vara litet för uppkäftiga. Tänker här på Daniel Wretström, Ronny Öhman och Patrik Naeslund. Naeslund var ingen nationalist ens. Han hade bara varit litet för uppkäftig mot en person från en antirasistkampanj (det som fanns att välja på då var Stoppa Rasismen eller ungdomsförbundet Bevara Sverige Blandat) på en buss. Naeslund var en skötsam väktare.

    Jag vill också påpeka att anledningen till att stenkastningen mot ambulanser fortsätter kanske inte är att imamer tycker att detta är bra utan att de som verkligen styr inte gör något åt problemet och smusslar undan problemet. Därigenom uppstår inget tryck från samhället att få företeelserna att sluta. Om de stenkastande ungdomarna ser att de som styr mörkar jävelskap de ställer till med så får de en signal om att det är nästan okej att fortsätta. De vet att de är välkomna som råmaterial för det stora samhällsprojektet och att de därför får göra litet hur de vill.

    ”Fördelen” med islam framför något typ AFA är att islamistisk terror drabbar alla. Då finns kanske något slags incitament att hålla nere omfattningen av den här typen av problem. Den stora faran som jag ser det är om man lyckas styra över ungdomarna till något typ AFA och våldet då bara drabbar folk som de styrande i varierande grad tycker förtjänar det. Eller att vi får det som i Sydafrika där man specifikt valt ut vita bönder som måltavla och där man hittills tagit kål på några tusen sådana. Jihadister har heller aldrig åstadkommit någon kulakutrotning. Kulakerna kunde inte rädda sig genom att konvertera. Så jag har alltså svårt att se jihadism som något slags huvudproblem på sikt även om jihadism naturligtvis också är ett problem.

    Gilla

    • Anders skriver:

      Mycket intressant reflektion. Befarar att Du kan ha rätt. Ungefär som Tyskland på 30-talet. Inte på något sätt något osannolikt scenario. Och för att fullända bilden så håller man också på och byter ut poliskåren. Ut med svenskarna och in med invandrarna. Och att invandrarpoliser skulle ta itu med kriminella, av staten sanktionerade förortsgäng är ju knappast troligt.

      Gilla

      • Petrus skriver:

        Anders:

        ”Mycket intressant reflektion. Befarar att Du kan ha rätt. Ungefär som Tyskland på 30-talet. Inte på något sätt något osannolikt scenario. Och för att fullända bilden så håller man också på och byter ut poliskåren. Ut med svenskarna och in med invandrarna. Och att invandrarpoliser skulle ta itu med kriminella, av staten sanktionerade förortsgäng är ju knappast troligt.”

        Svar:

        Tror du missförstår mig. Eller så förstår jag inte vad du menar med ”ungefär som Tyskland på 30-talet”. Den koppling till Tyskland på 30-talet som jag skulle vilja göra är väl att man med ett nytt ”råmaterial” för den framtida befolkningen minimerar risken för att folk i framtiden skall rösta på något typ nazism eller något utpräglat nationalistiskt parti. Invandrare brukar inte ens rösta på relativt milda nationalist-populistiska partier (speciellt inte då de flesta av dessa partier idag är rätt anti-muslimska samtidigt som en relativt stor andel av invandrarna har muslimsk bakgrund).

        När det gäller utbytet av poliskåren så är det väl oklart vad detta får för effekt. Skulle tro att man vill minimera antalet poliser med samma åsikter som den forna ”Baseball-ligan” eller de nationalistiska poliser som figurerade i polis-spåren i Palme-utredningen. Figurer typ Jonathan Lemans (Expo) pappa är väl idealet antar jag. Men i brist på den typen av fantastiskt polismaterial så får man väl hålla till godo med vanliga invandrare. Skulle väl dock tro att man ser vissa risker med att plocka in troende sunni-muslimer till Säpos personskydd. Har hittills inte sett någon sådan Säpo-polis. Man är nog mer benägen att plocka in adopterade eller något typ en polis med svensk mamma och pappa från Gambia. Såg att polisen i en rekryteringsfilm för några år sedan använde en kille som verkade ha ena föräldern från Afrika som affischnamn. Säpos förra analyschef för inrikes extremism var en kvinna som var adopterad från Sydkorea. Med en sådan bakgrund undviker man sannolikt sympatier för såväl nazister och utpräglade nationalister som muslimsk extremism.

        Det som eventuellt skulle kunna ställa till problem när det gäller polisrekryteringen är väl om man rekryterar en massa människor som kan känna sig speciellt provocerade av nazister, utpräglade nationalister och Sven-Olle-figurer. Det finns kanske också en risk att man är speciellt intresserad av att rekrytera sådana personer till Säpo och den militära underrättelsetjänsten och de här halvstatliga IB-liknande nätverken. Jag vet att man i alla fall tidigare rekryterade en massa adoptivföräldrar till ett sådant här nätverk. Tanken verkar ha varit att de skulle vara pålitliga p g a en önskan att vilja skydda sina barn mot rasister. Jag upptäckte det nätverk man hade här i stan där jag bor mest av en slump eller p g a att de klantade sig. Man hade två kontaktpersoner som var tidiga adoptivföräldrar i ett bostadsområde. Den ene var f d polis och den andre var fortfarande polis. Deras kontaktman som brukade sova över i deras respektive gästrum jobbade på Säpo i en grannstad. Det som förvånade mig var att deras kontaktman jobbade på Säpo och att han inte tillhörde den militära underrättelsetjänsten. Mitt intryck var ju att de halvstatliga nätverken var kopplade till den militära underrättelsetjänsten. Så var det i alla fall när det gällde IB:s nätverk som Jan Guillou och Peter Bratt avslöjade år 1973. Men kanske fick den militära underrättelsetjänsten sköta sådant som kunde ha kopplingar till Sovjet och kommunismen. Om vi tänker oss ett nätverk som mer fokuserar på nationalister och liknande så kan man väl tänka sig att Säpo i stället sköter kontakterna med det nätverket. Ytterligare en anledning till att jag tänkte att modellen borde vara likartad jämfört med IB var att den ene av de två informatörerna var en halvkänd sosse. Notera också att det här var mer än 25 år sedan.

        När det gäller vanligt organiserat bus på gator och torg tror jag inte att det blir så stor skillnad med fler invandrarpoliser. Risken för något typ den korruption vi sett i Sigtuna tror jag också är hanterbar. Den stora risken som jag ser är väl att man rekryterar folk med avsikten att dessa skall vara benägna att tänja på regelverket än mer för att komma åt misshagliga personer eller för att göra grejer typ vända ryggen till när AFA stormar enskilda privatpersoners hem. Den sistnämnda typen av problem tror jag inte blir så stort med troende muslimer. Skall bli intressant att se hur mycket man kommer att fylla på med riktiga muslimer i poliskåren. Måste också säga att jag kommer att bli förvånad om man plockar in en massa sådana personer i Säpos personskyddsverksamhet.

        Gilla

      • Anders skriver:

        Petrus: Med Tyskland på 30-talet avsåg jag SA, som väl motsvarade dagens AFA. Den politiska lutningen var annorlunda, men inriktningen, att med våld bekämpa meningsmotståndare densamma.

        Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Det har visat sig att en av de muselmanska losersarna som skjutits av polis nyligen efter att ha viftat med en vit, kristen haramhammare tidigare varit en av våra propagandaskapare på statsteve och då blivit belönad med något slags internt s.k. journalistpris av det slag som här omnämns. Varför välja när man kan ha allt?

      Prisbelönad SVT-journalist angriper franska poliser med hammare.

      Gilla

  6. Stefan skriver:

    En mycket intressant tanke. Konskekvenserna av att klassa konflikten med militant islamsim som juridiskt ”krig”, innebär med automatik att krigets lagar gäller.

    Möjligheten att hantera dessa individer som krigsfångar blir en realitet, liksom att upprätta krigfångläger. Frisläppande sker vid fred.

    Guantanamo baseras på just detta faktum.

    Det förusätter enligt folkrätten och krigets lagar att fienden har ett land. Alltså krävs ett erkännande av IS kalifat, och en definition av samtliga jihadister som medborgare där. Snurrigt, ja, vi har inte gjort det lätt för oss..

    Gilla

  7. Christer Carlstedt skriver:

    Det föreligger en avgörande skillnad mellan brottslingen och soldaten som inte berörs i dagens krönika.
    Soldatens agerande är alltid sanktionerat av det egna kollektivet.

    Då uppstår en besvärande fråga. Gäller begreppet att ”Den som tiger, han samtycker”?

    Jag har aldrig noterat att det muslimska kollektivet har gått till storms mot det som vi kallar terrordåd och oftast i islams namn.
    Detta vore annars den mest naturliga reaktionen då dessa illdåd faktiskt kastar ”skit” på hela det muslimska kollektivet.
    Eller är det möjligen så att det inte ses som att det stänker ”skit”, eftersom dåden till nästan 100% drabbar dem som inte tillhör det muslimska kollektivet?
    Litet ”spill” får man kanske räkna med? Åtminstone i en krigssituation med soldater.

    Då uppstår besvärande fråga nummer två.
    Är det så man från muslimska företrädare ser på sin situation?

    Gilla

    • Anne-Hedvig skriver:

      Problemet er vel at muslimenes profet Muhammed – ”det beste menneske som har levet” og dermed et forbilde – var en kriger som ikke nølte med å angripe og drepe…

      Liked by 1 person

      • Anne-Hedvig skriver:

        Muslimene har jo også det de kaller ‘Krigens hus’ (arabisk uttrykk som jeg ikke husker) hvor vi ‘vantro’ bor.

        Gilla

    • Göran Andersson skriver:

      Men snälla du, förväntar du dig verkligen att muslimerna ska ta avstånd från de handlingar som Koranen föreskriver, imamerna predikar och muslimska politiker hyllar? Du lär få vänta i århundraden…

      Gilla

  8. JAN BENGTSSON skriver:

    Samma tankar framförde Johan Westerholm!

    NU hade Muslimerna i Sverige en chans att ta avstånd,
    och visa att vår oro saknar faktisk bakgrund…

    Måhända en aning ironiskt,
    ändå har Johan studerat politisk Islam, ovisst hur länge, oavslutat,
    dock knappast lika länge som Antje tillbringade för Islamstudier i Egypten, FYRA ÅR!

    Med visst fog kan man nästan hävda,
    att Svenska Kyrkan har tillsatt en aningslös ISLAMAPOLOGET SOM ÄRKEBISKOP!

    Blir någon enda förvånad…
    Ungefär som många kvinnor tror sig kunna omvända mördare?
    Kärlek botar Allah gånger)

    Stockholmssyndromet 2.0

    Stora organiserade demonstrationer emot våldet, ser vi INTE ÄN…

    Se Muslimerna tåga med i Prideparaden), får vi knappast se heller…

    MÅNGKULTUREN måste vi slopa,
    annars går Sverige under SNABBT!

    Liked by 1 person

  9. V for Vendetta skriver:

    En mycket intressant betraktelse. I språket ligger kraften som kan dana samhällen och just det att inte kalla en soldat för soldat skapar de facto känslan av att inte vara i ett utsatt läge så som krig. Eftersom vi inte är i krig behöver vi inte heller vidta åtgärder för krig och kan dessutom lugnt ta hem retoriska poänger om en fred, om så dock endast en imaginär sådan. Varje terrordåd skulle betraktas som en krigshandling, är den dessutom utförd av en person med medborgarskap i det land där dådet utfördes skulle handlingen också betraktas som landsförräderi. Detta skapar dock två problem, ett är att det blir svårt att förklara varför en person skulle vilja skada sitt eget land och samtidigt komma undan med kulturskillnader och det andra problem är att man tvingas förstärka tanken på en nationalstat. Nationalstaten är väl annars en produkt man försöker så långt det är möjligt utradera ur medborgarnas medvetande. Således spelar vi våra motståndare rakt i händerna, de kan utan större konsekvenser radera ut både befolkning och begrepp utan att möta något större hinder på vägen än möjligtvis 12 års internering i ett för dem i jämförelse väl fungerande fängelse samtidigt som vi själva genom ett språkbruk sköter den psykologiska krigsföringen åt dem.

    Liked by 1 person

  10. Jan Ahlström skriver:

    Du har så rätt men jag tror att om det, mot förmodan, skulle komma ett avståndstagande och kanske ett fördömande av allt elände som dessa terrorister och även stenkastare åstadkommer så är det nog bara ”läpparnas bekännelse”.
    Mohamed Omars inlägg ger en bild av den här verkligheten som man bara kan hoppas alla svenskar ska få ta del av.

    Liked by 1 person

  11. Johan Löfgren skriver:

    Det är nog inte lätt Patrik att få till det här med muslimer som visar lojalitet mot Sverige, flaggan och svenskar. Då får vi förmodligen leta efter muslimer som ignorerar Koranen, ideologins profet, Allah, moskén, jihad, miljöpartiet, Margot Wallström och så vidare. Finns det sådana muslimer?

    Liked by 2 people

    • JAN BENGTSSON skriver:

      I så fall är de väl inte Muslimer längre?
      Mer än av födsel o ohejdad vana,
      som inte äter fläskkött…

      Gilla

  12. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Det ligger mycket i detta resonemang, möjligen är det inte med verkligheten överensstämmande att utgå från att i Sverige närvarande muslimer skulle bete sig som etniska svenskar. Det finns ingen demokratisk tradition bland dessa muslimer (med tanke på vilka som är deras ursprungsländer) och man är inte van vid eller vågar uttrycka egna åsikter utan troligen ses den typen av frågor som något som är förbehållet deras ledare, imamer, klanhövdingar och liknande att hantera.

    Imamer och klanledare har sannolikt inte som främsta mål att utplåna den egna kulturen och assimileras i det svenska samhället. Således blir slutsatsen att man nog inte ska räkna med den typ av närmanden till det svenska samhället som ur integrationssynpunkt skulle vara önskvärt.

    Liked by 3 people

  13. PerH skriver:

    Kanske mer Mohamed Omars bord.

    En artikel hos Gatestone med rubriken :
    Acceptera Islamsistisk Terror som den Nya Normen?
    Författaren:
    Nonie Darwish, född och uppvuxen i Egypten.

    Här är kanske svaret varför tystnad råder i diasporan.
    ”Targhib wal tarhib” en islamistisk doktrin som finns nedskriven i islamistisk litteratur enligt författaren.
    ”Piska och morot” min enkla tolkning.

    ”Folk i västvärlden tänker på terror som en skada som islamistiska jihadister vållar icke-muslimer, och så är det.
    Terrorn är också en mekanism som försäkrar underlydnad inom islam. Under islamistisk lag ska jihadister som undviker att utföra jihad dödas. Därigenom är terrorn hotet som håller jihadister kvar på sina uppdrag, och som gör att vanliga muslimer åtlyder sharia.”…….

    Som terrorn kan tolkas så är den liktydigt med mission med ”raka puckar” och ”bliv vid din läst” för redan troende.

    Liked by 1 person

  14. Erik skriver:

    De relativt få muslimer som vi ser offentligen stå upp och förkasta dessa våldsdåd är nästan uteslutande Ahmadiyyamuslimer. Dessa betraktas dock av övriga muslimer som otrogna hundar!

    ”We’re being asked to respect a religion where people are murdered for not respecting it.”

    Hmmm…..

    Liked by 1 person

  15. Lisa C skriver:

    Bra resonemang, tycker det är märkligt/ fegt att det politiska etablissemanget inklusive MSM inte tagit upp det.

    Gilla

  16. Einar skriver:

    Problemet med var ens lojalitet ligger har funnits tidigare i Sverige, och på ett högst påtagligt sätt. Det är inte något helt nytt fenomen. Och då har det gällt etniska svenskar.

    Är man som kommunist lojal gentemot sina idéer och ideologi, eller landet Sverige? Den frågan svävade extra påtagligt över Sverige under hela andra världskriget. Under den tiden inrättade därför Sverige läger för kommunister, för att fysiskt isolerade dem man ansåg utgöra en mer realistisk fara. Även vissa socialdemokrater kunde då hamna i den kategorin.

    När Ryssland 1939 anföll Finland var samma problematik inte ens teoretisk. Historien visar att det redan satt en färdig Finsk hemlig kommunistisk regering i Moskva beredd att ta över när Ryssland segrat. En finsk marionettregering under Stalin. Den egna Ideologin segrade då över nationstillhörighet, för en viss politisk gruppering.

    Osäkerheten gentemot kommunisters eventuella lojalitet svävade länge över Sverige. IB-affären avslöjade att socialdemokraterna inte heller litade på de mer revolutionära krafterna. Tage Erlander var själv hemligt drivande i dessa frågor och insåg faran. På svenska arbetsplatser fanns det därför rapportörer som registrerade de man ansåg politiskt opålitliga. Det skedde till delar med hjälp av en socialdemokratiskt lojal fackförening.

    Vi levde ju i skuggan av världsrevolutionen, med kärnvapenhotet hängande över oss. Och Sverige blev till en del av kalla kriget oavsett om vi ville det eller inte. Svenska flygvapnet var också helt beroende av USA-teknologi. Realpolitiken satte ramarna. Medan signalpolitiken ofta såg något annorlunda ut. Neutraliteten var mest ett sken för andra och den egna befolkningen. Var människors egentliga lojalitet låg och måste ligga, blev därför helt avgörande för det svenska försvarets effektivitet.

    I USA satte man under krigsåren den inhemska japanska befolkningen i läger, av samma orsak. Osäkerheten om lojalitet kastade sin skugga även där. USA låg i krig med Japan. Hur skulle man kunna veta var den inhemska japanska lojalitet låg, i etnicitet eller till nationen USA? Man satte faktiskt hela familjer i dessa läger, med fruar och barn. Kriget var inte något teoretiskt.
    Men i sluter av kriget ändrade man sig något och satte upp rent japanska förband som stred föredömligt för de allierade i Europa.

    Underrättelsetjänster måste dagligen väga och hantera lojaliteter. De måste ta ideologier och mer våldsamt expansiva religionen på största allvar. Det är rätt uppenbart. Men man kan även ställa sig mer nya frågor, som hur en mer aktiv Globalism påverkar lojaliteten till egna landet. Och det gäller även när EU utvidgas och river gränser. Om detta vet vi föga. Däremot vet vi att i kristider vänder sig människan inåt, mot den egna gruppens trygghet. Stridigheter på Nordirland utgör här ett nära exempel.

    Med ett grundlagsfäst bejakande av ett multikulturellt samhälle har vi nu aktivt byggt ett mera splittrat Sverige. Var lojalitetsgränser går idag är ytterst svår att veta. Spänningarna mellan religion, etnicitet och nation, ligger både i människors huvuden, och i en upplevd verklighet, och in i den har lagstiftning mycket svårt att nå.

    Sverige har satt sig i en mycket mer utsatt situation än tidigare. Vart verkligheten skenar iväg har vi svårt att veta innan saker saker och ting har satts på sin spets. Drottninggatan utgör i det perspektivet enbart toppen av ett isberg. Att hålla samman nationen Sverige, i en verklig kristid, kan nog utan överdrift, betecknas som en utmaning utöver det vanliga.

    Liked by 4 people

    • Petrus skriver:

      Svar till EINAR:

      Det är inte bara kommunister som är mer lojala mot sin ideologi än mot sitt land även om detta problem kom att tydliggöras speciellt när det gällde kommunisterna under Kalla Kriget p g a att Sovjetunionen hade en officiell statsideologi som stod i konflikt med den västerländska demokratin.

      Men i alla fall när det gäller en del respektabla mainstream-politiker blir det ibland tydligt att man inte är lojal mot sitt land utan mot sin ideologi. Birgitta Ohlsson har t ex öppet sagt att hon vill ha en världsregering och avskaffa nationalstaten. Om de flesta länder bildat något som liknar en världsregering och nästan bara lilla Sverige är kvar som nationalstat, vad kan man då förvänta sig att Birgitta Ohlson är mest lojal mot?

      På liknande sätt, fast inte lika frapperande, förhöll det sig med lojaliteterna inför folkomröstningen om EU-medlemskap. Här hade vi etablissemangspolitiker som i praktiken var mer lojala mot samhällsbygget EU än mot Sverige och svenska skattebetalare. Det var aldrig tal om att försöka få fortsätta få ha ett gratis frihandelsavtal av den typ Schweiz eller Israel har. Eller att försöka hålla Sverige utanför Schengen. Nej, tendensen har hela tiden varit att försöka surra fast svensken vid EU-masten. Senaste draget var att skriva in EU-medlemskapet i grundlagen så att det skall bli svårare att gå ur som Storbritannien. För Storbritannien är det dock legitimt för sådana som Carl Bildt att gå ur. De har ju en finanssektor att skydda mot ”EU-kommunism”. Mellan skål och vägg tillstår man väl detta. Utåt ligger man dock lågt. Tyst accepterar man Storbritanniens val. EU-oket behövs bara lastas på länder som Sverige. ”Bra” förresten om britterna fick bli mer välrustat med en näringslivskomponent som inte är beroende av EU-medlemskap genom att Astra skickades iväg till Storbritannien. Kommer AstraZeneca att flytta huvudkontoret till Sverige p g a Brexit? Tror inte det. I vilket fall som helst noterar jag att svenska politiker i medlemskapsförhandlingarna hade kunnat förhandla till Sverige en permanent rabatt på medlemsavgiften av den typ Thatcher hade ordnat för Storbritannien. Men det gjorde man inte. I stället fick man en liten rabatt under en övergångsperiod och totade ihop fejk-siffror som underdrev den nettoavgift Sverige skulle få lov att betala. Man hade i princip noll lojalitet mot Sverige. Problemet var att EU så att säga satt på båda sidor om förhandlingsbordet. Ungefär som när Arne Treholt satta på den norska sidan om förhandlingsbordet när man förhandlade med Sovjet om den ekonomiska gränsdragningen i Barents hav.

      Det stora problemet med dagens mainstreampartier (samt Miljöpartiet och Vänsterpartiet) är den närmast totala bristen på lojalitet mot fysiska, legitima egenintressen för Sverige och svenska skattebetalare när dessa intressen kolliderar med överordnade ideologiska mål (eller andra mål partiledare blivit tillsagda är viktigare än krassa, svenska egenintressen). Vi kan förverkliga deras ideologiska principer och få ett kapitalistiskt eller socialistiskt samhälle där den ena av dessa ideologier segrat fullständigt men där Sverige ändå är utfattigt. Det finns både utfattiga kapitalistiska och utfattiga socialistiska länder. Så det går att i båda fallen få resultatet ”operationen lyckades men patienten dog”. [Nu antar jag att en del läsare kommer att invända att det inte finns några fattiga kapitalistiska länder även om man pekar på länder som Costa Rica och Guatemala. Felet dessa människor gör är att de förväxlar det faktum att det finns ett fåtal rika människor (som de identifierar sig med) i sådana länder med att landet som helhet är rikt. Jag hoppas att flertalet läsare inser att det inte är samma sak att det finns ett fåtal rika människor i ett land med att landet som helhet är rikt.]

      Gilla

  17. Lennart Bengtsson skriver:

    Åter ett exempel där ansvarsfulla medborgare är beredda att ta över det samhällsansvar som ett insufficient politiskt ledarskap inte anser vara deras. Vad Sverige i första hand behöver är ansvarsfulla och kompetenta ämbetsmän som är personligt ansvariga inför landets medborgare i sitt sätt att verkställa sina uppgifter och sina plikter! Detta kräver sannolikt en ny regeringsform. Låt oss därför på alla sätt försöka driva fram en sådan.

    Liked by 1 person

  18. cmmk10 skriver:

    ”… kräva en lojalitetsförklaring gentemot Sverige, Sveriges lagar samt, varför inte med tanke på att detta publiceras på nationaldagen, den svenska flaggan.”

    En sådan torde vara till intet förpliktande, då det inte är någon synd att ljuga för de otrogna.

    Liked by 1 person

  19. MartinA skriver:

    Ett sånt lysande påpekande. Jag tror att det här blir ännu tydligare om man istället för mord tänker våldtäkt och istället kollektivet muslimer tänker på ett klansamhälle, islam är ju ett rätt syntetiskt kollektiv och de flesta muslimerr kommer tävla mot andra muslimer i sin vardag. I ett naturligt mänskligt samhälle är våldtäkt två olika brott begånget av två olika anledningar, instinktivt om inte medvetet.

    Dels kan våldtäkt begås av en misslyckad man mot en kvinna av den egna gruppen. Motivet är då att trots mannens låga status försöka sprida sina gener ändå, med fusk. Det här är ett brott i alla samhällen och straffet är vanligen hårt. Det finns ingen anledning att ha sympati med en sådan man.

    Men det andra brottet är ”krigsvåldtäkten”. Eller våldtäkten mot utgruppare. Detta är gynsamt för gruppen i ett evolutionärt perspektiv (instinkter följer per definition det evolutionära perspektivet) eftersom det sprider gruppens gener. Och är i ett normalt samhälle endast ett brott i den mån att våldtäkten retar upp en utgrupp som är farlig för ingruppen.

    Jag tror att våld och krig kommer följa snarlika mönster. Men att det blir ännu tydligare i ett beteende som är relaterat till fortplantning eftersom det kommer styras av evolutionen mer direkt eftersom det får sådant direkt evolutionärt genomslag. Svenskar har en tendens att blanda ihop de här två brotten och tro att när våra nya landsmän begår brottet så är det den första varianten medans det är självklart för våra nya landsmän att de begår den andra.

    I den mån grupper avviker från attityderna ovan så är det inlärt och troligtvis ohållbart beteende.

    Liked by 1 person

  20. inger1947 skriver:

    ”I frånvaro av initiativ från muslimskt håll kanske svenska myndigheter skulle kunna kräva en lojalitetsförklaring gentemot Sverige, Sveriges lagar samt, varför inte med tanke på att detta publiceras på nationaldagen, den svenska flaggan.” Precis så har jag också tänkt.

    Liked by 1 person

  21. educaremm skriver:

    korrigerad

    Har sett flera föredrag, eller uttalanden, som gärna vill påvisa att alla s.k. vita människor, eller alla s.k. etniska svenskar, alla, skulle med en slags absoluthet, eller med någon slags definitiv sanning inte varken vilja vara, kunna vara eller ens kunna tänkas vara, muslimer.

    Detta är inkorrekt.

    Redan nu finns många s.k. vita människor, runt hela världen, som faktiskt är muslimer.
    Islam är därvidlag liknande en judendom, i det att det finns många olika etniska profiler även inom en judendom. Inom en judendom kan finnas afrikanska judar, kinesiska, asiatiska, kurdiska, sydamerikanska, samt även då europeiska, eller s.k. vita, judar.
    På liknande vis är det inom en islam.

    När man därför mer eller mindre vill mena att det skulle kunna finnas en slags automatisk gränslinje mellan alla som kan bli definierade som – etniska svenskar – , och då kontra – alla muslimer – , så finns nog inte någon sådan möjlig definition.
    Redan idag, och kanske inte heller i en framtid då eventuellt alltfler etniska s.k. vita människor, i hela Europa, faktiskt kanske väljer att konvertera till islam, så kan inte en sådan absolut gränslinje dras.

    Liksom en kristendom startades av judar, samt att också många judar faktiskt – konverterat till en kristen lära – , (kanske till sorg för många rabbiner, som ville fortsätta och försvara det – Första Förbundets Lära – ? Eller bevara, beskydda och försvara – Det Gamla Förbundet – mellan en – Svartsjuk Jahve- , och som anses vara upprättat mellan – Hans Egna – , till mycket stränga bestraffningar, och hotfulla konsekvenser, mot deras eventuella – Lagöverträdelser – av olika slag, (vilka då kanske sågs som varande – Svek – mot den stränge, och den – Svartsjuke – , Jahve..?), så har ju också många judar även konverterat till en islam.

    Dessutom så har ju många med judaisk tro de facto under många, många århundraden levt i muslimska nationer.

    När både en judendom och en islam blev förbjudna i Spanien i sluten av 1400-talet, så flyttade många judar, och även då muslimer, till just muslimska länder.

    Många med en judaisk tro och lära bor fortfarande kvar i t ex Iran.

    Gilla

  22. Sixten Johansson skriver:

    Ett välriktat yxhugg av Patrik! Möjligen skulle de europeiska länderna behöva erkänna IS-kalifatet för att formellt kunna agera som vid krig, men redan nu är ju situationen krigsliknande. Och IS har i islams namn, i egna skrifter och med egna gärningar bevisat sina invasiva avsikter. Alltså är det agenter och soldater i IS sold, som utför sabotage och våldsdåd på främmande territorier. Redan nu tillämpas också undantagstillstånd (i Frankrike), samövningar mellan polis och militär (även i Sverige) och skarp nedkämpning av dessa IS-agenter och soldater.

    Detta innebär att inte bara de ”svenska” sunnimuslimernas lojalitet måste granskas och ifrågasättas, utan även alla de icke-muslimska svenskarnas, som i åratal har agerat som propagandister, kollaboratörer, landsförrädare! Även de har offrens lidande och blod på sina händer och mångas feta bankkonton har fyllts av svartnat blod.

    PerH (08:49) nämner en mycket viktig artikel av Nonie Darwish om islams avsiktligt söndrande terrormetoder. På samtiden.nu finns ett bra referat av Anna Ernius (5 juni) och länken!

    Einar (09:51) tar upp kommunismen som parallell. Ju mer jag läser om hur olika socialistiska idékomplex har hybridiserats och muterat genom historien, ju fler likheter ser jag även mellan islam och socialismen – vilket också skulle förklara lite av vår vänsterögda maktelits halvblindhet och passivitet. Ett fundamentalistiskt religionsvalv är ju ett perfekt betongskal över en totalitär ideologi om hur människorna och samhället måste formas enligt en viss mall. Alternativ och kritiker är onda och måste utplånas. På många grunder kan alltså muhammedanismen beskrivas som världens mest långlivade, hårdhudade och stabila hybridsocialism.

    Liked by 1 person

  23. Ulrika skriver:

    Muslimer är inte ett folk. Det är däremot judarna. Ung 75% av dem har ursprung i Mellanöstern.
    Många judar kvar i Iran? Jovisst, hela 10 000 men 1948 var de 100 000!

    Liked by 2 people

  24. Johan Utan Land skriver:

    Skall man tro fulmedia så tar imamer i England avstånd från de tre senaste terroristerna genom att vägra dem begravningsceremonier. Detta med hänvisning till att terrordåd är oislamiska. Vet inte hur ärligt menat detta är och hur mycket verkan det har på dem som sitter och planerar nya dåd i detta nu men det är ändå ett steg i rätt riktning.

    Gilla

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Jungfruarna väntar ändå)
      Men det Paradiset måste väl närmast vara ett helvete,
      med 72 oskulder om dagen)
      Även för en viril Muslim…

      Gilla

  25. Willy Lindqvist skriver:

    Det börjar bli dags att ta terrorn till islam. Muhammedaner från Mellanöstern och Nordafrika tillhör alltid en klan och vad en medlem i klanen företar sig berör oftast hela klanen, enligt deras eget sätt att se på saken. Till exempel avgörs beslut om och utförs hedersmord, tvångsgiften och kvinnlig könsstympning oftast inom klanen. Svenska lagar och domstolar kan acceptera detta synsätt efter lagändring när det handlar om islam.
    När ett terrordåd utförts ställs alltså hela klanen till svars för delaktighet och deporteras om klanmedlemmen befinns skylig. Ett kollektivt ansvar för kollektiva människor. Det kan få en och annan klan med terroridéer att tänka efter innan terrorhandlingar utförs.
    Detta är bara ett exempel på en mild version av att ta terrorn till islam.

    Liked by 1 person

  26. Rolf skriver:

    Patrik, jag tycker du uttrycker dig identitetspolitiskt i den här krönikan. Vilka är ”muslimerna”? Kan varje muslim i Sverige uttala sig för alla andra muslimer i Sverige? Om t ex en känd muslim tar avstånd från ett terrordåd, har då ”muslimerna” tagit avstånd från detta? Om en känd svensk tagit avstånd från ett bråk bland fotbollshuliganer, har då ”svenskarna” tagit avstånd från huliganbråk? Att tro att vissa personer från en viss grupp i samhället representerar hela denna grupp är ju just identitetspolitik, som regeringen så ihärdigt bedriver. Och som bl a du, Patrik, med rätta kritiserar. Men då tycker jag inte du ska hemfalla åt identitetspolitiskt tänkande själv när det gäller just muslimer. Var och en muslim får väl ta avstånd från terrordåd, hedersförtryck, sharialagstiftning etc, men ett sådant avståndstagande kan ju bara gälla den personen, och inte muslimer i allmänhet.

    Gilla

    • Sixten Johansson skriver:

      Rolf, det är en välbetänkt varning, men i sin förlängning innebär resonemanget att inga grupper egentligen existerar, eftersom varje individ bara kan tala för sig själv. Då har vi ett helt atomiserat samhälle. Delar av befolkningen utvecklas nog i den riktningen och globalsocialismen driver på, men samtidigt bildas hela tiden nya grupper, som baseras på identitetsmarkörer av vitt skilda slag: religion, etnicitet, boende, ålder, politisk åskådning, anti-något osv. Markören ”ursprungsland” eller ”etnicitet” kan efter hand bytas ut mot den övergripande identitetsmarkören ”muslim” och då förstärks karaktären av religionskrig. Nu handlar det ju om att terrordåden uttryckligen utförs just i islams namn och därmed berörs var och en som anser sig tillhöra gruppen muslimer, inte bara som lösryckt individ, utan just som gruppmedlem. Om t ex socialdemokrater, homosexuella, samer, socionomer eller feminister skulle börja begå många terrordåd i sin gruppidentitets namn, så skulle i princip alla andra i gruppen känna sig tvingade att ta avstånd och göra allt för att motarbeta aktivisterna och rentvå sin grupps målsättningar och rykte.

      Gilla

  27. Rolf skriver:

    Sixten, de enda personer i vår typ av demokrati som kan uttala sig å andras vägnar är folkvalda politiker, eller personer som är valda att företräda medlemmar av en viss grupp. I övrigt är det nog faktiskt så att samhället är ”atomiserat”. Visst går det att urskilja många olika grupper i samhället, vilka har liknande yttre karakteristika (tonåringar, pensionärer, fritidsfiskare, biodlare, homosexuella etc, etc), men dessa grupper består av individer, som dessutom kan tillhöra flera olika grupper. Det blir ju orimligt om varje medlem i en specifik del av befolkningen skulle känna ett ansvar för vad någon annan individ i samma befolkningsdel företar sig. Det enda fallet då det kan bli aktuellt att kollektivt ta avstånd är om personer, valda att representera en viss grupp, börjar begå brott i sin grupps namn.

    Gilla

    • Sixten Johansson skriver:

      Rolf, du beskriver en sorts ideal demokrati med valda representanter för rätt lösliga grupper, som kan överlagra varandra i ett ganska atomiserat västerländskt samhälle. Ja, sådan är ”vår typ av demokrati”. Men även här finns ju många grupper som har en mycket stark gruppidentitet. Om vilken som helst individ begår uppseendeväckande eller avvikande handlingar i gruppens namn kommer de andra att känna sig manade eller tvingade att reagera med avståndstagande, uteslutning eller ännu hårdare straff.

      Men nu står vi dessutom inför en dramatisk kulturell förändring, en konfrontation med en mycket stor kategori, vars identitet, praktik och tänkande inte alls bygger på vår typ av demokrati och på valda representanter. Etniska, klanmässiga och andra faktorer tappar också i betydelse, så den entydigt starkaste gruppidentiteten hos den absoluta majoriteten blir ”muslim”. Och islam stadgar ytterst stränga straff för den som bryter mot gruppens normer – (jämför med gruppidentiteten inom en maffiaorganisation). De allra flesta har ingen möjlighet alls att förhålla sig som atomiserade västerlänningar och tala om detta som fria individer. Både deras rädsla och deras tänkande finns i kroppen. De ”är” sin gruppidentitet, medan vänstern bara opportunt ”väljer” identitetspolitik. Uppmaningen till muslimer att ta avstånd från terrordåd, vilket naturligtvis besvaras med tystnad, avslöjar glasklart hur stor kulturklyftan är. Den avslöjar gruppnormerna, rädslan och oförenligheten med vår typ av demokrati.

      Gilla

      • educaremm skriver:

        Brukar tycka att Sixten Johansson har kloka kommentarer, men ser i ovanstående vissa generaliseringar som inte tycks stämma med en verklighet…

        T ex:….”Uppmaning till muslimer att ta avstånd från terrordåd, vilket naturligtvis besvaras med tystnad…. ”…

        Det framfördes dock mycket skarp kritik mot terroristers handlingar i engelsk tv, där muslimska företrädare ville färvägra de dödade terroristerna begravning på muslimsk kyrkogård…
        Detta måste åndå beskrivas vara ett starkt offentligt fördömande och avståndstagande…

        Samt skriver Sixten Johansson:…”Den avslöjar gruppnormer, rädsla och oförenlighet med vår typ av demokrati.”…

        Jasså, och hur många hukar inte inom – vår typ av demokrati – ?…

        Att som t ex offentliganställd, eller som politiker, eller journalist, eller som expert av något slag, vilja uttala kritiska synpunkter på en överdimensionerad invandringspolitik det är ändå att vilja utsätta sig för en viss social risk…

        Att offentligt uttala sådana tankegångar skrämmer nog befattningshavare ….

        Där ingår då risker för repressalier i olika former, risker för uteslutningar från partier, risk för stämplingar med epitet, samt risk för att bli offentligt förklarade att vara mindre vetande fåntrattar från landsbygden, samt offentligt deklarerade för att vara onda, elaka, fientliga osv., et cetera…

        Det är att vilja röra sig på – minerad social mark – även i vår typ av demokrati, eller hur?…

        Det är då någonting som väldigt, väldigt många avstår från att göra, och som skulle kunna beskrivas som ….:…”..avslöjar gruppnormer, rädsla och oförenlighet med vår typ av demokrati..”..

        Gilla

  28. Sixten Johansson skriver:

    Educaremm, du har helt rätt på båda punkterna. Mina generaliseringar syftade bara till att lyfta fram huvudpoängerna. Det starka avståndstagandet i Storbritannien måste nog betraktas som något helt nytt. Vi får se hur det här utvecklas. I övrigt har det mest – och fullt förståeligt! – bara handlat om läpparnas bekännelse, lögner, opportunism eller reaktioner från personer och riktningar inom islam som inte är erkända eller som saknar auktoritet inom sunni-islam, vilket inte nämns i massmedia.

    Rolfs naturliga invändning och logiska resonemang utgår från själva kärnan i vår demokrati, som i dag brutalt konfronteras med helt annorlunda erfarenheter och tänkande. Individuell identitet, lösa och självalda gruppidentiteter, valda företrädare, som tillämpar abstrakta, nedskrivna regelsystem, principer och hierarkier, vilka också accepteras av alla utan en påtaglig våldsapparat – sådant har varit ovanligt och kortlivat i människans historia. Vårt system är varken det mest normala eller naturliga eller det som har störst överlevnadsförmåga.

    Vi har mycket lösligare gruppidentiteter och vi har varken Allah, sharia eller Muhammeds svärd över våra huvuden, men Educaremm har rätt: Smygande och dolt, genom långvarig hjärntvätt, har de härskande i västländerna skapat mjuktotalitära system, som piskar in internaliserade gruppnormer och härskar genom rädsla. Straffen mot tankebrott är helt oförenliga med den officiella, ideala bilden av demokrati, men ordens makt och falskhet gör det svårt att upptäcka klyftan mellan bilden och verkligheten.

    Liked by 1 person

  29. Rolf skriver:

    Just nu pågår en rättegång mot nazister (etniska svenskar), som bl a anklagas för ett antal bombdåd i Göteborg. Den ena bomben riktades mot Syndikalisterna, och den andra mot ett asylboende. En tredje bomb (som dock inte detonerade) riktades mot en flyktingboende. Har dock inte hört några svenskar ta avstånd från dessa dåd, och än mindre har jag hört några krav på att ”svenskarna” ska ta avstånd från vad nazisterna gjorde.

    Gilla

    • Sixten Johansson skriver:

      Just precis, Rolf, både att svenskar inte tar avstånd och att ingen kräver att svenskar ska ta avstånd bevisar glasklart att svenskarna inte är nazister. Nazisterna är en liten, ytterst marginaliserad, avskydd och utstött grupp. Detta är så självklart att varken avståndstaganden eller krav på avståndstagande behövs.

      Men om vi tänker oss att de hundratusentals muslimerna som nu finns i Sverige, alla de muslimer som väntas hit och de som kommer att födas, alla imamer och alla muslimska politiker som nu finns i styrelser och partier skulle vara nazister och att läran skulle predikas i otaliga kyrkor under biskoparnas milda överinseende, att friskolor och otaliga föreningar skulle få miljoner i stöd och statsbidrag, att Koranen skulle vara utbytt mot Mein Kampf och Hitlers auktoritet, handlande och livsregler aldrig fick ifrågasättas – ja, då skulle reaktionerna förhoppningsvis vara en liten, liten aning annorlunda…

      Gilla

  30. Rolf skriver:

    Sixten, menar du på fullt allvar att alla personer som vandrat in från muslimska länder är potentiella terrorister eller stöder muslimsk terrorism? Eller är muslimska terrorister en ”ytterst marginaliserad, avskydd och utstött grupp”? Menar du också att alla de som kommit hit från muslimska länder oreserverat ställer upp på det budskap som predikas i vissa moskéer? Jag är ingen vän av islam eller invandring av lågutbildade individer från muslimska dysfunktionella klansamhällen, men någon sans och balans får det väl ändå vara i debatten?

    Gilla

    • Sixten Johansson skriver:

      Rolf, jag har inte påstått att alla muslimer är potentiella terrorister, men ytterst få muslimer vågar offentligt ta avstånd från den grund som terrorismen vilar på, eftersom grunden helt enkelt är islam. De står ju själva på samma grund och att konvertera är belagt med dödsstraff. En utomstående kan därför heller inte veta en muslims yttersta lojalitet den dag de tvingas välja. En gruppidentitet av det här slaget kan inte vara lös, överlagrad och individualistisk som normalsvenskens. I stället tvingas de leva med en mördande stark, stabil och destruktiv gruppnorm, som syftar till global underkastelse.

      Mitt tänkta exempel illustrerade närmast den groteska obalansen i journalistiken och politiken, när nazisterna blåses upp till ett lika stort hot som muslimerna, t o m större. I realiteten är de svenska nazisterna en marginaliserad mygga, medan muslimerna är en elefant, som överöses med lite skrämd välvilja och generösa bidrag. Inom dagens och framtidens muslimska befolkning i Sverige kan de potentiella terroristerna aldrig vara en marginaliserad och utstött delgrupp. Massor av undersökningar i olika länder visar procentuellt varierande, men skrämmande stort stöd både för sharia och för IS dåd. Själva terrordåden baseras på Koranen och på Muhammeds gärningar och ord. Det går inte att offentligt ta avstånd från dem utan att riskera livet. De modiga försök som görs av enskilda individer och små grupper kan inte förändra islams destruktivitet, åtminstone inte under det här århundradet.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s