Gästskribent Stig Fölhammar: Om framväxten av det välfärdsindustriella komplexet

Den så kallade sambeskattningen – att två äkta (gifta) makars inkomst läggs samman och sedan deklarera och beskattas var och en för hälften av den sammanlagda inkomsten – ersattes av särbeskattning i Sverige 1971. Särbeskattningen skiljer ut Sverige från de flesta övriga länder i Europa. Följande länder i Europa har idag kvar sambeskattningen i någon form: Belgien, Estland, Frankrike, Grekland, Irland, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Schweiz, Spanien och Tyskland.

Särbeskattningen har haft långtgående effekter, främst på familjestrukturerna i Sverige, men även på andra plan och på många viktiga samhällsfunktioner. Dessa konsekvenser eller effekter uppmärksammas emellertid sällan eller aldrig.

Sveriges Radio har en poddradio som under vintern sände en serie program under rubriken ” Besluten – politiken som format Sverige”. Jag skrev en gång till redaktionen och föreslog att man skulle göra ett program om effekterna av införandet av särbeskattningen, men mitt förslag vann ingen genklang. Jag vill därför försöka ge en kort beskrivning av bakgrunden och några av de effekter som skiftet av beskattningen har haft.

Bakgrunden var att Sveriges ekonomi hade gått på högvarv i slutet av 60-talet och att det då rått svår brist på arbetskraft. Resultatet hade blivit löneglidning och en mängd så kallade vilda strejker. En otillräcklig arbetskraftsinvandring, främst från dåvarande Jugoslavien hade inte löst problemet med arbetskraftsbrist.

Den socialdemokratiska regeringen fann då på att kvinnorna, som i Sverige precis som i övriga Västeuropeiska länder oftast var hemma och ansvarade för barnen, skulle kunna vara lösningen på arbetskraftsbristen. Om kvinnorna i större utsträckning kom ut på arbetsmarknaden, fick en beskattningsbar inkomst och om särbeskattning infördes, ja då skulle även skatteintäkterna öka! De skulle öka på två sätt, dels skulle kvinnorna få lön som beskattas, dels skulle männens inkomster inte längre halveras och skatteutfallet bli högre genom den progressivitet som fanns i skatteskalorna. Kort sagt, ett genidrag för att flytta fram de politiska positionerna genom att finansiera en utbyggnad av den politiskt styrda offentliga sektorn, i den socialdemokratiska retoriken kallad ”den gemensamma sektorn”!

För de traditionella familjer där inom äktenskapet mannen var familjeförsörjare och kvinnan svarade för markservicen, blev särbeskattningen ett svårt slag. Med marginalskatter på 65-70 procent för huvudförsörjaren, mannen, räckte helt enkelt inte längre endast en lön till för att försörja den i Sverige normala tvåbarnsfamiljen!

Samtidigt utgick bidrag från staten till kommunerna för utbyggnad av daghem. Avgiften för ett barn på daghemmen var jämfört med nuvarande avgift mycket låga. Med särbeskattningen blev kvinnorna i stort sett tvingade ut i arbetslivet. I den socialdemokratiska retoriken hette det att kvinnorna hade blivit ”befriade” och de nya moderna feministerna inom Grupp 8 jublade!

Som en direkt följd av särbeskattningen är jämställdheten i Sverige mellan män och kvinnor nästan unik i världen, och detta kanske är och har varit bra. Inte många andra länder i Europa har en lika hög kvinnlig förvärvsfrekvens som Sverige. Det finns också andra positiva effekter som inte skall förringas. Till exempel har hustrumisshandeln i Sverige minskat – en tidigare tämligen vanlig företeelse, som ännu är vanlig i länder som har behållit sambeskattningen. I Sverige kunde nu ekonomiskt oberoende kvinnor lättare lämna våldsutövande män. Visserligen sköt skilsmässofrekvensen i höjden, men statsmakterna var snabbt framme för att bevilja ”bidragsförskott” till de ensamstående mödrarna för de fäder som varit försumliga med att betala underhållsbidrag för gemensamma barn. Att fäderna därefter blev föremål för kronofogdens ingrepp ansågs ha mindre betydelse.

De långsiktiga och negativa effekterna av särbeskattningen har emellertid visat sig långt senare. De kan nog sägas ha blivit omfattande, och effekternas pris har varit högt. En normal familj, oftast kallat hushåll, har lägre kostnader främst för boendet och klarar vanligtvis de enklare vardagssysslorna själva. RUT-avdrag eller andra skatteförmåner behövdes inte som kompensation för att väsentliga uppgifter klarades inom hemmets sfär och utanför den skattepliktiga sfären. Hit kan räknas barntillsyn och säkert även en hel del äldreomsorg, som förekom i de på landsbygden tämligen vanliga familjerna som omfattade tre generationer.

Än större effekter finner vi emellertid på det individuella planet, den ökande ensamheten. Ensamhetens pris är svårt för att inte säga omöjligt att uppskatta. Man kan notera försämrade matvanor, fysiska eller psykiska sjukdomar, ökat bruk av alkohol- och tabletter samt ökad social misär, men hur mäter man dessa effekter? Kanske kan en klipsk ekonom göra en intressant kalkyl över kostnader och intäkter, men det är inte det ekonomiska utfallet som är huvudpoängen här.

Huvudpoängen är att genom särbeskattningen skapade statsmakterna nya behov och nya marknader. Därur växte det som brukar kalla det ”välfärdsindustriella komplexet” fram. En helt otvetydig effekt av särbeskattningens införande är den skattefinansierade och politiskt styrda sektorns tillväxt. Med särbeskattningens införande gjordes ”det allmännas service” oumbärlig för betydligt fler än vad som var fallet på sambeskattningens tid! Det som tidigare var den enskilde familjens okränkbara rättigheter och skyldigheter, har i vår tid blivit en fråga för allt fler så kallade semi-professionella grupper. Medborgare har blivit ”klienter” i en utsträckning som saknar historisk motsvarighet. Och nu under de senast åren har ”klientstocken” utökats genom import! Det var först när klientsystemet dignade under bördan av importen som nödbromsen kom till användning, till det ”välfärdsindustriella komplexets” och dess beskyddares stora förtrytelse.

Stig Fölhammar är skåning i Luxemburg, tidigare konsult, stats- och EU-tjänsteman.

14 thoughts on “Gästskribent Stig Fölhammar: Om framväxten av det välfärdsindustriella komplexet

  1. Moab skriver:

    Ja fy för den lede. Det är så man längtar tillbaka till Japan. 27 migranter, kvarterspolis i varje hörn, god mat, och mera djupsnö än någonstans.

    Liked by 6 people

  2. Alexander Zetterberg skriver:

    Intressant artikel, och fullständigt obegripligt att Sveriges Radio inte tog upp temat i ett av sina podprogram – om man är naiv nog att tro att SR inte har en politisk agenda.

    Men att återinföra särbeskattning är knepigt att argumentera för och politiskt ogenomförbart. Skulle inte rätt mycket i samma riktning kunna åstadkommas med en skattereform där statlig löneskatt helt slopas, eller läggs som en platt skatt på mycket låg nivå, säg 2-3 procent? Det tror jag Sverigedemokraterna skulle kunna gå med på i en regeringsförhandling med Moderaterna.

    Då skulle människor i gemen oroa sig mer över skattetrycket, och intresset för kommunal- och landstingsval öka. Och samtidigt skulle stödet för omfördelning av medel mellan landets olika kommuner minska. Om Malmöborna själva måste betala för de excesser de tillåter sig, blevo de nog mer återhållsamma med exempelvis försörjningsstöd till illegala invandrare.

    Liked by 2 people

  3. Johan Löfgren skriver:

    Ja, det välfärdsindustriella komplexet tycks vara av ondo, då konsekvenserna får tala. Jag tror att avguden Palme är den som i egentlig mening grundlade Sveriges förfall. Socialdemokratin har efter Palme inte kunnat resa sig och se nyktert på tillvaron.

    Man kan undra hur det blir med beskattningen i dagens och morgondagens Sverige. Det välfärdsindustriella komplexet är hungrigt och slukar skattepengar mer än någonsin. Att rösta bort eländet 2018 är alltså ett måste för Sverigevänner.

    Liked by 3 people

    • Göran skriver:

      Det slutar nog med att barnen i familjen får börja arbeta de också.

      När jag var liten förfasades jag av att kungen skulle ha var tionde ko från bonden när jag läste historia. Sedan växer jag upp och vi får betala sju kor av tio till staten. Förr gick folk i krig mot kungen för en ko. Nu gör vi ingenting för sju kor.

      Gilla

  4. Fredrik Östman skriver:

    I dagens läge när äktenskapet har avskaffats och förbjudits och ersatts av något slags registrering av konstellationer (tills vidare ännu par av vuxna människor, men det kommer förstås att ändra sig) med primärt livsstilssyfte, där livsstilen perifert även inbegriper tillförskaffandet på kommersiell väg av livsstilsaccessoarer i form av levande barn, är det tveksamt om det är rimligt att återgå till eller ens tala om sambeskattning. Historien har haft sin gång, och den var inte den bästa möjliga. En kontrahistorisk fantasi där sambeskattningen bevarats måste också inbegripa en tidsanda där äktenskapet aldrig hade tillåtits att hotas och sexualiseras så som faktiskt skett. Man kan tänka sig att den även hade inbegripit ett rättvisare skattesystem utan progression, i bästa fall till och med utan utbytesskatter som inkomstskatt och moms. Då hade sambeskattningen inte alls kommit på tapeten, då hade den haft ett helt annat innehåll.

    Hydran producerar ständigt nya huvuden som ersättning av dem som har huggits av, så för att besegra hydran måste man angripa dess mage och inte dess mer synliga delar. En skatterevolt, en skattereform, en kraftig inskränkning av de medel som står staten och politikerna till förfogande är den bästa vägen framåt. Civilsamhället återuppstår på bästa sätt av sig själv när statens kommissarier slutar upp med att ständigt hugga ner det med sina sablar. Det som en gång uppstod spontant skall återigen uppstå spontant och utan inblandning av förnumstiga förståsigpåare.

    Liked by 2 people

  5. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Jo detta är en beskrivning som de som har perspektivet säkert kan hålla med om. På sin tid fanns det olika intressen som resultatlöst försökte agera emot detta gigantiska sociala experiment. Jag tror för övrigt att drivkrafterna inte enbart var ekonomiska eller arbetsmarknadsrelaterade, det fanns en god portion vänsterideologi med i bilden.

    Och att det kunde genomföras berodde på att det svenska samhället var centralstyrt, genomorganiserat och att (s) hade en stark maktställning där även näringslivet till viss del fanns med som stöd.

    Dagens situation är till viss del ett resultat av samma faktorer men jag tror nu att vi kommer få bevittna den starka statens sönderfall i Sverige och det kommer att vända upp och ner på många saker.

    Sett i efterhand kan man konstatera att det som skett inte enbart varit negativt men att takten varit för hög i omvandlingen. Vi har också nått en punkt där den politiska och offentliga sektorn drabbats av storhetsvansinne och uppblåsthet där det tas för givet att ytterligare skattehöjningar och utbyggnad av offentlig sektor ses som lösningen på alla problem.

    Ett talande exempel på den mentalitet som råder är att svenska kommentatorer hävdade att Trump ”tar” FNs pengar när han ifrågasatte vad den störste bidragstagarens pengar används till.

    Liked by 6 people

  6. Den luttrade skriver:

    Nå, men sambeskattningen finns fortfarande – när det passar staten.
    Om du har hamnat i fogdens händer avgör din partners inkomst hur mycket fogden kan ta av din pension.
    Och om du behöver hemtjänst avgör också hushållets sammanlagda inkomst hur mycket du ska betala.
    Vore fint med litet särbeskattning här…

    Liked by 2 people

  7. Mats Ensér skriver:

    Vaccineringsprogrammet mot de tre barnsjukdomarna mässlingen, påssjuka och röda hund var också en komponent i programmet tillsammans med särbeskattningen. . Dessa tre sjukdomar, som de flesta barn fick gå igenom, krävde lång bortovaro från skolan och tillsyn av de mödrar som nu skulle ut och jobba.

    Gilla

  8. Bo Svensson skriver:

    Under min tänkta perfekta ordning godkänner de folkvalda vilka aktörer som är berättigade att skattefinansieras men det är den individuelle skattebetalaren som fördelar sina pengar bland dessa och regering och ämbetsverk, landsting och kommunalpolitik är i stort sett obsoleta.

    Arbetsgivaravgifter/egenavgifter är borta och denna andel av lönekostnaden hamnar istället på individuella trygghetskonton och när det gäller parförhållanden, normalt fördelas lika på bådas. – Med uttagsbegränsningar som motsvarar de utbetalningar som gäller nu vid arbetsledighet.

    Gilla

  9. Steven Jörsäter skriver:

    En viktig historieskrivning om hur politikerna har manipulerat våra liv. Och hur våra barn hamnade på offentliga uppfostringsanstalter. Kanske är detta en grundbult i förståelsen av den politiskt korrekta människan, homo correctus ? Men precis som du skriver fanns också positiva effekter. Min tro är att när röken har skingrat sig om någon generation så kommer det ånyo att betraktas som ett ideal att mödrarna kan vara hemma med sina barn.

    Oavsett detta så är det viktiga att vi kommer tillbaka till ett samhälle som befordrar att män och kvinnor samarbetar, håller av och respekterar varandra istället för att som nu försöka få till ett avundsjukans skyttegravskrig i marxistisk anda.

    Liked by 2 people

  10. Ina Höst skriver:

    Jag har inte förstått vad som menas med Det välfärdsindustriella komplexet och med fasa och avsky föreställt mig Nattväktarstaten eller den iskalla Ayn Rands filosofi. Men om det är den våldsamt utbyggda offentliga sektorn som tagit över nästan hela familjerollen som avses, är jag helt med!

    Jag har länge propagerat för återinförandet av sambeskattning och att parets ekonomi ses som en enhet istället för att parets ekonomi ses som individuell. Vilket den ju är, inkomsterna går ju till att bygga det gemensamma hemmet, hushållet och barnens behov. Naturligtvis även till personliga behov. Detta skulle stärka familjens sammanhållning och ansvar även mentalt då den ses och respekteras som en enhet. Föräldrar som delar hushåll ska kunna ansöka hos skattemyndigheten om sambeskattning och få det. Vid skilsmässa upphör naturligtvis sambeskattningen och de delar inte längre pensionspoäng framöver.

    Noteras kan att om man som gift söker bostadsbidrag, ses helt plötsligt makarnas ekonomi som en enhet!

    Gilla

  11. Olle Reimers skriver:

    Bra och korrekt beskrivning av vad det handlar om. Tilläggas bör kanske att det socialistiska paradiset inte tål alltför många människor som inte är helt beroende av detsamma!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s