Det goda gnället

bild[31]

Krister Thelin

Nu skall jag gnälla av mig en smula. Först dock ett positivt konstaterande: sommarvärmen verkar ha anlänt och semesterkänslan har inträtt. Vår lilla sommarby i nordvästra Skåne kryllar av barn och föräldrar som flänger mellan tennisskola och seglarskola. Och i nästa vecka börjar simskolan. Den lilla kiosken i hamnen gör strålande affärer och konfirmanderna sjunger välljudande i aftonsången; en idyll för den välbeställda medelklassen, de privilegierade och lyckligt lottade. Det enda som hittills har stört har enbart varit svårigheterna för bilisterna att hålla sig till föreskrivna 30 km/tim. Värst är de bofasta, varutransporterna till de två hotellen och hemstjänsten små pigga bilar. Jag spelar min roll av gnällig gubbe och hötter med näven från min terrass mot fartsyndarna. De flesta missförstår och vinkar glatt tillbaks.

Dock har i veckan ett nytt fenomen noterats: stölder av båtmotorer i hamnen. På kort tid har vid två skilda tillfällen i veckan tre motorer stulits. En hyggligt ny motor med lite hästkrafter kostar ca 100 000 kr. Det känns också för den besuttna och försäkrade medelklassen. Inga uppslag om gärningsmännen. Om polisanmälan görs, sker det enbart för att säkra försäkringsersättning. Mitt gnäll tar sikte på fenomenet, att ingen förväntar sig att Polisen skall kunna göra något åt saken. Den är inte närvarande i vår lilla by, och inte heller i tätorten tio km bort. Men i Helsingborg finns ett stort och flott polishus. Kanske sitter det poliser där och skriver promemorior till varandra och oroar sig över den gigantiska omorganisation som nu pågår, sedan Polisen vid årsskiftet blivit en enda myndighet. En central telefonväxel som svarar för hela Skåne är allmänhetens kontaktpunkt. Och ingen förväntar sig att Polisen ens skall göra en brottsplatsundersökning än mindre vara i närheten av att klara upp stölderna; med en uppklaringsprocent generellt på fyra procent är oddsen inte på de brottsdrabbades sida. Istället går samtalet i hamnen i riktning mot att organisera medborgarvakt, dvs bekymrade vuxna som avpatrullerar hamnen nattetid, vilket sker på andra håll i Skåne.

Polisen kan inte vara ständigt närvarande överallt, men i Sverige är läget nu sådant att ingen ens räknar med att Polisen kan göra någon som helst skillnad. Medborgarnas förväntan är här noll. Det är illa. En grundläggande och bärande samhällsfunktion har gjort sig irrelevant. Dess roll kommer att ersättas av medborgarnas privata initiativ och bevakningsföretag. Det är också illa. Storskaligheten och centraliseringen gör att polisens lokala närvaro i praktiken uteblir, trots allt fagert tal om “medborgarlöften” och framtida effektivitetsvinster i ny organisation.

Botemedlet heter en lokal, politiskt styrd polis med en polismästare som är direkt underställd kommunstyrelsen. Då hade vi kunnat ringa till kommunalrådet och gnälla; det hade satt fart på

polisen eftersom kommunalrådet ju vill bli omvalt. Och vi hade haft bekymrade poliser i uniform också i vår lilla by, i vart fall av och till. Nu är det ingen som bryr sig om gnället. Avståndet är för stort och Polisen har nog med sina egna byråkratiska bekymmer. Alla 20 000. Det är dags för en medborgarnas lokala polis!