Häromdagen var jag på en intressant middag på Stora Sällskapet i Stockholm där opinionsbildaren, högerdebattören och libertarianen Henrik Jönsson var gästföreläsare. Arrangör var SIC, Swedish Investors Club, med bas i Bryssel och Stockholm, och med medlemmar intresserade av ekonomi, finans och kapitalförvaltning. Dess ordförande är Bengt Holmgren, se foton.

Jönsson gjorde ett svep genom historien med start i England under sen medeltid där bönderna gick från att vara livegna till fria bönder, typ egna företagare. Därmed förändrades världen i just England som öppnade för ett kapitalistiskt marknadsekonomiskt system med egna fria företagare som snabbt spreds från England till kontinentala Europa och USA. Den person som bäst beskrev skeendet var den ikoniske nationalekonomen Adam Smith, han med “den osynliga handen”.

För Sveriges del nämnde Jönsson den liberale politikern och senare finansministern Johan August Gripenstedt som drivande kraft med att 1864 avskaffa skråväsendet. Nu fick varje svensk man och kvinna rätt att starta företag och bedriva näringsverksamhet, oavsett yrke och bostadsort.

Jönsson fortsatte med att beskriva hur de första svenska storföretagen bildades under sent 1800-tal och början av 1900-talet med företag som L M Ericsson, AGA, Alfa Laval och andra. Sverige kom så att bli världsledande på att starta framgångsrika företag i förhållande till vår folkmängd. Jönsson avslutade föreläsningen med att beskriva att Sverige fortfarande producerade framgångsrika företag som Klarna, Spotify, iZettle och Lovable. Den röda tråden i Jönssons framställning var att samhällen med ett fritt företagsklimat var förutsättningen för välstånd och utveckling.

Rikskänd, känd även bland mindre politiskt intresserade, blev Jönsson nog först när den socialdemokratiska partiledaren Magdalena Andersson i en DN-intervju undrade “vem som egentligen finansierade honom”, samtidigt som hennes pressekreterare anklagade Jönsson för att sprida hatpropaganda. Då uppmärksammade både SVT och TT den borgerlige debattören. Magdalena Andersson gjorde därmed Jönsson en tjänst, något hon naturligtvis inte hade tänkt sig. “Det var en väldigt märklig upplevelse. Jag fick ju faktiskt universellt stöd, från höger till vänster, i att hon agerade fel”, uppgav Jönsson.

En kväll skulle Jönsson debattera med socialdemokraten Annika Strandhäll i tv. När de innan sändningen satt tillsammans i TV4:s studio sa hon att ”ja, vi har ju haft en massa personer som suttit och tittat igenom alla dina filmer för att hitta ett exempel på där du går över gränsen. Vi hittade ingenting. Du är så jäkla trevlig, vad fan ska vi göra med dig?”

Jönsson är alltid välklädd, vilket han menar är ett sätt att visa respekt för den han möter. På Sällskapet hälsade jag på honom och förklarade att eftersom han alltid är välklädd hade jag fluga till hans ära.

Jönsson är uppvuxen under ganska blygsamma förhållanden; hans mor var hemma med barnen och familjen levde på faderns prästlön. De bodde sex personer i en fyrarummare och Henrik Jönsson sov i våningssäng med sin bror till dess att han flyttade hemifrån.

Vad många inte känner till är att Jönsson har benskörhet (osteoporos): ”Redan i barndomen stack han ut, bland annat då hans unga år i stor utsträckning präglades av sjukdom, till följd av oupptäckt glutenintolerans. För fyra år sedan diagnostiserades Henrik Jönsson också med långt framskriden osteoporos, som sannolikt kommer förkorta hans liv.” Det var ett par brutna revben som fick Henrik Jönsson att ana att något var fel. Hans skelett mineraliserades inte under barndomen, och är nu ännu bräckligare än en gammal människas. I ”Bli fri” beskriver Jönsson hur han genomgår droppbehandling tillsammans med ”sex förtjusande damer i 80-årsåldern”.

Men Jönsson är inte en person som gräver ned sig i negativitet. Han döljer inte att det inte ser jättebra ut, men menar “att alla människor har sin börda att bära. Det finns människor som drabbas av mycket, mycket hemskare saker än att jag råkar ha ett lite skruttigt skelett. Så är det bara den bördan jag ska bära, så gör jag det”.

Vi får verkligen hoppas att vi får ha kvar den trevlige, välklädde och uppfriskande libertarianen Henrik Jönsson länge till.

Time will tell.