Den så kallade sambeskattningen – att två äkta (gifta) makars inkomst läggs samman och sedan deklarera och beskattas var och en för hälften av den sammanlagda inkomsten – ersattes av särbeskattning i Sverige 1971. Särbeskattningen skiljer ut Sverige från de flesta övriga länder i Europa. Följande länder i Europa har idag kvar sambeskattningen i någon form: Belgien, Estland, Frankrike, Grekland, Irland, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Schweiz, Spanien och Tyskland.

Särbeskattningen har haft långtgående effekter, främst på familjestrukturerna i Sverige, men även på andra plan och på många viktiga samhällsfunktioner. Dessa konsekvenser eller effekter uppmärksammas emellertid sällan eller aldrig.

Sveriges Radio har en poddradio som under vintern sände en serie program under rubriken ” Besluten – politiken som format Sverige”. Jag skrev en gång till redaktionen och föreslog att man skulle göra ett program om effekterna av införandet av särbeskattningen, men mitt förslag vann ingen genklang. Jag vill därför försöka ge en kort beskrivning av bakgrunden och några av de effekter som skiftet av beskattningen har haft.

Bakgrunden var att Sveriges ekonomi hade gått på högvarv i slutet av 60-talet och att det då rått svår brist på arbetskraft. Resultatet hade blivit löneglidning och en mängd så kallade vilda strejker. En otillräcklig arbetskraftsinvandring, främst från dåvarande Jugoslavien hade inte löst problemet med arbetskraftsbrist.

Den socialdemokratiska regeringen fann då på att kvinnorna, som i Sverige precis som i övriga Västeuropeiska länder oftast var hemma och ansvarade för barnen, skulle kunna vara lösningen på arbetskraftsbristen. Om kvinnorna i större utsträckning kom ut på arbetsmarknaden, fick en beskattningsbar inkomst och om särbeskattning infördes, ja då skulle även skatteintäkterna öka! De skulle öka på två sätt, dels skulle kvinnorna få lön som beskattas, dels skulle männens inkomster inte längre halveras och skatteutfallet bli högre genom den progressivitet som fanns i skatteskalorna. Kort sagt, ett genidrag för att flytta fram de politiska positionerna genom att finansiera en utbyggnad av den politiskt styrda offentliga sektorn, i den socialdemokratiska retoriken kallad ”den gemensamma sektorn”!

För de traditionella familjer där inom äktenskapet mannen var familjeförsörjare och kvinnan svarade för markservicen, blev särbeskattningen ett svårt slag. Med marginalskatter på 65-70 procent för huvudförsörjaren, mannen, räckte helt enkelt inte längre endast en lön till för att försörja den i Sverige normala tvåbarnsfamiljen!

Samtidigt utgick bidrag från staten till kommunerna för utbyggnad av daghem. Avgiften för ett barn på daghemmen var jämfört med nuvarande avgift mycket låga. Med särbeskattningen blev kvinnorna i stort sett tvingade ut i arbetslivet. I den socialdemokratiska retoriken hette det att kvinnorna hade blivit ”befriade” och de nya moderna feministerna inom Grupp 8 jublade!

Som en direkt följd av särbeskattningen är jämställdheten i Sverige mellan män och kvinnor nästan unik i världen, och detta kanske är och har varit bra. Inte många andra länder i Europa har en lika hög kvinnlig förvärvsfrekvens som Sverige. Det finns också andra positiva effekter som inte skall förringas. Till exempel har hustrumisshandeln i Sverige minskat – en tidigare tämligen vanlig företeelse, som ännu är vanlig i länder som har behållit sambeskattningen. I Sverige kunde nu ekonomiskt oberoende kvinnor lättare lämna våldsutövande män. Visserligen sköt skilsmässofrekvensen i höjden, men statsmakterna var snabbt framme för att bevilja ”bidragsförskott” till de ensamstående mödrarna för de fäder som varit försumliga med att betala underhållsbidrag för gemensamma barn. Att fäderna därefter blev föremål för kronofogdens ingrepp ansågs ha mindre betydelse.

De långsiktiga och negativa effekterna av särbeskattningen har emellertid visat sig långt senare. De kan nog sägas ha blivit omfattande, och effekternas pris har varit högt. En normal familj, oftast kallat hushåll, har lägre kostnader främst för boendet och klarar vanligtvis de enklare vardagssysslorna själva. RUT-avdrag eller andra skatteförmåner behövdes inte som kompensation för att väsentliga uppgifter klarades inom hemmets sfär och utanför den skattepliktiga sfären. Hit kan räknas barntillsyn och säkert även en hel del äldreomsorg, som förekom i de på landsbygden tämligen vanliga familjerna som omfattade tre generationer.

Än större effekter finner vi emellertid på det individuella planet, den ökande ensamheten. Ensamhetens pris är svårt för att inte säga omöjligt att uppskatta. Man kan notera försämrade matvanor, fysiska eller psykiska sjukdomar, ökat bruk av alkohol- och tabletter samt ökad social misär, men hur mäter man dessa effekter? Kanske kan en klipsk ekonom göra en intressant kalkyl över kostnader och intäkter, men det är inte det ekonomiska utfallet som är huvudpoängen här.

Huvudpoängen är att genom särbeskattningen skapade statsmakterna nya behov och nya marknader. Därur växte det som brukar kalla det ”välfärdsindustriella komplexet” fram. En helt otvetydig effekt av särbeskattningens införande är den skattefinansierade och politiskt styrda sektorns tillväxt. Med särbeskattningens införande gjordes ”det allmännas service” oumbärlig för betydligt fler än vad som var fallet på sambeskattningens tid! Det som tidigare var den enskilde familjens okränkbara rättigheter och skyldigheter, har i vår tid blivit en fråga för allt fler så kallade semi-professionella grupper. Medborgare har blivit ”klienter” i en utsträckning som saknar historisk motsvarighet. Och nu under de senast åren har ”klientstocken” utökats genom import! Det var först när klientsystemet dignade under bördan av importen som nödbromsen kom till användning, till det ”välfärdsindustriella komplexets” och dess beskyddares stora förtrytelse.

Stig Fölhammar är skåning i Luxemburg, tidigare konsult, stats- och EU-tjänsteman.