I förrgår (6/9 2020) berättade Jan-Olof Sandgren här på Det Goda Samhället om en undersökning bland iranier som visar att antalet iranier som identifierar sig som muslimer har sjunkit drastiskt: ”Ny sensationell undersökning: Bara 40 procent av iranierna definierar sig som muslimer”.

Resultatet förvånar mig inte alls. Jag har en far från Iran. Jag har inte växt upp med honom, men mitt ursprung har ändå, alltsedan tonåren, gjort mig intresserad av Iran och iranier. Därför har jag läst en hel del och umgåtts mycket med iranier i Sverige. Jag har även besökt Iran.


Sedan demokratin infördes är det i teorin folket som bestämmer men i verkligheten är det folkets ombud som bestämmer. Bättre det än att sådana som Saddam Hussein och Stalin styr politiken men vi måste ändå vara uppmärksamma på risken att demokratin förvandlas till politikervälde (vilket jag bevisligen i decennier varnat för när det gäller Sverige så skyll inte på mig om du inte sett det komma).

Opinionsundersökningsföretaget Novus har med siffror bekräftat en uppfattning som de flesta vuxna svenskar redan hade, nämligen att svenska ungdomar ofta inte kan skriva och även i övrigt har svårigheter med språket:

Chefer och universitets- och högskolelärare delar en gemensam allvarlig bild: unga skriver för dåligt. Nära hälften av Sveriges chefer har valt bort unga arbetssökande (18–25 år) på grund av bristande skrivförmåga. Bland universitets- och högskolelärarna bedömer 46 procent av lärarna de unga studenternas skrivförmåga som dålig. Detta visar två undersökningar från Novus gjorda på uppdrag av UR. 

Det finns inte mycket som gör mig så rasande som när myndighetspersoner och politiker låter påskina att den naivitet som präglar Sverige i dess attityd mot mörka krafter skulle vara något slags kollektiv egenskap hos alla svenskar. Nu senast var det biträdande rikspolischefen Mats Löfving som konstaterade att ”vi i Sverige” varit naiva i vårt förhållande till invandrade klaner.

”Vi i Sverige”? Vilket trams. Vi är många som sett vad som händer, som varnat för framtiden och som på alla sätt försökt få politiker och myndigheter att se verkligheten som den är, bortom den skyddade sfär där de själva lever och verkar. Men det är ingen politiker som har brytt sig.

I juni 2020 genomförde det nederländska forskningsinstitutet Gamaan en kartläggning av religiösa attityder bland iranier (för den som är slängd i farsi finns hela materialet här). Det är första gången på 40 år någon gjort en liknande studie och tack vare en internetbaserad tjänst garanteras full anonymitet. 50 000 iranier svarade på enkäten, varav 45 000 bodde i Iran. Institutet beräknar att enkätsvaren speglar åsikterna hos 85 procent av befolkningen med 95 procents träffsäkerhet. Resultatet är chockerande:

Under andra halvan av 1980-talet gick jag på college i Portland, Oregon, USA, en stad som idag helt verkar ha tappat fotfästet i verkligheten. Så var det inte då. Kalla kriget var fortfarande igång, och Ronald Reagan var president. På lektioner i internationella relationer byggdes min världsbild upp i dynamiken mellan Hans Morgenthaus realism och en idealism där organisationer såsom FN styr samarbetet på internationell nivå.

Ett stort raseri härjar i USA och små raserier på samma tema försöker etablera sig i kulturella lydstater som Sverige. Till exempel försökte Afrosvenskarnas Riksorganisation driva kampanj för att riva skeppsbrostatyn över Gustav III för att kungen haft vinstandel i den slavhandel på svenska kölar som bedrivits under hans liv sedan den västindiska slavön Sankt Barthélemy år 1784 blivit svensk.

Det som utlöste USA:s stora raseri var troligen polismordet på den svarte medborgaren George Floyd i Minneapolis, Minnesota. Men utlösande faktorer duger sällan till att förklara de underliggande stämningar och sociala rörelser som ibland bryter ut i sådan våldsam vrede som vi sett i USA och i någon mån i Storbritannien.

Koranupploppen i Malmö som bröt ut förra helgen, fredagen den 28 augusti, motiverades inte av religion, enligt Malmö stads säkerhetschef Per-Erik Ebbeståhl:

”Vår och polisens bild är att det är personer som inte drivs av en religiös agenda som ställde till det här under natten.”

Det är möjligt att Per-Erik Ebbeståhl har fått lära sig att islam är en fridsam och fredlig religion och därför våldsam upplopp skulle strida mot dessa sanna natur.

I augusti sköts en 12-årig flicka till döds när hon promenerade med sin hund i Botkyrka. I Göteborg satte nyligen ett kriminellt nätverk upp vägspärrar för att kontrollera fordon. På kyrkogårdarna skärps bevakningen efter att två tonårspojkar kidnappades, torterades och våldtogs i timmar på en kyrkogård i Solna.

Nu ger statsministern sin syn på det eskalerande våldet i samhället – och kallar de yrkeskriminella för ”smågangstrar”. Det är ingenting annat än stor, förbannad skam.

Min gamle vän Lorentz Lyttkens och jag samtalade om rättsstaten och demokratin. Lorenz påpekade en sak som vid närmare eftertanke är självklar men som inte fått riktigt fäste i den politiska diskussionen i Sverige, nämligen att rättsstaten är fundamentet för demokratin. En indikation på detta missförhållande är att herr Google ger 13 400 000 träffar på sökordet demokrati, men bara 183 000 stycken på sökordet rättsstat.

Alla vet att barn till högutbildade och välavlönade föräldrar med kulturella intressen och ett i allmänhet berikande liv klarar sig bättre i skolan och på arbetsmarknaden än barn med illiterata och arbetslösa föräldrar som lever i socialt utsatta områden där det säljs knark på gatorna. Så är det troligen i alla länder. I många länder, till exempel Sverige, anses detta sociala mönster oacceptabelt och blir därför föremål för politiska åtgärder i syfte att utjämna förutsättningarna för de två barngrupperna. I statliga utredningar kallas detta ibland för välfärdsstatens ”kompensatoriska uppdrag”.

Världens andligt ledande kultur har åtminstone sedan andra världskriget varit USA och med andligt ledande avser jag inte alla de tekniska landvinningar som Amerika presenterat för världen – det löpande bandet, kopiatorn, transistorn och sådant där – utan förvandlingen av synen på människan och därmed på våra föreställningar om varandra och om lämpliga sätt att leva och försörja sig.

Begreppet myntades i samband med Norrmalmstorgsdramat 1973 och används världen över. Men Stockholmssyndromet som begrepp har också många kritiker – inte minst bland Norrmalmstorgsdramats gisslan.

Stockholmssyndromet är namnet på ett psykologiskt tillstånd där kidnappningsoffer, eller andra som hålls fångna mot sin vilja, utvecklar en relation till förövarna och tar deras parti mot polisen och ibland till och med blir delaktiga i brottet genom att exempelvis hjälpa förövarna att rymma från polisen.

Om vi ska ha yttrandefrihet kan vi inte samtidigt ha massinvandring från islamvärlden. Det borde vara uppenbart. Men tyvärr är det inte det. Inte ens efter Salman Rushdie och Muhammedkarikatyrer, Lars Vilks och nu koranupplopp i Malmö.

Så många händelser, många tragiska, där västerländsk yttrandefrihet har krockat med islamisk fundamentalism. Alltså muslimer som är trogna Koranen och Muhammed. För profeten Muhammed tolererade ingen yttrandefrihet. Den som gjorde yttranden, vilka han uppfattade som kränkningar mot hans religion, lät han avrätta.

Titta på krafterna F1 och F2 i bilden. De drar åt nästan samma håll och förstärker därför varandra fast resultatet blir en kompromiss. Så är det med de två huvudsakliga ideologier som påverkar vårt samhälle, det vill säga PK-ismen och socialismen. Den ena representeras av kraften F1 och de andra av kraften F2. Själv skulle jag hävda ungefär att PK-ismen är kraften F1 och socialismen är kraften F2. PK-ismen är starkare. Samhällsdebatten handlar – eller borde handla – om hur dessa krafter egentligen ser ut, vartåt de verkligen drar och hur starkt inflytande vardera utövar.

När Sveriges Radio rapporterar om upploppen i Malmö under den gångna helgen råder det ingen tvekan om var de står i debatten om yttrandefrihet kontra sådant som antidemokratiska hädelselagar. Istället för att förhålla sig neutrala väljer de att tala med muslimsk röst och ett muslimskt synsätt på samhället. När inslaget om Malmö påannonserades i P1 Morgon måndagen den 31 augusti sa uppläsaren, med mycket allvarligt tonfall:

Min tidigare medförfattare Karl-Olov Arnstberg (KOA) har just utkommit med sin elfte skönlitterära roman, Uppbrott (Debattförlaget). De tre första gavs ut på Bonniers, de fem nästkommande på Carlssons och de tre senaste på hans egna Debattförlaget. Denne ständigt skrivande man har sedan sjuttiotalet hunnit med en bit över 60 böcker, mest facklitteratur.

Förut när jag jobbade med uppfinnare, entreprenörer, unga företag och innovationer och sådant där så insåg jag att idéer för det mesta är döda när de föds. Om de inte genast får neonatalvård med eller utan kuvös så klarar de sig inte länge. Du har säkert själv upplevt motsvarande. Man sitter och pratar med kreativa polare och någon får en bra idé som det aldrig blir något av eftersom ingen vårdar den.

Igår publicerades tre artiklar om koranbränningen i Malmö på detgodasamhället.se, en av Anders Leion, en av Nils Littorin och en av mig. Saken väcker heta känslor, det märker man inte minst i kommentarsfältet (och på att Mohamed Omars artikel, som startade hela diskussionen i förrgår, nu närmar sig 15 000 läsningar vilket gör den till en av årets mest lästa krönikor).

Särskilt intressant är kanske att Dagens Nyheters skribent Niklas Orrenius, som Anders Leion kallade ”en sympatisk idiot”, igår skrev en ny artikel där han med emfas framhåller just den uppfattning Anders kritiserar honom för.

Allt medan regeringen fortsätter stå handlingsförlamad inför den utbredda yrkeskriminaliteten kryper den bistra nya verkligheten allt närmare de skötsamma medborgarna. Nu är det de äldre i Göteborg som drabbas då svensk polis står handfallen inför den ökande gängkriminaliteten.

Det är Närhälsan i nordöstra Göteborg som nu tvingas stoppa sina hembesök på grund av den gängkonflikt som pågår i området. Närhälsans medarbetare kan alltså inte ge sig ut och besöka sjuka människor i behov av vård – på grund av de kriminella.

Så här har jag uppfattat omständigheterna kring koranbränningen i Malmö nu i slutet av augusti. Konstnären, yttrandefrihetsaktivisten och bråkstaken Dan Parks och den danske islamkritiske politikern Rasmus Paludan från partiet Stram Kurs ansökte hos Malmöpolisen om tillstånd att ordna en demonstration där en koran inlindad i bacon skulle brännas. Paludan har tydligen gjort en grej av att bränna koraner i bacon på torgmöten i Danmark.

Den före detta kommunistledaren Nils Littorin, numera ledare för partiet Malmölistan, argumenterar i detta debattinlägg för att även korankränkande manifestationer omfattas av den svenska yttrandefriheten:

Såväl Vänsterpartiet som Moderaterna i Malmö ville stoppa den danske provokatören och koranbrännaren Rasmus Paludan. Men att inskränka yttrande och mötesfrihet är en farlig väg att gå, skriver Malmölistans Nils Littorin.

Malmö stad! Vad händer…vad har hänt? Har du blivit helt övergiven, din stackare!

Min ungdoms stad går ej att känna igen längre. Varje dag iakttar mina alltmer sorgsna ögon stadens förfall. Smuts och skräp trängs i varje kvarter, tillsammans med säljarna som erbjuder verklighetsflykt i olika former. En verklighetsflykt som fler och fler verkar vilja prova.

Enligt sharia är det förbjudet att förolämpa profeten Muhammed. Det är belagt med dödsstraff. Detsamma gäller att göra narr av islam och kränka Koranen. Men inte enligt svensk lag. Svensk lag gör inte skillnad på Koranen och andra böcker.

Men det visar sig nu att sharia står över svensk lag – i praktiken. För den provokative konstnären Dan Park och den danske politikern Rasmus Paludans koranbränning har nekats tillstånd. Den skulle ha ägt rum på Stortorget i Malmö i fredags.

Den 18 november 2011 arresterades Dr Judy Mikovits, forskningschef vid Whittemore Peterson Institute for Neuro-Immune Disease i Nevada, och sattes i fängsligt förvar samtidigt som hennes hem genomsöktes. Ingen rättegång hölls, ingen brottsmisstanke kunde styrkas och hela incidenten hemligstämplades av FBI. För att släppas fri belades hon med femårigt yttrandeförbud, i alla offentliga sammanhang och på samtliga sociala medier.

Bakgrunden var en artikel som hon tidigare publicerat i tidskriften Science. Artikeln redovisade forskningsdata som pekade på att miljontals amerikaner kan ha smittats med potentiellt farligt XMRV-virus från möss, som spridits via förorenat blod eller slarvigt tillverkade vaccin. Artikeln plockades snart bort från Science och Dr Mikovits förpassades ut i den vetenskapliga kylan, anklagad för forskningsfusk, anti-vaccinaktivism samt spridande av konspirationsteorier.

Många erfarna och kloka bedömare menar att coronapandemin kommer att bli en historisk vattendelare ungefär som Luthers brytning med påven med ett slags historia före händelsen och ett annat slags historia efter. Tidningarna är fulla med spekulationer om allt som kommer att ändras. Folk kommer att jobba hemma. Vi kommer att sluta flyga. Butiker slår igen och vi köper alltmer på nätet. Techbolagens inflytande växer. Biografbranschen vittrar bort för det är enklare att se filmerna hemma. Världshandeln minskar när företagen förkortar försörjningskedjorna och hellre köper från underleverantörer i Kinna än i Kina.

Jag har en mycket primitiv förklaring till existensens djupaste drivkrafter. Jag tror att allt levande vill äta, växa, föröka sig, överleva, varje art på sitt sätt. För det mesta råder därför djungelns lag i tillvaron. Djärva och vitala arter i rörelse över världen försöker slå sig fram och skapa fotfäste. I floran och faunan kallas det invasivt när jättelokan kämpar om kvadratdecimetrarna med existerande arter eller när de japanska ostronen tränger bort de bohuslänska ostra edulis, världens bästa ostron enligt min smak. Coronaviruset befinner sig på en motsvarande världsturné som, liksom för övriga arter, kommer att avklinga först när den inte längre kan föröka sig. Det är som bakterierna i ett provrör med näringslösning som förökar sig explosionsartat så länge det finns mat men sedan svälter och förintas.

Det är häftigt att betala skatt, hävdade Mona Sahlin för ett antal år sedan. Och en gång i tiden tyckte även jag det. Jag tyckte om tanken på att alla bidrar till det allmännas bästa, och att vi är solidariska med varandra, och det gör jag fortfarande. Men i takt med att slöseriet med skattepengarna ökat har känslan av välbehag bleknat betänkligt. Idag, när det står klart att våra skattepengar bidrar till att etablera radikal islamism i Sverige, är det inte ett dugg häftigt att betala skatt – utan precis tvärtom.

En video på min YouTube-kanal har fått ett ökat antal visningar senaste veckan. Videon, som publicerades den 8 februari 2019, handlar om vetenskapliga fel i Koranen och heter ”Den som skrev Koranen hade dålig koll”.

Jag har inte gjort videos på ett tag. Jag skulle gärna göra det, men har inte haft tid. Jag gissar att videon har fått uppmärksamhet på grund av konstnären Dan Parks och den danske politikern Rasmus Paludans kommande koranbränning.