Stanna kvar eller lämna?

”Should I stay or should I go” är titeln på en av det brittiska punk-bandet The Clashs största hits. Låten skrevs för snart 40 år sedan, men frågan den ställer är tidlös. I de flesta relationer ställs frågan med jämna mellanrum. Ska man stanna eller gå? Är gräset grönare på andra sidan, eller ska man fortsätta att kämpa där man är?

Även inom relationen mellan Svenska kyrkan och dess medlemmar ryms frågan, och varje år väljer ungefär en procent av kyrkans medlemmar att begära skilsmässa. Det innebär att omkring 60 000 medlemmar varje år lämnar in sina utträdesblanketter. Under 2016 nåddes ett sorgligt rekord, då 90 000 medlemmar lämnade Svenska kyrkan.

Varför?

Under många år har två huvudsakliga skäl dominerat: Det kan dels handla om att man inte delar den kristna tron och av den anledningen inte vill stödja kyrkan eller dess verksamhet. Det kan även handla om ekonomiska skäl, både för den som är höginkomsttagare och för den som är låginkomsttagare – eftersom kyrkoavgiften erläggs efter inkomst upptäcker höginkomsttagaren att man betalar mer än man anser rimligt, medan den som har en mycket låg inkomst kan spara några viktiga kronor genom att slippa kyrkoavgiften.

Till dessa två skäl har ett nytt tillkommit, ett skäl som Svenska kyrkan inte gärna talar högt om och till och med dementerar, men ett skäl som jag hört nämnas av så många att jag ändå tar upp det. Man väljer att gå ur Svenska kyrkan eftersom den inte lever upp till förväntningarna man har på en kristen kyrka.

Det kan handla om att man möter präster och biskopar som inte tar tydlig ställning för den kristna tron, att man uppfattar Svenska kyrkan som alltför sekulariserad eller som driven mer av politisk agenda än av kristen tro. Vissa lämnar Svenska kyrkan och väljer att gå in en annan kyrka istället (exempelvis upplever många katolska församlingar en tillströmning av svenskkyrkliga), andra lämnar och blir samfundslösa.

För den kristna kyrka som tar sitt uppdrag på allvar är det självklart en katastrof om människor går miste om en gudsrelation på grund av kyrkan – det är ju trots allt kyrkans uppdrag att verka för levande gudsrelationer och människors frälsning – ändå har Svenska kyrkan kommit att acceptera att man varje år tappar var hundrade medlem. Med tanke på att det hör till kyrkans uppgift att bedriva mission, det vill säga att sprida det kristna evangeliet till icke-kristna och därmed få antalet medlemmar i kyrkan att öka när människor döps, så borde man väl inte stillatigande se på när medlemssiffrorna dalar?

Även de rent världsliga aspekterna borde ju få kyrkan att lansera kampanjer för att få medlemmar att stanna kvar – färre medlemmar innebär minskande inkomster, och det i ett samhälle där allt fler har allt större behov av kyrkans hjälp och stöd (även den som inte är medlem i Svenska kyrkan kan, tack och lov, få stöd och hjälp av församlingen). Även om Svenska kyrkan har stora ekonomiska tillgångar, så borde den ha ett intresse av att inte dö sotdöden.

Men hur Svenska kyrkan väljer (eller inte väljer) att bemöta medlemstappet, är inte bara en fråga för organisationen utan också för de enskilda medlemmarna. Svenska kyrkan styrs av folkvalda ledamöter som väljs vid kyrkovalen av de medlemmar som gör sig omaket att gå och rösta, vilket i förlängningen leder till att vi har exakt den kyrka vi förtjänar: Som medlemmarna röstar, så ser representationen i församlingar, stift och Kyrkomötet ut. Eller snarare: Som inte ens 13 procent av medlemmarna röstade i förra kyrkovalet, så ser representationen ut idag. Det är på många sätt beklagligt att valdeltagandet är så lågt – i riksdagsvalen är förhållandena de omvända, vanligtvis röstar närmare 90 procent vilket gör att vi på allvar kan tala om demokratiska val.

Om bara drygt var tionde röstberättigad faktiskt röstar, vilket är fallet i kyrkovalen, är det inte mycket till demokrati. Då kan små men aktivistiska och högljudda grupper kuppa igenom sina agendor, till stor glädje för dem själva men inte nödvändigtvis för den tysta majoriteten. Den grupp som i decennier har satsat mest pengar och resurser på kyrkovalskampanjen är Socialdemokraterna. Många menar att det socialdemokratiska inflytandet nu tydligt framgår av Svenska kyrkans verksamhet och identitet och inte alla är nöjda med nuläget.

Men åter igen: Hur Svenska kyrkan styrs är upp till kyrkans medlemmar att avgöra.

Den medlem som är missnöjd med hur Svenska kyrkan agerar, har alltså i princip två val: Att röstskolka i kyrkovalet och därmed lämna walkover till andra att fortsätta att leda Svenska kyrkan åt ett håll man inte önskar – eller att använda sig av sin möjlighet att påverka genom att gå och rösta i kyrkovalet och därmed göra en insats för att leda Svenska kyrkan åt det håll man önskar.

Det säger sig självt att många av röstskolkarna med tiden blir före detta medlemmar. Varför stanna kvar i en kyrka som blir alltmer främmande och som man känner allt mindre gemenskap med? Mycket tyder på att kyrkovalet den 17 september i år blir ett ödesval. Om utvecklingen fortsätter som under de senaste åren riskerar vi ett fortsatt medlemstapp, där även medlemmar som efterfrågar en tydlig, kristen kyrka med Jesus i centrum kommer att lämna Svenska kyrkan.

Men om alla de som faktiskt vill att Svenska kyrkan ska vara just en tydlig kristen kyrka går iväg för att rösta, om röstdeltagandet inte stannar vid förra valets 13 procent utan kryper upp emot 20, 25 eller 50 procent, om valresultatet blir ett demokratiskt godtagbart resultat som gör att vi på allvar kan tala om en folkkyrka – då kan medlemstappet upphöra och siffrorna till och med vändas i medlemsökningar.

Ska man då stanna kvar eller lämna? Svaret är enkelt: Stanna kvar. Om du redan har gått ur men fortfarande är aktiv gudstjänstbesökare eller känner ett engagemang för Svenska kyrkan, så lämna in din blankett om att återinträda som medlem. Gå sedan och rösta den 17 september. Ta med dig familjen, grannarna, kollegorna. Rösta efter din egen övertygelse. Så – och endast så – kan Svenska kyrkan bli den folkkyrka vi alla kan kalla vår.

Helena Edlund

42 thoughts on “Stanna kvar eller lämna?

  1. Eva Danielsson skriver:

    Jag följer uppmaningen om att gå in igen för att delta i kyrkovalet och uppmanar dem jag har i min krets att gå och rösta i september.
    Kyrkans verksamhet ska vara till för troende kristnas utövande av sin tro. Inte för politiska aktiviteter.

    Jag är inte troende men uppskattar mitt svenska luthersk-evangeliska kristna arv. Det har säkert präglat vår historia och vår kultur mer än vi tänker på till vardags.
    Jag uppskattar dessutom traditioner och kyrkorummet.
    Men svenska kyrkan agerar snålt i det avseendet, eftersom man inte får hyra kyrkolokaler för borgerliga ceremonier vid namngivning, bröllop och begravningar, vare sig man är medlem eller inte.

    Jag anser att det var fel att staten skänkte alla kyrkobyggnader till svenska kyrkan för sjutton år sedan. De borde tillhöra svenska folket, inte svenska kyrkan, som jag ser det. Svenska kyrkan borde alltså hyra kyrkor av svenska folket, som ju har byggt och betalat för dem. I stället så får man inte ens som medborgare hyra kyrkolokaler till borgerliga ceremonier, trots att de mestadels står tomma och trots att alla skattebetalare, även vi som har gått ur, bidrar med ca femhundra miljoner årligen till dem.
    Den högtidlighet och känsla av anknytning till tidigare generationer som man kan få i kyrkorummet vid viktiga ögonblick i livet, missunnas oss som inte är troende. Man kan faktiskt vilja ha en värdig inramning vid t ex en begravning, fast man inte tror på någon gud.

    Skulle inte förvåna mig om imamer ibland bjuds in att delta vid ceremonier i kyrkorummet, men inte svenska icke-troende medborgare. Vi får nöja oss med konserter. Och fin musik är ju trots allt aldrig fel. Utom inom islam, som förbjuder musik och konst.

    Liked by 5 people

    • Anna Lindén skriver:

      Kyrkobyggnaderna har aldrig tillhört staten, de har varit kyrkans i alla tider. Om staten skulle tagit dem från Svenska kyrkan och skänkt dem till svenska folket hade det varit stöld. Så kunde Robin Hood handla, men inte statsmakten i en rättsstat.

      Liked by 2 people

      • Eva Danielsson skriver:

        Eftersom kyrka och stat hörde ihop och eftersom tidigare generationer inte hade valet att gå ur kyrkan och slippa betala kyrkoskatt, så anser jag ändå att det är svenska folkets kyrkor om än inte juridiskt så moraliskt. Plus den årliga skatten på ca femhundra miljoner som fortfarande avtvingas alla.

        Liked by 2 people

  2. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Bra, instämmer helt. Medlemstappet hittills har nog till stor del varit ekonomiskt motiverat men de tapp som sker nu och framförallt potentiellt kommer att ske är en reaktion mot kyrkans förfall. Enda sättet att stoppa utvecklingen är genom att flera röstar. Dock skulle det också behövas ännu flera inom kyrkan, inte minst på högre nivå, om sådana överhuvudtaget finns, som liksom Du vågar sticka ut hakan.

    Gilla

  3. skogsåkra skriver:

    Kyrkan borde medvetandegöra medlemskapet genom att man betalades medlemsavgift direkt på samma sätt som varje annan organisation jag väljer att vara med i. Då är det meningsfullt att rösta.
    Medlemmarna ska kunna välja vilken församling man vill tillhöra, där man har gemenskap och engagemang, delar tro och inte till en territoriell massanslutning.

    Liked by 2 people

  4. MartinA skriver:

    Jag tror att kyrkans ledning är fientlig till kyrkan och kristendomen och ser med tillfredsställelse på medlemstappet. De inser att kyrkan hade kunnat vara en mäktig motståndare till kulturmarxismen och etablissemangets agenda. Det är därför de befinner sig i kyrkan överhuvudtaget, för att hindra den från att vara kristen överhuvudtaget.

    Liked by 3 people

  5. Östanskog skriver:

    Den goda människan som jag är (eller åtminstone var) har jag alltid röstat på socialdemokrater i kyrkovalet. Jag tyckte, att jag gjorde en god gärning genom att bekämpa mörka krafter, separatism i kyrkan och amerikansk nyandlighet. Jag lurade mig själv som vanligt. – Gå och rösta. Jag gör det, dock med en nypa bitterhet.

    Gilla

  6. Johan skriver:

    Jag var en av dem som lämnade förra året. Jag har ingalunda förändrat min tro eller relation till kristendomen, endast till den organisation, skapad av människor, som kallas svenska kyrkan. Jag tyckte inte att Kyrkan tillvaratar medlemmarnas intressen och står upp för vår religion, utan visar undfallenhet och drivs av en politisk agenda, som enligt min mening drivit iväg alltför långt ifrån Kyrkans huvuduppdrag.

    Liked by 2 people

  7. Hedvig skriver:

    Helena Edlund!

    Men vilken nomieringsgrupp ska vi som är sekulära/agnostiska medlemmar i Svenska kyrkan rösta på? Vi som inte vill att politik ska blandas ihop med religion, men som vill värna vårt kristna kulturarv?

    Liked by 2 people

    • Redaktionen skriver:

      Hej Hedvig,
      Det kommer inom kort en text som tar upp frågan och även ger förslag på hur man resonera. Fortsätt att läsa. Jag kan redan nu rekommendera något av de partipolitiskt obundna alternativen, eftersom jag menar att partipolitik inte ska bedrivas inom Svenska kyrkan. Jag är själv kandidat för nomineringsgruppen Frimodig kyrka (som jag själv anser vara det bästa valet för den som vill ha en kyrka med Jesus i centrum). Men. Du ska inte rösta som jag vill, utan i enlighet med din egen övertygelse. Fortsätt därför att läsa DGS.
      /Helena

      Gilla

  8. Tyrgils Saxlund skriver:

    Rösta i kyrkovalet! Har man rösträtt skall man givetvis utnyttja den.
    Jag har varit aktiv som vald kyrkofullmäktig och inom nomineringsgruppen Borgerligt Alternativ.
    Den består i huvudsak av de moderater som gick vidare efter att Reinfeldt tog partiet ur Kyrkan; givetvis vansinnigt mot bakgrund av att tre andra partier stannat kvar. Det var dessutom ett bra sätt av moderaterna att säga till sina kristna väljare: Er bryr vi oss inte om. Och det har ju visat sig vara tämligen obegåvat.
    Numera avser jag att kvarstå som kyrkomedlem med vissa uppdrag, men har avsagt mig omval. Det finns massor att göra och förmodligen har vi en förestående kulturkamp inom kyrkan framför oss. Socialdemokraterna verkar dessutom vilja ha en sådan om man skall tolka det de säger, t ex Löfvéns uttalanden om att präster skall tvingas viga samkönade par. Skall kyrkan vara Kristi Kyrka i vårt land eller en tummelplats för allt mellan himmel och jord? Jag såg en folder där en stockholmsförsamling bjöd till Café i Kyrkan och skrev att den verksamheten var totalt religiöst oberoende. Detta för att få muslimerna att komma givetvis. Men med den inställningen kommer kyrkan att dö undan snabbt.

    Liked by 2 people

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Vill HEN locka muslimer,
      så gäller det nog att städa undan KORSEN innan…

      Funger som vitlök mot vampyrer!
      Avskräckande…

      Gilla

    • Andreas Holmberg skriver:

      ”Borgerligt alternativ” var väl ungefär den mest okyrkliga benämning man kunde ha valt – utsatt för berättigat hån från sossar som Irene Gustafsson i Boden. ”Borgerlig begravning”, ”borgerlig vigsel” och kanske också ”borgerlig konfirmation” – och så detta ”Borgerligt alternativ”! Det låter ju som ett skämt.

      Borgerligt alternativ uttrycker ju bara en fortsatt politisering av kyrkan, om än med icke-socialistiska förtecken. Men kyrkan ska inte vara en arena för politisk kamp mellan borgerlighet och socialdemokrati (eller sverigedemokraterna). Rösta på något av de helt partipolitiskt obundna grupperna, såsom Frimodig Kyrka, POSK (partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan) eller ÖKA (Öppen kyrka)! Det är enda sättet att avveckla de politiska partiernas inflytande över kyrkan.

      (Rösta absolut INTE på Sverigedemokraterna, som helt frankt vill återinföra statskyrkan – åtminstone ville SD detta förra kyrkovalet. Det är ju som att legitimera den socialdemokratiska tanken om kyrkan som något slags statligt verk).

      Gilla

  9. Kallle7 skriver:

    Jag gick ur redan i början på -90 talet, just pga att Svenska kyrkan i hemstaden tog politiskt ställning.
    Just då var jag inte särskilt Kristen men hade blivit uppväxt med dess värderingar och de fanns i djupt i mig. Man kan säga att de värderingarna senare räddade mitt liv även om det rent faktiskt var andra människor (ledda av Gud) som gjorde grovjobbet. Min tro är Kristen, men baserad på erfarenheter som gör det väldigt svårt att ta till mig det som tillåts pågå inom den Svenska Kyrkan, snarare så ser jag det som sprids därifrån som direkt felaktigt och olämpligt på många punkter. Urvattnat och infiltrerat.

    Tur det finns helt opolitiska frikyrkor och andra sorters församlingar där man kan praktisera sin tro, där man kan lägga sina frivilliga bidrag.

    Jag kan förstå att det känns angeläget att rädda Svenska kyrkan undan vänster-islamisternas klor, men jag tänker inte betala de pengarna rakt ner i deras fickor bara för att få 1 enda röst.

    Enligt mig så har Svenska kyrkan redan fallit. Tyvärr.

    Liked by 1 person

  10. bomarkusson skriver:

    Jag ”ger fan” i SvK. Jag gick ut förra året och kan inte tänka mig att gå tillbaka. Det räcker nu!

    Jag brukar säga att jag är kristen men icke troende. Jag omfattar den kristna etiken men tror inte på en återuppståndelse. I varje fall inte på ett sätt som vi dödliga kan föreställa oss. Jag hoppas mer på requiem eterna.

    För mig spelar det mindre roll om Jesus var avlad av den helige ande eller om Josef ”varit där”
    Jesus kan ju vara Guds son i vilket fall som helst.

    Jag går gärna i kyrkan, särskilt till musikgudstjänster. Jag tycker om stillheten och de kristna symbolerna. I våra gamla medeltidskyrkor får jag en känsla av evighet och tycker klockringningen ger en känsla ev gemenskap. ”Kommen I alla som äro betungade..”
    Jag lyssnade gärna på ”Helgsmål” i radion men har slutat sedan man brukar ”trolla bort” treenigheten. Fegt och det anstår inte en frimodig kyrka.

    Mitt samvete säger mig att jag aldrig kan bli medlem på nytt. Jag tycker SvK har svikit det kristna arvet. Särskilt efter biskop Brunnes senaste uttalande. Jag minns jag övervägda att gå ur SvK efter utställningen ”Ecce Homo”. Inte för att jag för att jag har något emot bögar och flator men jag tycker inte man ska chikanera Kristus på det sättet.

    Det förefaller som om inte i SvK förstår (med missbruk av citationstecken) ”Giv åt kejsaren vad kejsaren tillhör och åt Gud vad Gud tillhör”. Jag tolkar inte detta som enbart en ekonomisk relation.

    Jag funderar mycket varför den evangeliskt kristna världen varit så framgångsrik i förhållande till Islam. (jag har en arabisk hustru, fd muslim).

    Förutom ovanstående ”citat” är det berättelsen om vingårdsmannen. Vi har fått vårt liv av Gud som gåva. Vi förväntas därför att göra något av det. Utnyttja våra talanger.

    För en muslim är livet enbart ett kvalificeringsheat där det gäller att följa givna regler. Ett ytterligare plus är om man kan påtala ”haram” hos någon medmänniska. Något sådant höjer dig själv i relativ bemärkelse. Att hata är en integrerad del av livet.

    Med ovanstående i åtanke,tycker jag mig börja förstå hur en muslim tänker (eller snarare inte tänker).

    Nej jag skänker min kyrkoskatt till alternativa media. Och ad menas med en kyrka för alla? Ska vi kasta ut de kristna symbolerna eller räcker det att täcka över dem? Vad säger Översteprästen Ulf Bjereld? Varför inte låta Tro och Solidaritet gå tillbaka mot det förra namnet och kalla sig Brödraskapet.

    Gilla

    • Redaktionen skriver:

      Hej Bo,
      Jag förstår ditt sätt att resonera, du är ingalunda ensam om att ha gjort valet att gå ur på de premisserna. Dock vill jag vädja till dig och alla er som har en vision och en önskan om att Svenska kyrkan ska vara en tydlig, kristen kyrka: Stanna kvar över valet och utnyttja rösträtten. Har du gått ur, gå in igen och rösta. Även om jag har stor förståelse för ditt val att lämna, så innebär det att ge walkover till de krafter som vill sekularisera kyrkan ytterligare. Den 17 september är det alla vi röstberättigade som avgör Svenska kyrkans framtid. Din röst är oerhört värdefull, Bo. Varför inte gå med igen? Kanske är det din röst som avgör?
      /Helena

      Gilla

      • Kallle7 skriver:

        @Helena
        Efter att ha sovit på saken, läst din artikel igen och din vädjan här, så förstår jag att du har rätt. Jag ska gå med och rösta för att sedan gå ur igen.

        Kom igen Bo, hjälp till att försöka rösta bort de som förstört Svenska kyrkan!

        Gilla

  11. Christer Holm skriver:

    Kyrkovalet med dess styrande minoriteter avspeglar väl egentligen det övriga samhället. Kyrkovalet har, såvitt jag har upplevt genom åren, varit relativt anonymt och ej givits någon rejäl stuns. En viss sammanhållen tydlighet och långsiktighet skulle säkerligen kunna höja såväl medlemstal som röstande.

    Visserligen har vi ju ett samhälle där tron har tvättats ut, men om kyrkan och dess representanter, ursäkta jag tjatar, kunde var mer tydliga i sitt budskap och ej föröka anpassa sig för mycket till den rådande samhällskontexten, så kanske de skulle kunna fånga upp flertalet vilsna själar som tappat fotfästet i den fragmentariska och gränslösa värld vi lever i. Och, i ärlighetens namn tror jag inte att de här vilsna själarna är som ett fåtal stackars sjukdomsrelaterade i ”vanlig” bemärkelse, utan jag tror de facto att det är stora flertalet av befolkningen som på olika nivåer känner att de skulle behöva något genuint stabilt att kunna ty sig till.

    För att uppdatera mig lite på det här med kyrkovalet gick jag in på svenska kyrkan och fick där se en film om kyrkovalet, med tanke på vissa politiska resonemang så lade jag märke till att en färg var väldigt kraftfull och centralt placerad https://www.svenskakyrkan.se/kyrkoval

    Gilla

  12. Strix skriver:

    Det är få, om någon som vågar analysera och redogöra för varför kyrkan i Sverige ser ut som den gör idag.
    Orsaken, man släppte in socialismen och socialisterna har garanterat sina trogna att det aldrig kommer att redas ut, det skall mörkas totalt. ”Dom” har effektiv satt tejp över munnarna på sin fiender, för ”dom” betraktar alla utom sig själva som FIENDER. Kristet budskap, ”dom” tycker det!

    Gilla

  13. Erik skriver:

    Det är kloka ord som skrivs i artikeln och jag vill känslomässigt bara hålla med. Rösta på det man själv anser bäst företräder det man själv står för, det är bara på det sättet som man på fredlig väg kan få ett äkta folkligt genomslag i en vald församling. Och som vi längtar efter det, inte bara inom Svenska Kyrkan. All politik i Sverige är som en mardröm. Det är som att man måste göra tvärtom mot vad människor vill. Och enda sättet att göra det på är förstås att dölja det man gör, för annars skulle man inte kunna få igenom det. Jag gick ur kyrkan när nuvarande ärkebiskop valdes. Jag är ledsen, men det går inte. Jag anser mig vara kristen och det är inte Svenska Kyrkan. Alla goda tankar till artikelförfattaren och ni andra som gör vad ni kan för det ni tror på.

    Gilla

  14. Jonas M skriver:

    Kristen kan man inte vara på egen hand därför är det inte något alternativ att gå ur annat än interimistiskt innan inträde i något annat, t ex Katolska kyrkan, om man delar kyrkans tro.

    Anna Lindén, angående kyrkobyggnaderna beslagtogs de från Katolska kyrkan av staten i samband med reformaktionen, det var då väldigt svårt att skilja mellan kyrka och stat då Kungen och riksdagen bestämde. Bertil Murray som företräder FK, föreslog att Svenska kyrkan skulle ge någon kyrka (ej sådan som ändå skulle avkristnas och avyttras) från före reformationen i Stockholms Katolska stift vilket skulle vara en fin gest.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s