De brittiska tvillingbröderna Reggie och Ronnie Kray var gangsterbossar i Londons undre värld och en maktfaktor att räkna med ända från sent 40-tal fram till sent 60-tal. De var båda kallblodiga och brutala mördare – den ene blev senare förklarad sinnessjuk och inspärrad på Broadmoor på livstid – men det hindrade inte att dåtidens kändisar mer än gärna umgicks med dem. Och kändisarnas förtjusning höll i sig även efter att bröderna dömts till livstid för mord.

Tvillingarna Kray föddes 1933 och blev redan från början rejält bortklemade av sin mor. Eftersom det på den tiden (åtminstone i Londons East End) var ganska ovanligt att båda enäggstvillingarna överlevde en förlossning blev deras mor Violet en lokalkändis.

Det tycks ha stigit henne åt huvudet och hon fostrade sina tvillingsöner som om de vore förmer än vanliga barn. Hon lät dem göra i stort sett vad de ville och så gick det som det gick. De hamnade på ungdomsvårdsskola redan vid 12 års ålder, efter att ha skjutit prick på förbipasserande, och på den vägen fortsatte de entusiastiskt.

Tvillingarna Kray sysslade med allt från spel och bedrägerier till rån, utpressning och mord. Som så många andra psykopater kunde de också konsten att vara charmerande – åtminstone Reggie (Ronnie var egentligen bara råstyrka och galenskap). Det gjorde honom, och därmed även hans bror, högt älskad av aningslösa korkskallar bland dåtidens celebriteter. Bröderna blev regelbundet inbjudna till kändisfester, galapremiärer och annat som kändisar älskar att ägna sig åt.

När Kray-bröderna öppnade Double R Club i East End och, som det ansågs av många, tog en bit av West End till slummen, blev det hippa stället snart ett vattenhål för moraliskt felstyrda kändisar såsom Richard Burtin, tv-stjärnan Barbara Windsor och The Whos sångare Roger Daltrey. Även Hollywoodkändisar som Judy Garland och Frank Sinatra gillade att frottera sig med gangsterbröderna när de besökte London.

I slutet av 1960-talet, efter att ha hållit halva London i skräck i decennier, åkte Ronnie och Reggie Kray till sist fast för mord. Hade inte vittnena erbjudits skydd hade de säkert klarat sig undan rättvisan för ingen vågade vittna mot de galna bröderna. Men till sist var loppet kört. Kort efter att domen fallit diagnosticerades Ronnie som ”criminally insane” och flyttades till Broadmoor, och Reggie flyttades runt mellan olika fängelser.

Hösten 1993, när det var dags för gangster-tvillingarna att fylla 60 samlades flera hundra ”fans” i Londons Hyde Park för att därifrån marschera till 10 Downing Street och kräva brödernas frigivning. En av de entusiastiska deltagarna var Roger Daltrey, som fortfarande inte hade kommit över sin beundran för de båda mördarna.

Daltrey och gänget marscherade dock förgäves och någon frigivning blev det inte, i alla fall inte då. Ronnie slutade sitt liv på Broadmoor och dog där 1995 och Reggie blev inte villkorligt frigiven förrän 2000 och då var han redan svårt sjuk i cancer.

Kriminella har hög status även i andra länder. Här i Sverige har det ofta skrivits om kändisar som gått på fester tillsammans med tungt kriminella – sen har vi ju den där svansen av mediefolk som genom åren dragits till klankriminella som flugor till en sockerbit. Och även om man inte kan dra alla kändisar över en kam bör man nog fundera ett extra varv på innan man ger kändisar tolkningsföreträde när det gäller viktiga samhällsfrågor.

Foto: Tvillingarna Kray, skärmdump Youtube