Om de goda medierna

Krister

Krister Thelin

Det talas för lite om Assar Lindbeck och hans kommissions p 113. Lindbeck-kommissionen tillsattes i kölvattnet på den ekonomiska krisen 1992 och lade ett år senare fram sin åtgärdslista på 113 punkter. De flesta av punkterna har sedermera genomförts men inte den sista. Den är dock inte mindre aktuell nu, än när den fördes fram i en annan kristid för snart 25 år sedan.

I en demokrati har medierna rollen av en balanserande maktfaktor. Hos oss kallas de “den tredje statsmakten”. I övriga västvärlden, som bekänner sig till konstitutionell maktdelning, är medierna däremot “den fjärde makten”. Vår inhemska beteckning speglar alltså inte en konstitutionell maktdelning, där domstolarna är den tredje statsmakten (med den lagstiftande som första och den verkställande som andra statsmakt). Medierna skall granska och rapportera verkligheten. I det journalistiska “uppdraget”, som det vanligen tolkas, skall makten särskilt granskas och medierna stå på ”de svagas sida”. De är inte värderingsfria utan förutsätts stå för vissa goda värden. I våra etermedier som ingår i public service, det vill säga SVT och SR, brukar det anges att utbudet skall präglas av “demokratiska och humanistiska värden, folkbildningsambitioner, mångfald och kvalitet och det ska vara tillgängligt för alla oavsett förutsättningar och bakgrund”.

I mitt förflutna ingår en inte obetydlig yrkesmässig erfarenhet av etermedier. Under åren 1998-2004 var jag ansvarig för att i Bosnien-Hercegovina bygga upp och driva vad som sedermera (och alltjämt) kallas “The Communications Regulatory Agency”, en myndighet som motsvarar vad som i USA kallas FCC (Federal Communications Commission) och i vårt land har uppgifter som är fördelade på Post- och Telestyrelsen, Regeringen och Myndigheten för radio och TV (inklusive dess Granskningsnämnd). De befogenheter jag hade som generaldirektör för denna post-Dayton institution med makt över etermedierna har jag varken förr eller senare, dessvärre, varit i närheten av. Syftet med den nya myndigheten var att bryta den politiska makten över medierna, vilka enligt samstämmiga uppgifter genom sin propaganda bidragit till att lägga grunden till det blodiga inbördeskrig som startade 1991 i det som då var Jugoslavien. Milosevic som symboliserade de storserbiska ambitionerna yttrade en sanning: “Den som styr halvåtta-nyheterna styr landet”.

BBC, all public service moder, och västvärldens mediemyndigheter stod modell för hur reformarbetet skulle bedrivas med opartiskhet och saklighet i förgrunden. Bosnien-Hercegovina är, sorgligt nog, fortfarande “work in progress” 20 år efter fredsavtalet i Dayton. Men “min” myndighet har lämnat värdefulla och bestående bidrag till ett slags stabilitet.

Inte bara min bosniska medieerfarenhet och Lindbeck-kommissionen kommer i tankarna när jag tar del av hur SR/SVT (jämte de två rikstidningarna DN och SvD) hanterar den svenska verkligheten i den krissituation som nu tvingat regeringen till drastiska beslut på migrationspolitikens område.

Journalisterna har länge demoniserat allt som inte är en hyllning av öppna gränser, empatisk humanitet och välvilligt omhändertagande. Den interna redaktionella styrningen av språkbruk och förhållningssätt har varit uppenbar. Tittare, lyssnare och läsare skall uppfostras till godhet. Stöd finns ju i allehanda “värdedokument”. Alla påfrestningar som en ökad invandring på kort sikt med nödvändighet innebär på samhället tonas ner eller rapporteras inte. De röster som höjs för att ge en annan bild stämplas ut som xenofober eller “rasister”. Ensidigheten i det offentliga svenska mediala budskapet har varit total. På borgerliga ledarsidor förekommer förvisso – numera allt högljudda – motröster men tidningarnas nyhetsredaktioner och SR/SVT håller fast vid sin uppfostringsagenda genom vinkel och urval. Skillnaden mellan “news” och “views” är ofta svår att se. Och den berömda och av publicister omhuldade “konsekvensneutraliteten” i rapporteringen lyser mest med sin frånvaro på detta viktiga politikområde.

Gapet mellan det goda offentliga svenska mediala budskapet och en mera besvärande verklighet, som tittare och lyssnare i sina lokalsamhällen länge har kunnat iaktta, har nu i ett slag blivit uppenbar. Den rödgröna regeringen har, i vad som måste betecknas som påtaglig desperation, i all hast svängt i en riktning bort från det goda och närmast sig de demoniserade mörka krafterna: stopp för flera asylsökande. Den humanitära stormakten har krympt. Godheten har förbytts mot kallhamrade kontroller och avvisningar. Vad nu? Medierna måste vara förvirrade. Det ensidiga uppfostrande budskapet har ingen officiell politisk hallstämpel längre. Till och med det lilla gröna regeringspartiet, som stått som symbol för den mest högljudda delen av änglakören, har snyftande måst ställa sig bakom den nya stramare politiken. Det måste råda sorg på många nyhetsredaktioner.

Genom att ridån nu dragits undan och verkligheten inte låter sig trollas bort längre, borde det mana till eftertanke hos de medier som i flock trumpetat ut ett budskap som nu visar sig vara officiellt felförklarat. Har medierna verkligen fyllt den samhällsfunktion de har påtagit sig? Är journalistkårens homogenitet i bakgrund och värderingar ett problem i sig? Lindbeck-kommissionen ansåg det redan 1993. Vad innehöll dess ännu ofullbordade förslag i p 113? “Avskaffa journalisthögskolorna!” Där läggs nämligen grunden för den ensidighet i värderingar och ideologi som inte klarar av att skilja på “news” och “views” eller att omsätta konsekvensneutralitet i praktiken.

En förlorad trovärdighet är svår att återupprätta. Svenska medier som kollektiv har här en viktig uppgift framöver. Och SR/SVT bör göra en “BBC”: egen kritisk genomlysning och interna reformer. Vilka politiska partier vågar stöta sig med den fjärde statsmakten och föra detta högst upp på reformagendan: Avskaffa journalisthögskolorna och reformera den stora public service-kolossen på Gärdet – i medborgarnas intresse? Om inte, riskerar trovärdigheten hos de officiella medierna att sjunka ytterligare och att, likt i Sovjetunionen och DDR, gå helt förlorad. Nu finns också till skillnad mot i de gamla folkdemokratierna alternativa sociala medier. Mediemonopolet är brutet. Endast Milosevic hade sörjt halvåtta-nyheternas minskade genomslag.

38 thoughts on “Om de goda medierna

  1. Ådärkomdenja skriver:

    En eloge till denna analys och framåtsyftande förslag. Jag skulle vilja lägga till ett område som borde ses över och omprövas – presstödet. Har inte nuvarande ‘gammelmedia’ förverkat sitt förtroende till den grad, att dom nu får ta konsekvenserna och stå på egna ben? Dom är, inkl vissa offentliga tillskyndare, inne på idén att det nuvarande tidningsstödet, p g a papperstidningens långsamma men kontinuerliga sotdöd, skall ersättas av ett ‘mediastöd’ som ersättning att ha i ryggen via skattebetalarna, även när internet i stort sett helt tagit över. Låt statlig inblandning och klåfingrighet försvinna inom den här sektorn, dom fria nätmedierna har redan visat vägen in i framtiden.

    Liked by 3 people

  2. Jonas Bohman skriver:

    2015 har varit ett mycket gott år för alternativa medier och bloggar, som denna t ex. Dessbättre så har fler och fler vaknat upp, och insett hur absurd det svenska medielandskapet/debattklimatet har blivit. Jag tycker vi alla lovar, att under 2016, så stöttar vi alternativmedier efter vad man kan och förmår, så vi kan få den förändring i debattklimatet som vi alla önskar. Pådrivande människor finns ju, se till bara att ge dom det ekonomiska stöd dom behöver. Ett riktigt gott nytt alternativmedieår till er alla.

    Liked by 5 people

  3. elfyma+ skriver:

    Instämmer.
    Urvalet av nyheter i gårdagens årskrönika i SVT förstärkte intrycket av propaganda.

    Det blev mycket om morden i Trollhättan , men inget om dubbelmordet på IKEA i Västerås.

    Det blev mycket asylsnyft, mycket ”Alan”, mycket om godhjärtade hjälpinsatser och gråtandfe ministrar, men mindre om problemen (de sk utmaningarna) som folkvandringen till Sverige för med sig. Alla påstods vara flyktingar -trots att de flesta kom från Tyskland och Danmark.

    Förljugenheten inom media, och regeringens dubbla måttstockar och inkompetens, har lett till krav på regeringens avgång -manifesterad i ”Folkets demonstration”.
    Nästa demonstration genomförs 30jan. i Stockholm. Källa:
    http://www.folketsdemonstration.se/

    Liked by 6 people

  4. Fredrik Östman skriver:

    Jag var lite chockad av att behöva konstatera, sedan jag anlänt till Sverige för att fira jul, att mina annars välinformerade släktingar inte hade en aning om att nyanlända nybyggare begåvas med retroaktiva subventioner för åratal av barnuppfostran som skett utanför landets gränser av personer utan varje anknytning till Sverige.

    ‘Vad? Var kan vi läsa om det?’ Tydligen inte i Svenska Digest. Tydligen inte i Dagens nyspråkligheter. Uppenbarligen har inget meddelats i Statens Propaganda-TV.

    Liked by 5 people

    • Ivar Leek skriver:

      Ja Fredrik, det är värre än så, den som skaffat sej upplysning via alternativa nyhetskanaler, faktarapporter- och böcker riskerar att bli utfryst av vänner, bekanta, arbetskamrater ja t.o.m. av släktingar om man dristar sej till att föra vidare sådan information- varning!

      Gilla

  5. Rune skriver:

    “Avskaffa journalisthögskolorna!”
    Ja! Precis, det är ju hos dem hjärntvätten börjar.
    Journalistiken var ju klart bättre innan dessa högskolor kom till någon gång på sjuttiotalet. Olika åsikter kom fram på ett helt annat sätt på femtio och sextiotalet, som jag minns det.

    Liked by 2 people

  6. Gunhild skriver:

    Man bör inte heller glömma bort att UR, Sveriges Utbildningsradio, också är en del av public service, som vänder sig till vårt uppväxande släkte – från förskola till högskola, ut till studieförbund och folkhögskolor. Man vänder sig också i hög utsträckning till lärare/pedagoger för att ut- och fortbilda dem.

    Kunskapskanalen driver UR tillsammans med SVT, och den når en miljonpublik. Man kan, om man så vill, söka lite på UR:s hemsida, ur.se, på vanligt förekommande ord. Ta tempen på sin samtid.

    Jag prövade med lite mer ”vassa ord”, som ”normkritik”, ”genus”, ”könstillhörighet”, ”rasism”, ”diskriminering”, ”rasifiering”, ”minoriteter” och ”vithetsstudier”, ord som ofta dyker upp i många sammanhang numera. De gav alla en hög träffbild. Ordet ”vithetsstudier”, fanns dock inte med i mitt rättstavningsprogram, det sparkade bakut.

    Det gjorde mig lite nyfiken. Sökte därför på google med just det ordet, och hamnade snabbt på Södertörns högskola, där numera polisens utbildning förlagts.

    Fick då reda på att där bedrivs utbildning i ”Den svenska vitheten och kritiska vithetsstudier”. Jag kan inget alls om sånt, så jag läste en presentationen över ett seminarium i ämnet. Där stod att läsa;

    ”avkolonialiseringens avslutande och medborgarrättsrörelsernas borttynande präglas av en tilltagande färgblindhet och postkolonial amnesi. Hur kan kritiska vithetsstudier appliceras på en samtida svensk kontext, och hur skiljer sig den svenska vitheten från andra västerländska vitheter? Med utgångspunkt i en specifik förståelse för den svenska vitheten såsom den växte fram i relation till ett hegemoniskt rastänkande och till efterkrigstidens invandring, diskuterar Tobias Hübinette den svenska vitheten och svenska rasformationer”.

    När ordet vithetsstudier blir till en naturlig del av mitt rättstavningsprogram har jag ingen aning. Men Romson tal i Almedalen 2014, påskyndar troligen ett införande i rättstavningsprogrammet. För det måste vara tyngd i vad en blivande vice stadsminister säger från en talarstol 2014. Och vad sa hon då;

    ”Och här misstänker man ju att när det framför allt är vita, heterosexuella, medelålders män som sitter på makten, ja då är risken att samhället byggs utifrån normen om vita, heterosexuella, medelålders män, och det blir fel. För de allra flesta av oss är faktiskt inte just vita, heterosexuella, medelålders män utan människor, ni vet sådana som har lika värde men som är olika på alla möjliga sätt”.

    Att riva gamla murar bör inte innebära att nya byggs, så vill jag att det skall vara i min värld. Framför allt skall murar inte bestå av karaktärer som ingen människa kan förändra. Det är väl själva kärnan vi måste bevaka.

    Att följa spår och uppslag via internet är något som Patrik ofta gör. Idag följde jag hans exempel och hamnade långt från startpunkten – men ändå inte. För naturligtvis tillhör barn, ungdomar, lärare, pedagoger, förskolor, skolor, studieförbund och universitet, samhälles rotsystem. Näring för humankapitalets tillväxt och prägling har djupa rötter. Det formar också i hög utsträckning framtidens samhälle. Så vi får inte tappa bort UR som en del av Public service. Det är lätt att annars bara hamna i ett dagsaktuellt nyhetsflöde.

    Liked by 6 people

  7. John Nilsson skriver:

    Public service är kanske bra på pluralism, när det gäller anställdas hudfärg, sexuell läggning, etnicitet och religion, men knappast vad det gäller åsikter och olika perspektiv, vilket väl vore det mest intressanta att värna om? Förutom fakta, redovisade på ett opartiskt sätt, då…

    Liked by 3 people

  8. Lennart Bengtsson skriver:

    Ett mycket viktigt bidrag. År 2015 är säkert det år som alternativa seriösa medier helt har slagit igenom. Ett urval av dessa är vad jag, och säkert många andra, numera först läser på morgonen. Radiolyssnandet och TV-tittandet av svenska kanaler, frånsett Axess TV har för mig i stort sett upphört. News finns på Internet och svenska journalisters views är antingen irrelevanta eller generande politiskt endimensionella. Att avskaffa journalisthögskolorna synes vara ett utmärkt förslag. De kom ju till som ett sätt att efterlikna DDR i människofostran och DDR har ju sedan länge upphört att existera.

    Liked by 5 people

  9. Sixten Johansson skriver:

    Jag har aldrig jobbat som journalist, men följt media på ganska nära håll. Jag gick på Journalisthögskolan i Stockholm 1971-73, studerade senare mediateori något år vid Helsingfors universitet. (Det var som att hoppa direkt från grundskolan till universitetet). Jag håller helt med Krister Thelin och flera kommentatorer om att de sjukligt intima relationerna mellan statsmakterna och media måste brytas. En saneringsåtgärd vore att avskaffa allt mediastöd, statsfinansieringen av SVT/SR och journalisthögskolorna, men det löser ändå bara en del av den problematiska symbiosen mellan media och den politiska makten.

    Redan hemma och i skolan suger vi omedvetet upp mycket kännedom om hur det mediala offentliga rummet fungerar. Mediafolket bildar ett skrå, inom vilket utbildningsnivån inte spelar någon större roll. Det offentliga rummet skapas och vidmakthålls kollektivt. Om journalister och tillfälliga inhoppare följer de intrikata outtalade reglerna kan de obekymrat t ex producera texter, som är så verklighetsfrämmande att de står på gränsen till psykos och storhetsvansinne, bedriva ren propaganda och personförföljelse eller vända kappan efter vinden utan att låtsas om någonting. Uppbackningen från Journalistförbundet, Advokatsamfundet och det övriga maktkonglomeratet är ändå nästan hundraprocentig. Det enda mediafolket behöver ta hänsyn till är ägarens oro för ekonomiska påtryckningar. Radikala förändringar kan alltså nästan bara komma via dagens och framtidens alternativmedia, från folket underifrån och via kraftfulla och resursstarka inbrytningar från kunniga personer i sektorer utanför journalistiken.

    Liked by 6 people

  10. Lennart Jonasson skriver:

    Den svenska så kallade pk-eliten har beräknats vara mellan tre och fyra tusen. Inte särskilt många som upprätthåller den vinklade, förljugna, uppfostrande vänsterliberala berättelsen.

    Om normal moms för tidningar infördes, presstöd och partistöd avskaffades samtidigt som SVT likviderades och återuppbyggdes enligt ovanstående artikel så hade vi hux flux fått en dynamisk och levande demokrati.

    Liked by 4 people

  11. Richard Paulsen skriver:

    Journalistiken eller snarare agendan och behandlingen i TV både på SvT och TV4 av ogillade är ju ohämmad och har starkt skydd uppåt. Det märker även vilken icke journalistutbildad som helst.
    Lönar sig inte att klaga hos Granskningsnämnden. Den stöder ju sina kollegor i första hand.
    Inte journalistik utan mer propaganda för makthavarna.
    Kan inte hejdas med mindre det ändras av makthavarna eller i allmänna val. Vilket lär vara omöjligt som det verkar.
    Känns olustigt.

    Liked by 2 people

  12. Anders Lindfors skriver:

    Låt 2016 bli året då allt fler faktiskt aktivt väljer att stötta oliktänkande i Sverige, jag tänker då främst finansiellt. I de sista skälvande timmarna på 2015 bör vi påminna oss om att vi faktiskt har en situation i Sverige där statsmedia idkar censur rörande de egna medborgarnas möjligheter att göra sina röster hörda. Den som följt mediedebatten de senaste cirka tio åren kan se hur åsiktsklimatet successivt stypts. Vi har haft ett Sverige där urvalet av debattartiklar helt styrts av en liten klick människor med bakgrund på just journalisthögskolor. För att ge sken av en fri och icke styrd åsiktsbildning tillät statsmedia (och annan dagsmedia) till att börja med fria kommentarer i tillhörande kommentarsfält.

    Från journalisternas sida upptäckte man då att åsikterna inte stämde med de läror man fått sig till livs på journlisthögskolorna. En marknad uppstod då för moderering (dvs censur) av kommentarsfälten. Icke önskvärda åsikter plockades bort via inhyrda konsultföretag. Med tiden blev detta dels mycket dyrt samt att alla även kunde se åsiktsrepressionen – live dessutom. Därför har kommentarsfälten nu sedan några år släckts ned.

    För svenskt vidkommande innebär detta i realiteten att alternativa media för närvarande utgör de enda (dessutom sköra och sårbara) garanterna i det för demokratier så livsviktiga fria meningsutbytet.

    Se därför till att stötta våra riktiga svenska publicister; Mats Dagerlind, Johan Westerholm samt även Patrik Engellau m.fl. Även fritänkande akademiker som Tino Sanandaji samt självständigt tänkande personer som Merit Wager förtjänar vårt stöd under det viktiga kommande året 2016.

    Liked by 5 people

  13. Aha skriver:

    En av de mer konkreta åtgärderna, och som en del också nämner, är att säga upp TV/radio-licensen (2 216kr per år) samtidigt som man stödjer alternativmedia med samma belopp. Om 10 000 hörsammar detta skulle det inbringa mer än 20 miljoner till alternativmedia.
    Om 100 000 hundratusen hörsammade detta skulle det inbringa 200 miljoner och då hade vi plötsligt ett alternativmedia med resurser.

    Om då 2 miljoner regelbundet på dagsnivå valde att komplettera gammelmedia med alternativmedia får vi en mediesituation där gammelmedia rimligtvis blir mer allsidigare annars blir ju utelämningarna och förskönandet och vinklingarna för uppenbara.
    Kort sagt; public service och övriga media tvingas till mångfald i sin samhällsbevakning.

    Liked by 3 people

  14. Bertil Rolf skriver:

    Krister Thelin pekar på ett viktigt problem. Men hans medicin är baserad på erfarenheter som ligger mer än 10 år tillbaka i tiden. Läget är nu annorlunda. De senaste åren har inneburit att (sd) vuxit kraftigt tack vare alternativa medier och trots den moteld som medieetablissemanget riktat mot partiet.

    Dessutom tar Thelins medicin för lång tid att verka. Mot den står också den rådande maktstrukturen inom mediabranschen.

    Etermedia med dagens ägarstruktur är inget självändamål. Ändamålet är att folket ska vara välinformerat. Istället för att reformera dagens media borde man i huvudsak satsa på att stärka de seriösa Samizdatsajterna (denna är ett exempel) där kunniga och namngivna personer samarbetar med bloggformat som kan tränga undan traditionella medier.

    Om man dessutom satsar på datorteknik som kan undantränga TV-mottagningen, så kan SVT:s licensavgifter undermineras.

    Utan ett sådant konkurrenstryck tror jag inte att SVT eller massmedia kan inta den roll som ett demokratiskt samhälle förutsätter.

    Liked by 1 person

  15. Lennart Göranson skriver:

    Många kommentatorer har skrivit om etablerade medias manipulationer och förmenta lögner på ett sätt som inte har känts förtroendeingivande. Men det här inlägget är tungt, det vittnar om en kunskap och eftertänksamhet som ”tar skruv”. Nu känns det att det är allvar. Så vart ska man vända sig? Jag litar fortfarande inte på uppmaningar att göra Flashback till mitt husorgan.

    Liked by 1 person

    • Maja Dacke skriver:

      Flashback? Vad är Flashback? Hur kom detta in i sammanhanget? Och vem uppmanade ..?

      Det finns så många seriösa och välunderrättade nättidningar och bloggar att man inte hinner med alla i sitt faktasökande.

      Är man dessutom lite språkkunnig är hela världen öppen för detta. Ingen behöver hålla sig med ett enda HUSORGAN.

      Liked by 1 person

    • gmiksche skriver:

      Tyvärr har folk i allmänhet rätt när de ser manipulationer och förmenta lögner i etablerade media. Man kan vilseleda på många sätt. Det mest populära är att presentera de fakta som passar en och sopa de som inte passar en under mattan. Är man någotsånär observant, så räcker det med att följa en dagstidning över en längre tid och komma ihåg vad som skrevs om i ett visst sammanhang vid olika tillfällen. Det är nämligen ganska svårt att vara selektiv på ett utstuderat sätt under lång tid. Avsikten är ju att vilseleda läsaren för att få vederbörande se saker och ting på ett visst sätt.
      Givetvis kommer man sanningen närmare när man inte begränsar sig till en dagstidning/TV-kanal. Ett utmärkt komplement är utländsk press, som ju lätt kan nås visa nätet. Även där vilseleds läsarna i större eller mindre omfattning. Det är rätt intressant att läsa NY Times där man många gånger kan få en rakare redogörelse om dagsaktuella europeiska frågor än hos många stora europeiska tidningar. Varför? Ju, på grund av att tidningen riktar sig till en amerikansk läsarkrets eller, rättare sagt, till en mycket speciell grupp amerikanska läsare vars politiska inställning inte påverkas av information som är av perifert intresse för dem.
      Sammantaget finns det enligt min uppfattning befogad anledning att misstänka en möjlig förvrängning av fakta i allt som skrivs i svensk dagspress, sägs i svenska radiokanaler och visas i svenska TV-kanaler. D v s anledning att inte ta något för givet. Sen är det nog svårare att utröna anledningen till förvrängningen ifråga.

      Gilla

  16. Anders Lindfors skriver:

    Avpixlat, Fria Tider, Flashback m.fl utgör fora som speglar samhällsskeenden genomgående utifrån diametralt motsatta ideologiska utgångspunkter visavi SVT, DN (speciellt kulturdelen), Aftonbladet samt stora delar av den norrländska socialdemokratiska landsortspressen. Presstöd och samhällsstöd utgår ensidigt till den senare kategorins fördel. Detta har medfört att vi hamnat just i den situation vi sitter i för närvarande – att den faktiska verkligheten gång efter annan inte visar sig stämma med den bild som presenterats i traditionell media. För drygt sex månader sedan var exempelvis invandring fortfarande en lysande samhällsekonomisk affär. Nu sex månader senare, har den officiella lögnen blivit avslöjad. Såväl kortsiktiga som långsiktiga kostnader skenar i en omfattning staten inte kan överblicka i nuläget. Därför behövs alternativmedia så väl.

    Liked by 1 person

  17. Sixten Johansson skriver:

    Många bra råd här bland kommentarerna. En hel del information och många initierade bedömningar kan man få via bloggarna och från nordiska och centraleuropeiska media. Vad gäller t ex kommentarerna i Flashback och Avpixlat måste man ju ha i minnet att där hela tiden finns en stark och berättigad underliggande vrede, sorg och uppgivenhet, som verkligen behöver kanaliseras. Det är mycket ruggigare och mer illavarslande när t ex Expressens chefredaktör och ledande DN-journalister nu inför det nya året kallar all opposition och problematisering för hat i motsats till den humanitet som bara de och deras liktyckare står för. Aftonbladets Anders Lindberg kallar de fyra mest framträdande kritiska journalisterna i gammelmedia för Apokalypsens ryttare och skyller allt ont under senhösten på dem. Underbart att inför jubileumsfirandet av tryckfriheten nästa år få hylla så värdiga media som DN, Expressen och Aftonbladet. ”Grävande journalistik” har fått en ny innebörd nu när guldspadarna används för att begrava det fria ordet.

    Många som skriver artiklar och kommenterar här på bloggen har en gedigen meritlista. Just den kan tjäna som en nyckel för att få in debattinlägg och andra texter i media. Man blir lättare insläppt i det mediala offentliga rummet om man uppfattas som en sorts representant för något med tyngd eller renommé och om man då inte längre behöver ta hänsyn till sin gamla arbetsplats eller institution kan man ta ut svängarna mer. Det är värt att lägga ner arbete på att hitta bra vinklar och formuleringar. Den auktoritet som en imponerande yrkesbakgrund ger, kombinerat med ”lagom” frispråkighet, är en slagkraftig kombination, som kan ge tillträde till viktiga mediaplattformar. ”Dagens Samhälle” och lokaltidningar kan vara en bra början, om man vill bidra till att ge det fria ordet mer svängrum.

    Liked by 1 person

    • gmiksche skriver:

      Det är si och så med att försöka bli insläppt i gammelmedia. Förr eller senare kommer man där, eller redan har gjort det som i GP, att inse att det vore bra med alibin för att kunna fortsätta skylta som den fria opinionens språkrör. Man ser det tydligt i tyska media, ex vis Die Welt, en produkt av Spingerkoncernen, där det nu släpps in enstaka meningsyttringar från tidningens egna journalister, som går stick i stäv med tidningens linje. Att döma av de hundratals kommentarer från läsarkretsen är dessa avvikelserna från den etablerade opinionen mycket uppskattade. Samtidigt som redaktionen fortsätter att köra sin invanda linje. Det är nog tyvärr endast fria media på Internet som förmår hålla lögnen stången.

      Liked by 1 person

      • Fredrik Östman skriver:

        Men FAZ går åt andra hållet och fylls av allt fler vänstervridna artiklar. Tydligen utsatt för konkreta hot från Muttis Stasi-falang inom CDU.

        Liked by 1 person

      • gmiksche skriver:

        Håller med om detta. Jag abonnerade webbupplagan av FAZ i flera år, men sa upp abonnemanget för ca ett år sen. Både Die Welt och FAZ har en bildad läsarkrets, det syns på kommentarerna. Flertalet av kommentatorerna är (eller snarare var, jag läser FAZ bara sporadiskt) kritiska till det tidningen skriver om invandring, integration, Islam m m. Men i längden måste väl folk tröttna på en sådan blaska, i vart fall de som inte håller med om det som skrivs.

        Gilla

  18. Gösta Walin skriver:

    Du skriver: ”Milosevic som symboliserade de storserbiska ambitionerna yttrade en sanning: “Den som styr halvåtta-nyheterna styr landet”.”
    Är det inte dags att omvärdera Milosevic som så brutalt blev demoniserad av västmakterna. Om jag fattat rätt så var det hans ambition att hålla samman Jugoslavien vilket är något annat än Storserbien.

    Gilla

    • gmiksche skriver:

      Hålla samman, men med vilka medel! 100000 döda i Bosnien, av dem 4/5 bosniska muslimer. Sarajevo en belägrad stad under flera år med västvärlden som ojojande åskådare. Där serbiska krypskyttar sköt på allt och alla. Ett fel med Jugoslavien från första början var, att det var ett storserbiskt projekt. Tito, som var etnisk kroat, lyckades hålla samman landet. När han dog tog den serbiska eliten över. Jag har en mycket speciell upplevelse från den tiden. På senvintern 1990 besökte jag tillsammans med en tysk och en italiensk kollega Belgrad för att å läkemedelsindustrins vägnar plädera för bättre patentskydd. Vi hade en fri eftermiddag, Vi passade på att besöka den högt belägna gamla borgen, ett av det osmanska rikets viktigaste försvarsverk under 1700-talet. I borgen fanns ett historiskt museum inrymd. Givetvis med en jugokommunistisk vinkling i Titos anda. Men rätt intressant ändå, fast det var nästan spöklikt. Vi var de enda besökarna.Museet var tänkt som en slags vallfärdsort för skolungdomar och andra grupper. Men nu hade tiderna ändrats. Museet låg i Jugoslaviens serbiska del och där hade man bestämt sig för att hålla i tömmarna. På balkanesiskt sätt.

      Gilla

  19. Sts skriver:

    Ett i vanlig ordning välskrivet inlägg av (KT) med den personliga profil som ytterligare förhöjer läsvärdet i en angelägen sakfråga: Hur kan vi främja, att media ger en balanserad – saklig och opartisk – nyhetsbild?
    (KT):s svar tycks bli, att vi skall lita till den engelska BBC-modellen för public service som med krav om, att skilja mellan ”news” och ”views” i media ser ett korrektiv till statsmakten.
    Över detta svar finns, menar jag, anledning att reflektera en smula.
    Det är ingen tillfällighet att BBC-modellen sjösattes i en politiskt homogen, närmast aristokratisk miljö präglad av betydande enighet om innebörden av bl a en ”saklig och opartisk nyhetsvärdering”; en social miljö vars personligheter kan exemplifieras med Geoffrey Dawson, chefredaktör för The Times under mellankrigstiden, och en varm anhängare av ”appeasement”, ty det var den tidens socialt bestämda innebörd av ett sakligt och opartiskt ställningstagande även i media menade Dawson, som sedan också agerade riktkarl för engelsk nyhetsvärdering och opinionsbildning i den och flera andra frågor.
    Ett val av BBC-modellen vilar alltså i sista hand på ett slags ”common-good”-filosofi – på svenska kan vi kanske tala om ett slags ”folkhems-ideologi” – som alltid slutar ”platonskt”; hos den elit som i kraft av sin ”makt” – sina särskilda förmågor och talanger – anser sig utvald att bestämma innebörden av t ex det ”sakliga och opartiska”.
    Alternativet till BBC-modellen är klassiskt liberal; en konkurrens-modell vars tävlan mellan medier om läsare, lyssnare, tittare och annonsörer har ”saklighet och opartiskhet” som social bi-produkt. Att vi – den breda allmänheten – plötsligt som nyheter får veta vad som tidigare var ”dolt” är här helt enkelt resultatet av flera olika värderings- och media-perspektiv i hård konkurrens om vår – Din och min – uppmärksamhet.
    Denna modell – tävlings-modellens mångfald – har svenska medier sedan länge avvisat i pakt med de ledande politiska partiernas företrädare med ett resultat – ett slags korporativ media-stat vars båda delar – en media-vriden statsapparat och en stats-vriden media-värld – numera lever tillsammans i äktenskapsliknande former med alla de små tvisteämnen (och fröjder) det innebär.
    Varför har tävlings-modellen avvisats, undrar Du kanske?
    Svaret är generande enkelt, och kan sammanfattas på allehanda sätt, t ex med hjälp av ”sagan om partistödet som blev ett presstöd”. I all korthet lyder ”sagan”: Svenska media skall gå parti-statens ärenden ty så förverkligas det svenska folkstyret (jfr RF 1974, 1:1). Att detta sedan också råkar gynna både media-baronernas finanser och parti-byråkratiernas fortbestånd, vars symbios numera bekostas av skattebetalarna, är väl mest en ren tillfällighet; ett pris vi alla med glädje erlägger för att få leva i en ”levande demokrati”, eller hur?

    Slutligen: Tillåt mig önska Det goda samhället, dess redaktion, skribenter och läsare, ett riktigt Gott Nytt År 2016! /sts

    PS. Vill Du få en ”känsla” för den sociala miljö med den typ av personlighet som både formar och formas av det svenska media-landskapet – tänk då på oberoende Dagens Nyheter, på tidningens tidigare chefredaktör och kulturchef vars ”långsamma uppvaknande” gav sitt förtroende åt proletariatets tyrann, åt det röda Kinas massmördare. Man tar sig för pannan! DS

    Gilla

  20. Ivar Leek skriver:

    Mycket insiktsfullt och bra , Marika Formgrens blogginlägg om sin tid på Journalisthögskolan ger stöd för idén om nedläggning , att reformera kolossen på Gärdet är väl en uppgift för ett icke-svenskt välrenommerat revisionsorgan eller liknande……???!!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s