Samma gamla stat på marsch

Anders Leion

Macron har på kort tid skapat en maktvertikal – en extremt centraliserad apparat för maktutövning – som inte står Putins efter. Men denna konstruktion har i sig inbyggd en oupplöslig motsättning, som kan rasera denna noggrant uttänkta apparat.

Han har på kort tid skapat en rörelse och ett parti (La République en marche, LREM) genom att förlita sig på ett brett deltagande från många olika grupper i samhället. Med ett löfte om att stå fri från de gamla, etablerade politiska intressena och befria politiken från dess nära nog konstitutiva korruption (finansiering av partierna från icke legala källor). Detta väckte stark entusiasm bland breda grupper, som tidigare inte varit partipolitiskt aktiva. (Hans seger kan synas överväldigande, men är inte enastående. Liknande har skett förr. Enmansvalkretsar och val i två steg är just avsett att möjliggöra klara, övertygande majoriteter. Front national fick en plats i parlamentet för varje procent röster, LREM fick sju.)

Tillströmningen från dessa grupper förklarar till stor del hans framgång. Väl vid makten har han istället skapat en extremt centraliserad apparat för maktutövning: Efter uttåget av MoDems (Le Mouvement démocrate) ministrar finns det inte någon politisk tungviktare i regeringen, som skulle kunna uppvisa något slags självständighet gentemot honom. Han har dessutom sett till att låta en del av sin personliga presidentstab ha viktiga roller i de olika departementen. Regeringen är alltså satt under ett slags övervakning.

Detta är inte ett övergivande av den femte republikens principer – det är en återgång till ursprunget, till de Gaulles sätt att utöva makt. Macron framstår just nu som mäktigare än de Gaulle: LREMs gruppledare i nationalförsamlingen har han själv utsett – en liknande manöver misslyckades de Gaulle med på sin tid. Genom att locka över ledande företrädare från de båda gamla statsbärande partierna – Liberalerna och Socialisterna – har han försvagat dem också, utöver det som följer av deras röst- och mandatförluster.

Dessutom tillkommer att LREM är ett parti utan minne och traditioner – därför att det nyss blivit till. Det betyder att det inte finns några veteraner, några framträdande företrädare med egna åsikter om vad som sig bör i partiet. Det definieras, det skapas varje dag av Macron genom de beslut och handlingar han fattar och genomför.

Denna förlitan på stark statlig centralism, ledd av en stark president är ett arv från de Gaulle och den av honom införda konstitutionen. Men den är äldre än så. Den är ett tydligt arv från den ordning som rådde före den franska revolutionen; en enväldig kungamakt stödd på en starkt centraliserad katolsk kyrka. Revolutionen ersatte denna ordning med en liknande centralism – utan kung och kyrka. Under revolutionen och Napoleon kodifierades det nya enväldet i lagstiftningen.

Denna statliga centralism kan på kort sikt vara en tillgång. Man kan, som de Gaulle på sin tid, snabbt och genomgripande ändra politiken. Det avser Macron att upprepa. Men det är också en förbannelse. Samhället blir överstyrt. Det område Macron snabbt tänker reformera – den omöjliga arbetsmarknadslagstiftningen, samlad i en bok tjock som Bibeln – är just det ackumulerade resultatet av detta slags statlig interventionism.

Hur kommer det att gå för Macron? Han verkar sitta i en ointaglig position. Hans partigrupp består dels av nykomlingar utan erfarenhet av politik och utan egna kontakter i den för dem nya miljön, dels består de av avhoppare från de gamla partierna. De har svårt att använda sina gamla kontakter, därför att de gått i partipolitisk exil. Hans parti har egen majoritet i nationalförsamlingen. Han är alltså inte längre beroende av Modem. Dess företrädare i regeringen har fått avgå, därför att de undersöks för samma förseelse som Nationella Fronten och le Pen: felaktigt användande av EU-pengar.

Men, han lever farligt. Hans maktvertikal är gjord av material hopsamlat från en vidsträckt bas. Hans väljare och deras företrädare i partiet lockades av en helt motsatt vision: en politik och ett maktutövande som var brett förankrat och resultatet av mångas deltagande och de mångas uttryckta behov och meningar. Så skapades partiet och så grundlades valsegrarna. Nu, däremot, har dessa väljare och deras företrädare blivit hejarklackar och transportkompanier. Hur länge kommer de att nöja sig? Det kommer att gå bra så länge det går bra, det vill säga så länge beslutsmaskineriet fungerar och så länge protesterna på gatan inte blir för kostsamma. Sedan kan det rasa snabbt.

11 thoughts on “Samma gamla stat på marsch

  1. Gunilla skriver:

    Macrons seger, och bildande av ett nytt parti, är en folkrörelse. De etablerade partierna har övergivits. Det är samma som hände när 5 Stelle gjorde ett jordskredsresultat i italienska valen. Mycket av förhoppningarna där har resulterat i folkets besvikelse idag. Tjafs och oprofessionalitet dominerar. Macron har redan problem med sina ministrar. Återstår att se vad han kan åstadkomma och hur han ska klara att hålla ihop den vidsträckta församlingen.

    Gilla

  2. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Att vi är där vi är är ett mysterium och kan endast förklaras av två saker:

    • Mänsklighetens aldrig sinande behov av löften om guld och gröna skogar
    • Avskyn för nutidens politiker

    Jag delar Anders Leions intresse för denna situation och hur det kommer att gå. Jag tror att talesättet ”lätt fånget lätt förgånget” kan visa sig tillämpligt här. Det kommer att bli svårt att hålla ihop detta fuskbygge som inte vilar på en stabil grund. De som t ex ser Macron som garant för ett starkt och ännu mera överstatligt EU bör vara medvetna om denna osäkerhet, såvida inte…

    Såvida inte det franska styret övergår i en slags mild form av diktatur baserad på starka ekonomiska intressen. Det kan låta provokativt men en sådan utveckling är inte helt otänkbar. Om detta inträffar så lär det inte stärka axeln Tyskland – Frankrike.

    Gilla

    • Gunilla skriver:

      Dina två punkter kan även utryckas som:

      • Mänsklighetens aldrig sinande missmod över rådande förhållanden.
      • Förhoppningen om att det borde finnas en politisk utväg.

      Tilläggas kan att svenska media torrt rapporterat, efter Macrons seger, att en inskolning av alla oerfarna nykomlingar, på olika högre positioner, kommer att ske.

      När SD, på liknande sätt, får in mer folk på viktiga samhällspositioner efter valet 2018, kommer motsvarande kunskapsbehov att uppstå.

      Skall bli intressent att se hur media kommer att hantera och beskriva dessa kunskapsluckor, utöver att man kommer att gräva djupt i olika personers bakgrund.

      Kanske SD bör se efter hur Macron klarar av att få in kompetent folk, och vilka metoder Macron väljer för att täta alla erfarenhets- och kunskapsbrister.

      Gilla

      • Hexe skriver:

        Researchgruppen har i dag tillräckligt med data för att bygga upp ett gediget åsiktsregister. Men till skillnad från Afa och Revolutionära Fronten – som polisen kan gripa och lagföra – har Researchgruppen inte bara fritt spelrum utan även de etablerade mediernas välsignelse.

        Inför nästa val kan de exempelvis tanka ner alla valsedlar i sin databas och se vilka som har gjort sig skyldiga till ”fel åsikter” eller ”fel parti”. Om den då 32-årige Svenne Svensson, på valbar plats någonstans i Svedala, har sagt något dumt på internet fem år tidigare kan Researchgruppen plocka fram det och se till att det blir publicerat.

        https://www.dagenssamhalle.se/nyhet/granskare-som-inte-tal-en-granskning-14461
        Läs och förfäras..
        Och man anar vad som kan förväntas.

        Liked by 2 people

  3. Stig Fölhammar skriver:

    En mycket bra analys av situationen i Frankrike just nu. En veritabel centralist har bestämt sig för att decentralisera framför allt förhandlingssystemet för arbetsmarknadens parter!

    Jag förstår inte varför det är så få som kallar Macron för populist, för det är ju just vad han är. Nu väntar en månad av fest och glans i Frankrike och därefter semester i augusti. Men det som kommer att hända i september är uppenbart. Då kommer ”Gatans parlament” i form av de två kommunistfacken CGT och FO att samla sina medlemmar under vänsterpopulisten Jean-Luc Melanchons odförandeskap. Visselpipor kommer att ljuda, barrikader kommer att resas och den svarta röken från bildäck kommer att förmörka himlen.

    Det är då, vi lär få se vem som är starkast och mest ”populär”, centralisten Emmanuel Macron eller vänsterpopulisten Jean-Luc Melanchon. Det är då vi kommer att få se om det är möjligt att decentralisera Frankrike uppifrån, om det över huvud taget är möjligt att modernisera Frankrike!

    Gilla

  4. Bo Svensson skriver:

    Decentralicering av makten är enda lösningen. –

    Makten över lönesättningen skall decentraliseras till de individuella löntagarna och arbetsgivarna och metoden är en extra skatt på avtalslöner eller om man formulerar det som en skattelättnad på marknadslöner.

    Makten över vad som skall betraktas som kreditvärdigt och kunna spridas som köpkraft, skall decentraliseras till sparare och investerare.

    Makten över skattemedlens fördelning över diverse angelägna ändamål skall vara den individuelle skattebetalarens.

    Det skall inte finnas några centrala organ för godtycklig maktutövning. – De folkvaldas roll skall vara lagstiftarnas.

    Gilla

  5. lingongatanblog skriver:

    1) Staten har för stor makt och har genombyråkratiserat samhället vilket skapar stagnation.
    2) Politiker lovar reformer om bara staten får ännu mer makt.
    3) Gå till 1)
    Detta skojjeri har funkat i ungefär 100 år nu.

    Gilla

  6. lasse4u skriver:

    Så nu ska Macron, sänka arbetslösheten, balansera budgeten och trolla bort bytesbalansunderskottet. Hur ska det fås att gå ihop?
    ”Mirakelmedicinen” strukturreformerad arbetsmarknad?
    Det första han gjorde var visit hos EU-bossen Merkel, så gjorde även Hollande.
    Något federalt EU med gemensam finanspolitik och typ eurobonds för infrastruktur mm lär det inte bli. Det har Deutche Bundesbanks Jens Weidmann bestämt avvisat.
    Han må ha relativt mer makt i Frankrike än företrädarna men hjälper det när centralbanken är Frankfurt.
    Vad hjälper det att ha absolut makt i Malmö när de avgörande besluten om inte minst invandringspolitiken tas i Stockholm.

    Gilla

  7. phnordin skriver:

    Macron har tänt ett nytt hopp hos fransmännen och fransyskorna. Hans överväldigande stöd kommer direkt från folket som längtar efter en nyordning, bättre organisation av landets ekonomi och starkare ställnings för Frankrike i Europa och Världen. Fransmännen är väl medvetna om landets brister och Macron har nu mandat till förnyelse. Vi bör ge honom allt uppmuntran.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s