Gästskribent Jakob Modéer: Att bryta gamla värderingar och vanor är ibland ett måste

Det är aldrig lätt att ifrågasätta sina egna normer och värderingar, och än svårare att aktivt förändra hur man själv tycker, tänker och agerar. Men att bryta med gamla vanor och värderingar kan vara ett måste för att fungera och prestera i ett visst system.

Under Sovjettiden översteg efterfrågan på varor alltid tillgången, och någon hälsosam konkurrens mellan producenter tilläts inte. Som resultat kom fabrikerna undan med att tillverka stillösa produkter av relativt låg kvalitet. Det var utgångspunkten, när jag anlände till östra Europa i början av 90-talet för att scouta tillverkningsindustri åt skandinaviska företag. I kaoset som följde planekonomins kollaps, chockterapi och fusk-privatisering kämpade fabriksdirektörer och arbetare vidare i hopp om att utländska köpare skulle slänga dem en livboj.

Att få till förändring bland fabriksdirektörer, förmän och arbetare stöpta i ett kommunistiskt ekonomiskt system var en svår uppgift. De var oftast härdade människor med teknisk kompetens, som genom åren gjort sitt bästa med tillgängliga resurser. Arbetsmoralen var dock inte alltid på topp. Det slarvades med att komma i tid, kvaliteten och produktiviteten. Leveranstiderna var som bäst diffusa. Fabriksledningen förblev toppstyrd och isolerad, någon ’middle’ management fanns inte, och orders trycktes nedåt i organisationen genom verbal kommunikation istället för skriftlig dokumentation. Samtidigt höll arbetarna fortsatt hårt om de kommunistiska idealen, vilka satte dem själva på toppen av beslutspyramiden.

Gamla maskiner kunde förnyas och nya produktionstekniker introduceras. Men med gamla ledarskapsgrepp, arbetsnormer och sociokulturella värderingar formade under det kommunistiska oket kunde den bulgariska fabriken inte tillverka tillräckligt bra produkter för att konkurrera inom det nya marknadsekonomiska systemet. Här krävdes radikal förändring i sättet att tänka, tycka och agera för att fabriken helt enkelt skulle överleva. Här fanns inget utrymme för någon kulturbaserad kompromiss. Vårt budskap till fabriksledning var glasklar. Ni måste bli mer som vi mellan 9 och 17! Ni måste se till att arbetarna kommer i tid, kan sitt jobb, och gör sitt bästa.

Som tack för deras beteendeförändring utlovade jag detsamma. Jag lovade att bli mer bulgarisk ’efter’ arbetstid, vilket innebar att jag efter varje arbetsdag gick med företagsledningen på bykrogen, åt en shopska sallad och drack en rakia. ”Vad är det för j-a kompromiss”, ropade direktören. ”Aha”, svarade jag, ”för mig är detta en stor förändring i ’mina’ vanor, ni förstår, i Sverige dricker vi endast på fredagar!”

Skämt åsido så kvarstår allvaret i situationen. Visa personliga vanor, kulturella normer och värderingar är inte kompatibla med att driva ett framgångsrikt företag i ett marknadsekonomiskt system. Det betyder inte att man måste ge upp ’alla’ sina värderingar, men ’vissa’ värderingar har negativa konsekvenser på det ekonomiska systemet. I Kosovo till exempel, där storfamiljen utgör samhällets absoluta grundpelare, har jag stött på företagare som tvingas anställa släkt, vänner och politruker, oavsett deras kompetens, för att inte tappa aktning inom familjen. Existerande sociokulturella värderingar sätter alltså käppar i hjulet för dagens entreprenörer. Skulle du köpa en ful möbel bara för att den var tillverkad av din kusin? Knappast!

I det ekonomiska systemet finns inget utrymme för kulturbaserade kompromisser. Här gäller tydliga spelregler – produkter måste tillverkas av rätt kvalitet till rätt pris, och levereras i rätt tid. För den stackars fabriksägaren i Kosovo betyder fler anställda högre omkostnader som måste täckas av högre försäljningspriser, vilka i sin tur gör det omöjligt för honom att konkurrera internationellt.

Marknadsekonomins tydliga spelregler underlättade den ekonomiska förändringsprocessen i östra Europa efter Berlinmurens fall. Företagsledare, entreprenörer och arbetare från Tallinn till Sofia tog till sig ny kunskap, metoder, normer och värderingar för att driva konkurrenskraftiga företag och nå framgång inom det nya marknadsekonomiska systemet. I kort, företag som anammar det ekonomiska systemets spelregler belönas med ökad försäljning, medan de som kompromissar med spelreglerna går bankrutt.

Samma tydliga spelregler finns inom det demokratiska politiska systemet. Dessa spelregler eller fundament på vilka vårt demokratiska politiska system står, är kopplade till våra humanistiska värderingar. Dessa föddes med upplysningen och idén om människans förnuft, kreativitet och kritiska tänkande. Religionens och envåldshärskares dominans över människan minskade, staten och kyrkan gick skilda vägar vilket skapade utrymme för pluralism och ökad individuell frihet. Ur detta i världshistorien unika samhällssystem följde tillväxt och välstånd. Det demokratiska politiska systemet kom att upprätthållas av västerländska värderingar som frihet, solidaritet, jämlikhet och rättvisa.

Kulturbaserade kompromisser med det demokratiska politiska systemets spelregler har förödande konsekvenser. När vi börjar kompromissa med värderingar som frihet, solidaritet, jämlikhet och rättvisa, då undergräver vi direkt det demokratiska politiska systemet. På samma sätt som företagsledningar och personal i östra Europa var tvungna att ta till sig, upprätthålla och fostra visa för dem nya metoder, normer och värderingar för att lyckas på marknaden, så måste de nyanlända idag ta till sig, upprätthålla och beakta våra västerländska värderingar för att lyckas med sin integration.

Det är inte vi som skall kompromissa med våra värderingar som stödjer det demokratiska politiska systemet, lika lite som vi skall behöva kompromissa med våra varuinköp i det ekonomiska systemet. Vi skulle till exempel aldrig kompromissa med Amazon om de levererade en produkt med tre veckors försening, med ursäkt att de varit på begravning vilket i deras kultur pågår i tre veckor. Samtidigt är vi villiga att kompromissa med så gott som alla grundpelare i det demokratiska politiska systemet. Här leker vi med elden.

Tidigare generationer stred för att skilja vår egen kyrka från staten, men nu kompromissar staten öppet med en ny främmande religion. Det är historielöst och rent hyckleri. Svenska kvinnor och män stred för ökad jämlikhet, men nu tillåter vi att badhus har skilda öppettider för flickor och pojkar. Här går utvecklingen bakåt.

Tidigare stod oliktänkande upp för yttrandefriheten, nu låter vi en åsiktskorridor baserad på en pådyvlad värdegrund och kortsiktig identitetspolitik förstöra den allmänna debatten. Detta omöjliggör systemtänkande och policybaserade lösningar på svåra samhällsproblem.

Tidigare generationer arbetare stred för att uppnå rättvisa bland medborgarna, men idag ger vi bort offentliga medel till icke-medborgare. Det är varken rättvist eller försvarbart.

Vi vet att vårt välstånd och välmående byggts på solidaritet bland medborgarna och vår tillit till staten (det sociala kontraktet), men numera undergräver media medborgarnas förtroende för staten genom att stämpla oliktänkande medborgare som rasister/fascister/nazister när de påpekar att något är ”rotten in the state of Sweden”. Det är kontraproduktivt och direkt farligt.

Om ‘multikulti’ leder till kulturbaserade kompromisser som undergräver det demokratiska politiska systemet i Sverige, då kan det inte komma som en blixt från klar himmel att en växande grupp svenskar vill återupprätta ett politiskt system och samhälle byggt på frihet, solidaritet, jämlikhet och rättvisa.

Jakob Modéer, statsvetare utbildad i USA med Masters i Biståndsmanagement, f.d. affärsman och utländsk investerare i östra Europa, numera projektledare på näringslivsutvecklingsprojekt (SECO, USAID, DFID, EU) och hemmahörande på Balkan sedan 1993. Skriver om Balkan och Europa på egen blogg (jakobmodeer.com). Tror visa värderingar är bättre än andra om man vill upprätthålla ett demokratiskt politiskt system och skapa ett samhälle som prioriterar alla medborgares välmående.

14 thoughts on “Gästskribent Jakob Modéer: Att bryta gamla värderingar och vanor är ibland ett måste

  1. Bo Svensson skriver:

    Problemet finns redan i det humanistiska arvet om man inte prioriterar rätt mellan frihet, solidaritet, jämlikhet och rättvisa.

    Rättvisa måste trumfa friheten för annars skulle ingen förbrytare kunna straffas, friheten måste trumfa solidariteten för man måste själv få välja vem man skall vara solidarisk med och jämlikheten är ju bara något vi leker för att umgänget skall fungera.

    Liked by 8 people

  2. Sofia skriver:

    Tack ! Så klartänkt och riktigt. Problemet är nog att vi i mångt och mycket inte har identifierat konfliktytorna. Det är så lätt för motståndare att alltid hävda främlingsfientlighet eller islamofobi som orsak till varje konflikt. Det i sin tur gör att många undviker all typ av konfrontation. Man tar inte strid för demokratin helt enkelt.

    Är det goda samhället något i Almedalen? Det vore kul att språka med såväl skribenter som läsare? Var??

    Gilla

  3. MartinA skriver:

    Och jag som trodde att stat och kyrka separerades i och med invstiturstriden mellan Henrik IV och Gregorious VII. Det är åtminstone vad Tom Holland argumenterar i hans populärhistoriska ”Millenium”.

    Marknadsekonomiska delen var imponerande. Resten, inte så mycket.

    Nej, ”demokrati” är inte det som skapar välstånd. Se på Singapor till exempel.
    Nej, ”demokrai” följer inga raka principer eller regler. Det går inte alls att göra den här jämförelsen mellan marknadsekonomi och maktsystem.
    Nej, kyrkan och staten har inte varit skilda åt i sverige sedan kung Göstas dagar. Reformationen innebar att staten tog över kyrkan.
    Och nej, vårt välstånd har ej byggts av solidaritet bland medborgarna och tillit till staten. Nu argumenterar Jakob på precis samma sätt som den där Albanska storfamiljen.
    Och det är inte islam som har undergrävt ”demokratin”. Istället är det stora antalet muslimer i sverige är ett kvitto på att det ej fanns något folkstyre i det här landet sedan mycket lång tid.
    Och nej, du kan inte byta ut stora delar av befolkningen och sedan tro att du kan gå tillbaka till ett system som bara fungerade i ett land med en ovanligt lättstyrd, homogen, nordeuropeisk befolkning. Systemet har inget värde i sig och är en funktion av demografin.

    Jag tyckte den här artikeln hade en häpnadsväckande övertro på politik och visade en fullständig omedvetenhet om demografi. Och jag tror inte att Albanien kommer bli någon tigerekonomi oavsett vad någon gör. Därför att där bor albaner, inte koreaner. Inte för att bli en tigerekonomi är någonting att stå sig efter. De albanska storfamiljerna kommer finnas kvar när och sverige är en ruinhög och svenskarna inte finns mera. Meningen med livet är inte BNP.

    Liked by 3 people

    • MartinA skriver:

      Ok, ber om ursäkt för det onödigt raljerande tonfallet. Kanossaexemplet var litet onödigt. Jag antar att jag inte kan låta bli att angripa den otäcka upplysningstiden och lyfta fram den goda medeltiden.

      Liked by 1 person

    • MartinA skriver:

      Nej, tonfallet i den här kommentaren var för aggressivt. Skulle censorn kunna ta bort mina kommentarer under den här artikeln och låta mig skriva om dem i en mer förbindlig ton?

      Gilla

      • MartinA skriver:

        Jag står inte med eget namn på första parkett med hjärtat utslängt på marken. Det gör Jakob. Visst, jag tycker fanatiskt, passionerat annorlunda än vad han gör. Min instinkt är att förödmuka och krossa. Men vi är ej likar, Jakob och jag. Jakob står där med sitt ansikte. Jag gör det inte. Jag är en störande mygga, Jakob är en man med ansikte. Därför bör jag som kommentator hålla i tyglarna. oavsett hur fel jag tycker att initiatören har.

        En annan sak. Jag tycker jag själv är smart, inspierarad och insiktsfull. Visst. För all del. Men jag är pinsamt medveten om att jag ej är och ej har förmåga till att vara initiatör. Jag kan bara reagera på andra. Kommentera. När jag läser Strindbergs ett vitt ark papper så får jag stora självan. Det finns en skillnad mellan mig som sitter och kör bilen från baksätet. Och dessa artikelskribenter som vågar bryta ny mark. Hur fel och hur otäckt och motbjudande jag än tycker att de är, det är de som tar långa steget före, inte jag. Fan ta dem.

        Gilla

      • MartinA skriver:

        Jag gör ett tillägg till. Därför att Jakob fick mig att fundera mycket på det här. För mig känns artikeln som att den söker markkontakt för det politiska systemet. Och tänker sig hitta den i ekonomi? Precis som i den marknadsekonomiska verklighet som Jakob var yrkesverksam i.

        Jag tror att ett politiskt system har markkontakt i två saker. Invasion och revolution/regimskifte. Ett historiskt exempel här är de Röda Khmererna. Deras brutalitet var av sådan art att regimskifte var otänkbart. Men brutaliteten ledde till ett sådant handikappande av Kambodjas samhälle att det blev försvarslöst för yttre aggression.

        Det går ju att diskutera vad ett visst politiskt system är till för. En åsikt är att det är till för att låta samhällets elit suga ut så mycket från omgivningen som någonsin är möjligt. Motkraften mot detta har under människans historia varit invasion. Att ett välde blivit så osammanhängande att eliter som lyckats behålla mer renome med sina undersåtar kan klampa in och få fler områden att utsuga. Jag tror att invasionen är ett politiskt systems markkontakt. Den stora invandringen till sverige berättar för mig att det politiska systemet här är uselt. Jag tycker att tanken att invandringen skulle vara ett hot mot systemet är helt främmande. Invandringen är ett resultat av det. Markkontakten. Utlåtandet. Värdeomdömet. Betyget.

        Gilla

      • MartinA skriver:

        Alltså, jag håller verkligen med om Jakobs intention att hitta en markkontakt för det politiska systemet. Våra analyser skiljer sig bara i detaljerna.

        Gilla

  4. Fredrik Östman skriver:

    En mycket övertygande retorik, vilket är precis det som behövs i dagsläget! Bra gjort!

    En liten randanmärkning vill jag likväl göra. När Kosovoborna väljer möbler på ett sätt som inte passar samman med uppfattningen att en företagare skall ge sinekurer till hela sin släkt, så erkänner de implicit en intern konflikt. Hade de varit helt inbäddade i och övertygade om sina traditionella uppfattningar hade de faktiskt och ärligt föredragit den lokala klanprodukten. När de accepterar billiga möbler producerade utan sinekurer har de redan i viss mån tagit ställning mot dessa sinekurer. Denna utveckling måste ha sin gång och fritt sträva i sin egen takt mot sitt eget jämviktstillstånd.

    Liknande tendenser finns även hos oss, så det är inget vi kan avfärda som dumt eller omänskligt. I såväl Sverige som Österrike märks inte sällan mat med patriotiska flaggor och symboler som skall hjälpa till att påvisa de förmodade inre värden produkterna i fråga besitter, som inte är synliga blott i pris och varubeteckning. Så sent som i år läste jag upprörda svenska kommentarer om att ICA under sitt egenmärke sålde österrikisk vispgrädde. Upprördheten gällde att grädden var utländsk, inte t.ex. att den hade 10% lägre fetthalt så som traditionen i respektive land påbjuder. I detta fall var upprördheten verkligen malplacerad, eftersom Österrike har ännu striktare regler för matproduktion och -kvalitet än Sverige, men när det gäller andra länder kan såväl geopolitiska skäl som hälsoskäl rationellt andragas för att motivera ursprungsbeteckningar.

    Vi måste acceptera att valet även på en fri marknad måste vara konsumentens och inte producentens och framför allt inte någon självutnämnd systemets övervakares och garants i någon lyxvåning i Bryssel.

    Liked by 1 person

  5. Olle Reimers skriver:

    Grundproblemet i det moderna samhället är att det finns en frestelse i att ge upp sin frihet i utbyte mot att få vila tryggt i det offentligas famn. Man ska vara medveten om de mycket starka centralistiska rafter som vill att vi ska överlåta allt till det som i förlängningen blir en totalitär världsregering. Det låter givetvis konspiratoriskt men när man tänker efter är det den logiska slutstationen.

    För oss som enskilda medborgare gäller det att i stället hela tiden vara på sin vakt mot dessa tendenser; kämpa för yttrandefrihet och personliga rättgheter så långt mer på gräsrotsnivån som det är möjligt.De krafter som verkar i centralisitsk riktning är oerhört starka, rika och mäktiga. Vi är många. Vi måste hålla ihop så att vi kan bevara en självständighet och undvikande av ett evigt slaveri.

    Gilla

  6. Staffan Berg skriver:

    Detta är absolut en mycket intressant artikel. Tyvärr är vår svenska integrationspolitik passera på att det är svenskar de ska passa sig till invandrare. Det ligger ii förarbetena till invandringspolitiken 1998. Om västerländska ideal ska vidmakthållas måste de ju assimileras till Sverige. Det är det idag inte en majoritetsuppfattning bland politikerna.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s