
I novembernumret av the Spectator (som för kvalitetssäkringens skull påstår sig vara världens äldsta tidskrift) finns en artikel som börjar så här:
Oktober 2026 kommer att gå till historien som månaden då universum förändrades, vilket de flesta inte märkte. Teknikföretaget OpenAI, skaparen av ChatGPT, släppte lösningarna på 722 grundläggande matematiska problem. Många av dessa problem hade förbryllat människor i årtionden men en stor språkmodell (LLM) som bara var elva dagar gammal löste dem. AI hade redan klarat av vissa matematiska mysterier, men detta var utanför skalan. ”Detta är minst tio gånger, kanske hundra gånger så betydelsefullt som beviset av Fermats sista sats”, sade Abhishek Saha, professor i matematik vid Queen Mary University of London. Joshua Gans från University of Toronto gick ännu längre: ”Detta är förmodligen de vetenskapliga framstegens största dag i historien”.
Den artificiella intelligensen utgör troligen något stort även om det till vidare bara är ett fyrverkeri av osammanhängande spekulationer som dock framöver – och fort går det om man ska tro AI-filosoferna – kan materialiseras såväl i förödande hot mot mänskligheten som i plötsliga, epokgörande förbättringar.
Om det emellertid blir något alls av AI:s påverkan på människosläktet – och kanske också på den övriga tillvaron även om jag tror att inflytandet över professorer i matematik kommer att bli större än effekterna på granar och citronfjärilar – så tror jag att man gör bäst i att ta fram sin gamla pekfingerbläddrade Darwin ur bokhyllan i syfte att påminna sig om hur arterna uppkommer och förändras. Det sker genom deras gradvisa anpassning till sin levnadsmiljö.
Existensen av en AI-påverkad levnadsmiljö är för människorna en förändringsfaktor som heter duga. Det är svårt att föreställa sig att någon påverkan på människans omständigheter inte skulle inträffa. Att ganska små förändringar kan få avsevärda konsekvenser lär vi oss exempelvis av Darwins finkar. Ett urfinkspar hade kommit till Galapagosöarna, förökat sig och spritt ut sig över arkipelagen varvid deras näbbar anpassat sig efter respektive ös särskilda förhållanden.
Frågan är hur AI kommer att påverka människan. I den mån inte AI utvecklar metoder för biologisk fortplantning med människan – så som de gästvänliga europeiska neandertalarna gjorde med de från Afrika invandrade homo sapiens – kommer påverkan snarare att fungera som en intellektuell smitta där människan lär sig att härma AI:s överlägsna snabbtänkthet. AI själv tror att den sortens ömsesidig påverkan står på dagordningen och tycks enligt Claude mena att intelligens kan smitta mellan arterna, det vill säga att människan av AI lär sig att tänka lite bättre:
Det finns konkreta exempel på att AI har lärt experter något nytt. När AlphaGo slog världens bästa go-spelare 2016 gjorde programmet drag som proffsen först trodde var misstag, men som visade sig vara briljanta. Go-spelare har sedan dess förändrat sitt spel, och studier tyder på att deras beslut faktiskt har blivit bättre. Schackspelare har gått igenom samma sak med schackdatorerna. Många gamla dogmer om vad som är “rätt” har visat sig vara mänskliga vanor snarare än sanningar.
Samma sak börjar hända inom forskningen, där AI hittar mönster i data som människor har missat. Ett exempel är förutsägelser av hur proteiner utvecklas.
Här ser vi en intressant parallell mellan människans aktuella förhållande till AI och relationerna mellan neandertalarna och de invandrade homo sapiens. Jag vet inte om följande resonemang är djupsinnigt eller bara tramsigt. Jag släpper fram det på vinst och förlust.
Det var ungefär som idag mellan oss homo sapiens (som behållit vår ursprungliga beteckning trots att så mycket som 40 procent av neandertalarnas arvsmassa finns kvar i oss enligt nobelpristagaren Svante Pääbo) och den nyanlända AI. Homo sapiens ankomst för runt 50 000 år sedan måste ha rört upp neandertalarnas känslor ungefär som vi nu bekymrar oss över vad AI ska gör med oss. Neandertalarna måste ha debatterat motsvande spörsmål.
Vi vet något litet om vad som hände den gången. Efter 10 000 års samlevnad med en hel del rasblandning, vilket är ett tecken på att fredlig samvaro var möjlig, upphörde neandertalarna att existera. Kanske blev de undanträngda från sina jaktmarker. Kanske assimilerades de av homo sapiens. Jag kommer osökt att tänka på kampen mellan hutuer och tutsis i Rwanda och Burundi, där stammarna ena dagen gifter sig med varandra och den andra slår ihjäl varandra med machetes.
Kommer vi homo sapiens att under några årtusenden para oss med AI och bli någon ny sorts homo?


