Gud är död

Patrik Engellau

På anslagstavlan fanns en lapp signerad ”Nietzsche” med texten ”Gud är död”. Därunder satt en lapp signerad ”Gud” med texten ”Nietzsche är död”.

Jag har alltid undrat vad Nietzsche menade med att Gud är död. Hade Gud hastigt insjuknat och avlidit och hur hade detta i så fall gått till?

Efter att under mitt liv ha läst mer än ett halvdussin böcker av Friedrich Nietzsche och därvid egentligen inte förstått någonting, varken svaret på denna fråga eller något annat filosofiskt påfund av tänkaren, samt därefter, närmare bestämt häromdagen, avlyssnat en föreläsning av min brasilianske favoritföreläsare Clóvis de Barros Filho på en och en halv timme kan jag nu förklara allt du behöver veta om valrossmustaschens teorier. (Det är ingen idé att försöka läsa Nietzsche. Clóvis kallar hans framställningskonst för ”hallucinatorisk”, nästan lika obegriplig som Kants.)

Vi kan utgå från begreppet nihilist. Alla vet vad som menas. En nihilist är en person som saknar högre värden, som varken tror på Platons idévärld eller Aristoteles ”kosmos”, Bibelns himmelrike, Marx ”klasslösa samhälle”, ”Sanningen” eller något annat Evigt och Eftersträvansvärt, till exempel den ädla konsten eller människans fulländning genom gudomlig nåd. Nihilisten tror bara på det jordiska här och nu.

Det har nog alltid ansetts skämmigt att vara nihilist. Det finns, vad jag eventuellt lyckats förstå, inga hyllade tänkare, utom möjligen de grekiska stoikerna, som försvarat nihilismen. Förrän just Friedrich Nietzsche. Han blev nihilismens förkunnare (utan att kalla sin lära för detta; tvärtom kallar han sina motståndare, dem du kallar icke-nihilister, till exempel anhängare av Jesus, för just nihilister, allt för att förvirra läsaren ett par snäpp till).

Nietzsche påpekar en sak (enligt Clóvis, alltså) som jag inte hade tänkt så särskilt på, nämligen att det Höga och Sanna och Ädla, till exempel Platons idévärld eller Jesu paradis eller Den Gudomliga Konsten, egentligen inte finns. De är mänskliga konstruktioner. Samma sak med ”det klasslösa samhället”. Påhitt. När människan tillber och hyllar sådana anordningar så uppvaktar hon bara sina egna fantasifoster, vilket Nietzsche tyckte var ovärdigt och larvigt.

I stället borde människorna lämna amsagorna därhän och ägna sin kropp och själ åt det som verkligen finns, nämligen jordelivet här och nu. Det betyder inte att han rekommenderar att folk ska bete sig som svin, bara att de lägger av med sina deliriska infall.

Gud är ett sådant deliriskt infall, menade filosofen. När han förkunnade Guds död menade han att mänskligheten borde befria sig från tvånget att hylla och hedra sina egna mesiga hugskott och i stället bli människor på riktigt, människor som klarar sig utan metafysiska kryckor. Du har hört att han myntade begreppet Övermänniskan? Övermänniskan är precis en sådan som lagt avgudarna på hyllan och därigenom kommit ut som fullvärdig Människa.

”Sanningen” är, enligt detta tänkande, en mänsklig idékonstruktion som inte har någon motsvarighet i den verkliga världen. Clóvis lägger en banan på bordet och frågar sina studenter om det ligger en banan på bordet. De svarar inte och han börjar resonera. Banan? Alla bananer är olika. De borde därför betecknas olika. Dessutom förändras de över tid, idag mogen, i morgon rutten. Föreställningen ”banan” är en praktisk konstruktion som är just praktisk (bananerna ligger i samma låda och har samma kilopris), men inte ”sann” i någon absolut bemärkelse.

Vår tids postmodernister brukar hävda att det inte finns någon sanning, utan bara partsinlagor. Clóvis säger att det var Nietzsche som uppfann detta slags filosofi. Hela postmodernismens och därmed PK-ismens tänkande har sitt ursprung hos Friedrich Nietzsche (1844 – 1900).

PS En fråga som gnager på mig är hur Clóvis lyckats begripa Nietzsche och förklara honom så jag tycker jag hänger med. Jag har läst ett otal fackfilosofer som försökt förklara Nietzsche och aldrig begripit. Är Clóvis en bluff? Hittar han på en förklaring så att den går att begripa? Men i så fall är han en märkligare filosof än Nietzsche själv.

63 thoughts on “Gud är död

  1. Lars-Erik Eriksson skriver:

    Om vi ska prata obegripliga filosofer kan man ju dra till med Wittgenstein.
    Nietzsche liknar mer en poet med metaforer, aforismer och tänkespråk av hög karat huller om buller.
    ”Där människan stelnat reser sig moralen.”
    ”Huru tackar jag icke min fiende när jag slungar mitt spjut.”
    ”Gott och ont är bara tillfälliga glidskyar.”

    Liked by 2 people

  2. MartinA skriver:

    Båda exemplen verkar vara en förkastelse av abstraktionen som koncept. Vilket jag tycker verkar verklighetsfrånvänt. Att räkna upp alla tänkbara bananer är mindre funktionellt än att konstruera en idealbanan och sedan inkludera alla tingestar i världen som strävar efter att vara idealbananer i mängden bananer.

    Vad betyder gud? Det är ett ord som försöker kommunicera ett koncept. När Jesus talar om gud till exempel, vad menar han då? Och talar han alltid sanning? I filmen the matrix till exempel så ljuger profeten. Med flit. Och förklarar sedan efteråt, jag berättade bara vad du behövde höra, inte vad som faktiskt var sant. Det är istället i profetens väntrum som sanningen berättas.

    Liked by 1 person

  3. Filosofiskt ödmjuk skriver:

    Mycket av filosofi bygger på en avancerad form av introspektion. Man tänker helt enkelt avancerade tankar om mänsklig tillvaro. Men introspektion har sin hemvist bland neuroner och nervbanor inuti ett huvud. Och praktiskt taget alltid sätter människan sig själv då i centrum. Ungefär som när Jorden ansågs vara universums medelpunkt. Det är människans värld och hur hennes eget liv hänger ihop med den, man ytterst vill förklara. Inte så mycket världen runtomkring.

    Borta är då skalbaggen och delfinen, och myggan som sticker dig på armen. Och fästingen som kanske gett dig TBE. De hamnar alla utanför filosofins domäner och ekokammare.

    Likväl är det så att fästingens frenesi att suga blod även den behöver förklaras. Hur samarbetar förprogrammerade neuroner och nervbanor, inne i fästingens lilla hjärna, för att göra den så framgångsrik. Men det finns inte med i det filosofiskt tänkta, hos motsvarande neuroner och nervbanor inne i just människans huvud, och knappast i fästingens heller. Filosofi begränsar sig gärna till människans egen värld.

    Vetenskapen utgör ett sökande efter något yttre. Den gör det genom att lämna det mesta av introspektionen bakom sig och söka sig till vad som faktiskt går att hitta och fånga i världen runt omkring. Delvis via experiment. Och resultaten försöker man sortera och strukturera, till mer hållbara teorier och modeller. Som man ständigt sedan söker testa mot allt mer information..

    Filosofin själv tenderar att stänga in tankar i slutna rum. Läste själv mycket filosofi i min ungdom och fann mycket knivskarpa frågor men sällan, om någonsin, några säkra svar.

    Alla filosofer var också fångade och sprungna ur sin egen tid och kultur. De bar alla på en barlast av den egna tidens förhållanden och omständigheter. Och det gäller förövrigt även för religioner. De var också ett resultat av tänkta tankar, där behovet av sammanhang och förklaringar ledde fram till olika religiösa tolkningar och överbyggnader.

    De pekade alltid inåt mot undrande själar, som sökte högre samband och mening i livet, och i behovet av att försöka förstå. Likväl som inom filosofin hämtades innehållet från avancerad introspektion, sprunget ur tillvarons frågor.

    Själv ställde jag till slut egna, mer basala och enkla frågor. Ur vetenskaplig synvinkel, hur har människan kommit till? Hur har hennes hjärna uppståt, med vars hjälp hon tänker introspektiva tankar? Varför ser hjärnan ut som den gör? Och vilka processer har format den? Och vad skiljer och förenar henne hjärna från övrigt livs olika nervbanor, inklusive fästingens, delfinens och papegojans? För det är ju med hjärnan som vi tänker, om vi nu alltid gör det. För vart går skiljelinjerna mellan tänkande, och mer automatiska processer och reflexer?

    Samtidigt är det naivt att tro att vetenskapen skall kunna ersätta religion och filosofi. Behovet av förklaringar är i sig något endogent. Religion pekar alltid inåt, mot ett sökande jag, och det förenar på sätt och vis religion med vetenskap.

    Själv har jag stor respekt för de troende, och speciellt deras behov av frågor och svar. Men vart de söker svaren, och vad de funnit, kittlar inte min egen fantasi. Men jag berörs i allra högsta grad av dess konsekvenser.

    Själv söker jag hellre svar på mina frågor inom evolutionen, men är samtidigt medveten om att svaren sällan blir så tydliga. Det handlar mer om en inställning, en attityd till fakta, och mer sällan om säkra svar. Och det gör mig ödmjuk till livet och även skeptisk till alla ideologier och religioner, men utan att för den skull negligera och förringa människans behov av allvarsam och samlande liturgi.

    För mig pekar skalbaggens, och människans tillvaro, enbart på två olika väg genom evolutionens irrgångar. Båda har hjälpts framåt med hjälp av selektionens urvalsmejsel, som resulterat i två helt olika varelser. Vägens principer är densamma, men resultaten väsensskilda. Och det gäller även för övrigt liv på Jorden, men likväl är de alla förenade i livets alla grenar.

    Det som egentligen fascinerar mig allra mest, är hur materia kan börja uppleva, och klarat av att organisera fram känslor. Att detta över huvudtaget är möjligt i en värld uppbyggd av atomer, kvarkar och mörk energi. Och denna undran över livet går långt bortom människan egen tillvaro. Den är inte fången till människans mer begränsande värld.

    Känslor delar vi med djuren, för övrigt något vi själva också är.
    När, hur och på vad sätt de första känslorna uppstod i livets stora utvecklingsträd har länge skvalpat runt i mitt sinne.

    Vad är det bland atomer och kemi som gör fästingen så ivrig? Och vad känner fästingen medan den suger ditt och mitt blod? Hur stark är deras iver, och vad består denna känsla av? Vart går gränser mellan mer automatiska processer, och där känslor träder in i ett medvetande och börjar motivera?

    Och för att tillslut motsäga mig själv.

    Rent filosofiskt tror jag känslor uppkommer i och med att livet ställs inför mer akuta valsituationer, när livet aktivt behöva handla på information utifrån. Det är det vi gärna kallar för beteende. Där någonstans uppstod behovet av negativa och positiva emotionerna. Visst, mer rörligt liv, behövde tidigt bli motivationsdrivet. Och det fortsätter även i mer mänsklig filosofi. Och där utgör Nietzsche och jag själv inget undantag.

    Liked by 1 person

    • Fredrik Östman skriver:

      Jag tror att du är något på spåren. Det irriterande med mycken filosofi, främst tysk, är att den tar som utgångspunkt att filosofen står utanför världen och består av något slags eter. Men filosofen är en del av den värld han skall studera. Psykologin kan till stora delar ersätta filosofin och har också inarbetat delar av filosofin i sin egen lära. Inte minste evolutionära psykologer som Gad Saad fyller upp stora luckor.

      Naturvetenskapen växer och kommer via olika evolutionära och sociobiologiska discipliner att ersätta de fullkomligt misslyckade ”social sciences”, samhällstyckandet. Det blir som när astronomin ersatte astrologin. Sedan kan den idag undertryckta humanioran och lingvistiken göra en come-back på stabilare grund. Härliga tider. Strålande tider.

      Om inte den postmoderna socialismen med islams hjälp dödar oss först.

      Liked by 3 people

    • Martin skriver:

      Liv är dna kedjan. Livets mening är att kopiera de gener som byggde just dig. Du är en överlevnadsmaskin konstruerad av generna för just detta syfte. Det är inte ”dina gener”. Du är genernas. Och de bryr sig ej om just de kopior som finns i dig, det är ritningen som är viktig, inte instansen. Livet är en genernas kamp mot varandra. Eller, ritningarnas kamp mot andra ritningar. Varje instans av det som byggs från ritningen är oviktig så länge ritningen skapar fler instanser än den offrar.

      Gilla

      • Bertil skriver:

        Enligt Richard Dawkins är det precis som du säger. Vi är enbart stafettpinnar som bär vårt DNA en liten sträcka. Men likväl är det själva stafettpinnen som räknas, det är den som känner, glädjer sig och även lider. Emotioner driver delvis stafettpinnen framåt. Så trots att gener burna i stafettpinnen blir till en slags huvudaktör i livets stora flöde, är det likväl i själva livslågan, i flamman vi själva lever. Att vi sedan består av atomer och komplexa molekyler, som DNA och proteiner, står inte det minsta i vägen för mänskligt smek och kärleksgnabb.

        Liked by 1 person

      • MartinA skriver:

        @Bertil
        The Selfish Gene är min bibel. Så mycket riktigt. Jag tycker genuint illa om vad Dawkins ägnat resten av sitt liv till. Men stora delar av the selfish gene har skrivits av en man som stirrat gud rätt i synen. Jag tror att han har ägnat resten av livet åt att fly från det han då såg.

        För övrigt håller jag så klart inte med om ditt resonemang. Det är subjektivt. Och subjektivt från fel håll. Om vi verkligen skall förstå världen så måste vi vara subjektiva från ritningarnas håll.

        Gilla

      • MartinA skriver:

        @Fredrik
        När jag var barn och såg fram emot julafton. Så var det en mycket specifik känsla. Jag tror att barn idag som ser fram emot julafton känner exakt samma känsla.
        När jag först förstod att 2 upphöjt till 2 är en perfekt fyrkant så kände jag en njutningsfull känsla av förståelse. Jag tror att den här känslan är nästan identisk när andra känner den.
        När jag läser Machiavelli och förstår vissa av de sanningar han beskriver och känner igen dem i det jag ser omkring mig så upplever jag samma sak som många andra.

        Om vi talar om dödlighet så är de här känslorna så att säga atomer av subjektivt liv. När jag försvinner kommer nästan allt jag har upplevt att fortsätta existera. Som Budha sa, egot är en illusion. Min reflektion är att den här illusionen är mycket mäktig.

        Gilla

      • MartinA skriver:

        @Fredrik Det som gör döden skrämmande är att vi ser livet genom egots filter. Det som gör döden skrämmande är att vi låtit tanken studsa bort ifrån hela konceptet. När jag var liten så togs hela min varelse över av dödsångest. Under väldigt lång tid var mitt enda sätt att hantera det här förträngning. Vilket är skadligt för sinnet. Vi skapar en oberörbar plats i våra egna sinnen, en plats dit tanken ej vågar gå. Det här ger oss en blind fläck när vi tittar på världen. En blind fläck som våra fiender har utnyttjat till fullo.

        När jag blev 36 så började jag titta noggrannare in i det här obeträdbara. Och ju mer och ju närmare jag tittade, desto mindre skräckinjagande blev det.

        När en nutida intellektuell eller en medeltida lärd låter avbilda sig själv med en dödskalla på sitt skrivbord så vill han berätta att han har gjort just det här. Accepterat sin egen dödlighet. Att hans sinne ej längre har en oberörbar plats.

        Gilla

      • Lars-Erik Eriksson skriver:

        Själv brukar jag tänka – inte alltid känna – hur jaget är en illusion, eller i vart fall något som kommer att trilla av livet likt när tummen – som förstås har varit instrumentell för artens framgångar – snart blir obsolet på människokroppen.

        Liked by 1 person

      • MartinA skriver:

        Paul Simon skrev en gång en sång som heter Sweet sweet surrender. Jag känner precis så. Jag ser ingen annan mening än att kapitulera inför livets mandat. Och den här kapitulationen ger stora belöningar.

        Gilla

      • MartinA skriver:

        @Fredrik Kan vi tänka på en färg som inte finns? Jag tror inte det. Jag tror att allt vi är, både i vårt medvetande och i vår genetik, är en kombination av det som redan finns. Ingenting försvinner när jag dör.
        Javisst, någon gång då och då uppstår en mutation, om det så är i abstraktionsvärlden eller i den verkliga världen. Men det är så sällan och sån liten del av vår varelse att det inte känns så hemskt om det skulle råka försvinna. Så mycket mer av vad som är jag finns ju kvar.

        Gilla

  4. gmiksche skriver:

    Nietzsche var i första hand en skarpsynt kritiker. Mycket av hans verk består av korta, ofta träffande aforismer. Han postulerade övermänniskan som en individ som befriat sig från det tjocka lager vanföreställningar eller ”sanningar” som Nietzsche menade att mänskligheten hölls fången av. Övermänniskan var endast ansvarig inför sig själv.

    Nietzsche sa mer än att gud var död. Nietzsches talesman Zarathustra menade att ”Gud är död; nu är det övermänniskans tid att leva”. Längre än så kom Nietzsche inte. Att leva ja, men hur?
    Den omöjliga uppgiften att konkret ange övermänniskans roll i samhället – dåtidens eller något annat – den uppgiften överlät Nietzsche åt sina läsare. Med mindre lyckat resultat. Han själv blev tokig på uppgiften.

    Det som Nietzsche predikade var i högsta grad anti-PK. Att göra honom ansvarig för postmodernismen menar jag är fel. Postmodernismen är i hög grad ett projekt av vänstern. Inte kan man lasta Nietzsche för att vara en av vänsterns föregångsmän.

    Kontentan i Nietzsches budskap har mycket gemensamt med Protagoras uppfattning som människan som tingens mått. Nietzsches måttstock är extrem i så måtto att måttstocken är individens snarare än gruppens.

    Liked by 4 people

  5. uppstigersolen skriver:

    Väl avancerat resonemang för mig. Jag nöjer med att jag inte tror på Gud eller andra figurer i himlen. Däremot tror jag på sunt förnuft och min egen förmåga att lösa de flesta utmaningar (riktiga alltså) som jag ställs inför. Det har gått bra hittills under mitt sjuttioåriga liv.

    Liked by 2 people

    • Bengt skriver:

      uppstigersolen 23 juni, 2017 at 08:54

      ‘Hittills har det gått bra, som plåtslagaren sa när han föll förbi fjärde våningen’!
      Att det gått bra för dig kan du nog delvis ha gudstroende medmänniskor att tacka för.

      Liked by 1 person

  6. Johan Löfgren skriver:

    Nietzsche är ett praktexempel på kognitiv förvirring – projektet att förneka Gud och sedan förska få ihop tillvaron är uppenbarligen inte hälsosamt. Jag tror helt enkelt att Nietzsche var rädd för att komma till ljuset (kristendomens Gud) och att han därför höll sig till dunkla läror.

    Idén att Gud är död stämmer så till vida att frälsaren gav sitt liv för mänskligheten. Men livet segrade över döden och Jesus uppstod.

    Min tes är att det leder till förvirring då man försöker förstå tillvaron utan Gud och skapelsen. Och ateister är på sätt och vis ett bevis på just Guds existens. En evolutionist kan exempelvis säga ”Jag tror inte på Gud och Darwin är hans profet”.

    Liked by 2 people

    • gmiksche skriver:

      Så har det inte alls gått till. Nietzsche föddes i en prästfamilj. Han började läsa teologi på universitet. Efter en semester fick han nog och ägnade sig sedan åt antiken. Till slut blev han professor i klassisk filologi. Nietzsche har inte hållit sig till några dunkla läror. Nietzsches Zarathustra är Nietzsches egen poetiska skapelse och endast namnet gemensamt med den fornpersiske profeten.

      Vad Nietzsche innerst inne kände framgår kanhända ur hans inställning till musiken. Att han blev hängiven wagnerian berodde nog mer på den tragiska världsbild som återspeglas i Nibelungens ring än på musiken. Han bröt med Richard Wagner på grund av dennes sista opera Parsifal, som Nietzsche upplevde som ett återfall i en murken religiositet.

      Gilla

  7. Borjön skriver:

    Är det någon av oss som upplever någonting annat än ”här och nu”? När jag igår satt och läste på DGS så var det också ”här och nu”. Skärskådar vi detta så kan vi faktiskt bara uppleva i nuet. Vi lever i ett oföränderligt ”nu” medan världen omkring oss, kroppen och våra tankar inklusive, ständigt förändras. Vad är då detta ”nu” som inte förändras i ett universum som är i ständig förändring?

    Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Vi upplever alla ständigt genom liknande filter både det som varit, det som är och det som vi förväntar oss skall komma. Ibland i en salig blandning. En mask har ett nervsystem som inte upplever annat än här och nu. Inte vi. Vi har en hel vetenskap, psykologien, som pysslar med att förstå vad det är vi har i stället eller därutöver.

      Gilla

    • Staffan skriver:

      Nej, vi kan inte kränga av oss nuet; vi lever den beständiga obeständigheten, stillhetens ständiga rörelse. Må det lända oss till eftertanke.

      Gilla

  8. Martin skriver:

    Som historisk beskrivning av den intellektuella utvecklingen stämmer nog det där rätt bra. Däremot är det en simplistisk framställning av Nietzsches idéer.

    För det första bör han betraktas som symptomställare snarare än förskrivande ”den rätta vägen”, även om han ju har idéer om ”lösningen” som vulgariserats och inspirerat allsköns enfald. Frågan är väl i det sammanhanget om inte den enfalden hade hittat andra kryckor att gå på om inte han funnits där.

    För det andra, han sa betydligt mer än att ”Gud är död”. Här relevant citat på engelska:

    ”God is dead. God remains dead. And we have killed him. Yet his shadow still looms. How shall we comfort ourselves, the murderers of all murderers? What was holiest and mightiest of all that the world has yet owned has bled to death under our knives; who will wipe this blood off us? What water is there for us to clean ourselves?”

    Notera parallellen med Jesu korsfästelse. Avgudar må vara, men att Nietzsche helt avvisar Gud är en helt annan sak. Man skulle kunna läsa honom som kristen profet. Han var ju f ö präst.

    Vill tipsa om Jordan B Petersons youtube-videor om Nietzsche som ger en annan och menar jag bättre beskrivning av hans idéer.

    Liked by 3 people

    • gmiksche skriver:

      On Builshit. Överraskande och rolig slutkläm.

      Moreover, there is nothing in theory, and certainly nothing in experience, to support the extraordinary judgment that it is the truth about himself that is the easiest for a person to know.

      Slutar inte där. Personer med en övertro på sin självinsikt har dessutom tendens att veta bäst hur andra tänker eller borde tänka.

      Gilla

  9. Lennart Jonasson skriver:

    Nietsche föraktade djupt sin tids kristendom så som överheten via sina präster brukade den för att förtrycka alla friandar som ifrågasatte klerkernas syn på tillvaron.

    Nietsches raseri mot kristendomen med imperativet ”Gud är död!” kan ses som programförklaring mot hela den begreppsapparatur som försåtligen förminskar människan genom snällistiska ord. Begrepp som nåd, barmhärtighet, kärlek osv. användes alltså för att trycka ner människor för att den tidens i grunden intellektuellt svaga kristna överhet skulle kunna behålla sin makt.

    Välbekant eller hur? Vår tids snällismer som ”värdegrund” ”människosyn” ”människors lika värde” osv fyller i vår numer samma funktion. En intellektuellt svag politikerklass med gammelmedialt följe i vår tid agerar på samma vis och av samma anledning. Nietzsche är inte särskilt svårläst. Börja med tragedins födelse, som ovanstående txt bygger på.

    PK-ismen är död!

    Liked by 4 people

  10. Fredrik Östman skriver:

    Du har fel om nihilismen. För nihilism krävs två saker: 1. Nihilisten måste tro att endast högre värden, endast transcendenta värden kan existera eller vara värda att tro på och leva för. 2. Nihilisten konstaterar att sådana inte existerar eller åtminstone inte kan erfaras eller vetas av vårt medveteande eller förstånd. 1. Gud. 2. Är död. Nitzsche var antagligen inte nihilist. Mitt intryck är att han ville kritisera inställningen 1., som inte längre är uthärdligt eftersom konstaterandet 2. gjorts och är oomkullrunkeligt.

    Se Jordan Peterson. Han hamrar oförtrutet och oavbrutet på 1. med Nitzsches hammare. Det är inställningen 1. som åtminstone sedan Kant etablerade 2. har förlett filosofer att spy ur sig sådan dynga som har lett till oöverskådligt elände och många hundra miljoner mördade helt i onödan och som än i dag yttrar sig som förmodern, modern och postmodern socialistisk förstörelselusta och nihilism.

    Gilla

    • Martin skriver:

      Eländet är en självklarhet eftersom vi är skapade av en värld där vår population begränsades av mattillgången. Det är dit vi bör sträva, att maximera vår ingrupps mattillgång, sedan ta över våra grannars mattillgång, och sedan när vi växt tillräckligt, splittras i nya grupper och återupprepa processen och därmed förädla oss själva till bättre ogranismer. Detta har verkligheten skrivit in i oss. Felet är att folk inte tycker att det här är gott nog, ädelt nog, äventyrligt nog. Så de vill göra avsteg från det självklara.

      Jag förstår inte hur folk kan tycka att det här är futtigt eller otillfredsställande. Tvärtom är detta så vidunderligt och vördnadsbjudande att de som försöker utmana och ersätta detta självklara framstår som intellektuella amöbor och maskar i jämförelse? Vi sitter redan i granitpalatsens skugga, så varför bygga sandslott?

      Gilla

      • MartinA skriver:

        @Fredrik
        Nu är i viss mån en konsekvens av det jag passionerat tror på eviga cykler av förstörelse och dödande. Och vänstermänniskor representerar en instinktiv förståelse av detta och en desperat önskan att bryta denna cykel, att slippa ätas upp av detta vidunderliga. Problemet är att det inte är ett alternativ. DET är det destruktiva med vänsterns ideologier. Även om jag känner en viss ömhet för deras grundläggande sentimentalitet eller vad man skall säga.

        Gilla

      • MartinA skriver:

        Högermänniskor pratar ibland om ”den vite mannens faustiske ande”. En tanke att europeer skulle ha en inneboende drift att sträcka sig efter det ouppnåeliga. Som Prometheus. Det kan vara si och så med riktigheten i detta men om några verkligen förkroppsligar detta så är det ju vänstern? Det högern kallar vänsterns krig mot verkligheten är egentligen en fantastisk arrogans, ett uppror mot gud, ett heroiskt försök att bryta mot tillvarons grundläggande brutalitet. Tyvärr så är resultatet alltid att de skadar de andra medlemmarna av deras nation, aldrig att de faktiskt förändrar världen på riktigt, tror jag.

        Gilla

  11. Björn skriver:

    Lästips; undvik filosofiska OCH religiösa böcker! De gör dig bara yr och förvirrad! Lev livet efter dina egna förutsättningar och med hjälp av DINA egna självinsamlade erfarenheter! Gå inte efter ANDRAS ”manualer”, var FRI i tanken!

    Gilla

  12. Anna Lindén skriver:

    Nietzsches uttryck ”Gud är död” kommer från en gammal tysk långfredagspsalm. Hans tanke är, så vitt jag förstått, att människorna vid 1800-talets slut har dödat Gud, men ännu inte dragit de trosmässiga konsekvenserna av sin handling. Under 1900-talet skulle de komma att göra det, men nationalsocialismens och kommunismens blodiga försök att ersätta Gud med Övermänniskan var nog knappast vad Nietzsche drömde om.

    Liked by 4 people

  13. Moab skriver:

    ”Låtom oss vara annorlunda än de onda, nämligen goda! Och god är var och en som icke begår våldsdåd, som icke sårar någon, som icke angriper, icke vedergäller, som överlämnar hämnden åt gud, som håller sig i det fördolda, som går ur vägen för det onda, och överhuvud begär litet av livet, i likhet med oss, de tålmodiga, ödmjuka, rättvisa.”

    Så låter Nietzsches karikatyr av den kristne och hur nära denna karikatyr är inte dagens pk-människor. Nietzsche hyllade herrenaturen och föraktade slavnaturen, man kan kanske säga att Karl Marx gjorde det omvända? Nietzsche tycker jag ändå var en dålig nihilist, han skapade övermänniskan, inte heller han kunde leva i intigheten. Jag tror att Nietzsches avfärdande av religionen bottnade i hans svaghet och behov av absoluta världen, precis samma svaghet som gör att människan söker mening med livet och ofta (alltid) landar i religion eller kvasireligion. Nietzsches skarpa och absoluta intellekt krävde precisa svar men ledde honom tillbaka till målet, en övermänniska, som kan leva utan religion, en gud, det finns inga gudar så vi måste vara gudar själva. Nietzsche själv insåg nog att han inte kunde leva upp till detta.

    För mig så är socialismen och Nietzsches övermänniska två barnsliga svar på tillvarons gåta, två ytterligheter. man följer sitt intellekt till något som verkar vara absolut men som inte kan vara det, och leder till död. Nietzsche borde kanske varit matematiker, då hade hans intellekt kunnat få mindre farlig motion. Problemet idag är att vi lever i Nietzsches karikatyr av religion, socialism, eller pk-ism och denna religion kan endast se karikatyren av konservatism, Nietzsches herrefolk, som alternativ. Istället så är vägen fram en medelväg, en väg där vi måste återupptäcka det goda i religionen och konservatismen, att absoluta värden inte finns utan att man först, med Jordan Petersons ord, måste se var ondskan befinner sig, och vända den ryggen, och sedan med sina egna handlingar, förbättra tillvaron i små steg, de stora leder nästan alltid fel.

    Liked by 2 people

    • Fredrik Östman skriver:

      Det tråkiga är att ”klassiska liberaler” som Karl Popper, Jordan Peterson eller Friedrich von Hayek inte inser att konservatismen aldrig har varit något annat än just det de själva föreslår: att förbättra tillvaron i små steg. De har inte läst och förstått Edmund Burke. De avvisar en karikatyr, en halmgubbe. De inser inte omfattningen och de vittförgrenade konsekvenserna av denna inställning, t.ex. att man ibland måste heligförklara och försvara uppenbara dumheter eftersom man inte har kommit på ett bra sätt att reformera dem på än. De tror och hoppas att de skall komma undan utan sådana obehgliga konsekvenser. Därför kallar de sig liberala, trots att Kants epistemologi har bevisat att liberalismen är irrationell, trots att liknande snuttefiltssökande — ideologiserande — har lett till så stort elände. PPS gripar bredare än man först anar.

      Liked by 1 person

  14. Moab skriver:

    Sen vill jag tacka för inlägget, det kastade mig tillbaka till Kungshuset i Lund, färdigställt 1584 tror jag, med den fantastiska trappan som det sägs att Karl VII red uppför, och filosofisk grundkurs med Gunnar Aspelins ”Tankens Vägar” del I och II. Men kan Brasilianare förstå Nietzsche, är de inte för glada?

    Gilla

  15. ivanbjorn skriver:

    Det beror helt och hållet på från vilket håll man tittar på det som finns.
    ALLT är energi som vibrerar med olika hastigheter. Denna energi kommer till uttryck genom den synliga världen.

    Här är frågan om jag betraktar världen genom mina fem sinnen och ser därmed enbart den materiella verkligheten och därmed drar jag slutsats att när mina fem sinnen slutar att fungera så är det också slut med mig som person/individ.

    Eller betraktar jag världen som den slutgiltiga uttryck av den ”osynliga” energi? Betraktar jag min kropp som den sista uttryck och utposten av det jag egentligen är?
    I så fall måste jag värdesätta kroppen som ett redskap för fantastiska upplevelser i denna värld som med hjälp att ett medvetet liv skickar upplevelser och information till min energi fält som med hjälp av dessa erfarenheter kommer att skapa den bästa version av mig själv i den synliga världen så att jag kan uppleva på ett sätt som är helt fantastisk.

    Hur man än betraktar världen så är en sak sann. Föreställning om ”Gud” och olika mänskliga konstruktioner är inget annat än fantasi som försöker förklara det oförklarliga för de 5 sinnen.

    ”Gud” är lika med bananer som nämns i artikeln. Det är energi med olika vibrationshastigheter och därmed ODEFINIERBART!

    En människa kan äkta känna trygghet bara i sitt inre, genom att expandera inåt.
    Letar man trygghet i det yttre, behöver man ha föreställningar, definitioner, etiketter, benämningar för att finna trygghet.

    Det är i det inre som man skapar och skördar frukterna av sitt skapande i det yttre. Frukterna bara ÄR och kan ej benämnas varken som goda eller dåliga. Det är upplevelsen som räknas.

    För att avrunda min kommentar rekommenderar jag att lyssna på föredrag av Nassim Haramein

    https://ivansblogg.wordpress.com/2017/02/12/nassim-haramein-cognos-2010-english/

    Gilla

  16. Sixten Johansson skriver:

    Vilken bredd på DGS! Den ene av mina husfilosofer har tänkt några steg längre än Clóvis och förmodligen Nietzsche. Han har skrivit en bok om nihilism och bloggar dagligen. Det räcker att läsa hans presentation av boken plus en bloggtext för att förstå djupet – och enkelheten! När jag i slutet av förra året hittade Brett Stevens blogg (och samtidigt Bruce Charltons) fick jag ord för sådant som jag intuitivt hade bearbetat under 50 vuxenår. Tack vare deras tankar kan jag nu också uttrycka ett eget förhållningssätt till kristendomen och andra religioner.

    Nietzsche river ner alla fantasifoster, tolkningsramar, gudsbilder, system och dogmer, förklarar hur omöjligt det är att kommunicera eller fastställa vad som är sant, gott, skönt eller ens ett bestämt ting, vilket som helst. Under all tankebråte finns inget som människan kan uppfatta och kommunicera – bara intighet.

    Men som jag tolkar det går Brett Stevens några steg vidare:
    1. Den absoluta intigheten = den från mänskligt medvetande befriade ”tomheten” (jfr med zen och yoga) är själva sanningen, verkligheten! Levande varelser med lågutvecklat medvetande lever nästan helt i sanning och även småbarn lever i hög grad i denna sanna, ord- och tidlösa verklighet.

    2. Om vi klarar av att gå in i intigheten utan att krossas står vi inför ett fullkomligt fritt val. Vi kan välja djuriskhet, egoism, solipsism, materialism, gudsdogmer, vad som helst. Men vi kan också välja oss de bästa religiösa och moraliska värden och ideal vi hittar och betrakta dem som evolutionärt funktionella verktyg med vilka en mänsklig civilisation kan skapas.

    3. Vi behöver alltså inte tro på något bortomvärldsligt eller på transcendentala värden i sig. Det centrala är en ständig, maximalt renhjärtad, sanningssökande strävan ”uppåt”. Om vi så önskar kan vi beteckna detta som en strävan mot ”det gudomliga” – som samtidigt är den sanna verkligheten.

    (I positiv mening skulle även Jesus kunna kallas nihilist och hans liknelser påminner om zen. Kristusmyten är världens största och kraftfullaste religiösa mysterium. Men det har urvattnats och vantolkats av bokstavstroende och av andefattiga prästerskap).

    Detta var alltså min egen tolkning. Jag har inte läst Brett Stevens bok, men den är säkert mycket läsvärd. Gå till amerika.org (Obs k!) och läs presentationen: ”Nihilism: A Philosophy Based in Nothingness and Eternity”. Och i högerspalten finns en intressant artikel: ”Nihilism is the basis of conservatism”.

    Liked by 2 people

  17. lasse4u skriver:

    Vad den Nietzsche ytterst menade må så vara men han producerade en hel del bra aforismer.

    ”Vad du söker? Du vill tiofaldiga dig, hundrafaldiga dig? Du söker anhängare? – Sök nollor!”
    🙂

    Liked by 1 person

  18. Bo Svensson skriver:

    Mina tankar på temat:

    Allt är i grunden matematik. Vi är faktorer i en ekvation som går jämnt upp och det går inte att fuska, det som blir fel på en nivå, rättar till sig på någon annan.

    Allting börjar med att intet klöv sig i materia och antimateria som fick skilda riktningar i tiden: Big bang.

    Också är jag öppen för att tänka mig magi, förfädrens andar, något som liknar reinkarnation och att medvetande är en generell egenskap i allt existerande men att skärpan beror på graden av komplexitet.

    Gilla

  19. Martin skriver:

    Ett citat av Nietzsche som jag precis läste i Jonas NIlssons bok som jag just nu läser, sprang på det efter att jag läste PEs artikel:

    A state, is called the coldest of all cold monsters.
    Coldly lieth it also; and this lie creepeth from its mouth:
    ”I, the state, am the people.”

    Gilla

  20. olle holmqvist skriver:

    Martina 2 däruppe:
    ”När Jesus talar om gud till exempel, vad menar han då? Och talar han alltid sanning?”
    Joh. 7, här ljuger Jesus för sina bröder:
    ” Judarnas lövhyddohögtid[a] stod för dörren. 3 Hans bröder sade då till honom: ”6 Jesus sade till dem: ”Den rätta tiden för mig har ännu inte kommit, men för er är det alltid rätt tid. 7 Världen kan inte hata er, men mig hatar den, därför att jag vittnar om att dess gärningar är onda. 8 Gå ni upp till högtiden. Jag går ännu inte upp[b] till den här högtiden, eftersom min tid ännu inte är inne.” 9 Så sade han och stannade kvar i Galileen.

    10 När hans bröder hade gått upp till högtiden, gick han också dit, inte öppet utan i hemlighet. 11″
    Jesus ljög alltså om sina avsikter.

    Intressant är också att bröderna misstrodde honom ang. underverk
    ”Bege dig härifrån och gå till Judeen, så att också dina lärjungar får se de gärningar som du gör. 4 Ingen som vill bli känd gör något i hemlighet. Om du gör sådana gärningar, träd då öppet fram för världen!” 5 Inte ens hans bröder trodde på honom. , ”

    Gilla

  21. wildwest63 skriver:

    Tänk vad människan komplicerar tillvaron för sig själv. Här läser jag om energier, vibrationer, evolutioner och intigheter. Allt för att slippa släppa taget och tro på Jesus som är den enda vägen till Gud, en människa som historiskt bevisligen vandrade i Israel för 2000 år sedan, som dog och uppstod och är en personligt inkännande guddom, till skillnad från asagudarna, grekiska och romerska gudarna som mest bråkade med varandra som småbarn. Eller till skillnad från tusentals hinduiska gudar, en världsfrånvänd familjefader som narcissistiskt rymde till djungeln (Buddha) och lämnade sin familj vind för våg. Eller den vrede guden Allah som ska döda allt och alla som inte följer minsta bud – det blir inte många kvar.

    Men det kräver ”tro”. Tro innebär inte att man vet. Personligen tror jag hellre på en personlig Gud, på Jesu existens, på hans förmåga att ge sig tillkänna, än att tro på strängar, energier, evolutioner och allt annat torrt och opersonligt – vars uppdykande i det tomma intet ändå ingen kan förklara.

    Gilla

  22. Martin Holmlund skriver:

    Även om man inser att alla värdesystem och ideal är mänskliga konstruktioner så vilar de tror jag på en rätt enkel biologisk grund: Att levande organismer inte vill lida. Lidandet uppstår i normalfallet då orgamismen via sin sinnesapparat upplever genmaterialets överlevnad som hotat.

    Vad än människor filosofierar så är smärta och lidande även med en nihilistisk inställning inte likgiltigt. Slår man en spik igenom någons hand så kommer inte personen reagera med likgiltighet.

    Denna enkla princip borde kunna vara grunden för samhällskontraktet.

    Det innebär naturligtvis att man måste överväga alternativa handligsvägar m.a.p. lidandet. I migrarionsfrågan innebär det att om man t.ex. ser att 10 miljarder räcker till att försörja ca 4 miljoner människor per år i UNHCRs flyktingläger och att Sverige lägger bra mycket mer (80 miljarder) på våra migranter här. De som inte blir hjälpa med skolgång/mat/basal sjukvård i dessa läger kommer vara en förlorad generation av undernärda, sjukdomsansatta analfabeter. Hur ska dessa länders framtid kunna byggas på en sådan bas?

    Jag tycker att resonemanget inte behöver vara så komplicerat och ideologiskt. Man behöver bara titta på konsekvenserna av olika alternativ. I detta fall är de inte svåra att urskilja.

    Tycks som att man i Sverige uppnår högst moralisk status bara om man är så god att man är beredd att förstöra stora framtida värden med sin ”godhet”.

    Godhetsnivåerna:
    1) Så god att man är beredd att rasera Sveriges framtid och naturligtvis även dess framtida förmåga att hjälpa genom att ta bidragsförsörja människor internt här. Detta gäller både migranter och andra i ”behov” av hjälp. Blundar man för de långsiktiga konsekverna så totalt tillhör man godhetsklass 1. Bara genom att fullständigt offra sig och sitt lands framtid och framtida förmåga att bidra till en bättre värld kan man säga att man är godast. Bara genom en sådan känslomässig ryggradsreflex bevisar man sin godhet. Den ska nåmligen baseras just på en känslomässig impuls, bara så kan man bevisa att ens innasta natur är renast och godast av alla. Och de som säger något annat är naturligtvis hemska och otäcka människor.

    2) Man säger att vi för de pengar vi lägger på migrationen kan hjälpa så många fler till en dräglig framtid när konflikterna lagt sig, för det kommer de tillslut att göra. Eftersom Sveriges konkurrenskraft då bättre kan bibehållas kan landet stå för ett långsiktigt stöd till dessa länder. Det kommer vi inte kunna med dagens politik. Men, då får man på skallen av de som tillhör godhetsklass 1 och bli kallad egoist och kategoriseras som sämre människa.

    Ja, det här resonmanget har väl alla här redan hört men jag ville koppla det till den grundläggande principen om att lidande är ingen i slutänden likgiltig inför oberoende av ideologi. Det borde vara en pricip som kan bringa klarhet till diskussionen, åtminstone i denna fråga.

    Gilla

  23. kommunikation132 skriver:

    Det omedvetna skeendet ger oss vardagens detaljerade nuflöde, som vi kan vara kreativa och konstruktiva i. Och moderniteten med sin tid har nu arbetat sig fram genom
    historien, fram till vändpunktens eller den evangeliska målpunktens, ”kvinnliga” postmodernitet. Men skyndsamt styr en del rättänkande modernister sig iväg, i kvällningen
    mot framtidens resterande halvtidsvärld, där Guds överordnade rike äntligen börjar visa sin rätta makt och kraft.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s