Om Den Goda Lagföringen

Krister

Krister Thelin

Det råder politiskt enighet om att något måste göras åt brottsligheten i våra förorter. Just nu koncentreras intresset till våld mot “blåljuspersonal”, det vill säga ambulansförare, brandmän och poliser (!). Fler av de senare och “hårdare” straff skrivs ut som recept. Saken förekom till och med i statsministerns 10-punktsprogram som presenterades i Almedalen nyligen. Ännu har inget politiskt ljushuvud föreslagit en ny brottsrubricering, men det kanske kommer.

Det få talar om är att polisen i praktiken abdikerat från dessa områden (kartlagda på lite olika sätt, men i en rapport från hösten 2014 angivna till 55 och också döpta till “no-go zoner”). Moderaternas lösning är som alltid fler poliser och socialdemokraternas “samverkan” med andra myndigheter. Som illutreras i en annan rapport behövs i stället en hög, uthållig och lokal polisnärvaro i såväl det preventiva som reaktiva polisarbetet, ett tydligt chefsanvar och en lokal politisk koppling. Det är så  New York-polisen vände situationen i 10-miljonersstaden för 25 år sedan. I Sverige famlar polisen i stället med en nationell centralisering (beslutad i bred politisk enighet) med mycket prat om “medborgarlöften” men med få resultat. Den högste polischefen, ansvarig för genomförande av omorganisationen, har en olycklig fallenhet för symbolpolitik och mindre välövervägda uttalanden, vilket fått honom synbarligen starkt ogillad av den egna kåren, med åtföljande försvagat allmänt förtroende. Dock hålls han ännu under armarna av regeringen.

Mycket av förortsbrottsligheten  är ungdomsbrottslighet. Om nu polisen lyckas få ordning på sin egen verksamhet och påbörjar en reell lagföring, det vill säga lyckas gripa de unga brottslingar som nu vandaliserar (där särskilt bilbränder förefaller ha blivit ett allmänt spänningshöjande förortsnöje) och uppvisar allmänt asocialt beteende i vad som bara kan beskrivas som början på ett kriminell karriär (“livstidskriminella” ), blottlägger den nuvarande svenska ordningen sina brister. Reaktionerna kommer som regel för sent och är alltför tandlösa. Ett brev från socialförvaltningen med kallelse till samtal med en socialsekreterare imponerar föga på de unga “klienterna”.  Så här bör det vara istället.

  1. En gripen/anhållen ungdom bör omgående av åklagare (efter kontakt med socialtjänsten) med polisens hjälp ställas inför en domare; det bör inrättas särskilda jourdomstolar för ungdomsmål (inte bara som nu för att pröva häktningsfrågor).
  2. Om utredningsläget är klart (vilket det torde vara i de flesta fall gripande skett i samband med brottet), bör domstolen omgående kunna döma ut en påföljd, vilken i fall av icke-bagatellartad brottslighet bör innebära ett fortsatt obrutet frihetsberövande. Grov skadegörelse, mordbrand, allmänt upplopp och våld mot tjänsteman (vilka torde vara vanliga brottsbeteckningar vid bilbrand och efterföljande stenkastning mot utryckningspersonal) bör ge ett lämpligt antal månaders inlåsning på ungdomshem eller anstalter i rofylld lantlig miljö, långt bort från förorten.
  3. Jourdomstolen bör ha den behörighet som nu är fördelad på förvaltningsdomstol (sociala mål) och allmän domstol (brottmål). Därmed kan åtgärderna proportionellt avpassa till gärningen, med beaktande av den unges ålder; redan nu kan icke straffmyndiga (under 15 år) tvångsomhändertas av förvaltningsdomstol på talan av socialtjänsten, men trappstegen är nu för långa och reaktionerna  för sena. Med en gemensam behörighet ges åklagare, socialtjänst och domstol större valfrihet till omgående individuell anpassning.
  4. Syftet med påföljderna bör vara att bryta ett mönster och rycka upp den unge ur en destruktiv miljö, också andra till varning. Institutionsplaceringen bör vara av modell “boot camp” med en lagom blandning av disciplin, träning i impulskontroll, missbruksvård och utbildning. Den skall inte vara en lustgård och helt sakna “häftighetsfaktor”. (Hasselakollektivet som på sin tid uppvisade goda resultat kan stå som modell.)
  5. Lagföringen skall förstås förenas med sedvanliga rättssäkerhetsgarantier som rätt till offentlig försvarare/biträde och överklagande.

En reform enligt vad som skisserats ovan kräver inget mera omfattande arbete. Byggstenarna finns alla där redan. En begåvad sakkunnig på Justitiedepartementet torde kunna ha en departementspromemoria i saken klar på en vecka. Sedan 80-talet har önskemål i denna riktning förts fram från olika håll (oftast borgerligt). De har alla stupat antingen på bristande politisk vilja eller tjänstemannamotstånd (vilket var fallet 1991-1994), där alla svårigheter i att avvika från det invanda ständigt lyfts fram.

Om nu den nya kadern av politiska gråterskor menar vad den säger, att de vill göra något åt förortsbrottsligheten, så är det alltså inte fler poliser eller “hårdare straff “, det vill säga längre fängelsestraff (att det inte hjälper illustreras här),  som är lösningen utan en snabb och bestämd lagföring. Det borde alltså statsministern haft i sitt 10-punktsprogram. Posse est velle.

43 reaktioner på ”Om Den Goda Lagföringen

    • Hedvig skriver:

      @ Jan Bengtsson, huvudet på spiken!
      Det var precis detta växande samhällsproblem med, hur den svenska staten ska kunna ta tillbaka de 53 no-go-zonerna, som Jimmie Åkesson fokuserade på i gårdagens Almedalstal.

      Gillad av 1 person

  1. Johan utan land skriver:

    Är det verkligen förortsbrottsligheten man vill göra något åt? Det vore bra i så fall, men jag tvivlar. Jag tror att det är SDs framgångar i opinionen man vill bekämpa genom att sno deras politik. Metoden kan fungera om det verkligen genomförs effektiva åtgärder. Om det som vanligt bara blir tomt prat riskeras bakslag när de skötsamma delarna av befolkningen inser att de blivit dragna vid näsan av sina folkvalda.

    Läget i kaozområdena är besvärligt och det är inte lätt att styra upp även om viljan funnes. Något går säkert att göra och helt klart är att problemen inte försvinner för att man blundar för dem. En början kunde vara att byta ut rikspolischefen som verkar vara mer intresserad av filosofiska frågeställningar av typen vad-rör-sig-i-
    ensamkommande-gärningsmäns-inre än av konkret brottsbekämpning. Han kanske kan erbjudas den vakanta posten som nationell samordnare mot våldsbejakande extremism. Gärna med ett flott kontor ett par kilometer
    öster om Malmö centrum. Då kan man både utnyttja hans speciella kompetens och göra en välbehövlig statlig utlokalisering till ett utsatt område.

    Gillad av 2 personer

  2. Madelaine Fusfield skriver:

    Borgmästare Giuliani var den som rensade upp New York. En teknik han använde var att koncentrera polisnärvaron där de flesta och svåraste brotten förekom. Han använde en datafirma att hjälpa till kartlägga brottsmönstren då NY omfattar ett stort område. Jag var närvarande på en konferens där han beskrev sin strategi. Man får inte glömma att NY polisern är beväpnad och hårdhudad med stora erfarenheter. Lägg därtill att invandrarna till Sverige kommer från krigsområden där de sett mycket våld och inte är rädda för extrema åtgärder. Astrid Lindgrens värld existerar inte längre.

    Jimmie Åkesson frågade någon på Almedalen vad medelsvensson skulle göra om några individer beväpnade med järnrör bröt sig in deras hem. Han fick ett nervöst skratt till svar men ingen konkret rådgivning. Intervjun lades in på FaceBook. Frågan är hur beredd polisen är att hjälpa i en sådan situation. Och vad borde hemägaren göra?

    Gilla

    • cmmk10 skriver:

      Jag har hört ”vänstermänniskor” hävda att det skulle vara många myter runt NYs uppryckning. Forskningen lär visa att det var en laggad effekt av preventivmedelskampanjer och ökad andel aborter hos vissa grupper.

      Om så är fallet väcker det vissa spännande tankar! 🙂

      Gilla

      • Madelaine Fusfield skriver:

        Giuliani var just intervjuad. Brottsligheten under hans tid som borgmästare och hans efterträdare Bloomberg var definitivt bättre än tidigare. Tyvärr har situationen uppenbarligen inte hållit. Giulianis metoder används nog inte längre. Men jag har ingen statistik.

        Gilla

      • Wolf skriver:

        ”Forskningen” är nog ett kapitel från boken Freakonomics. Rätt underhållande bok, men inte direkt forsking.

        Gilla

  3. Stefan Eriksson skriver:

    Jag tror att ”häftighetsfaktorn” skulle närma sig noll för det fall möjligheten att avkräva vederbörande ett ”beting” funnits.
    Straffarbete kommer många att säga, men jag ser det inte så.
    Låt säga att eventuell påföljd inte mäts i tiden för rehabilitering, utan istället ett utfört arbete.
    Låt denne med energi i överskott själv ställas inför valet om den tid betinget tar i anspråk.

    Arbetsuppgiften skall lämpligtvis utföras i enskildhet, då inga tvivel skall råda om betingets omfattning och vem som har att utföra detta.
    Teknik för att ”hålla koll” klienternas förehavaden finns, och bör kunna vara kostnadseffektivt.

    Själv är jag i regel så pass trött om kvällarna efter att ha jobbat att jag svårligen kan motiveras till meningslösa illdåd. Jag är bara trött och inte ett dugg ”häftig”, men så hittar jag inte på något jävelskap heller.
    Låt vederbörande få känna på den känslan och att berätta om detta för sina kompisar.

    Gillad av 2 personer

  4. Aha skriver:

    Snabbare lagföring var det. Redan år 2016? Är vi verkligen mogna för det? Vi människor klarar ju bevisligen av komplicerade saker, tänk månlandningen 1969, men att lagföra individer på en gång är väl ändå att spänna bågen för mycket, och förresten vi lever väl inte i ett monopolsamhälle där man måste gå direkt till fängelse?
    Och så har vi det där med New York, sen när började vi efterapa andra, och dessutom USA av alla länder? Vi vet bäst, är inte det vårt signum?

    Det har ju bara gått 5 år (elller är det ett decennium?) sedan pratet började med att ungdomar borde lagföras på en gång.

    Det synes som om artikelförfattaren hastar.

    Gillad av 2 personer

  5. Ami skriver:

    Först måste Dan ”tafsa inte” Danielsson avgå. När det är avklarat så lägger man tillbaka korven i kylen och inför undantagstillstånd i enklaverna samtidigt som nationella insatsstyrkan går från lägenhet till lägenhet och jagar ut lössen.
    Samtliga lagförs direkt utan undantag.
    Löfven är inte rätt kvinna på rätt plats, Eliasson är inte rätt kvinna på rätt plats och dito Danielsson på Migga Verket.

    Gillad av 1 person

    • Kristina von Heland skriver:

      När det brann bilar i Frankrike så införde man väl att föräldrarna till de minderåriga fick betala för de omyndigas skadegörelse? Sedan minskade det betydligt Så var det i Sverige förut, jag vill minnas att jag har krossat några glasrutor i min dag såväl som mina kamrater och då fick föräldrarna betala och sedan fick vi utföra sk straffarbete i hemmet tills vi betalat av. Det kallades föräldraansvar då. Polisen ringde upp mig då en förälder anmält vandalism i villan under en föräldrafri fest . De kollade upp vilka barn som varit där men mina hade alibi tack och lov. Jag frågade då hur ansvarsfördelningen var-några rassar hade bränt en flagga men de var ju kamrater med dottern? Hade inte föräldern lite ansvar också som lämnade fältet fritt? Och så var det enligt polisen. Är detta avskaffat frågar jag här och nu?
      Ang New York. Dottern och jag åkte dit precis efter stormen. Vi höll hårt i våra väskor och försökte undvika en del platser. Det varade en halv dag, sedan åkte vi subway, landsvägsbuss, befann oss på lite fel platser på kvällen då vi insåg att det stod poliser överallt och det var hur lugnt som helst och kul att vara ute på natten med olika åldrar, klasser och raser. Insåg att vi sett för många amer deckare. Blev samma här i Spanien efter tågbomben. Polisen åker på allt-var i Madrid lite efter och det tutade och blåljus. Spanien exploderar nu men av turister då det smäller överallt i världen. Svenskarna ökar med 58% i år…Säger kanske något?

      Gilla

  6. Hans Kindstrand skriver:

    Mitt i prick! Detta tillsammans med Ditt tidigare förslag om en kommunalt/lokalt kontrollerad, stationär del av poliskåren, är nog den medicin som behövs.

    Gilla

  7. tirutaa skriver:

    Bravo! Denna modell tror jag starkt på. Följderna blir omedelbara, kopplingen handling och påföljd är tydlig. Jag vet att en del av dessa ungdomar, särskilt de yngre, skulle önska att vuxenvärlden ”räddade” dem från de ”uppdrag” som de äldre kriminella tvingar på dem. På detta sätt flyttar man bort den unga från händerna av de grova kriminella när det ännu går att ändra på en ”livsbana”.

    På min skola i Rinkeby pågick under längre tider följande: så gott som varje måndag morgon möttes man av dit släpade brända bilar samt massor av krossade fönster. Till sist berättade en av killarna om vilka det var, inklusive han själv, som höll på med detta. Med löftet om att denna unga lärare inte skulle berätta detta vidare. Varpå hon gick till den unga rektorn med sin information. Varpå rektorn valde att ingenting göra.

    Och bränderna samt fönsterkrossandet det fortsatte.

    Personalen undrade ideligen varför det inte gick att montera kameraövervakning på skolgården. Nej, det är integritetskränkande, blev svaret från myndigheter under många långa år. Plötsligt en dag, med en ny rektor, fick skolan i alla fall kameraövervakning, och all skadegörelse upphörde med en gång. De mest destruktiva flyttade skadegörelsen till det allmänna biblioteket, tyvärr, men det kunde aldrig bli lika omfattande som på en skolgård.

    Gissa om någon någonsin kom och klagade över denna sk ”integritetskränkning”!

    Jag skulle dock önska ytterligare en konsekvens till Thelins förslag. I dessa kollektiva skamkulturer är ryktet ett hur starkt medel som helst för kontroll. Skulle man till Kristers förslag också lägga en markering att det är föräldrarna som bär ansvaret för uppfostran av sina söner, och därför bötlägga dem för att inte ha skött sin uppgift när barnen utför kriminella handlingar, skulle detta ytterligare förstärka samhällets, inklusive de vuxnas, roll inför dessa killar. Man skulle ge de ofta hjälplösa föräldrarna ett ”vapen” i händerna för sin uppfostran. Drabbas också de av konsekvenserna av den materiell förstörelse som deras söner åstadkommer, kan detta bli ett sätt för samhället och dessa föräldrar att samarbeta. I bästa fall.

    Och i bötläggningen av föräldrarna kunde man väl inkludera stenkastning på blåljuspersonal, på detta sätt markerande betydelsen av denna livräddande funktion för människorna i ett samhälle som dessa har.

    Gillad av 1 person

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Tänk om man, familjen, förlorade hyreskontraktet vid delaktighet i upplopp!
      Då hade man nog varit lite tydligare i sin uppfostran…

      Något liknande har väl införts i delar av Danmark?
      Hyresvärden säger upp kontraktet…
      Vilket ramaskri det skulle bli i Sverige)

      Gillad av 2 personer

  8. Birgitta C skriver:

    Det är så svårt att förstå varför man ger sig på utryckningspersonal. Hur skulle just det vara ett uttryck för att man känner sig utanför och misslyckad/missgynnad i det svenska samhället? Det var väl egentligen inte sådan typ av brottslighet som polisen i USA och i NYC i synnerhet bekämpade och lyckades minska i sitt program på 80-talet? Regeringen pratar om utbildningssatsningar. Alla ska platsa i den svenska modellen , som ska upprustas, inte skrotas. Vilka jobb och vilken utbildning vill bilbrännarna och stenkastarna ha som de anser sig orättvist förnekade ? Har man frågat dem det ? Och har man fått något svar? Troligen inte för de tenderar ju att inte vara så meddelsamma, inte ens när de ligger på sjukhuset efter gängbråk . Jag menar alltså att så länge man inte kan förstå eller få klarhet i mekanismerna och psykologin bakom agerandet så kan man heller inte veta vilka åtgärder som hjälper och inte . Jag tror också att USA kanske inte är det bästa referenssamhället för att hitta åtgärder eftersom de som kastar sten i problemområdena kommer inte från amerikansk kultur. Förutom om man från USA har specifika erfarenheter av lyckade åtgärder mot samma typ av brottslighet som också involverat personer med samma bakgrund. Regeringen pratar alltså om att genom att stärka den svenska modellen med utbildning och andra mer eller mindre diffusa åtgärder för att integrera alla, så ska alla tillsammans , även stenkastarna , så småningom fortsätta bygga vårt land och vår välfärd enligt den svenska modellen. För flera av oss låter ju detta mer och mer som himmelska önskedrömmar och blind utopi. Jag menar att så länge vi inte får tydliga svar på varför de väljer dessa yttringar , och då menar jag inte bara att det räcker med att säga utanförskap, och en vettig förklaring från föräldrar om hur det kommer sig att de saknar normal kontroll över och kommunikation med sina barn, så famlar vi i blindo. Och referens till att de kommunicerar dåligt med varandra för att de äldre aldrig lärde sig språket utan barnen har tidigt agerat tolkar och fått en annan samhällsbild köper jag heller inte . Det går att ha normal förälder – barn dialog ändå. Nej, det finns mer här bakom som inte kommit fram ännu. Och vad mer illa är, är att det oftast är andra och tredje generationens invandrare som är stenkastarna och problembarnen. Det visar i sig förstås att integrationen av deras föräldrar inte lyckats, men vi har också att hantera en stor portion självvalt utanförskap vars syfte är att visa och upprätthålla en säridentitet. T o m vi svenskar vill ofta vara lite ”svenska” i andra länder. Ofta därför att just de sidorna tycker vi är bra . Nu tror jag inte att stenkastarna tycker att stenkastning är något att vara stolt över,. Eller, kanske är det så att man är stolt över själva akten att protestera, våga protestera , och ser den som en styrkedemonstration mot den mesiga svenska polisen? Detta framgick delvis i en norsk tv-produktion som nyligen visades. Frågan är alltså i vilken omfattning dessa personer verkligen vill ta till sig det som vi menar med integration? Och kommer den svenska modellen då att fungera? Är det kanske mesigt att som en försynt svensk gå till ett jobb varje dag som inte ger mer än mat varje månad? Är det kanske ”smart” att försöka muta läkare för att få bättre och snabbare behandling? Är det kanske bara dumma och osmarta personer som lydigt och troget väntar på sin tur och att inrätta sig i ledet, är det att underordna sig, och är det mesigt och mindre hedersamt, tappad stolthet , att underordna sig, eller ska vi säga att integrera sig?

    Gillad av 1 person

    • tirutaa skriver:

      @ Birgitta C
      Man ger sig på utryckningspersonalen som en maktdemonstration. Utöver det får man också en kick av stenkastningen, det är häftigt. Killarna markerar att de kan utmana det svenska samhället. Som de ser som svagt. Svaghet kan inte respekteras, det är styrka man respekterar. Individer från auktoritära kulturer föraktar bristen på auktoritet. Och det är ju det den svenska myndighetskulturen gjort de senaste decennierna, abdikerat från sin egen auktoritet.

      Dessa ungdomar plockar snabbt upp vad som är gångbart: att skylla på det svenska samhället, att man blivit förbigången, förtryckt, utsatt för rasism, inte fått en just andra chans, känt sig ”utanför”, fått sämre villkor än icke-invandrarna … you name it. Varför skulle de vara dumma och inte utnyttja det som går fram? Somliga av dem har ett hur slipat munväder som helst.

      Det handlar om vad det svenska samhället vill. Och vill man på riktigt komma åt dessa fenomen, går det också att hitta metoder för det. Precis som det Krister Thelin skisserar fram så går det, om man vill. Frågan som återstår är om man faktiskt vill. För då handlar det om politik.

      Gillad av 1 person

  9. Bertil Rolf skriver:

    Målsmans ansvar tycker jag borde aktualiseras här (liksom TIRUTAA ovan). Om ett kraftigt skadestånd drabbar målsmän och en omedelbar utmätning av familjens tillgångar sker, så borde familjefäderna ha starka motiv att hålla sina tonåringar borta från gängen. Det är bara de som har förmågan att hålla kontroll på sina tonåringar.

    Om ett skadestånd om 500.000 dessutom delas upp på det antal som fälls i domstol, så uppstår ett starkt motiv att ange exempelvis 4 st medskyldiga och anstiftare så att man inte ensam blir sittande med hela skadeståndsansvaret utan kan dela upp det på 5*100.000.

    Bevisbördan vid skadestånd är såvitt jag förstår civilmål och alltså borde bevisbördan vara lägre.

    Den som bränner bilar vid 16 ska inte ha råd att köra BMW när han är 20.

    Gillad av 1 person

    • Birgitta C skriver:

      Jag håller med Bertil Rolf och Tirutaa om målsmans ansvar, men jag har svårt att tro att dessa målsmän har möjlighet att betala några högre bötesbelopp. Risken är väl stor att böterna kommer att få tas ur det allmänna, dvs skattepengar . Och skulle man trots allt utforma straffet så att böterna kommer att tas kontinuerligt ur personens lön, indrivning, så kommer nog politiker med stora hjärtan att anse att det dömer personen för all framtid och ännu mer omöjliggör integration i samhället. Men visst ser jag också gärna politiker som vågar börja ställa krav . Någon gång kommer vi att bli tvungna.

      Gilla

  10. Gunhild skriver:

    Sverige brottas med en ambivalent inställning till begreppet kultur. Vi vill både omfamna oss själva och vårt sätt att leva, samtidigt som vi förnekar vår egen särart. I gränslandet mellan visioner och verklighet sker en krock. I den krocken göds både förnekande och acceptans i motstridighetens virvlar.

    Den här bejakelsens och förnekelsens problematik har rentav blivit till ett stort samhällsproblem. För hur skall man kunna agera och handla rätt när den egna inre mentala kartan uppvisar stora deformiteter? I en önskan att närma oss det ideala samhället, ligger ett förnekande av en mer vildvuxen mänsklighets värdegrund begravd, den där kulturell mångfald utgör grunden för allt mänskligt liv. Där olikhet i kulturer ytterst handlar om olika sätt att leva, styrt av olikartade värdegrunder, sedvänjor och historiska rötter.

    Samtidigt som ett samhälle skryter över att vara tolerant mot olikhet, snickrar man själv på en värdegrund präglad av monism. Det här skapar svårigheter då det egna samhället möter olikartade kulturella värderingar i praktiken. Att samtidigt hårt värna egna värderingar, som i sig säger sig uppbäras av tolerans, och då möta verklighet som klanstrukturer och könsstympning, skapar sina alldeles egna problem.

    Dessa svårigheter blottas på många olika sätt i just no go-zoner. Det svenska storsamhällets handfallenhet inför de problem de då möter gör att vi alla, mer eller mindre, hamnar på läktaren som passiva åskådare och mer åser händelser och en utveckling, som hotar att löpa amok, om inget görs. Det vi ser förstår vi inte riktigt, och politikerna famlar. Och får då svårigheter att hantera och agera inför en hotande samhällsutveckling. Vi inser någonstans ändå, att vi i längden inte kan och får acceptera det som sker.

    De kärnvärden som utmärker Sverige och som vi så gärna vill samlas runt, utgörs primärt av humanitet och mänskligt mjuka värden. Och att även respektera mänsklig olikhet, och rentav lyfta fram den som en stor tillgång för oss alla. När det då går riktigt snett, brukar vägen för lösningar sökas hos de enskilda individerna. Gärna utspätt till ett gemensamt ansvar. Problemet med kamphundar blir även 80-åriga Agdas problem med sin gamla starrblinda Yorkshireterrier, där hon går bakom rullatorn.

    Andra gånger passar inte denna syn och handlingssätt. Då utifrån vi gärna från de enskilda människornas personliga väg, och nystar den vägen fram en kedja av orsak och verkan. Vi följer tråden bakåt och försöker via den även hitta lämpliga motåtgärder.

    I den verktygslådan återfinns då inga hårda repressiva verktyg. Fängelsers avskräckande verkan erkänns knappt ens. Svenska motåtgärder mot brottslighet hämtar snarare inspiration och arsenal från en humant driven sjukvård, där den enskilde patiens väl och ve står i centrum. Fängelser döps då följdriktigt om till att heta kriminalvårdsanstalter. Fångarna blir till ett slags patienter som deltar i samhällets kriminalvård.

    Sverige har kulturellt valt denna mjuka inkännande linjen. Och förmodligen är den även effektiv, i alla fall hittills, även om utfallet är mycket olika för olika typer av ”patienter”, men det är den ju även inom sjukvården.

    Känt är att fängelser automatiskt även förvandlas till en slags könsmässigt enhetliga enklaver. Och att instängdhet även utgör en effektiv mötesplats för människor som hamnat på kant med samhället. Och att den mötesplatsen även kan fungerar som en skola där likasinnade får möjlighet att mötas och knyta nya band med andra likasinnade människor, som även de hamnat utanför samhällets normer. Olika typer av radikalisering kan rentav ges möjlighet att växa till sig extra kraftfullt.

    I samhällets krav på straff, men också vård, växer det därför fram olika typer av korrigeringsprogram. Att kombinera vård och bibehålla straffens avskräckande verkan försvåras i hög utsträckning av att man den juridiska vägen har extra svårt att nå in till unga i no go-zoner. De står delvis redan utanför det övriga samhället. Och är inte särskilt lyssningbenägna. De lever där vi och dom tillhör vardagen. Och faktiskt förstärker den egna identiteten. Där blåljuspersonal får representera ett dom – ett dom som inte tillhör vi.

    Det handlar även om unga pojkar – inga hen utan män. De är de unga männen som är extra utåtagerande och tämligen tondöva för omgivande samhällets normer och värderingar. Unga män och testosteron hör samman. Brinnande bilar ger gärna en kick. De här unga männen har ofta också en bakgrund i andra kulturer, med allt vad det medför av kommunikativa svårigheter. När hörde vi till exempel att föräldrar skulle kopplas in i sammanhanget? Något som utgör något naturligt i en ren svensk kontext, om uttrycket tillåts.

    Och sedan har vi ett omgivande samhälle som inte riktigt vill erkänna sin egen kultur. Som tummar på kulturbegreppet gentemot sin egen befolkning, bara för att ögonblicket senare bejaka andras kultur som något mycket värdefullt. En logisk kullerbytta i den högre skolan, men likväl en del av den svenska vardagen – rentav kulturen.

    Vill man helst leva i värld där alla innerst inne är samma gedigna och ädla människa som en själv, i en enda stor mänsklig positiv gemenskap, får man lätt problem med antropologernas definition av kulturbegreppet. Ungefär som i den eviga debatten om arv och miljö. Där många helst vill att miljön skall stå för allt gott, och arv mer betraktas som en genernas onödiga tvångströja.

    Men när man så möter miljöns yttersta konsekvens – att människan är en kulturvarelse – hamnar man lätt i ett Orwellsk värld, där miljöpåverkan i kulturellt hänseende plötsligt måste bagatelliseras och rentav förnekas, åtminstone inför den egna befolkningen. Plötsligt finns ingen svensk kultur. Allting bara flyter runt. Svenskhet rentav fördöms.

    Alla former av nationalism likställs med något ont och farligt och förkastas, och i och det fördömandet åker hela det svenska folkets kultur ut med badvattnet. När så passar ses den i ljuset och skuggan av fascism och nazism. Utom i idrottsliga miljöer och sammanhang, och inom utrikespolitiken. Då sätts plötsligt det positivt svenska i centrum. Globalismens välsignelse sätts i ett temporärt vänteläge.

    Hur skall ett omgivande samhälle ena stunden bejaka en humanitär mission, för att sedan, inte ens inför sig själv, erkänna att det finns kulturella skillnader inblandade i de sexuella trakasserier som sker på olika festivaler? Hur skall ett samhälle klara av att ens närma sig no go-zonernas kulturella dimension och problematik, om man vill förneka all kulturell olikhet?

    Sanningen är nog den att i vår iver att bygga det alltigenom goda humanistiska har en viss grad av våld på sanningen och verklighetsbeskrivningen gjorts. Råa fakta har antingen förnekats eller punkterats, eller sopats under mattan. Allt för den goda sakens skull.

    Vi såg i går en uppvisning av det när Aktuellts programledare intervjuade Åkesson om just sexuella trakasserier. Det blev till en pinsam uppvisning i hur media hanterar det svåra inramat i en förljugenhetens agenda, allt för att det skall passa in i en viss samhällssyn. En samhällssyn som även i hög utsträckning lett fram till att vi fått våra ökända no go-zoner. Visst har den humanitära stormakten i hög utsträckning kastrerat sig själv – både mentalt och praktiskt. Innan vi skaffat oss en verklighetens gemensamma karta lär vi nog aldrig komma åt den underliggande problematiken. Sverige står mycket naken inför sin egen framtid.

    Gillad av 1 person

    • tirutaa skriver:

      Man måste vara beredd på ett verkligt möte. Om vi svävar högt uppe i vår storhumanitära låtsasverklighet, finns ingen chans att MÖTA dessa ”utanförskapskulturer” med mindre än att vi stiger ner och börjar ta in på vilken nivå dessa killar befinner sig. Deras verklighet. Deras värdegrunder. Deras tänkesätt. Ansikte mot ansikte. Och detta kan bli möjligt på just sådana ställen som Krister beskriver. Det är i relationer som förändringar kan ske. Det är där en möjlig framtid för dessa kriminella ungdomar kan stakas fram.

      Gilla

  11. Ådärkomdenja skriver:

    Favorit i repris:
    Bloggen Ledarsidorna.se berättar om en libanesisk minister, som ger Sverige rådet att:

    “Ni måste gå in i varje hus och börja uppifrån och ner och rensa. Om ni vill vara snälla så internera dem på obestämd tid tills de begripit hur man uppför sig men har ni möjlighet så kasta ut dem, oavsett vilket öde som väntar dem. Det kommer bespara er eoner av tid och annat lidande.”

    När nu Sverige har tagit emot ett stort antal – särskilt unga män – från de mest dysfunktionella länderna i världen, på mycket kort tid, då fungerar inte samma lagar som har fungerat under helt andra omständigheter.

    https://annaerniusferraz.wordpress.com/2016/05/19/snallhet-som-blir-farlig/comment-page-1/
    http://lajkat.aftonbladet.se/polis-fran-usa-besoker-sverige-kan-inte-halla-sig-for-skratt/
    https://svenska.yle.fi/artikel/2014/10/21/norden-storsucce-pa-natet

    Gillad av 1 person

  12. gmiksche skriver:

    Jag tycker inte att vi ska ta USAs polisväsende som förebild. I dag sköts fem poliser som reaktioner på att två poliser skjutit helt oskyldiga personer på var sitt håll. Och de har inte varit de enda offren för polisvåld i år i USA. De har skjutits i något slags förebyggande syfte. För de var färgade och färgade står för en proportionell hög andel i brottsstatistiken. Helt rätt att New Yorks polis har framgångsrikt städat upp inom sitt revir. Men även därvid har använts metoder som jag inte skulle vilja se tillämpas här i landet.

    Jag kan inte hålla med att det inte behövs fler poliser här i landet. De som finns kanske räcker till att få ordning på utanförskapsområden under rätt ledning och med ´hjälp av skärpta lagar. Men därvid glöms den stora ökningen av brottsligheten, som drabbar allmänheten och som till betydande del är förorsakad av EUs öppna gränser. Kriminella har strömmat in och fortfarande strömmar in från före detta kommunistländer: i första hand Polen, Litauen, f d Jugoslavien, Rumänien och Bulgarien. Länderlistan är ingalunda komplett. Det finns vinnare och förlorare. Till vinnarna hör Securitas och andra säkerhetsbolag, försäkringsbolag och låssmeder. Till förlorarna hör vi andra. Polisen går ut med förslag till grannsamverkan för att lägga över bördan som man inte förmår bära själv. För trettio år sedan brydde jag mig inte om att låsa dörren på huset när jag gick och handlade i närheten. I dag låser jag dörren när jag är hemma och har dessutom ett larm från Securitas. Det är inte enbart en ekonomisk kostnad. Det är försämrad livskvalité för oss alla.

    Gilla

    • arne skriver:

      Ursäkta men detta är trams. Media har en agenda här, att gå in i ett ghetto i USA medför stor risk för polisen att bli skjuten, ger man sig in i leken får man leken tåla, dessa stora mängder ”oskyldiga” som blir skjutna, vilken smörja, oskyldiga till vad?

      Har du köpt hela vänsterdiskursen? Ge gärna bevis för att USAs polis skjuter svarta i preventivt syfte,det var det dummaste jag hört, ungefär som att ensamkommande inte begår sexuella övergrepp i större omfattning än andra.

      Svartas överrepresentation bland de som skjuts beror helt enkelt på att de begår mer brott, och i synnerhet fler våldsbrott. Utan USAs polis så kommer djungelns lag att råda, i det enda land där man har någon slags lyckad integration, just för att brottslingar vet att hammaren kommer ner om man begår brott.

      Gillad av 1 person

    • Cassandra skriver:

      Gmiksche, håller med vad du skriver i andra stycket.

      Men angående vad du skriver i första stycket pekar allt på vad Arne skriver, att svartas överrepresentation bland de som skjuts beror på att de statistiskt sett är långt mer våldsbenägna och begår oerhört många fler våldsbrott.

      Eftersom dessa svarta alltför ofta gör våldsamt motstånd är det därför inte konstigt att vita (och svarta) poliser blir nervösa när de har med sådana att göra, vilket föga förvånande resulterar i överloppsgärningar, som i det aktuella fallet med den skjutne afroamerikanen. Med tanke på hur många arresteringar av svarta som görs dagligen i USA är det snarare konstigt att sådana olycksfall i arbetet inte sker oftare.

      Men dödsskjutningarna av poliser i Dallas är symptom på något mycket mer samhällsfarligt. Det är kulmen på systematisk och — uppenbarligen — dödlig anti-vit-rasism som sprids av vänstern, https://www.youtube.com/watch?v=ByE_CpXIjRA

      ”Cops shoot black suspects. It must be racism. Suspects shoot cops, says he wanted to kill white people. It must be guns.” Tala om dubbla måttstockar.

      Gillad av 1 person

      • Cassandra skriver:

        ”Blacks commit 75% of all shootings, 70% of all robberies, and 66% of all violent crime in New York City, even though they consist of 23% of the city´s population.” (Statistik från US gov Bureau of Justice Statistics)

        Statistik pekar också på att svarta poliser är 3,3 gånger mer benägna att skjuta skarpt än vita poliser.

        En polis är 18,5 gånger mer benägen att bli dödad av en svart, än att en obeväpnad svart blir dödad av en polis.

        Resultatet av vänsterns antipolispropaganda, trots alla ovanstående fakta, är att svartas våld mot civila medborgare i storstäderna ökat med katastrofala 17%, pga att poliser inte vågar ingripa av rädsla för att kallas rasister.

        Sammanfattningsvis är vänsterns rasistiska anti-vit-politik — med ingredienser som att (Only) Black Lives Matter — på god väg att trigga raskrig.

        Vänsterns retorik är förstås bekant även ur svenskt perspektiv, apropå hur man ursäktar våra 55 no-go-zoner m.m.

        Gilla

    • arne skriver:

      Kan referera till artikel på dagens avpixlat som redogör för att det skjuts över hela färgskalan och svarts på intet sätt är mera utsatta, de är USAs gnällspikar och ständiga offer, likt araberna i Sverige, det är ALDRIG deras eget fel, det är alltid någon annan.

      Gilla

  13. Jasa skriver:

    Då jag bor strax söder om Tensta/Rynkeby händer ibland att jag cyklar eller åker dit för att köpa lite lamm eller frukt och grönsaker.. En enda gång såg jag 2-3 unga män engagerade i nåt man kan kalla för slagsmål. Men de hade vet nog att hålla sig avsides, på en small gränd brevid parkeringshuset. I övrigt förvånas jag över den stora diversitet av människor. Häromdagen kunde jag beundra en vacker mörkhårig kvinna i tajta jeans och högklackade skor röra sig mycket sexigt i Tensta Centrum, bland alla Somaliska kvinnor i full mundering. Jag tyckte nästan att jag var den enda karlen som spanade efter. Så detta med 55 no-go-zoner tar jag med stor skepticism. Jag uppmanar er alla att se med egna ögon! Åk dit, vet jag!

    Gilla

  14. Hortensia skriver:

    Något måste definitivt göras åt det eskalerande föraktet för lagens långa, bakbundna arm och oviljan att vara aktsam om svenskarnas ”allmänna” tillgångar, privata egendom och liv och lem.

    Den snabbaste, effektivaste och mest beständiga lösningen torde stavas: ANHÖRIGUTVISNING.

    Gillad av 1 person

  15. Ami skriver:

    Jasa
    Kan det vara så att den mörkhåriga kvinnan i jeans inte var muslim?
    Jag bor inte långt från Rosengård eller Seved och det är två av Malmös no go zoner och fler och fler stadsdelar och förorter aspirerar.
    Du får vara hur skeptisk som helst men att det finns parallella muslimska samhällen är ett faktum.
    Varför brinner inga bilar i Limhamn, Skanör, Falsterbo eller Vellinge?
    Fundera på .

    Gillad av 1 person

    • Jasa skriver:

      Varken i Limhamn heller i Skanör, Falsterbo och Vellinge finns missnöjda människor som upplever utanförskap och meningslöshet i tillvaron. Överallt i världen där människor upplever det, brinner bilar. Det är inget nytt. Frågan nu är, hur ska vi få dessa personer att känna sig som en del av oss och ge dem ett meningsfullt liv.

      Gilla

      • arne skriver:

        Nej det är inte frågan, frågan är hur man skall få dem att böja nacken och avkräva dem respekt för de som förtjänar det. I Japan löser man nästan alla brott och fängelserna är arbetsinstitutioner där man får förtjäna rätten till meningsfyllda jobb. Det finns kvarterspoliser överallt som känner till alla i sitt kvarter, och även yakuzan, visst. Det som krävs är att kraftigt öka straffskalan och se till att folk döms genom utrensningar av vänsterfolk i domstolar och i polis och naturligtvis utvisa alla man kan. Sen med det i ryggen så kan man ta över ghetto efter ghetto med hammare, inte dialog, man etablerar en fast polisnärvaro, med vapenmakt, gummikulor och vattenkanoner. Detta kommer att driva ut de kriminella elementen. Folk kommer att dö visst, men hellre en skjuten kriminell än en nedslagen åldring eller våldtagen minderårig.

        Det enda som kan vända utveckligen är en polisstat i ghettona, dialog medförde 5 skjutna poliser i USA. Vem vill ha det jobbet om man inte kan skjuta tillbaka? Dialogpistoler?

        Det enda dessa människor förstår är makt, att vi inte utövar den gör att svenska flickor nu pliktar på festivaler runt om i Sverige, sodom och gomorra är på väg.

        Vi är alla ansvariga för detta helvete som håller på att skapas,

        Gillad av 1 person

      • Hedvig skriver:

        @ JASA

        ”Frågan nu är, hur ska vi få dessa personer att känna sig som en del av oss och ge dem ett meningsfullt liv.”

        Jag påstår att din fråga är felställd!

        Sverige sticker ut. Sverige är den mest (stats)individualistiska och sekulära demokratin i världen med jämställdhet som en paradgren.

        Lästips:
        ”Är svensken människa? – Gemenskap och oberoende i det moderna Sverige”
        av Henrik Berggren, Lars Trägårdh

        http://www.norstedts.se/bocker/utgiven/2015/Host/berggren_henrik-ar_svensken_manniska-inbunden/

        När Sverige på historiskt mycket kort tid tagit emot åtskilliga hundratusentals migranter från utomeuropeiska, förmoderna, ortodoxa, patriarkala stam/klankulturer resulterar det i enorma, accelererande kulturkrockar som t ex 53 utanförskapsområden och alla dessa no-go-zoner.

        Lästips:
        Artikeln ”Klantänkande det normala – det är vi som sticker ut” av Per Brinkemo i Dagens Samhälle.

        http://www.dagenssamhalle.se/nyhet/klantaenkande-det-normala-det-aer-vi-som-sticker-ut-11347

        Gillad av 1 person

      • Hortensia skriver:

        Det här håller jag verkligen inte med om, JASA, för naturligtvis finns det människor på svenska gräddhyllor som upplever utanförskap och meningslöshet i tillvaron och den avgörande skillnaden för ”bil- och blåljussäkerheten” ligger såklart i den högre graden av civilisation i ännu svenskdominerade områden.

        Frågan är sålunda snarare, hur vi ska få yrkesmissnöjda barbarer med kulturellt betingade pyromani- och stenkastarreflexer, att söka sig från Sverige till mer passande ociviliserade länder?

        Gillad av 1 person

      • Jasa skriver:

        HORTENSIA går för långt. Hon borde läsa lite historia och etik då hon har en förfärligt människosyn. Barbarer? Högre graden av civilisation? Stakars människa….

        Gilla

  16. malmobon skriver:

    Det finns hyreslagar som säger att man är ansvarig för störningar av grannar och skäl för uppsägning. En fastighetsägare i Malmö har fattat detta. http://www.hemhyra.se/skane/hotade-grannar-med-vapen-sags-upp.
    För fanns det en lag där föräldrar ansvarade och blev ersättningsskyldiga för vad barnen hittar på. Är väl borttagen men bör komma tillbaka. På min tid som ung kallades det drulleförsäkring.
    När inte muslimska flickor får gå ut efter 18.00 av sina föräldrar är det något som verkligen gått snett.
    När inte muslimska flickor får utöva sport är det något som gått snett.
    Islam är problemet och fattar ingen detta, så bör dem faktiskt läsa vad som står i olika delar
    av koranen. Koranen är politisk ideologi och skal bemöttas som sådan.
    I Danmark uttalade sig en avhoppad imam att moskéer är islamistiska och imamer predikar
    om sharialagar. HUR F-N KAN SVENSKAR VARA SÅ DUMMA.

    Gillad av 1 person

  17. Mikael Steinwall skriver:

    Varför diskuteras inte det faktum att polisen väldigt sällan lyckas gripa någon, efter attackerna mot blåljupersonalen?
    Och varför förminskas problemet med bilbränder och stenkastning? Fenomenet är numera spritt i hela landet. På senare tid har oroligheter rapporterats från tex Norrköping, Västerås, Uppsala, Örebro, Linköping, Göteborg, Malmö och Eskilstuna.
    Verkligheten ser helt annorlunda ut än politikernas glassiga tillvaro i Visby.

    Gillad av 1 person

  18. Gert B. skriver:

    Utmärkt Thelin! Precis som vid hundträning måste responsen komma omgående.
    Ungdomars samhällsomstörtande verksamhet får inte fortgå.

    Gillad av 1 person

  19. Ivar Leek skriver:

    Krister utelämnar en väsentlig bit, det som måste föregå lagföring, gripandet av den , de som skall lagföras hur skall det gå till i dessa områden?

    Gilla

  20. arne skriver:

    Sen är det självklart att det hjälper med hårdare straff, vänsterforskning på området har blandat bort korten mycket länge. Det krävs naturligtvis att man gör vistelsen tillräckligt obehaglig så att det blir verkligt avskräckande, den japanska modellen med arbete, inte gym, knarkhandel och porrsurfning fungerar utmärkt. Därutöver så har vi den mycket enkla faktorn att man inte rånar, slår ihjäl eller våldtar när man sitter i fängelse, nästan all forskning tittar bara på om vederbörande begår brott efter avtjänat straff, det som verkligen spelar roll är hur många brott man hinner med under en livstid. Om man hade fått 10år (om vi bortser från utvisning som hade varit det allra mest effektiva för i synnerhet sexualbrott eftersom en majoritet är utlänningar) istället för 6mån-2 år för en våldtäkt då kan potentiella offer åtminstone känna sig säkra i tio år, och den mycket kritiska perioden 20-30 år tas bort ur brottslingens potential. Vid återfall så får man 15 år, dvs ytterligare 15 år av kvinnofrid. En månad hit eller dit gör så klart ingen skillnad.

    Artikeln bygger på rena dumheter och vänsterforskning och kommer aldrig att vända detta med sina förslag, det verkar som de flesta inte ser vad som är uppenbart, Sverige är på våg mot en katastrof av laglöshet med etablissemangets hjälp, Eliassonarmbamd och förnekande av de mest uppenbara samband, ensamkommande+festival = övergrepp, DET ÄR DÄRFÖR DE HAR KOMMiT HIT.

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.