OMORALISK UTRIKESPOLITIK

Stefan Hedlund

Utrikespolitik har av tradition bedrivits på grundval av staters nationella intressen. Detta till synes triviala konstaterande står i skarp kontrast till senare tids utveckling emot utrikespolitik vilande på moraliska grundvalar. Erfarenheterna av västvärldens högtflygande ambitioner att avlägsna misshagliga diktatorer och att byta ut misshagliga regimer visar med all önskvärd tydlighet att detta har varit en olycksalig kursändring, med förödande konsekvenser för i främsta rummet dem vi påstått oss vilja ”hjälpa”.

Det finns två anledningar till detta. Utrikespolitiska äventyr som dikteras av moraliska överväganden kommer inte bara att utmärkas av en avsaknad av tydlig strategi gällande hur uppställda mål om exempelvis ”demokratisering” skall uppnås. Avsaknaden av egna mer traditionella nationella intressen kommer också att begränsa både uthållighet och offervilja, vilket i slutänden ofelbart leder till att det enda man uppnår är att ont görs än värre.

Det grundläggande problemet ligger i en föreställning om att det finns en uppsättning grundläggande värderingar som är både universella och överlägsna. Bägge premisserna är bevisligen falska. Hela bibliotek har fyllts med forskning som entydigt visar att värderingar alls inte är universella. De förekommer i kluster, som definieras av faktorer som religion och region. De förändras mycket långsamt, om alls. De kan inte ändras med direkt påverkan, och de konvergerar definitivt inte mot något slags universell norm.

Till detta kommer att det inte finns något stöd för den etnocentriska västerländska föreställningen om att ”våra” värderingar är överlägsna, och att ”vi” därmed har något slags rätt att tvinga alla andra att omfatta dessa värderingar, även till pris av betydande våldsanvändning. Det praktiska utfallet av EU:s intensiva försök att tvinga Ryssland att bekänna sig till europeiska värderingar har symptomatiskt nog blivit en entydig rysk förklaring att ryska värderingar är annorlunda och att detta är både rätt och riktigt.

Det är dessa i grunden mycket enkla observationer som förklarar varför västvärldens besatthet av att ingripa i länder vars interna problem man bevisligen inte begriper har lett till så omfattande katastrofer.

Att med våld avlägsna Iraks diktator Saddam Hussein må ha framstått som moraliskt vällovligt, men utfallet blev förödande. En bevarad balans mellan Iran och Irak var ett vitalt intresse för väst. Att skapa ”demokrati” i Irak ledde till att Iran kunde inta en betydligt mera aggressiv roll, och att konflikten mellan shia och sunni därmed skärptes. Vilka vinsterna var är mycket svårt att se. Antalet dödade irakier har sannerligen inte reducerats.

Samma kan sägas om ambitionen att avlägsna Muammar Gaddafi, vilket ledde till att Libyen kollapsade och att slussportarna öppnades för en massiv migration över Medelhavet. Och de fulla konsekvenserna av föresatsen om att skapa fred i Syrien genom att avlägsna Bashar al-Assad har vi ännu inte sett. Faran för en militär konfrontation mellan Ryssland och USA fortsätter att öka.

Det fanns sammanfattningsvis god anledning att lyssna till Vladimir Putin när han i sitt tal i FN i september 2015 retoriskt frågade: ”Begriper ni vad ni har ställt till med?”

Katastrofen i Ukraina är ett mera närstående exempel. När krisen blev akut, i samband med EU:s toppmöte i Vilnius i november 2013, stod det klart för alla som önskade se att verkligheten utmärktes av starkt asymmetriska intressen. Medan Europa och USA hade mycket diffusa, om ens några, intressen i Ukraina, utöver de moraliska, hade Ryssland mycket tydliga intressen av både handels- och säkerhetspolitisk natur. Kreml gjorde också mycket klart att man avsåg att försvara dessa intressen.

Den politik väst utformade vilade trots detta på uteslutande moraliska grundvalar, alltså att stater har en suverän rätt att själva bestämma vilka allianser och handelsområden de önskar vara medlemmar av. Det må ha låtit elegant, men när Moskva helt förutsebart satte hårt emot hårt ställdes politiker i väst inför ett avgörande vägval man inte var redo att möta.

Man kunde a) lämna militär hjälp, vilket var alltför farligt, b) lämna ekonomisk hjälp, vilket var alltför dyrt, eller c) göra en deal med Moskva, vilket stod i strid med vår moral. Det enda som återstod var att införa sanktioner, ett val som skulle resultera i omfattande skada både på handel och på politiska relationer mellan Ryssland och väst – utan att på minsta vis påverka den ryska aggressionen.

Den dystra slutsatsen är att moralisk utrikespolitik i grunden är djupt omoralisk, såtillvida att det alltid är någon annan som får betala priset för att vi skall spela moraliska. Amerikanska och europeiska politiker uppmuntrade Ukraina att mucka gräl med Ryssland, men när blodet började flyta flydde man snabbt fältet.

Redan 1985 pekade den amerikanske diplomaten George Kennan, i en artikel om ”histrioniskt” moraliserande i utrikespolitiken, på faran av ”projektioner av attityder, poser och retorik som i spegeln av vår egen fåfänga kan få oss att framstå som nobla och altruistiska men som i relation till internationella verkligheter saknar substans”.

Fallet Ukraina visar tydligt hur rätt han hade. Ändå fortsätter europeiska politiker att spela sitt djupt omoraliska spel av förment moralisk överlägsenhet.

50 thoughts on “OMORALISK UTRIKESPOLITIK

  1. Kuckeliku skriver:

    Inläggets tredje stycke är i hög grad fel. Våra värderingar och åsikter kommer i slutändan konvergera. Problemet är att våra filosofer och vetenskapsmän mm är så usla tänkare att de fortfarande inte åstadkommit något som är genuint välbetänkt. Vi har inte nått det stadiet i den intellektuella utvecklingen att det går att ”missionera” något idésystem med goda utsikter till framgång. Liberalism, hedonism och fabler om allas lika värde mm är helt enkelt inte tillräckligt god filosofi för att kunna segra. Vilket inte innebär att det inte går att tänka bättre.

    Liked by 1 person

    • rudmark skriver:

      Teoretiskt är konvergens till medelvärdet, bara det är tillräckligt många, inte ett axiom. Väldigt vanligt visserligen, men inte ödesbestämt. Den som lever får väl se….

      Gilla

  2. Bo Svensson skriver:

    Ukraina-eländet kommer sig av EUs ambitioner att vara en stormakt som skall hävda sina intressen i kraft av sin storlek och sammanhållning. – Då MÅSTE det bli konflikt med grannstormakten om var gränsen skall gå. – Det behövs ingen annan förklaring.

    EUs rätta roll är som regelskrivare för ekonomi och samvaro varefter man vinner terräng i kraft av reglernas överlägsenhet beträffande konsekvens och logik och förmåga att styra utvecklingen framlänges.

    Jag har några väldigt bra förslag på detta tema beträffande fördjupad demokrati, finans och valuta, fisket, miljöskydd och naturresurshushållning generellt men hittar inget bra forum för diskussion om samhällsfrågor.

    Liked by 5 people

    • MartinA skriver:

      ”F*** the EU” som Nuland sa. Washington har varit helt drivande i Ukrainas fall. Flera aktörer inom EU har hållit emot. EU länderna är inte alls lika förtjusta i sämre relationer med Ryssland som USAs härskare är. Av lätt förklarliga skäl. EU har stor nytta av handel med Ryssland, USAs oligarker nästan ingen alls, eventuella konflikter kommer utspelas mer på EUs mark än på USAs. Etcetera.

      Liked by 5 people

  3. Thomas Ek skriver:

    Omoralisk utrikespolitik?
    Det här var den mest insiktslösa och korkade artikel jag någonsin tagit del av här på DGS.

    Så vad tycker Stefan Hedlund att vi bör göra då?
    Vad är det för någonting Stefan Hedlund vill säga?
    Det är ju bara en massa gnäll!
    Vad tycker Stefan Hedlund att vi ska eller borde ha gjort?

    Hedlunds artikel visar att vi svenskar vi européer, kan ha skiten.
    Vi får skylla oss själva!
    Usch.

    Thomas Ek

    Gilla

    • Moab skriver:

      Inget tror jag svaret är. Saddam och Khaddafi hade suttit kvar, IS hade inte existerat och inga flyktingströmmar kommit. Du ser det hellre som det är?

      Liked by 11 people

      • Thomas Ek skriver:

        MOAB!
        Du är så felinformerad man bara kan bli.

        Bushs Irak-krig förhindrade troligen att du och jag vid det här laget redan skulle ha fått uppleva ett kärnvapenkrig.

        5 dagar efter det att USA fick tag på Saddam Hussein meddelade Libyens Muhammar Gaddafi USA att han skulle lämna ifrån sig allt sitt materiel för atom/kärnvapen vilket visade sig vara långt mer utvecklat än vad någon tidigare trott. Här fanns både uran, färdiga ritningar och färdiga centrifuger. Ovanpå detta tog USA även bort svarthandelns leverantörer för atom/kärnvapen materiel som hittades i Pakistan. ( Vice president Dick Cheney 2013-10-28 i en intervju av Bill O’Reilly ).

        Om Saddam Hussein tillåtits vara kvar hade vi vid det här laget sannolikt redan haft ett kärnvapenkrig modell WW3. Endast Gud vet hur vår värld i sådant fall skulle sett ut idag.

        I kommentarsfältet längre ner här idag den 25 juni, 2017 at 10:23 finner du ytterligare ett skäl till varför jag anser du har helt fel.

        Den här typen av information är tyvärr bannlyst hos vårt Public Service. Det är sannerligen inte lätt för en svensk medborgare att hålla sig informerad.

        Thomas Ek

        Liked by 1 person

    • maciavelliThomas Holm skriver:

      Från mitt elfenbenstorn så hyllar jag dessa ” tankens barnmorskor” som förlöser tankens kraft och fyller demokratibegreppet med något innehåll som är egenproducerat och inte bara kopierat!
      Den nyförlöste medborgaren måste andas och tänka själv, det kan inte någon annan bistå med än ett kort ögonblick vid livets start och dess slutskede! Moral formas i interaktionen mellan övriga medborgare och är inte ”bara” svar! Barnmorskan ger verktygen men Du får gå själv!
      Nå, Thomas Ek , vad är ditt bidrag i svaret ?

      Liked by 3 people

      • Thomas Ek skriver:

        MACIAVELLITHOMASHOLM

        Läs mina tre övriga kommentarer här idag, dels
        den 25 juni, 2017 at 18:01, dels
        den 25 juni, 2017 at 18:30, dels
        den 25 juni, 2017 at 10:23

        Thomas Ek

        Liked by 1 person

    • Anna Lindén skriver:

      Lösningen är att övergå till en sund realpolitik istället för den högmodiga moralpolitiken. De misstag som gjorts kan inte göras ogjorda, men vi kan bättra oss från och med nu.

      Liked by 3 people

    • dolf skriver:

      @Thomas Ek
      Han visar väl ganska klart och tydligt på varför det är en omoralisk utrikespolitik. Det fungerar inte, utan är kontraproduktivt och leder till mer död och förintelse för dem vi ”hjälper” istället för politiskt och materiellt välstånd.
      Problemet ligger i att vi försöker tvinga på andra kulturer våra egna värderingar. Även om våra värderingar är bättre (vilket gubevars kan diskuteras) är det inte rätt väg att gå. Öppna dialoger och kommunikation där man håller sina egna fingrar och besserwisserattityd i styr och låter andra länder och kulturer utvecklas av egen kraft lär fungera bättre. Med tiden kommer då ”goda” värderingar förmodligen att sippra in och samhällena utvecklas i en mer positiv riktning.
      Make love, not war! Drop Shmoos, not bombs!

      Liked by 5 people

      • Thomas Ek skriver:

        DOLF!
        Nej, det är varken omoraliskt eller kontraproduktivt.
        Att hålla på som vi här i Europa gör nu är både omoraliskt, falskt, korkat och kontraproduktivt.

        IS måste krossas
        Att USA ( som du felaktigt tror ) genom president Bushs Irak-krig bär skuld till problemet IS som Sverige tvingas hantera idag rättfärdigar på intet sätt vår statsminister till att strunta i att skydda Sverige från attack. Att Sverige blivit attackerade av en fiende med avsikt är att erövra hela vårt land och ta det i besittning står utom allt rimligt tvivel.

        IS framgångsrika attacker mot både Sverige och Europa kommer med all sannolikhet att öka i både antal och styrka. Sverige (och Europa) klarar heller inte av att hantera den ondska som migrationen för med sig,

        Det är vår statsministers förbannade plikt att skydda Sverige. Fienden IS måste i första hand krossas och det per omgående. Sveriges antagonism mot USA och Trump måste i allas vår gemensamma kamp mot IS av det skälet i sin helhet, läggas åt sidan. Löfven måste räta på sin rygg, ta ett allvarets samtal med Trump och göra tydligt, att vi står fullt enade i USAs kamp mot IS samt, att i de områden USA bekämpar IS, erbjuda militär hjälp.

        Den som tror att USA vinner kampen mot terrorismen har fel
        Om ingen kursändring snarast tar sin början bör Stefan Löfven med omedelbar verkan avgå från sin post. I annat fall är jag fast i tron om att mina barnbarn kommer tvingas att leva i ett helvete, värt namnet.

        Thomas Ek

        Gilla

  4. gmiksche skriver:

    Man kan gilla slutsatser, även om beror på felaktiga premisser.

    Västs moraliserande har tjänat och tjänar som en mask. Bakom den döljer sig maktpolitiska intressen som inte står efter Hitlers och Stalins.

    Liked by 6 people

  5. prosperitystate skriver:

    Helt riktigt. Men vi behöver inte gå så långt som till Ukraina eller Mellanöstern. Medlemmarna i EU består av en mångfald olika länder men som kan sägas ha några få och viktiga gemensamma intressen. Dessa intressen kan enklast beskrivas som fred, frihandel och folkstyre. Istället för att ta tillvara och utveckla dessa intressen så har ledningen för EU ivrigt påhejad av svenska alliansregeringen och vänsterregeringen bestämt sig för en överstatlig dagordning som istället driver de europeiska staterna isär. Främst förverkligat av att Storbritanniens kommande utträde trots landets upprepade varningar och försök till att få EU-ledningen att ändra riktning. Nu står den så kallade Visegradgruppen (Polen, Ungern, Tjeckien, Slovakien) i stark opposition men EU-ledningen framhärdar återigen. Estland har försiktigt uttalat att de inte avser att försöka köra över gruppen under sitt ordförandeskap. EU-ledningen vet, men sannolikt inte medborgarna i unionen, att dessa länder långt ifrån är ensamma. Lettland stöttar Estland. Så gör också Litauen men som också gärna tar rygg på Polen. Slovenien sympatiserar med Visegradgruppen men vill inte förarga sin viktigaste granne Österrike som i sin tur följer Tyskland och vars förhållande till Ungern är sammansatt. Gamla Balkan-ländernas intresse är nästintill enbart bestående av fred och frihandel och har nog med bekymmer att ägna sig åt än viljan att vara världsmedborgare, liksom Rumänien och Bulgarien som heller inte är mogna för något annat än att få fart och ordning på sina egna länder. Vad gäller de två senare kategorierna så hålls deras opposition tillbaka av hänsyn till beroendet av EU-fonder. Även en medlem som Spanien har svårt att hantera sin viktigaste marknads politiska inriktning. I frågan om invandring så har de ju sedan länge förverkligat Trumps våta dröm och byggt en mur mot den afrikanska kontinenten. I och med Premiärminister Mays inrikespolitiska misslyckande, President Macrons och Förbundskansler Merkels senaste valframgångar så tas det i media som intäkt för att det nu kommer att bli hårdare tag för att förverkliga EUs överstatlighet. Då framförs också hur beroende t ex Visegradsgruppen är av EUs stöd till infrastrukturinvesteringar. För den som rest runt i östra Europa det senaste årtiondet förstår bara genom att studera biltrafiken och bilmärken i dessa länder hur beroende Tyskland är av dessa länders konsumption av tyska varor.
    Frankrike skulle behöva en mindre revolution för att på allvar komma till rätta med sina strukturella ekonomiska bekymmer och där kan de möjligen hoppas på att EU beslutar om riktlinjer som inte är inrikespolitiskt gångbara men som skulle hjälpa landet in i framtiden på samma sätt som Tyskland hoppas kunna legitimera militär upprustning under förutsättning att Vehrmacht står under ett EU-kommando. Frankrike och Tyskland har av olika anledningar intresse av ökad överstatlighet men det intresset har egentligen ingen annan. Frågan är om deras makt räcker till. Möjligen med hjälp av nyttiga idioter såsom t ex Sverige anfört av den svenska utrikespolitiken som präglas av allt annat än egenintresse. Finlands utrikespolitik som däremot av hävd drivs av pragmatiskt egenintresse ser på med oro och här kan President Niinistö komma att få ta Finlands traditionella roll med att medla inom unionen. Det hade varit önskvärt om Sverige återgick till samma sorts utrikespolitik och krokade arm med Finland. På kort sikt är det för mycket att hoppas på.

    Liked by 7 people

    • Fredrik Sjöstedt skriver:

      Ojoj, jag tror det brister lite i allmänbildning här. Du skriver om Tysklands militär som ”Vehrmacht”. För det första är det felstavat, det stavas ”Wehrmacht”. För det andra har Tysklands militär inte hetat Wehrmacht sedan 1945. Dagens militär i Tyskland heter ”Bundeswehr” och har hetat det sedan 1956 i Västtyskland. I Östtyskland (DDR) hette den ”Nationale Volksarmee”. fram till DDR:s kollaps och den tyska återföreningen 1990.
      För det tredje heter det ”konsumtion” och inte ”konsumption”.
      Det blir inte bra att läsa vissa kommentarer när skribenterna visar sådana brister. Om man brister i en sak kan misstanken komma att det finns brister i övriga argument också. Ursäkta mitt bryska ordval, men om man ska skriva kommentarer måste fakta stämma för att man ska tas på allvar.

      Gilla

  6. Göran Fredriksson skriver:

    ”Den dystra slutsatsen är att moralisk utrikespolitik i grunden är djupt omoralisk, såtillvida att det alltid är någon annan som får betala priset för att vi skall spela moraliska”

    Den dystra slutsatsen är att moralisk inrikespolitik i grunden är djupt omoralisk, såtillvida att det alltid är någon annan som får betala priset för att de politiskt korrekta skall spela moraliska med andras pengar, säkerhet och liv.

    Liked by 10 people

  7. Mats Winther skriver:

    En utmärkt analys. Redan Zhuang Zi (369 f.Kr-298 f.Kr) påpekar i sin bok att så länge som potentater försöker skapa perfekt kontroll och styra världen enligt sin vilja, så blir det bara värre. De borde söka harmoni med Tao istället. I Sverige har vi istället det utmärkta begreppet ”lagom”. Vi säger ”lagom är bäst”. Det här gäller även godhet. Men vi tycks ha glömt bort denna gamla bondska visdom.

    Jesus intar samma ståndpunkt. Han tar definitivt avstånd från ”kampen mot ondskan”, som kom att leda till förödelse för det judiska folket. ”Utmana inte ondskan”, säger han. Han betraktar istället fåglarna som efterföljansvärda. Idag har kristna tagit avstånd från Mästarens lärdom och tycker att vi skall ”rädda världen” med alla till buds stående medel.

    Koltrastar har bättre förstånd. De förhäver sig icke. De nöjer sig med att med sin sång sprida ljus i världen. Jag brukar mata dem under vintern. De tenderar att försvara födoplatser, men kan också vara välvilliga. I vintras iakttog jag en hona som landade på mitt balkongräcke för första gången. Hon var synbart nervös och det tog lång tid innan hon vågade hoppa ner till bordet med jordnötter serverade. Sedan fortsatte hon ytterligare en stund att oroligt titta sig omkring innan hon vågade ta en jordnöt i näbben.

    Just då kom en koltrasthane uppflygande till balkongen. Hon spottade genast ut jordnöten och flög skrikande till en närbelägen gran. Men hanen förstod genast situationen. Han hade inte för avsikt att försvara födoplatsen. Han visste bara inte att hon var där. Så han flög genast efter honan och satte sig på en gren bredvid. Men han vände ryggen emot henne för att signalera att han inte var aggressiv. Samtidigt vred han huvudet och tittade på henne. Så satt han i flera minuter tills hon lugnat ner sig. Honan förstod signalen och återvände till balkongen i ett fullkomligt lugnt sinnestillstånd, och började äta jordnötter. Koltrasthanen förblev sittande på sin gren, nu vänd emot balkongen.

    Svårare än så är det inte att vara god. Jesus sade till sina fåtaliga efterföljare att likt koltrasten vara god i det lilla, och att sprida budskapet till de som vill lyssna. Om annars, ”skaka dammet av sandalerna” och gå vidare. Det var inte frågan om att trycka sanningen ner i halsen på folk, eller att starta revolutionära förändringar för att åstadkomma lyckoriket. Det räcker att sprida lite ljus. Senapskornet, som är något ytterligt litet, växer med tiden upp till ett stort träd.

    M. Winther

    Liked by 8 people

  8. Sixten Johansson skriver:

    Dagens moraliserande politik är framför allt barnslig, infantiliserad, konsekvens- och verklighetsförnekande, för att allt fler i västländerna kollektivt väljer att stanna kvar i barnstadiet och inte har vuxna ”föräldrar” / ledare. Gårdagens tankar kring nihilismen förtydligar situationen.

    Kollektivt kan vi bara studera världen genom vårt medvetande och dess verktyg. De senaste århundradena har allt fler i västländerna upptäckt att inga ord eller begrepp, inga värderingar, värden eller erfarenheter är vare sig entydiga eller universella. Och allt fler tvivlar på att det finns något högre medvetande eller någon värderande och dömande högre instans.

    Dessa upptäckter är kärnan i relativismen och nihilismen. I västländernas kollektiva medvetandet finns nu den skrämmande insikten att allt är relativt och att Gud kanske är död. I stället för att gå in i denna fasa och komma ut på andra sidan som vuxen väljer de flesta att backa och förbli barn och tonåring. Tumsugande, tröstätande, onanerande, skrikande, mobbande, lillgammalt moraliserande, ryggradslöst foglig inför varje ledarsubstitut, som utlovar det minst onda, det mest kittlande och sockrat goda.

    Normalt så vet vuxna att ont ofta blir värre, om det inte behandlas med annat ont. Ett skrubbsår med grus och jord i måste tvättas – och det svider illa! Bildligt talat är dagens ”föräldrar” så uppfyllda av sin barnsligt omogna empati och godhetssyn att de aldrig förmår utsätta sig själva och sina barn för något smärtsamt, mödosamt och långsiktigt. Därför blir såren allt värre inflammerade – och som barn är det lätt att skylla allt ont på andra.

    Buddismen och hinduismen har löst dilemmat på sina egna sätt. Islam tvingar alla att förbli barn, men de har en mycket sträng och grym far! Fast dessa barn måste förbli kollektivt outvecklade och omedvetna, så har de ett visserligen barbariskt, men ändå fungerande ledarskap. Därför kan de mycket väl också uppleva sig vara moraliskt överlägsna västländernas depraverade, lillgammalt inbilska, men i praktiken hjälplösa och övergivna, floskelsugande ”goda” befolkningar.

    Liked by 5 people

    • Fredrik Östman skriver:

      Nihilismen uppträder, som du också påpekar, när man dels inser att inga universella värden kan vetas, dels ser sig förlorad utan just kunskap om universella värden. Kärnan har två delar.

      Gilla

  9. Lars Åhlin skriver:

    Du har en viktig poäng, uppenbarligen: Utrikespolitik baserad på annat än egenintresse riskerar att inte vara uthållig och därmed motverka sitt eget syfte. Och visst skall man vara försiktig med att ge sig in med moraliska brösttoner i situationer man inte helt kan förstå eller överblicka.

    Men visst går det att hävda att vissa värderingar och normer bör vara övergripande och värda att försvaras (och i värsta fall till och med framtvingas) i alla samhällen och situationer. Inte därför att de självklart är överlägsna, men därför att vi är en liten planet och en liten art, med låg genetisk variation. Västerländsk moral, implementerad i exempelvis FN:s stadga, är i praktiken denna övergripande moral som vi måste hävda i alla situationer.

    Gilla

    • Moab skriver:

      Jag anser att du har precis fel. Vi har bara rätt att påföra vår moral i vårt närområde, annat leder nästan alltid fel. Din tes har lett till IS och flyktingströmmar.

      Liked by 7 people

    • filosofianaturalis skriver:

      Nä, FN:s stadgar är inte traditionellt västerländska. De är ju postmodernistiska-marxistiska-mångkulturalistiska. Man säger ju exempelvis att det inte finns några egentliga skillnader mellan folken och att religioner (såsom islam och kristendom) är betydelselösa i sammanhanget. Dessutom har alla människor på jorden rätt att utan motprestation erhålla från staten allt det som dom behöver materiellt. FN:s stadgar är ju en makalös dårskap utan motstycke i historien.

      Liked by 6 people

  10. akelaslair skriver:

    Mycket insiktsfullt. Det här fåfänga poserandet för att verka nobel och litet förmer förekommer förresten på andra ställen än i utrikespolitiken.

    Liked by 3 people

  11. Lennart Bengtsson skriver:

    Stefan Hedlunds analys är enligt min uppfattning helt korrekt. Mänskliga värden och kultur beror på omständigheterna. Dagens svenska värden skiljer sig från de som rådde när landets seniorgeneration växte upp. Dagens muslimska invandrare bär med sig ännu äldre och för oss mer främmande värderingar. Dagens Nordkorea är förvisso ännu mer extremt.

    Om man bestämmer sig för att det är rätt att krossa alla kulturer som man inte gillar får man förvisso ta konsekvenserna och acceptera ett mer eller mindre ständigt krigstillstånd eller hot om krig. Här går det inte att vara halvhjärtad utan här måste man göra som när man krossade den tyska nazistriket. Ord hjälper inte utan konsekvent och kraftfull handling krävs.

    Det klokaste man kan göra om inte hotet är överväldigande som det var med den tyska nationalsocialismen är att se tiden an. Om en kultur visar sig mindervärdig kommer den förr eller senare att gå under eller att anta en dräglig form.

    Dagens Kina måste ändå anses högst drägligare än Maos Kina under 1960-och 1970-talet åtminstone för majoriteten av dagen svenskar. Dagens Sverige å den andra sidan är i flera avseenden mindre angenämt än det Sverige som fanns under 1950-och 1960-talet åtminstone när det gäller trygghet, en fungerande skola och lägre kriminalitet. Låt oss därför hoppas att Kina fortsätter sin positiva och framgångsrika politik och att Sverige gör motsatsen och ändrar sin misslyckade politik.

    Liked by 9 people

  12. Moab skriver:

    Fallet Ukraina verkar tydligt. Jag tycker analysen i ”Clash of civilisations” har validitet, vissa länder har då oturen att ligga på gränsen mellan civilisationer, dessa måste behandlas ytterst varsamt.

    Denna så kallat moraliska, eller banalt goda, utrikes och inrikespolitik har skuld i mycket av det våld och den splittring vi nu ser breda ut sig. Med Anna Heberleins ord så är utrikespolitiken banalt moralisk. Jag har inte läst hennes bok men banaliteten fångar endast en aspekt av problemet. Moralismen är inte endast banal, den är också hycklande, det är mycket viktigt. Våra ledare och megafoner drar inte i krig själva och är gissningsvis usla på att bära smärta. Det fega hyckleriet är mycket nära kärnan i den nya moralismen. De 168 som öppnade dörrarna för migranter i Stockholm talar sitt tydliga språk. Den nya moralismen är moralisk via proxy, och därmed inte moralisk alls.

    Tidigare ledare, Gustav II Adolf, Lennart Torstensson eller Karl den VII såg blodet på nära håll. George Bush den äldre var stridspilot. När hade vi senast en ledare som sett blod? Blir nästa en islamist? Det är slående på vilket avstånd från de verkliga händelserna som den nya moralismen utspelar sig, när var Shyffert senast nere och fick dysenteri av de han vill hjälpa?

    Så den hycklande godheten eller den hycklande moralismen är förutom banalitet det som verkligen är kännetecknen för dagen. Det är uppenbart att våra ledare inte själva besitter några av de egenskaper de söker att projicera, de är inte modiga, de är fega, de är inte ärliga, de är lögnaktiga, de är inte rättframma, de är hycklande. Diskrepansen är smärtsamt tydligt mellan vad som sägs och vad som personligen görs, som när de alla flyger på klimatmöte i NY, på klimatkompenserade biljetter betalade för med dålig äldrevård.

    Liked by 8 people

  13. Thomas Ek skriver:

    Bush hade rätt!
    President George W. Bushs berömda klarläggande efter den elfte september attacken 2001 då kriget började – Antingen är ni för oss, eller så är ni emot oss! – har nu kommit att bli en smärtsam påminnelse för européerna. Bush hade rätt. Stefan Hedlund har fel.

    Efter den militära segern i Irak var tillståndet under drygt tre år stabilt. Förändringen från väpnad strid till ett ordnat och hållfast lugn medförde betydande framtidstro. Den politiska öppenheten utvecklades, ekonomiska reformer genomfördes. Olika religioner och etniciteter förenades med demokrati och ett allierat USA. En ny epok kunde skönjas. Här fanns en historisk chans.

    Valet i Irak år 2005 framkallade en påfallande stärkt nationell samhörighet. I augusti 2005 antog irakierna den mest framstegsvänliga konstitutionen i hela arabvärlden – ett dokument som garanterade lika rättigheter för alla. Den skyddade religionsfriheten, mötesfriheten och yttrandefriheten, för alla. I nästa fria val, december 2005, ersattes interimsregeringen med en permanent regering. TV-stationer världen över visade hur 12 miljoner irakier, det vill säga 70 procent av den röstberättigade befolkningen, med glädje trotsade de kvarvarande orosstiftarnas hot. Bland dessa fanns en hoppingivande stor del sunnimuslimer. Fyra månader senare tillsattes premiärminister Nouri al Malaki, också detta i ett val som irakierna själva anordnade.

    Ett besvärande räkneexempel
    Saddam Hussein styrde Irak under 24 år (år 1979 – 2003). Med hjälp av Husseins VARAKTIGT inrättade, ideologiskt styrda mördar maskineri hann Saddam Hussein med att bli skyldig till ca 2-3 miljoner människoliv. Det blir 125 000 människoliv per år. Genom att kriget stoppade den här stadigvarande verksamheten som genom kriget kom att upphöra har kriget i själva verket räddat hundratusentals människoliv, kanske rentav miljontals människoliv.

    Räkneexempel
    Bushs Irak krig hade enligt ”Iraq-body-count-database” 2014-01-08 krävt ca 120 000 civila dödsoffer. Ca 5 000 döda amerikanska soldater tillkommer = ca 125 000 dödsoffer.

    Om Bush låtit FN och SVT få bestämma hade Saddams mördarregim suttit kvar med innebörd att Saddams varaktiga mördar maskineri sannolikt harvat vidare. Det skulle innebära att Saddamregimen år 2015 skulle ha hunnit med att rycka bort ytterligare 1 500 000 människoliv (125 000 dödsoffer per år x 12 år = 1 500 000 människoliv). Siffrornas storlek kan naturligtvis dryftas. Men i ljuset av vad som ägt rum, vad har det för betydelse om Saddam Hussein hade WMDs eller inte? Vem bryr sig?

    Det var USAs o-amerikanske president Obama, nobels fredspristagare, som klantade till alltihopa. Skadorna som Obama orsakat är ohyggliga. Det krävs en president som Trump för att gräva oss ur den grop vi alla hamnat i. Hedlunds ställningstaganden som tycks vara hämtade från vårt Public Service är ett fördärv.

    Thomas Ek

    Gilla

    • filosofianaturalis skriver:

      Jag tvivlar på dina räkneexempel. Jag betvivlar på att Saddam hade kunnat fortsätta med samma frekvens av mördande efter första Irakkriget. Han hade Damoklessvärdet hängande över sig.

      Vidare måste USA:s krigföring ses i dess helhet. Den har lett till framväxten av IS och andra jihadistorganisationer. Det har skett en generell destabilisering av Mellanöstern och nu även Europa. I ditt bodycount måste du räkna med följdverkningarna också.

      Artikelförfattarens poäng är att vi hamnat ur askan i elden. Världen befinner sig nu i kris och EU vet inte hur dom skall hantera flyktingströmmarna.

      Liked by 4 people

      • Thomas Ek skriver:

        Saddams beryktade fängelser hade speciellt inrättade förhörscentraler där man år efter år systematiskt utförde tortyr och avrättningar på sina landsmän som misstrodde honom. Saddams regim kunde sticka ut ögonen på barn för att tvinga fram hemligheter från deras föräldrar eller far- och morföräldrar. Den kunde krossa alla ben i fötterna på en tvåårig flicka för att tvinga mamman att berätta var pappan befann sig. Ledarens lakejer kunde hålla en baby, som behövde ammas, på armlängds avstånd från mamman, tills det lilla barnet hade dött eller tvingat modern att informera om det som regimen ville veta. I Saddams rike kunde man bränna bort en människas ben och armar för att tvinga fram bekännelser. Elektroder placerades på känsliga delar av de misstänktas kroppar, bland annat genitalierna, för att el-chocka offren. Detta var landet där en människa som fällt en kritisk kommentar om presidentens sätt att klä sig kunde få tungan utsliten. Kvinnliga fångar utsattes för systematisk våldtäkt – specialiteten var att göra så inför kvinnans man eller flickans föräldrar för att underlätta förhören. Man pressade in glödheta metallstavar i fångens anus. Bödlarna tog livet av folk genom att förgifta dem med thalium, vilket ansågs vara ett särskilt smärtsamt sätt att döda dem på. De kunde, bokstavligt talat, hugga huvudet av en kvinna inför hennes barn framför huset där hon bodde, för att de misstänkte att hennes man hade kritiska synpunkter på regimen. Saddams soldater dödade tiotusentals kurder i många byar genom att bomba dem med kemiska ämnen. De nyttjade iranska krigsfångar för att på deras kroppar experimentera med kemiska och biologiska vapen. De som skulle plågas på ett extra djävulskt sätt kunde långsamt sänkas ner i bad med frätande syra tills de bränts sönder; den metoden ansåg diktatorn själv vara speciellt tilltalande. Man räknade med att det under tjugo år försvann mer än tvåhundratusen människor i Saddams tortyr-, läger- och fängelsesystem för att aldrig mer höras av. Den här sammanfattningen är inte gjord efter Amerikas och Englands befrielse av Irak, när fasorna kunnat undersökas mer i detalj på brottsplatserna. Den återfinns på en sida i Kenneth M Pollacks bok The Threatening Storm (2002), en volym som domineras av analyser av varför en invasion av Irak blev nödvändig, eftersom alternativen var så mycket sämre. Ett krig var motiverat, menade Pollack, för att rädda världen från ännu mer omfattande vidrigheter.

        De här uppgifterna hade i all väsentlighet gjort krigsmotståndarnas demagogi omöjlig. Den efterföljande politiska debatten hade i vart fall sett väsentligt annorlunda ut om t.ex. SVTs tittare informerats om det här.

        Summering av Irakkrigets förtjänster
        1. Saddam Husseins permanent inrättade mördar maskineri stoppades och upphörde.
        2. Irakierna släpptes ut i en fri demokrati.
        3. En ny epok kunde skönjas. En historisk chans dukades fram. Potentialen till att hela mellanöstern skulle komma nå stabilitet hade med detta i ansenligt betydande hög grad, ökat.
        4. Al-Quaida fick sin medspelare krossad.
        5. USA erhöll parkett plats för synnerligen viktig militär underrättelse information.
        6. Muammar al-Gaddafis kärnvapenmateriel togs bort. Fem dagar efter det att USA fick tag på Saddam Hussein meddelade Libyens Muammar al-Gaddafi USA att han skulle lämna ifrån sig allt sitt materiel för atom/kärnvapen vilket visade sig vara långt mer utvecklat än vad någon tidigare trott. Här fanns både uran, färdiga ritningar och färdiga centrifuger.
        7. Svarthandelns leverantörer av kärnvapenmateriel togs bort. I samband med att Muammar al-Gaddafis kärnvapenmateriel togs bort tog USA även bort svarthandelns leverantörer för atom/kärnvapen materiel som hittades i Pakistan (Vice president Dick Cheney 2013-10-28 i en intervju av Bill O’Reilly). Om Saddam Hussein tillåtits vara kvar hade vi vid det här laget sannolikt redan haft ett kärnvapenkrig modell WW3 [min anm.]. Endast Gud vet hur vår värld i sådant fall skulle sett ut idag, om den funnits kvar vill säga.

        Gilla

      • MartinA skriver:

        @Filosofianaturalis Det handlar inte om ifall det var pragmatiskt ”bra” att invadera irak eller någon sorts utilatiristisk plus och minus balansräkning av mänskligt lidande och moralistiskt ditten dutten datten. Det handlar om att kriget är ett hot mot alla staters suveränitet. Det är tydligt att USA inte längre bryr sig ett smack om andra staters suveränitet. Det är vad den här ”moraliska” utrikespolitiken handlar om. Det gör USA ett hot mot oss alla och därför bör alla motverka USA så mycket vi någonsin kan.

        Liked by 1 person

    • MartinA skriver:

      Många hundratusen människor har dödats på grund av USAs aggressionskrig mot den suveräna staten Irak. Var är Nürnbergrättegångarna mot de ansvariga?

      Idag har USA olagliga baser på Syriens territorium och har flera gånger bombat den syriska armen. Varför ställs ingen inför rätta?

      Svaret är den starkes rätt. Det är allt du egentligen argumenterar för, den starkes rätt. Bristfälligt maskerad som ”moral”. Ännu värre är att det inte ens är USAs medborgares egenintresse som gynnas utan diverse lobbygrupper.

      Och det där snacket om ”mördarregim” är otroligt genomskinligt. Världen är full av ”mördarregimer”, se vad Saudi gjorde i Bahrain till exempel? Snacket om att avlägsnak ”mördarregimer” är bara så att Washington skall kunna välja vilka länder de invaderar och förvandlar till ett blodigt kaos.

      Liked by 3 people

      • Fredrik Östman skriver:

        Irak höll på att bygga en atombomb. Det provocerade och förlöjligade FN (IAEA) och Västvärlden i åratal. Det fanns till slut bara ett val att antingen angripa landet eller underkasta sig dess vilja. Och det senare hade inte sett trevligare ut. Tyvärr fick USA för sig att de skulle demokratiskera landet också. De skulle ha nöjt sig med att förstöra bomberna och hela infrastrukturen bakom den. Antagligen spelade ytterligare provokationer i form av massakrer av den egna befolkningen in. Försvarar du dem, kanske? Eller bombbyggandet? Har allmänheten fel när den reagerar kraftigt på folkmord och så styr politikerna bort från realpolitiken?

        Har svårt att se hur man kan dra moralistiska växlar på Irakkriget. Ser det mer som en (grekisk/mänsklig) tragedi.

        Nu har vi skitit i att stoppa Irans atombomb bara för att reaktionerna mot Irakkriget urartat. Tragedin går vidare i sin nästa akt.

        Liked by 1 person

      • Thomas Ek skriver:

        @Fredrik Östman
        Irak-kriget var som jag tidigare här redan redogjort en framgång (jag har minst fem kommentarer i detta kommentarsfält). Det var den o-amerikanske presidenten Barack Obama som klantade till alltihopa. Jämför Obamas Libyen-invasion där de kvickt som ögat bara drog därifrån med Bushs mödosamma och framgångsrika arbete med att bygga upp Irak igen.

        Thomas Ek

        Gilla

      • MartinA skriver:

        @Fredrik
        Grundproblemet här är att USA har övergett de överrenskommelser som gjordes i den Westphaliska freden. De dyrköpta insikterna från det trettioåriga kriget var att när stater gör andra staters inrikespolitik till sin angelägenhet så blir hela världen ett evigt krig. Se Peter Hitchens föreläsning ”Why I like Vladimir Putin” för en bättre förklaring än jag kan prestera. USA har blivit ett monster bortom all kontroll. Jag förstår inte hur du av alla människor kan vara blind för detta? Invasionen av Irak hade ingenting med WMDs att göra.

        Liked by 2 people

      • Thomas Ek skriver:

        @Martina
        Det är ju precis tvärtom mot vad du säger. Det är ju Europa som inte bryr sig ett smack om andra staters suveränitet. Europa har inte ens kurage nog att ta skydd för attack mot sitt egna land. Det är ju USA, var i alla fall före Trump, som alltid brytt sig om andra ”staters suveränitet.” Att du inte ser det är för mig en gåta.

        Irak-kriget var en framgång. Varför vill du inte bekänna det? Det var den o-amerikanske presidenten Barack Obama som klantade till alltihopa. Jämför Obamas Libyen-invasion där de kvickt som ögat bara drog därifrån med Bushs mödosamma och framgångsrika arbete med att bygga upp Irak igen. Jämför Obamas Libyen-invasion där de kvickt som ögat bara drog därifrån med Bushs mödosamma och framgångsrika arbete med att bygga upp Irak igen.

        Om vi européer hade slutit upp bakom president Bushs strävanden så skulle vi idag inte haft något problem med vare sig IS eller någon flyktingkris. Skadorna som Obama orsakat är ohyggliga. Vi Européer får nu skylla oss själva. USA har genom Trump tröttnat på att skydda Europa.

        Thomas Ek

        Gilla

      • MartinA skriver:

        @Thomas Ek
        För övrigt, om ämnet. I en rättvis värld skulle George Bush fått en rättvis rättegång och sedan hängts för brottet Angreppskrig. Enligt precis samma standards som USA hängde flera medlemmar i NSDAP efter andra världskriget för precis det brott som Bush begick.
        Det som gör att Bush inte hängts är att han vann sitt krig. Inte att han är oskyldig.

        Liked by 2 people

  14. MartinA skriver:

    Ytterligare en modig och viktig artikel från Hedlund. Det är gott att höra en person med ansikte renome och position säga så många sanningar.

    Personligen tycker jag illa om signalerandet mot Iran och ”rysk aggression”. Men det är väl cost of doing business i en amerikansk satellitstat. Eller så tycker Hedlund så vilket vore beklagligt.

    Sen kommer naturligtvis inga av de här besluten egentligen tas på grund av ”moral”. Washingtons (alltså västvärldens) utrikespolitik bestäms i en dragkamp mellan olika intressegrupper. Där västoligarkerna, israellobbyn och saudi lobbyn är de starkaste, tror jag. När de väl fått igenom en riktning eller ett beslut så kläs det hela i en dräkt av moraliserande propaganda för att försöka driva igenom det och behålla momentum i det och undvika folkliga protester och motopinioner. När ”väst” förstör till exempel Syrien eller orsakar en våldsam kupp i Ukraina så får man fråga Cui Bono? I Ukrainas fall verkar det finnas en långsiktig agenda att förstöra centralmaktens auktoritet i Moskva. Gissningsvis för att västoligarkerna vill få fri tillgång till ryska naturresurser och globalisterna och de övriga aktörerna vill avlägsna en självständig och mäktig stats suveränitet. I Syriens fall är nog Israel och Saudilobbyn drivande, båda har mycket att vinna på förstörelsen av centralmakten i Syrien. Ser man på Washingtons konstiga utrikespolitik från det här hållet så blir den lättare att förstå.

    Liked by 4 people

  15. Bert skriver:

    Mer sällan uppträder denna typ av analys i media – tyvärr.
    Vill gärna komplettera den med en lite annan historisk utblick.

    Demokratiska och diktatoriska länder förenas i makt över eget territorium. Utan det ingen existens. De som går utöver sina egna territoriella gränser, uppträder expansionistiskt. Att utöka eget territorium går alltid ut över någon annan. Och så finns där en gråzon, vars innehåll även den betår av makt och viss grad av kontroll.

    Man beskriver i media båttrafiken, från Libyen över Medelhavet, till EU, som en massiv migration. På stränderna samlas enbart unga män som kommer från Västafrika. De flyr inga krig. De söker sig enbart till en rikare tillvaro med mer av lyx, under välfärdssystemens givmilda paraply.

    Och väl inom EU:s gränser går färden vidare mot de allra rikaste och mest attraktiva välfärdsstaterna, inom gemenskapen. Tropisk sol bytts kanske mot vintermörker och snö i Kiruna. Dock alltid inomhus, med säng och rikligt med mat på bordet.

    Sanningen är att unga män i alla tider utmärkt sig genom att ge sig ut på äventyrligheter. Vikingatiden drevs även den på av unga mäns behov av mer rikedom och upplevelser. Sökande ett häftigare liv som kittlade både hormonsystem och endorfiner, även i praktiken.

    Unga ”svenska män” gick en gång i sold i Romarriket. Och de gav sig även ut på vikingatåg, för att söka rikedom och personliga äventyr. Och det var män som drev på expansionen över Stilla havet och över Atlanten. Unga män och äventyrligheter hör liksom samman.

    Länder och imperier kan hotas både utifrån och inifrån. I båda fallen av företrädesvis yngre män, ofta dominerade av äldre. Det är framförallt män som även villigt låter dig omslutas av olika idésystem, religösa likväl som mer pragmatiska. Även om kvinnorna troget tassar efter.

    Vi bevittnar nu framväxten av nya och hårda religiösa gränser med ambition att även besätta mark. I det här perspektivet utgör religiöst styrda enklaver, fylla unga män, som ständigt fylls på av nyanlända, en början på något vi länge trodde tillhörde historien. Och det är precis vad det gör. Expansion via unga män i större antal har alltid varit ett avgörande element i fysisk och religiös expansion. 200 år av svensk fred har enbart gjort oss mer naiva och aningslösa.

    Liked by 5 people

  16. lasse4u skriver:

    Makten har alltid använt moraliska argument för att få allmän acceptans för att främja sina maktpolitiska intressen. Typ, den egna gruppens moraliska överlägsenhet är hotad av onda intressen som måste förgöras.
    Man kan iofs fråga sig om t.ex. Löfven och Wallström tror på rappakaljan, de går i alla fall på som om de var genuint troende. Till skillnad mot Bildt, Reinfeld där man i en del förflugna uttalande anade att de innerst inne hade en mer kylig och rationell analys än den gudomligt rättfärdige.

    Bara ett barn kan väl tro att USA spenderar alla dessa resurser på att förändra maktbalansen på olika håll i världen av pur godhet, rättfärdighet och oegennytta?

    Även Dean Acheson var en stark kritiker av internationell politik som klädde sig i falsk moralism, han menade att US hade korrumperat; ”international behavior with [its] damned moralism, beginning with Woodrow Wilson’s self-determination and ending with that little rat Leo Pasvolsky’s United Nations.”

    Liked by 3 people

  17. lasse4u skriver:

    Det goda kommer nu att segra, Sverige sitter i FN:s säkerhetsråd. Alla kommer att inse vad som är den rättfärdiga och goda internationella politiken. Den feministiska Svenska modellen kommer att svepa fram över världen som godhetsvind som ingen kan motstå.

    SVT förstod vart det blåste och trumpetade blygsamt:
    ”Nu tar Sverige över världens mäktigaste klubb”
    https://www.svt.se/nyheter/inrikes/nu-tar-sverige-over-varldens-maktigaste-klubb

    Liked by 1 person

  18. Björn skriver:

    EU-förespråkarna och globallisterna är helt snett ute! Inga andra än relativt homogena nationalstater har nån framtid! Givetvis ska utbyte genom t.ex handel, teknisk kunskapsöverföring och vanlig turism mellan länder ske, men ”export” av inhemsk politik, nationella värderingar och ”levnadssätt/regler”, bör undvikas! Samtidigt ska folk kunna flytta, givetvis på ett reglerat sätt, till andra länder, om dessa kan erbjuda arbete och bättre motsvarar deras syn på religion, kultur och sätt att leva! INGEN skall däremot kunna flytta runt enbart av bidragsekonomiska skäl! Endast på detta sätt går det att skapa förtroende för och upprätthålla den skattefinansierade välfärden, inom respektive stat/land!

    Liked by 6 people

    • filosofianaturalis skriver:

      Det är tydligt att vi i vår tid underskattar moderskomplexets inflytande. Alla människor har inte entreprenörsanda samt lust till hårt arbete. Det finns i mänsklig psykologi en stark dragning till att fortsätta ”amma modersbröstet”. Exempelvis, i ett skede avskedade Ericsson en stor mängd gruppchefer på inrådan från en konsultfirma. De gjorde ändå ingen väsentlig nytta. Även om kraven är större idag så har tjänstemän generellt levt i en ganska kravlös tillvaro, eftersom det alltid funnits tillgång till hårt arbetande individer i angränsande kontorsrum.

      Så samma fenomen som syns ute i samhället har också funnits på arbetsplatserna, nämligen friska människor som åker snålskjuts på andra. Fungerar det så fungerar det. Den här strategin finns också ute i naturen, så varför skulle den inte finnas i det mänskliga samhället? Det är klart att det finns drönare, och för dem är Sverige paradiset. Det är märkligt att politikerna inte begriper detta. En komplikation är att kvinnor generellt är väldigt förtjusta i drönare. De tycks gilla att likt den svärmande myrdrottningen vara omgiven av en hord drönare. På arbetsplatserna är drönarna väldigt framgångsrika hos kvinnorna, vilket är till ogagn för företagen. Inkompetenta personer kan klättra högt upp i makthierarkin.

      Liked by 1 person

  19. alexwestin skriver:

    Bra och viktig analys. Många års arbete utomlands har gjort mig ödmjuk. Vi borde ha betydligt större respekt för andra länders kulturer, värderingar och styrelseskick – förstå att vi inte alltid förstår. Västs försök att t.o.m. med militära medel förbättra världen och införa vår sorts demokrati har resulterat i lång serie av misslyckanden. Vladimir Putins tal i FN 2015 är väl värt att läsa eller lyssna till.
    Men Saddam Hussein, Moammar Gaddafi, och Bashar al-Assad var/är väl hänsynslösa diktatorer? Ja, men framväxten av IS och annan terrorism gör kanske att vi börjar begripa att det behövs hårda nypor i dessa länder för att förhindra kaos (och att skydda minoriteter, t.ex. kristna)?
    Beträffande Ukraina: Det var ju inte bara så att man ”uppmuntrade Ukraina att mucka gräl med Ryssland”. Man understödde en politik som var internt antirysk, med tydliga nazistiska inslag. Ryska är modersmålet för nästan 30 % av befolkningen i Ukraina, ca 13 miljoner människor (enligt Wikipedia). Att Kiev förbjuder rysk TV, tar bort ryska som officiellt minoritetsspråk, stoppar handel, leverans av vatten och el till konfliktområden i öst ignoreras. Problemen skylls ensidigt på Ryssland (som naturligtvis har del i skulden) och att Kiev vägrar ge dem det begränsade självbestämmande man lovat i Minsk-överenskommelsen nämns aldrig.

    Liked by 2 people

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s