Igår publicerade Bitte Assarmo, högt aktad skribent på dessa sidor, en krönika som hon helt fräckt titulerade ”Det var bättre förr”. Hon motiverade med egna erfarenheter under några decennier och försåg  texten med tillräckligt många reservationer för att visa att hon kunde ha fel.

Min portugisiskafröken är en umgängesdam som påminner om Bitte även om hon vuxit upp i småstaden Juíz de Fora på västra halvklotet. Jag citerade Bitte för henne och frågade om likartade uppfattningar vunnit spridning i hennes hemtrakter. ”Ja, fast inte hemma hos mig”, svarade hon. ”Min pappa var tandläkare på landet och saknade modern utrustning. Han använde en cykeldriven borr. Mot slutet av dagen hade han blivit trött i benen och då sjönk priset på en behandling vilket såklart drabbade hans egna barn som fick kariesbehandling strax före stängningsdags. Bedövning var inte att tänka på. Nej, det var inte bättre förr.”

Själv ska jag inte klaga på tandläkarna utan på tidningsannonserna som var bättre förr i bemärkelsen att man åtminstone bra dagar till skillnad från nu kunde förstå vad de handlade om.

Du och jag äger, såframt vi är stockholmare, ”en makalös manick” som heter Stockholms Exergi och enligt andra uppgifter även ägs av staten, framför allt av finska staten om vi inte talar om stockholmsanläggningen som verkar ägas av Stockholms kommun men förut hette Fortum. Fortums tidigare kommunala elnät köptes för tio år sedan av Ellevio och det var ungefär då jag slutade ens försöka förstå elfakturorna eftersom ett kommunalt monopol, som i bästa fall kunde hållas i stram bevakning av politiker (om du minns och högaktar detta ord), plötsligt förvandlats till ett privat monopol och inte längre kontrollerades av någon annan än de privata monopolkapitalisterna.

På senare tid har Stockholm Exergi (under rubriken ”Makalöst, va?”) nästan dagligen gjort helsidesreklam för sig själv. Rubriken antyder att bolaget, som vi lokalboende nu varken äger eller riktigt vet vad det gör – annat än skickar feta fakturor till mig och andra hjälplösa konsumenter – verkligen bidrar storslaget till närområdets utveckling (det måste jag väl ändå hålla med om?).

I själva verket känns det bara som om de snor mina pengar. För kanske första gången i livet har jag känt mig totalt bortgjord av den oåtkomliga, arroganta makten och drömt mig tillbaka till första maj-tågens värld dit jag aldrig riktigt hört men ändå kunnat förstå den tillfälliga känsla av mänsklig värdighet de kunde skänka. Särskild lägesstämd kunde jag känna mig vid tanken på hur Ellevios fakturor fick mig att instämma i sångens rader:

Många rovdjur på vårt blod sig mätta
men när vi nu till vårt försvar,
en dag en gräns för dessa sätta,
skall solen stråla lika klar.

Helsidesannonsen, som jag menar är ett tecken på samhällets dekadens eftersom jag numera begriper mindre, inte mer, när jag läst, hävdar att vi måste ta bort koldioxid även om vi ”globalt minskar våra koldioxidutsläpp”. Stockholm Exergi ska av oklara skäl med början om tre år suga in extra koldioxid från atmosfären. För vem? Det är visserligen du och jag som betalar men vem vinner på att den infångade koldioxiden ”transporteras till en permanent lagringsplats i havsområden med rätt geologiska förutsättningar” där den ”mineraliseras och blir en del av berggrunden”?

Det låter som om de med trollkonster vill förvandla en del av atmosfären till ny stenbotten i Stockholms skärgård.

Förr i tiden, när det kom en oljetransport och fyllde villapannan med bränsle, trodde jag att jag begrep. Det gör jag inte idag. Det är nog därför jag misstänker att mäktiga intressen med politisk förankring tänker blåsa mig på avsevärda summor.