Svenska kyrkan – en eller tusentals?

När vi talar om Svenska kyrkan så talar vi om den i singularis: Kyrkan. Men hur är det egentligen med det?

Ju mer jag har funderat och upplevt genom åren, desto mer övertygad har jag blivit om att detta språkbruk leder oss fel. Även om Svenska kyrkan är en (1) organisation, så består denna organisation av idag 1 355 olika församlingar – och det är inom ramen för församlingarna som vi möter kyrkan i vår vardag. 

Det är i församlingen det händer.  Det är där vi firar gudstjänster och skolavslutningar, det är där vi döper våra barn, gifter oss och begraver våra släktingar. Det är i församlingskyrkan vi slinker in för att finna en stunds tystnad eller tända ett ljus och det är till församlingsexpeditionen vi vänder oss för att samtala med en präst eller diakon när livet visar sig från sin obarmhärtiga sida.

Det finns idag nästan fem gånger så många församlingar som kommuner i Sverige, från Ystad i söder till Karesuando i norr. Även om församlingarna tillhör samma nationella organisation och bär samma samlingsnamn, är de präglade av sina lokala förutsättningar. Att en landsbygdsförsamling i norra Värmland har en vardag som skiljer sig från en församling i Stockholms innerstad förvånar nog få, men även människors förväntningar på ”sin” församling är oerhört olika.

Särskilt tydligt vad gäller skillnader i förutsättningar blir det i en stad som Malmö: Bara några kilometer skiljer Bunkeflos ekonomiskt och socialt stabila villaområden där den stora majoriteten tillhör Svenska kyrkan, från Västra Skrävlinges (Rosengård) utanförskapsområden där endast några få procent räknar sig till Svenska kyrkans medlemmar. Den ena församlingen har växt så kyrkan fått byggas ut två gånger de senaste decennierna, den andra församlingen liknas bäst vid en missionsstation. Den ena församlingen har gudstjänsten som nav, den andra församlingen fokuserar på diakonalt arbete.

Det finns ekonomiskt starka församlingar och församlingar med enorma behov. Det finns församlingar som firat högmässa varje söndag klockan elva sedan Oscar II:s dagar och inte ändrat särskilt mycket i gudstjänstordningen under de senaste trettio åren – och inte vill göra det heller! – och församlingar som skapar ständigt nya temamässor och gudstjänstformer på tider som ska passa specifika målgrupper. Det finns präster som är mycket traditionella, och präster som är mycket liberala.

I korthet är skillnaderna mellan församlingarna enorma. Gudstjänstmässigt, ekonomiskt, etniskt, verksamhetsmässigt, religiöst, teologiskt…

Dessa skillnader bidrar till att vi ibland inte känner igen oss när vi hör någon annan tala om ”hur Svenska kyrkan är”. De delar ju inte våra erfarenheter och beskriver något helt annat än vi upplevt – alltså måste de ha fel. Men så behöver det ju inte vara! Att människor har diametralt olika bilder av Svenska kyrkan beror förmodligen mindre på att de är korkade eller illvilliga, och mer på att de helt enkelt har erfarit någon av de där över tusen församlingarna som skiljer sig betydligt från de vi känner till.

Under min tid som präst i Malmö hände det att jag hamnade i eldiga diskussioner med kollegor i Stockholm eller på värmländska landsbygden, eftersom de menade att det inte kunde vara som jag beskrev det. Men jag ljög inte. Det var bara så att våra världar skiljde sig så oerhört från varandra, trots att vi alla tjänstgjorde inom samma svenska kyrka.

Svenska kyrkan är som elefanten den brittiske poeten John Godfrey Saxe diktade om i The Blind Men and the Elephant. Dikten handlar om hur sex lärda män från Hindustan försöker beskriva en elefant. Uppgiften är till synes enkel. Männen ska beskriva elefanten utifrån sina egna erfarenheter.

Det finns bara en besvärande detalj: Männen är blinda och hur det gick känner vi alla till. Beroende på vilken del av elefanten som männen har undersökt, levererar alla olika bilder av djuret. Elefanten beskrevs än som ett träd, än som ett spjut, än som ett rep. Någon har bara känt snabeln och beskriver därför elefanten som en orm. Den som stått bredvid öronen drog slutsatsen att elefanten var en fläkt medan den som känt den massiva kroppen helt sonika slog fast att han stod vid en vägg.

Det finns alltså inte en (1) Svenska kyrkan – utan snarare 1 355 svenska kyrkor. Att någon har en annan uppfattning betyder inte att den har fel – den har kanske bara andra erfarenheter, andra bilder. För att kunna diskutera Svenska kyrkan är det en förutsättning man måste vara medveten om.

Helena Edlund

 

 

 

 

 

16 thoughts on “Svenska kyrkan – en eller tusentals?

  1. Lennart Bengtsson skriver:

    För en icke religiös är religionen obegriplig. De utesluter förvisso inte att ett samhälle måste baseras på någon form av gemensam etik, vilket jag anser både väsentligt och nödvändigt. Bibeln är på flera sätt en imponerande skrift och har spelat en central roll för det västerländska samhället och gör så fortfarande. Däremot ställer jag mig helt främmande till koranen och dess värderingar och kan inte se hur dessa kan förenas med det västerländska samhället, dess etik och dess lagstiftning. Om jag har fel här är jag tacksam för att bli upplyst.

    Liked by 4 people

    • Varva skriver:

      Jag är helt på din linje Lennart. Bibeln och Kristendomen ligger till grund för västerländsk demokrati, jämställdhet, gemensam etik och mänskliga rättigheter (och skyldigheter). Tyvärr glöms skyldigheter ofta bort idag, precis som att det bara är att roffa åt sig av andra människors egendom, tid osv och den eländiga feltolkning av FN´s deklaration för mänskliga rättigheter ”människors-lika-värde”. Det ska vara VÄRDIGHET (dignity).
      Du har inte fel – Koranen är hemsk. Bl.a. Mohammed Omar har lärt mig otroligt mycket om den otäcka ideologin/religionen islam. Känner mig bedrövad att den får mer och mer fäste i vårt Sverige.
      Vill återigen propagera för vårens sista avsnittet i Svt`s programserie Samtiden (Svt Play) som handlade om ”Nationalism” som deltagarna ansåg vara förutsättningen för demokrati (men kan även ”missbrukas” typ Hitlers agerande).

      Liked by 3 people

      • Varva skriver:

        Göran Fredriksson 17/7 05:54
        Budorden och Jesus kärleksbudskap till skillnad från islams krigiska och totalitära budskap från dess skapare profeten Muhammed ”med svärdet i handen”. Har du inte läst Mohammed Omars krönikor? – gör det!

        Gilla

    • Sture skriver:

      @ Lennart Bengtsson
      För en som har varit icke-religiös under större delen av sitt liv men som sedan c:a 25 år förstått (på precis samma sätt som man blir upplyst av vetenskap) att det finns en Gud, är det idag obegripligt att någon kan vara ateist. Åtminstone om denne kommit en bit upp i åren. Det måste ha funnits åtskilliga tillfällen då man kunnat undersöka detta men istället valt att blunda, hålla för öronen eller stoppa huvudet i sanden.
      Vuxna ateister (jag talar nu inte om ungdomar) påminner mest om barn som håller för ögonen och då tror att det de inte själva kan se kan ingen annan heller se.
      Jag uppskattar väldigt mycket av det du skriver i övrigt, speciellt detta om Koranen naturligtvis (som jag läst), men detta att ateismen skulle bygga på logik eller på något sätt vara en intellektuellt hedervärd ståndpunkt finner jag löjeväckande. Ateismen är till 100 % en ren TRO.
      Att vara ateist betyder bara att inte ha tittat efter, att inte ha undersökt tillräckligt utan ha nöjt sig med sina förutfattade meningar: det som inte jag har sett kan ingen annan heller ha sett.

      Gilla

      • Ourgon skriver:

        Inte för att starta en diskussion om religion men… ateism är inte en ‘ren tro’, tvärtom. Ateism – och i mindre mån agnosticism – innebär att inte tro på någon gud. Att kalla ateism för en tro är samma som att kalla en som inte längre tror på jultomten ‘en troende på icke-tomteväsen’.

        Du har kanske hört om jämförelsen med tekannan som kretsar jorden på några 100 km höjd? Den finns såklart inte men går det att bevisa? Du tror inte på tekannan men du kan inte bevisa att den inte finns. Betyder det att de som inte tror på tekannan följer ‘en ren tro’?

        Nej, det gör det inte. Som ateister inte följer en ‘ren tro’.

        Gilla

  2. Strix skriver:

    Tack för den beskrivningen Helena, det är ju helt riktigt att det är arbetet i församlingarna som måste var det avgörande om vi skall tillerkänna oss kristendomen överhuvudtaget. Muhammedanismen är inget alternativ.
    Men varför har socialister/kommunisterna lyckats infiltrera den svenska kyrkans ledning och ”ovanifrån” försökt och lyckats med att hålla eller infiltrera och förvanska teologin.
    Har de få teologer i svenska kyrkan som inte är socialistanstrukna fortfarande möjlighet att få avgörande inflytande på Svenska kyrkans verksamhet?

    Liked by 4 people

  3. MartinA skriver:

    Mitt gränssnitt mot den svenska kyrkan har varit Biskop Brunnes reklamkampanjer i Stockholms lokaltrafik för att kolonisera sverige med utlänninar och demonisering av de som vill att det skall finnas svenskar i framtiden. Och det har varit Helle Kleins Seglora Smedjas förföljelse av oliktänkande och Biskop Antjes lojalitet till islam snarare än till kristendomen. Förrädare, hatare, lögnare. Det är det enda JAG har sett från kyrkan.

    Troligtvis är det här en målmedveten strategi från svenskhatarna. De vet att kyrkan skulle ha kunnat bli en mäktig motkraft. Så de har gjort sitt yttersta för att måla den som det ondaste av det onda. Och därmed driva ut så många självständigt tänkande svenskar som möjligt ur kyrkan för att göra det hela till en självuppfyllande profesia.

    Liked by 1 person

    • Varva skriver:

      Martina 16/7 16:02
      Håller med dig om att Svenska kyrkan totalt spårat ur med de två kvinnliga ledare du nämner. Jag tänker rösta i kyrkovalet för första gången. Det finns endast ETT parti som man kan rösta på! Svenskhatarna är tydligen fundamentalister av olika slag förtäckta kommunister, nazister och muslimer!?

      Gilla

      • MartinA skriver:

        Jag tycker SD är ett minst lika stort hot som resten av åttklövern. SDs ledning består av dåliga människor. Men jag tänker titta litet på vilka som kandiderar i vart fall.

        Gilla

  4. Egon skriver:

    Religion är och har alltid varit ett sätt att förtrycka människan.
    Jag är glad att jag är ateist.
    Med sunt förnuft behövs varken Biblar eller Koraner.

    Gilla

  5. T Bertilsson skriver:

    Kyrkan i meningen Kristi Kyrka, som bygger på det glädjerika Evangeliet, är ett och endast ett och kan aldrig någonsin vara något annat. Sedan är Kyrkans splittring i en grenar (protestanter, papister, etc) djupt olycklig och näppeligen överensstämmande med vår Herres vilja men det är otillräckliga människors fel och en annan sak.

    Församlingen är icke Kyrkan utan den viktiga och kraftgivande gemenskap där vi möter Ordet, det Ord Kyrkan har att föra ut och lära oss. Nu möter dock varje människa Ordet utifrån sina egna erfarenheter vilket otvivelaktigt blir en för varje människa unik erfarenhet. Att församlingarna då icke överallt, vare sig i yttre eller inre liv, är helt och fullt likformiga är alls inget märkligt. Däremot är det fortsatt en och endast en Kyrka – Kristi Kyrka.

    Gilla

  6. Hanna skriver:

    Du har som vanligt rätt, det går inte att bara hävda sin åsikt och alla andra har fel om man ska förstå varför det ser ut som det gör. Det ska bli spännande att läsa dina inlägg här fram till kyrkovalet.

    Gilla

  7. Östanskog skriver:

    Tack Helena för att Du har lyft teologin hit bland agnostiker, ateister och hedningar. Jag studerade teologi vid Helsingfors universitet när bensinen kostade en mark och två penni. Präst blev jag aldrig. (”Gudskelov”, som min svärmor uttryckte detta.) – Låt mig hoppa över den tidiga teologins historia och gå direkt till Cyprianus, biskopen i Karthago på 200-talet. I hans verk ”De Catholicae Ecclesiae Unitate” finns våra måhända motsatta uppfattningar redan utförligt diskuterade … så jag stannar här.

    Gilla

  8. Jonas M skriver:

    Kyrkan i Sverige är inte Svenska Kyrkan, det är ett misstag man lätt gör. Sen är det riktigt att Svenska kyrkan kommer till rätt olika uttryck i församlingarna runt omkring. Men på djupet är det i huvudsak samma: samma syn på prästämbetet, nattvarden mm, där man alltså avviker från den historiska kyrkan

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s